# Hur gammal var du, då du började släktforska? Author: ambi Det skulle vara kul att se hur gammal, ni var då ni började släktforska. Själv var jag 38 år gammal. Intresset har alltid funnits, men jag tror inte att det var något särskilt som gjorde att jag började just vid den tid jag gjorde. Min mamma hade redan många år tidigare velat börja släktforska, så jag anmälde henne och mig själv till en släktforskningskurs i början på 80-talet. ## Comment 1 Author: Cheyenne Började för lite mer än 4 år sedan, när jag var 34. Hade "nosat" på det lite innan men med två små barn var det svårt att avsätta tiden. Man kan väl egentligen säga att jag tog vid efter dels min farfar som släktforskade på 1950-talet och dels efter min äldre bror som började släktforska redan som 15-åring på 1980-talet men ganska snabbt tappade intresset. ## Comment 2 Author: ChristinaSylejmani Jag var 39 år när jag började med släktforskningen. Jag var intresserad innan men funderade kanske 15-20 år innan jag slog till, så att säga. ## Comment 3 Author: chrissan Jag började så smått när jag var ca 40, min far släktforskade som pensionär från 80-talet och jag lärde mig en del av honom. Sedan blev jag intresserad av vilka som bott på gården i Motala och fick jättefin hjälp på Vadstena landsarkiv. Men på allvar blev det först 2001 när jag drabbades av en livshotande sjukdom och behövde något annat att tänka på. Jag började med att lägga in min fars samlade arbete i datorprogram, på den vägen är det. Jag upptäckte också alla datoriserade resurser, som verkligen varit ett genombrott. ## Comment 4 Author: AndersE Jag tror jag började ca 1998, när jag var 38 år. Min svåger hade nog precis börjat. I släkten fanns dels den släktutredning min farfars far lät göra 1917, dels en släktutredning min morfars far lät göra på 1940-talet. Mammas kusin hade också släktforskat och skrivit en bok om min morfars föräldrar. ## Comment 5 Author: Ingegerd Jag började släktforska alldeles för sent, i månadsskiftet juli-augusti 2001. Sista söndagen i juli det året åkte jag till Spelvik och promenerade till gården Sursa där min farfar föddes 1867. Den ligger bara några hundra meter från sokenkyrkan. Jag vet inte om husen är av senare datum eller om något finns kvar från den tiden när farfar och hans syskon bodde där. Dagen därpå åkte jag till Uppsala landsarkiv och började söka efter farfars föräldrar och syskon. Det var lättast att börja där, eftersom jag visste gårdsnamn, att farfar var yngst av 10 syskon och att farfars far hette Johan Andersson. Ganska snart fick jag tårar i ögonen och en klump i halsen, då kvaliteten på födelseboken var så dålig. Men skam den som ger sig. Spelvik är en av Södermanlands minsta socknar, och jag kan väl ge mig på husförhörslängden i stället, tänkte jag. Och ja, där fann jag att familjen hade flyttat in från Runtuna 1861 och alla de äldre syskonen och halvsyskonen bodde kvar hemma. Jag borde förstås ha gett mig på husförshörslängden direkt, eftersom jag visste gårdsnamnet. Men allra första dagen vid mikrokortsläsaren är det ju inte så lätt att tänka strategiskt. Att jag skriver att jag började alldeles för sent beror på att jag har stött på så mycket jag hade kunnat fråga min far om, då han var klar i huvudet ända till sin död i februari 2000 vid 91 års ålder. ## Comment 6 Author: Bjornen Jag började släktforska när jag var 8-10 år och frågade ut släkten och började gå igenom gårdshandlingar. Lite mera systematiskt med läsning av mikrofilm gjorde jag vid ungefär 17 års ålder och sedan har jag hållit på mer eller mindre. ## Comment 7 Author: Gnidde Jag började när jag tog öve ni fars & kusins släktforskning, efter min fars bortgång, 1989. Och har mer eller mindr hålit på på lediga stunder och rest omkring på sommaren för att besöka alla torp och gårdar som släktingar bebott under århundraderna. En väldans inspirerande syssla. i dagsläget nästan heltid. ## Comment 8 Author: lkvist Jag började när jag var 35. ## Comment 9 Author: perth För mig är det en pensionärssyssla. Jag började vid 65 års ålder och har gjort alla nybörjarfel som finns. Jag hade ett par gamla släktutredningar på grenar av släkten att utgå från. Alla fel i dem svalde jag med hull och hår. På så sätt har jag fått många icke-släktingar på köpet, bland annat Erik XIV, som numera är avlägsnad. Det är av misstagen man lär sig. ## Comment 10 Author: AndersE #9 En sådan "numera avlägsnad" aläkting kan jag sakna. En kvinna långt bak i släktträdet som jag på något vis fäste mig vid. Och sen - med hjälp av en släktforskare i USA - fick jag klart för mig att jag var på fel väg. Och så blev jag av med henne... ;-) ## Comment 11 Author: Solveig Jag började för fyra år sedan när min dotter blev sjuk i en ärftlig sjukdom. Den är recessiv, dvs man måste ärva den från båda föräldrarna. Ingen i släkten visste om den, men den är vanlig i Frostviken där jag kommer ifrån. Min ff ff ff mf Per Jörgensen hade den och från honom härstammar halva Frostviken. Jag tog kontakt med de släktingar jag kände till och bad dem sprida informationen.  Sedan fortsatte jag bakåt när jag ändå var igång. På pappans sida är det lite svårare, han vet inte ens var hans mormor kommer från.Västerbotten tror han, men vet inte var nånstans eller vad mormor hette som ogift. mycket opraktiskt ## Comment 12 Author: lisopasi pappa dog 49 år gammal när jag var 29 år och min äldste var 5 månader, mamma dog 52 år gammal ibörjan på det året jag skulle fylla 34 år och bara 1.5 månader innan min yngste föddes. Däremellan hann även min mormor dö. Det kände hemskt orättvisst att mina barn inte skulle få känna mina rötter. Det fanns två släktutredningar em på morfars mamma (en syssling till mamma gjorde den på 1980-talet) och en mindre på min mormor, så jag började sammanställa dem, sedan visade det sig att även farfar gjort lite. Svärmor började släktforska i samma veva och sedan dess har det bara rullat på. Först tror man givetvis på allt man har men vissa fel har man ju hittat i sin ärvda forskning forskning, t ex fel Erengunnel Carlsdotter som jag nämde i en annan tråd... Så ca 4 år har jag hållt på nu och fler lär det bli. ## Comment 13 Author: Hirit Jag började forska 1991. Min mamma berättade om det hon hört om sina anor i Värmland och pratade om sin mor m.m. då jag ännu var tonåring,men vem var intreserad av att forska då...... Pappa berättade däremot aldrig något,men så fick jag en enkel släktuppställning med namn o datum som utgångspunkt. 1991 ringde jag upp en mycket avlägsen släkting som höll på med släktforskning och som ville ha lite uppgifter, det blev starten på min forskning.Det mamma hade pratat om och den "uppställning" på min fars sida hade väl legat i botten och växt till sig. Solveig,för att ta reda på din mans anor, kan du kontakta med landsarkivet i Härnösand och höra om de har "böcker" från den här delen av landet - jag menar på att utifrån hans födelsedata osv. och bakåt bör det väl gå att komma vidare. [http://www.statensarkiv.se/default.aspx?id=2232&refid=1193](http://www.statensarkiv.se/default.aspx?id=2232&refid=1193) ## Comment 14 Author: ambi Det är kul att se att staplarna är jämt fördelade så gott som, annars så kan man tro, att många börjar när de blir penionärer. Så låter det som i alla fall. "När jag blir pensionär och får tid ska jag börja släktforska" #9 kul att du nämner "avlägsnade icke släktingar". Jag hamnade helt fel när jag släktforskade på min svärfars sida. Där la jag ner extra mycket krut, för jag såg att min släkt och hans hade gemensamma faddrar. Kunde vi vara släkt? Jag vet inte hur många faddrar bland de nyfödda jag gått igenom, för att försöka hitta den gemensamma nämnaren. Jag fann den inte då, men senare i en annan släktgren. Hela denna del, som jag var tvungen att kassera hade jag ju "lärt känna", som mina. Det var inte kul att mista dem. Dessutom fick min man en otäck fadersmördare på halsen i stället bland de nya anorna. ## Comment 15 Author: AndersB Vid ungefär 30 års ålder. ## Comment 16 Author: Solveig #13 Det var en intressant sida! Den får jag botanisera i senare. Men hur ska jag kunna komma vidare med en person som jag bara vet födelsedatum och förnamn + "Västerbotten" på. Hon var född 1901 så hon finns inte med i Sveriges befolkning 1900. Där hittade jag hennes man som var några år äldre och via Genline är jag i början på 1700-talet på hans sida. Ingen av hennes barn lever längre, och alla försök att spåra barnbarn har varit lönlösa. ## Comment 17 Author: chrissan Tja, det räcker kanske om hon finns i Sveriges Dödbok, dvs dog efter 1947. Om man har tur - hennes namn som gift har du ju. ## Comment 18 Author: Genea #16 Annars kan du fråga landsarkivet ändå, utifrån hennes barns (din svärmors?) födelseuppgift  så kan de slå upp vad som står då. Det är sällan som något är omöjligt! ## Comment 19 Author: Solveig Nu har jag "stulit" den här tråden, men jag tar den lite till sen kan Anders radera om han vill. Sveriges Dödbok hade jag inte tänkt på, har inte känt något behov av den tidigare. Finns det nån snäll som kan titta åt mig? Hon hette Hilma Johansson född 19010504 och dog 1974. Hon var tidigare gift med Viktor Sundström. Hon bodde i Va. Frölunda när hon dog. ## Comment 20 Author: Cheyenne Denna dam kanske men avliden 1975 19010504-5041 Johansson, Hilma Augusta Karl Johansg 61 414 55  Göteborg (Boendeadress 1 nov 1970) Död 30/3 1975. Kyrkobokförd (1974) i Västra Frölunda, Göteborgs kn (Göteborgs och Bohus län, Västergötland). Mantalsskriven (1974) på samma ort. Född 4/5 1901 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland). Frånskild kvinna (6/5 1963). \-------------- Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2005: Västra Frölunda, Göteborgs kn (Västra Götalands län, Västergötland) Födelseförsamling i källan: ANUNSJÖ (Västernorrlands län) Källor: MTL 71 / RTB 75 ## Comment 21 Author: Solveig Tack! vilket mirakel! Ja visst är det hon, jag mindes tydligen fel på dödsåret trots att jag var så säker:) Anundsjö är ju inte precis Västerbotten så jag hade kunnat leta länge, länge i fel landskap. Nu är jag en bra bit närmare. ## Comment 22 Author: Cheyenne Vad kul!! ## Comment 23 Author: ChristinaSylejmani #21. Solveig, jag kollade lite i SVAR (som jag nyligt börjat abonnera på) och hittade detta. Mvh, Kina. ## Comment 24 Author: Anna-hfg jag började forska när jag var 20 år och i år blir jag 34 år. ## Comment 25 Author: chrissan Solveig Här är familjen år 1900: Dalin, Johan August 1876 Far f i Anundsjö Persdotter, Hilda Karolina 1876 Mor, f i Åsele (Barn), Jenny Elisabet 1898 Barn (Barn), Erik Halvar 1900 Barn Familjen finns i Disbyt, med Hilda Persdotters anor, det fanns troligen åtminstone 2 yngre syskon enl dödboken. ## Comment 26 Author: ambi Familjen bodde i Tjäl, Anundsjö år 1900 enligt folkräkningen. Anundsjö är min mors födelsesocken, så det är kul att se det dyka upp här. ## Comment 27 Author: Solveig Ojoj! Det är bara att tacka och ta emot! Nu blir det att läsa Genline hela natten! Jag hade hittat hennes grav tidigare och där ligger också en Hilda Carolina Dalin som jag inte kunde placera, men nu vet jag. Tusen tack till er alla! ## Comment 28 Author: leja Började släktforska på mitten av 80-talet. För att jag började läsa etnologi på universitetet och i uppgifterna ingick att vi skulle intervjua en äldre person. Det blev min farmor född 1892. Då kom jag in på släkt och hur lite hon visste om sin, så jag började med hennes sida så hon skulle få veta om sin släkt innan hon dog(hon dog 1991). Sen har jag hållt på lite smått, men inte så intensivt. Fast en del har det blivit med åren. Skrev ihop en liten enkel skrift över farfars släkt, där fanns en släktforskning gjord på 20-talet. Men enligt ryktena(har aldrig sett den själv) slutade de med den forskningen då de hittade en mördare från Åland, sen när jag forskade visade det sig handla om en som blivit mördad och bodde på ön Ålandet. Nu försöker jag komma över på min mors sida. DÄr fanns en del gjort på min mormors släkt, där jag vill kolla upp vad som stämmer. Sist men inte minst min morfars sida, där han sa att han inte ville att hans barn skulle forska, men inget om barnbarnen. Det böev långt det här, men jag tycker det är intressant med släktforskning och minst lika kul att läsa om andras forskning som min egen. Kul för dig Solveig och lycka till i fortsättningen. Vilken tur att vi alla finns och kan hjälpa varandra när det behövs. Ett tack till alla som hjälpt mig genom åren, för ibland känner man sig helt fast och kan inte komma vidare. Men så slänger man ut en fråga och så kommer någon annan med svaret, ibland händer det även att man blir arg på sig själv för lösningen var enklare än man trodde. Men ibland ser man inte skogen för att träden står ivägen. ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 29 Author: sonjsbo Vid 55 började jag som biodlare. Tanken var att som pensionär ha en trevlig fritidssyssla. Den var och fortfarande är mycket intressant. Men efter 72 började skattlådorna bli tunga så då var det dags att minska ner. Vad gör man sen? Det var dags att sadla om. Släktforskningns "skattlådor" var betydligt lättare att bära men väl så kluriga. Det var två år sedan jag började. Har nystat upp farmors gren och med hjälp av er alla trevliga och snälla släktforskare på Proveniens har även farfars svåra anor blivit kända. Just nu har mitt släktsökande kommit av sig. Lite på stället marsch. Men mormors och morfars anor väntar bakom hörnet. ## Comment 30 Author: Bjornen Jag undrar om det är som vanligt att statistiken inte visar sanningen. Resultatet av omröstningen visar väl egentligen åldern på läsarna eller medlemmarna på Forum och inte åldern på släktforskarna. ## Comment 31 Author: ambi #30 Kan du förklara lite bättre vad du menar? Jag hoppas att "statistiken" visar vid vilken ålder personen började sin släktforskning om man nu håller på med det. ## Comment 32 Author: AndersE #30 Urvalet är naturligtvis vi som väljer att svara, men nog får man utgå från att vi svarat på frågan om när vi började släktforska? Just nu är det 52 som svarat. Glädjande många som börjar i relativt låg ålder. Kul! ## Comment 33 Author: Ingegerd #30-32 Ja, frågan var ju så klar, att den inte kunde missförstås. Jag fick markera i äldsta-gruppen, då jag hade fyllt 56 ett drygt halvår innan jag började släktforska. Instämmer med Anders att det är glädjande att många börjar i relativt låg ålder. De har förhoppningsvis några (många) äldre att fråga om olika saker - i motsats till vad jag hade. ## Comment 34 Author: ambi Ja, det är kul att se att så många är av den yngre sorten. Jag kan inte förstå de som är i min ålder (farmorsåldern) att man tror att skolbarn av idag inte kommer att vara intresserad av släktforskning eller av gamla saker. Detta kommer fram, då man ställer sig frågan, vad/om man ska spara gamla saker/dokument till barnbarnen. Jag kan inte förstå det resonemanget. Skulle dagens ungdomar vara så totalt ointresserad av sitt ursprung? Det är klart att nu då de är barn/tonåringar, så har de andra intressen, men om kanske 15-20 år är det ursprunget, som lockar. Ingegerd, vad bra att du säger att frågan var klar. Jag blev lite orolig att jag ännu en gång skulle ha gjort en oklar enkät. ## Comment 35 Author: Hirit Vad glad jag är att det tycks ha löst sig för dig Solveig - då är det bara att köra på - annars menade jag som 16# svarade - visst tänkte jag på Sveriges dödbok också m.m. Men då vill det till mera uppgifter, vilka också kom till. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Intressant att läsa hur och varför alla började med släktforskning och visst är det flera av yngre årgång som också har upptäckt detta med forskandet, jag förmodar att det är så. Jag inbillar mig liksom att det kan ge en känsla av stabilitet m.m. att veta sitt ursprung och dessutom så är det allmänbildande om man hinner med att undersöka allt. Geografi,historia,sjukdomar,juridik,den sociala biten och mycket mycket mer.  Fick rådet att sluta med sådant där (släktforskning) för det var väl ingenting att hålla på med eller nåt i den stilen - det var bland det dummaste jag hört, blev faktiskt ledsen och förbannad - för min del är det bland det bästa jag har börjat med. ## Comment 36 Author: ChristinaSylejmani Alla/de flesta har ju sin "orsak" till varför man började med forskningen och det är intressant att läsa om det. För mig handlade det om min identitet/vem jag är... och jag vet att jag berättade om det på Esplanaden (Anknuten, Verandan och allt vad det hette) en gång i tiden. ## Comment 37 Author: Cheyenne Helt klart är det allmänbildande. Men jag tycker också man får distans till sitt eget liv och leverne. man blir ödmjuk helt enkelt. ## Comment 38 Author: ChristinaSylejmani #37. Så sant, så sant. Släktforskning är allmänbildande och själv så tycker jag att jag blivit bättre i geografi om inte annat. Att forska är som att gå på upptäcksfärd på något sätt. Distans till mig själv och mitt eget liv tycker jag att jag har fått och ödmjukeheten. Har en närstående släkting som dog endast 27 år och cirka 2-3 månader och efterlämnade man och 6 barn (det 7:e barnet som hon väntade dog) och att tänka på det och vad som hände med barnen gör mig ödmjuk och man känner en slags vördnad inför livet. Ja, jag kan liksom inte förklara det. ## Comment 39 Author: ambi Så är det! Man blir ödmjuk! ## Comment 40 Author: Bjornen Det jag menade var att av Sveriges släktforskare så är det mycket större andel av de yngre som är läsare här på Forum än i verkliga livet. Det är korrekta siffror av Forums läsare men långt ifrån samma fördelning bland släktforskarna. Därutöver är det frågan om vilka som svarar och då kanske det blir ännu snedare fördelning än ute i samhället. Jag har mycket kontakt med släktforskare genom olika kurser och från släktforskarföreningar. I verkliga livet är det många äldre som slöäktforskar och många börjar strax före pensionsåldern. Men det har kommit många yngre som börjat nu.   En anledning att jag började släktforska är mitt historiska intresse. Eftersom jag började i tidiga skolåldern fanns inte riktigt samma skäl som om jag skulle ha börjat senare. En anledning var nog också att jag ville veta vad det var för personer på våra gamla gårdshandlingar från 1700-talet och 1800-talet. ## Comment 41 Author: AndersE #40 Jo, man kan väl tänka sig att det i större utsträckning är något yngre forskare som "häckar" på internertforum... ## Comment 42 Author: Ello Jag hamnade i den ljusblå kategorin! ## Comment 43 Author: chrissan #41 Jo, det kan det vara men idag har faktiskt mer än hälften av 70-åringarna tillgång till internet. Roligt och uppiggande, men kanske lite fördomar om äldre: Några av mina studenter (killar) utsåg mig nyligen till fakultetens häftigaste lärare, ett huvudskäl var att jag berättade för dem om mitt engegemang i olika nätfora för släktforskning! Jag frågade också om råd hur man skulle kunna anordna ett LAN-party för släktforskare."Häftigt med en lärare 50+ som håller på med datorer, det har vi inte sett förut" ## Comment 44 Author: AndersE #43 Jag fick ett mail från en nybliven släktforskare **90+!** Han bad mig skicka en mall för släktträd som han sett att jag gjort... Jag minns också att vi firade en kollega som gick i pension för några år sedan. Alla han jobbat med genom åren var inbjudna. En person (85+) var vi osäkra på om han ännu levde och om han i så fall kunde komma. Han svarade per mail att om vädret tillät skulle han köra upp i sin öppna sportbil... Han kom! ## Comment 45 Author: gurin Bjornens invändning är naturligtvis helt korrekt. Min erfarenhet är att även om många äldre har tillgång till och använder internet så deltar de i betydligt lägre grad aktivt. Unga deltar av slentrian, medan de äldre behöver fundera en stund. Ett mindre väl formulerat inlägg ser inte bra ut i deras ögon, medan en yngre människa rafsar av ett antal rader utan att tänka på vad där står och hur det kan uppfattas. Detta är givetvis väldigt grova generaliseringar från min sida. När jag har kurser, inte i släktforskning, men i mikrohistoria så är det en överväldigande del äldre som dyker upp. De flesta av dem har internet och använder datorer, men många skulle inte komma på tanken att lägga sig i debatten på nätet. Att läsa den är dock en helt annan sak. mvh/gurin ## Comment 46 Author: Effie Som jag skrev i en annan tråd så gick min pappa och jag till Landsarkivet i Göteborg på 1960-talet. Jag var väl kring 10 år då. Men det har ju inte blivit så mycket med släktforskandet under åren; lite då och lite då. ## Comment 47 Author: AndersE #46 Jag ser att du gillar att skriva Effie. Har du läst vår artikelserie om "mikrohistoria"? Att skriva är en bra drivkraft att forska - när man börjar skriva upptäcker man precis vad man inte vet!