# Byta förnamn, vanligt eller? Author: [Borttaget] Jag har en ana som verkar bytt förnamn. Är det vanligt att dom gjorde så. Att folk bytt efternamn det vet jag händer då och då, jag har flera som gjort det. Vet att tex elisabeth blir lisbet eller lisa. Likaså att kristina blir stina. Att dom gör smeknamn av namnet. Men min ana. När jag kikar på sonen så står mammans namn som katarina elisabeth hedlund. Kikar jag i födelseboken för henne så finns ingen katarina elisabeth däremot finns en cajsa lisa. Och cajsa lisa finns sen i hf tills hon flyttar. I utflyttningsboken står cajsa lisa. Men sen i inflyttningsboken på nya orten så finns (som det verkar) hon som katarina elisabeth. Samma efternamn men förnamnet helt nytt. Är det vanligt att man bytte förnamnet. ## Comment 1 Author: chrissan Caisa Lisa är samma sak som Katarina Elisabet, alltså ett smeknamn som ofta användes för de namnen. Prästen kunde också skriva Kajsa istället för Katarina och Lisa istället för Elisabet för personer som inte ansågs "fina" nog att använde de långa namnen. Just det här växlandet mellan korta former och långa former får man tänka på när man släktforskar. ## Comment 2 Author: AndersE Sådana varianter på samma namn har jag också sett, men jag tror även jag har någon som bytt från Lars till Anders eller liknande. Det var ett tag sen men jag tror jag blev rimligt säker på att det var samme person. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 Jo det var min första tanke att det var så. Men det som gjorde mig fundersam är att det brukar ju vara tvärtom. Att dom "fina" långa riktiga namnen står i födelseboken och sen de korta smeknamnen står i hf. Här är det ju tvärtom att det står cajsa lisa i födelseboken och det namnet som följer ända till flytten. Och här ska det då vara föräldrarna som inte anses tillräckligt "fina" för att ha ett barn med sånt fint namn så att prästen redan i födelseboken skrivit in smeknamnet. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2 jo jag är ganska säker på att det är min och det tack vare efternamnet och tidpunkten på flytten. Hade hon haft ett vanligt dotternamn så hade jag varit mer tveksam. När män ändrar (även förnamn) är inte det då oftast när dom blir befodrade på "jobbet" eller när dom blir soldater. ## Comment 5 Author: AndersB Det är bara att instämma med chrissan, och det har ingen betydelse vilken riktning "bytet" sker. Helt avgörande är vad den som skriver notisen har för tycke och smak. Kanske prästen som skrev dopnotisen inte tyckte vanliga bonnbarn kunde få de "fina" namnen, medan en annan präst långt senare gärna ville använda dessa namn. #2 Fullt förståeligt att vilja byta från Lars till Anders ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)  men ändå ovanligt. Om du kommer på var du sett det vore det kul att titta närmare på det. Inte för att jag tvivlar! ## Comment 6 Author: [Borttaget] OK då har jag lärt mig nåt nytt. Får se till att ha det i minne framöver när jag nästa gång träffar på lika knasigt. ## Comment 7 Author: Ranrike Är det någon som verkligen har sett någon präst _själv_ motivera sitt val av namnform i kyrkoböckerna med att vanliga bondbarn inte var "fina" nog för de långa 'ursprungliga' namnen? Visst handlar det om tycke och smak hos den som håller i pennan när två präster väljer att skriva samma persons namn på olika sätt - och det är ju särskilt tydligt här, när ändringen sker direkt vid flyttning till en ny socken - men det kan ju helt enkelt handla om hur 'högtidliga' prästerna var. I det här fallet behöver det ju inte vara han som skrev Kajsa Lisa som tyckte att _hon_ inte var "fin" nog för att kallas Katarina Elisabet; det skulle ju lika gärna kunna vara han som skrev Katarina Elisabet som inte tyckte att Kajsa Lisa - som säkerligen var vad hon kallades för inom familjen och bland grannarna - inte var "fint" nog för hans _kyrkoböcker_. Men så länge vi inte har sett deras egna motiveringar, så kan vi ju inte _veta_... Ett tips är att se vad det står för namn i bouppteckningar - inte bara den egna, utan också övriga familjemedlemmars. Dels är det där som det är störst chans att se 'vanliga' personers underskrifter; dels skrevs de hemma hos den avlidnes familj, som alltså själva lämnade namnen på barn och övriga närvarande släktingar till bouppteckningsförrättaren. ## Comment 8 Author: chrissan Jo, jag har faktiskt sett det. Tyvärr inte noterat, men en anteckning av prästen att namnet var "för fint" ungefär: Vad tror de att de är egentligen. ## Comment 9 Author: Genea Annia, det finns en sida här på Nättidningen Rötter med tips om namn, och där det också står vilka som ofta är utbytbara (t.ex. Per/Petrus/Petter, Anders/Andreas osv): http://www.genealogi.se/namnnorm.htm ## Comment 10 Author: [Borttaget] Denna historia kanske inte hör hemma här men i alla fall. Jag hjälpte en bekant att rota bland hennes förfäder bland skutskepparna i Bergkvara på 1800-talet. Där hittade vi i födelseboken en August Gevian. Gevian var ett namn som jag aldrig hade stött på tidigare (eller senare). Vi funderade mycket på det ytterst ovanliga förnamnet. Gåtan fick sin lösning när vi var och lyssnade på ett föredrag av Gunnar Alexandersson i båtklubbens stuga i Bergkvara. Vi fikat efteråt kom vi att prata om August Gevian. Och Gunnar förklarade hur det kom sig med ovanliga namnet. Det förhöll sig så att det hade kommit en uppsvensk präst till Söderåkra och innan dopet frågade prästen: Vilket namn ska vi ge till gossen? August ge´ vi han. Och August Gevian fick han heta. Och hur gick det för gossen här i livet? Jo han blev sjökapten och seglade på alla de sju haven. Med en skuta så stor att de fick ankra på redden när de anlöpte hemmahamnen. ## Comment 11 Author: AndersE #10 Kul historia! Jag har hört något liknande. Om en stockholms lantmätare som var i Norrland för att anteckna namn på landmärken. Han tog med sig en ortsbo, pekade på fjäll, skogar och sjöar och fick reda på vad de hette. Vid ett tillfälle frågade han om vad ett fjäll hette... "Det där?" frågade ortsbon på sitt "språk"... Och sedan den dagen lär berget heta "det där?"... Säkert en mäkta förvrängd variant av den riktiga berättelsen... ## Comment 12 Author: [Borttaget] #9 Genea. Jag hade börjat fundera på om det fanns nån lista nånstans där man kan se vilka varianter som dom använt så den länken kom väl till pass. Sen får man ju lov att tänka till ibland själv i alla fall eftersom dom inte slår isär (tillräckligt mycket) mellan c och k. Och åtminstone ett namn fanns inte med som jag har. Christin. Troligen ska det väl vara christina men a:et fallit bort för att raden tog slut. Så tack för länken. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Blev att fundera lite på en sak som du ranrike skrev. Om att hon kallades cajsa lisa av familjen. Undrar om det är så. För om föräldrarna gav henne namnet katarina elisabeth så är det väl troligt att det var så familjen kallade henne. Möjligen nåt smeknamn som de flesta barn får. Att jag tror att det är mer troligt är just för att det står katarina elisabeth i inflyttningsboken. Nu vet inte jag hur det går till vid flytt om dom får ett papper av prästen som dom lämnar över till inflyttningsorten eller om dom själva muntligen talar om det. Om dom själva säger det så är det ju hon själv som säger sitt namn. Och om hon hade kallats för cajsa lisa så är det ju mer troligt att det är namnet hon sagt. Eller? Sen det här med bondbarn. Vet inte vilken status olika "yrken" har. Men fadern var landbonde. En annan sak dom heter hedlund alltså inte ett vanligt son/dotternamn. Och ta namn hur vanligt är/var det bland vanliga bönder? ## Comment 14 Author: Ranrike Det är klart att man presenterade sig när man kom till den nye prästen med flyttattesten (som man hade med från prästen i den gamla församlingen), men inför dopet sa ju också föräldrarna vilket namn barnet skulle ha. Det enda vi _vet_ är att de två prästerna skrev namnet olika; i övrigt kan vi bara spekulera. Och personligen finner jag det mer sannolikt att en präst 'snyggade till' Kajsa Lisa till Katarina Elisabet i kyrkoböckerna, än att en annan präst skrev in smeknamnsformen Kajsa Lisa om föräldrarna gav henne namnet Katarina Elisabet. Katarina och Elisabet är ju på inget sätt några märkvärdiga eller ovanliga namn som en bonddotter skulle kunna vara för "fin" för. När det gäller flyttlängder och -attester, så finns det lite upplysningar om dessa i [Arkivguiden](http://www.arkivguiden.net/ag/ag02/ag02002.htm#02 "http://www.arkivguiden.net/ag/ag02/ag02002.htm#02"). ## Comment 15 Author: AndersE Klassupprop i skolan: \- Och vad heter du min gosse? \- Ville! \- I skolan använder vi inte smeknamn. Du heter väl Villiam!? \- Och du min gosse, vad heter du? \- Ka.., Ka... - Kalliam! Och här är min [morfars farfars mor...](http://web.telia.com/~u43104564/Slakt3/0001/3_564.htm "http://web.telia.com/~u43104564/Slakt3/0001/3_564.htm") som alltså också går under såväl namnen Catharina Elisabeth som Cajsa Lisa. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag har fram till idag haft uppfattningen/trott att namnen i födelseboken är dom namn som föräldrarna uppgett att barnen ska heta. Fram till idag inte hört nåt annat. Men visst kan jag köpa att präster på eget bevåg skrivit nåt annat. Även om jag tycker det låter knäppt. Däremot att det står smeknamn, förkortningar och rena skrivfel i husförhören till och med att det kan skifta från bok till bok, det är jag van vid. Och jag har flera där det står ett namn i födelseboken men sen en annan variant/smeknamn i hf men aldrig stött på det på det på det här viset. Om det nu är så att präster på eget bevåg skriver annat så vill jag lära mig vilka kriterier dom hade för jag antar att det inte är sista gången jag råkar ut för detta. Det fanns ju en lista med vilka namn som kan bytas ut mot varandra men finns det nån lista med namn där det anges vilka namn som ansågs vara för "fina" för vissa "yrkesgrupper". ## Comment 17 Author: leja Nej. grund regeln är att föräldrarna uppger vilket namn barnen ska ha. Detta skrivs i födelseboken. Men sen kan det variera vad som skrivs i husförhörslängden. Jag tror att ibland tog folk chansen när de flyttade att "byta" ut namn de själva inte gillade. Vad gäller fina namn så varierar detta mellan landskap och yrkes grupper. Grundregeln är många namn, högre stånd. Krångliga namn, ofta utanför vanliga samhället. De ovanligaste och krångligaste namnen bars av resande men även ibland av sjömäns barn eller andra som hittat något bra namn. Så säker kan man aldrig vara. Desto närmare vår egen tid, desto fler ovanliga namn och framför allt vanligare med mode namn. Detta innebär inte att mode namn inte förekom tidigare. Hade själv en anmoder, som jag hade svårt att hitta. Hennes namn kombination fanns inte två år före det hon föddes, en ett år inan hon föddes och flera det år hon föddes. Så det blev ett mode vid just den tiden. ## Comment 18 Author: chrissan Det är intressant att se hur namnskicket varierar över tid och på olika platser. I många delar av landet var det regel med två förnamn. De lär oftast ha använts bägge två i tilltal, precis som idag på Island. I andra delar ansågs det förmätet med två namn, även om föräldrarna ville döpa barnet så, skrev prästen in bara ett. Det kan man se senare när man lägger till ett extra förnamn igen. Man ska komma ihåg att det fanns en hel del surdegar till präster, i småförsamlingar med dålig lön och som kände sig långt från alla människor som de kunde dela sina intressen med. ## Comment 19 Author: AndersB Cajsa Lisa och Catharina Elisabet var i princip identiska namn. Det visste föräldrarna, det visste prästerna och det visste alla. Vilket som användes kan bero på hur pass högtidlig man ville vara. Även om det står Cajsa Lisa i födelseboken, så visste alla att barnet också hette Catharina Elisabet. Det var inget byte av namn. Det är ett modernare fenomen att namn som Lisa och Cajsa har blivit så att säga "egna" namn. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 AndersB det du skriver om att om man heter a så visste alla att man även hette b är även det en nyhet för mig. Aldrig hört talas om det. Kanske beror det på att jag har flertal som har varianter. Typ lena kajsa, eva kajsa, greta kajsa osv plus kajsa som eget. Har tror det är en enda där det framgår att kajsa är smeknamn för catharina. Likaså när det gäller lisa. Anna lisa, eva lisa, stina lisa osv Har även systrar där en heter lisa och en heter elisabeth plus att jag även har lisa som eget namn. \--- Så det här ni skrivit i den här tråden är nåt jag aldrig hört talas om. Att när prästen inte tyckte det var fint nog. Eller att man heter a och b samtidigt. Som jag skrev förut att man får smeknamn det är nåt jag vet och som jag sett antal gånger men aldrig stött på nåt som liknar när det gäller cajsa lisa -- katarina elisabeth. För mig när jag forskat så det namn som står i födelseboken är det namn som står åtminstone i första husförhörsboken sen kan det bli varianter/smeknamn. Men jag har aldrig varit med om att ett smeknamn blivit ett "fint" namn. I mina är det alltid tvärtom att ett fint namn kan bli smeknamn. Men man lär sig nåt nytt varje dag och jag får väl se till att alltid ha det i bakhuvudet framöver. ## Comment 21 Author: AndersE #20 "_AndersB det du skriver om att om man heter a så visste alla att man även hette b är även det en nyhet för mig_." Så uppfattade jag inte Anders. Jag uppfattade att "på den tiden" fanns inte smeknamn, så som vi tänker idag. Jag tror man får tänka på att det inte var så många fler än prästen som var skrivkunniga. Jag tänker mig att det som lät som "Cajsa Lisa" skrevs som "Catharina Elisabeth" av en del präster. Ungefär som att vi säger "dom" men skriver "de" i text. Det är så självklart att vi inte kallar det för olika ord. Vi säger "dom" men skriver "de" utan att tänka närmre på det. ## Comment 22 Author: leja Jag tror det var blandat, men vi får inte glöma att många namn är från bibeln. Så då döpte man barnen efter det som prästen sa i kyrkan. Sen kom nog smeknamnen och sen blev de vedertagna som namn. Men då viste man att de var smeknamn(åtminstone prästerna). Fast det var nog vanligare än man tror att man bytte namn. Min farmor fick "byta" namn när hon gifte sig för de var två svägorskor med samma namn(hon retade sig på att det var hon som måste byta och inte den andra). Min morbror bytte namn när han gjorde militärtjäns och började använda sitt andra namn(vilket blev mycket förrvirrande för min moster första gången hon träffade familjen, då hon inte visste vem de talade om). Min moster bytte namn, då hon hette Lillian och kallades Lillan, så valde hon sitt andra namn. Min kusin bytte sitt första namn mot sitt andra när hon var tonåring. Jag började använda mitt dubbel namn som tonåring, dessförinnan använde jag bara ett av namnen (blev lite rörigt med tre Lena i klassen). Så jag tror liknande hände förr i tiden. ## Comment 23 Author: AndersB Namnbruket ändras med tiden. Det som tidigare "bara" var ett smeknamn började användas som ett eget namn. Mycket hände under 1800-talets senare del. Smeknamn och helt nybildade namn tar över från de gamla traditionella namnen. Barnen fick många namn, inte bara ett. Det var en smärre revolution. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Tänkte inte på att tidpunkten kunde ha relevans för min fråga. Cajsa lisa är född 1839 Hennes syskon heter Lars, Anna Stina, Johanna Lovisa, Hans Erik, Johan och Hedda. Dom är födda i västmanland. ## Comment 25 Author: svenne #15 \-Vad heter Du, min lille gosse? \-Kalle Ville Göra´n! \-Jaha, är Kalle efter pappa? \-Javisst, pappa heter ju Kalle och mamma säger att det var han  som ville göra mej! ## Comment 26 Author: Ingegerd Var det vanligare att vissa namn skrevs i kort- eller "populär"-versioner än andra? Jag har flera exempel i släkten på att Maria blev Maja, Catharina blev Cajsa, Margareta blev Greta. Men jag har inte sett att Charlotta blev Lotta, eller att Wilhelmina blev Wilma. Farfars äldre halvsyster hette Ulrika Wilhelmina (född 1842) överallt där jag sett hennes namn, och för hans äldsta helsyster Edla Charlotta (född 1857) var det likadant. För farfars mormor och mormors mor däremot växlade skrivningen av namnen mellan Maria och Maja resp mellan Catharina och Cajsa. Farfars far hette ibland Johan och ibland Jon. ## Comment 27 Author: AndersB Det verkar vara de allra vanligaste namnen som oftast förekommer i "populärversioner". Wilma har jag aldrig sett som alternativ till Wilhelmina. Det blev nog populärt först med Familjen Flinta, och sedan Skärgårdsdoktorn.  ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 28 Author: leja Ja, det finns ett antal namn där det verkar som om prästerna skriver denvariant de vill. Oavsett vad de kallas. Där ibland Cajsa, Maja och Johan. Blir lite förvirrande när man som jag har fem Erik Eriksson eftervarandra, med varierande stavning av efternamnet (Ersson, Eriksson, Ericsson mm). Framför allt för de som inte är vana släktforskare. Namnet Johan tillhör även det de som varierar mest, Jon Johan John Jean mm. Har även en Jonny på slutet av 1800-talet. ## Comment 29 Author: AndersB Det varierar nog rätt mycket över landet, men i Skåne är Johan och Jon oftast två olika namn. ## Comment 30 Author: leja Ja, oftast är det olika namn. Men det är vanligt att Johans barn får efternamnet jans- eller  jons- barn. DEå tror jag att det kan vara så att pappan i vardagligt tal kan ha kallats Jan eller Jon, även om det står Johan i texten, men det kan även vara så att praxis på den orten är att Johans barn får efternamnet Jansson. Det är svårt att förstå varför det skulle bli den glidningen annars, det finns ju även Johansson som efternamn. Så bara för att det står en namn variant i kyrkboken, vet vi inte vad man kallade varandra till vardags. Vi kan bara anta att när "poppulär" namn som Cajsa skrivs i kyrkboken så bör det vara det namn som personen kallas. Men vi vet inte. Min farfar står som Karl Johan i alla officiella papper(även i kyrkboken), men kallades John, av alla han kände, i så hög grad att mina äldre kusiner inte ens viste att han hette Karl Johan. Så även om min farfar(född 1888) var exemplet i det här fallet, så tror jag det var vanligt även innan dess. ## Comment 31 Author: gurin Jag tror att även jag skall lägga mig i här utan att egentligen veta något om namnformer, men det AndersB är ute efter är alltså att vissa namn hade standardkortformer. Dessa standardkortformer var full utbytbara mot den långa formen. Man hette alltså inte det ena eller det andra. Dessa standardkortformer har på senare tid blivit självständiga namn. Standardkortformer finns också i andra språk. Jag vill till och med minnas att de fanns med i ett standardengelskaprov. Vad heter en man som presenterar sig som Bill osv? Standardkortformerna skall inte förväxlas med namn som kunde ha flera liknande stavningar. Det är ett annat fenomen som att Leonard i bland blir Lennarth osv. Dessa olika varianter av samma namn blir tydliga när man läser längre brevväxlingar där namnformen växlar mellan breven fastän de är samma personer som skriver till varandra. Skillnaden beror alltså inte på missuppfattningar utan på humör, sinnesstämning eller dagsform. mvh/gurin ## Comment 32 Author: AndersE Jag har ett lite annorlunda exempel på att stavning inte fungerade riktigt likadant. En urmakare i Ängelholm under senare delen av 1700-talet. På urtavlan skriver han sitt namn och genom åren stavas detta: * Andereas Erenberg 1733 * Andes Ehrnsberg ca 1780 * Andes Erhnberg 1782 ## Comment 33 Author: Roolaid På tal om kortformet av namn, mina brasilianska vänner har aldrig begripit att "kortformen" av Bo är Bosse! ## Comment 34 Author: leja Undrar varför ? Beror det på att "kortformen" är längre än namnet?? ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 35 Author: Roolaid Javisst, mycket längre som dom ser det. Bo är inte bra överhuvudtaget, det motsvarar ju vårt Bu, dvs att skrämma folk. ## Comment 36 Author: AndersE #35 Ja, farbror Buu låter ju inte så kul...    ;-) ## Comment 37 Author: [Borttaget] Kristian, ska det uttalas som i Kristianstad eller som i Kristianopel? Bägge städerna uppkallades efter samma kung! Kristianopel skrivs ofta som Xnopel i kyrkböckerna. Ibland står det bara Nopeln. Jag vet inte man förkortade Kristianstad på samma sätt. Christian (xian) ## Comment 38 Author: chrissan Jag har sett Kristianstad förkortat på det sättet någonstans i en kyrkbok. 'Chris (Xris! faktiskt) ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag trodde det var Kerstin ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 40 Author: chrissan Förr var det så, men de kunde inte uttala det i England där jag bodde.