# Gamla bilders kvalitet Author: AndersE Jag håller på att scanna in en serie ca 100 år gamla bilder, och slås som vanligt av vilken hög kvalitet de håller och hur väl de klarat de 100 åren. Bilden är i original drygt A5 ## Comment 1 Author: AndersE Delförstoring. Jag vet inte vem det är. ## Comment 2 Author: AndersE Med lite retuschering och bildbehandling blir det ju ännu bättre. ## Comment 3 Author: svenne Kanonbilder! Vilken skärpa det var i de gamla fotografernas bilder! ## Comment 4 Author: AndersE Ja, det är fantastiskt. Det enda problemer är att exponeringstiderna var långa. De som inte satt stilla är suddiga, men de som satt/stod stilla är knivskarpa. Jag har gruppbilder med 50 personer - varenda en tål rejäl förstoring. ## Comment 5 Author: vanessa Gamla bilder är underbara på flera sätt. Dels för att de är vackra. De säger så mycket om tiden som var. De kommer inte heller att försvinna lika fort som dagens bilder. När min farmor dog så var det bouppdelning. En sak var jag intresserad av, och fick utan några som helst problem. Det var fotografier från fotografiets barndom. Tänk stoltheten och glädjen jag kände när jag hittade bilder på när Valhallavägen ( i Stockholm) bearbetades/lades och min farfarsfarfar eller liknande var där och arbetade. Bilder från marmorbrott där de tyvärr fick stenlungor. Bilderna när de stolt sitter med sin jakthund framför sig. Som givetvis inte sitter hundra still och är snäppet suddig. Ett projekt som jag ska ta tag i är att få de foton som är lite slitna fixade, samt kopiera det jag har råd med. Just nu inget, men då blir det till att skanna in först. Allt för att skydda historien. Det som dock är snyftigt är att jag inte har någon i livet som kan säga vem som är vem. Bilder från förr var väldigt välgjorda och kommer att hålla lång tid framöver. /Vanessa ## Comment 6 Author: AndersE #5 Härligt! "Det som dock är snyftigt är att jag inte har någon i livet som kan säga vem som är vem." Säg inte det. Jag har flera gånger blivit så förvånad då jag hittat bilder på personer jag aldrig trodde jag skulle hitta bilder på, och även då jag lyckats identifiera bilder jag trott vara helt anonyma. Lägg ut bilderna - här eller på [Rötter/anbytarforum](http://www.genealogi.se/ "http://www.genealogi.se/"). Leta upp släktingar - det finns säkert några du inte kände till. Eller bara "gamla människor" som funnits på rätt plats vid rätt tid. ## Comment 7 Author: vanessa Torkar mina tårar nu  :-). Det som är bra är att jag vet mer eller mindre vilka som jag är släkt med, trots allt. Så jag får nog sparka igång scannern för att kunna visa er. Förresten, hej! Jag har varit här inne då och då och sniffat runt. Men inte skrivit något eller presenterat mig. Väldigt intressant sida, och den kommer att ge en massa inspiration. /Vanessa ## Comment 8 Author: AndersE #7 Du är välkommen tillbaka Vanessa. Med eller utan bilder. ## Comment 9 Author: Gnidde Anders går det att förstora partiet över dörren där det står någon form av text, så kan du kanska få fram var det är någonstans. Verkar vara personalen på ett större gods eller liknande. Eller tänkbart någon form av inrättning, det verkar vara en tjänstestab.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 10 Author: chrissan Är det inte personalen på Trolleholm? Mannens mössa tyder på någon speciell funktion. ## Comment 11 Author: AndersE Jodå, det är personal på Trolleholm! Dock ingen av mina släktingar... ## Comment 12 Author: chrissan Tyckte väl det, mitt favoritslott ## Comment 13 Author: ambi På tal om det där att det finns ingen kvar som kan identifiera korten, stämmer inte alla gånger.  Jag har letat reda på kusiner (80-åringar) till både min pappa och mamma, som jag skickat kopierade kort till och alltid har de känt igen någon. Eftersom de flesta inte är datorkunniga, så blir det skannade kopior, som gäller. Eftersom jag inte alls känt dem, så har jag skickat brev till dem och presenterat mig och sedan framfört mitt ärende. Har de inte velat svara, så har det inte behövt göra det, men alla jag kontaktat har tyckt att det ha varit kul att få prata gamla minnen. En annan bra grej är att sätta ut något foto i en lokal tidning. Vips så har man och en och annan, som kan känna igen någon på fotot, om det är flera på bilden. Är det då en släkting, ja, då kan man be att få hjälp med att identifiera gamla kort, som har. Man får vara lite påhittig :-) ## Comment 14 Author: AndersE #13 Jo, jag har funderat ett tag på att gå till ett lokalt "hem". Antingen be personalen att ordna någon bildträff, eller lägga ut bilder på fikabord med plats att anteckna, eller göra en skärmutställning eller liknande. Men det ska göras också... ## Comment 15 Author: Alsterolle I morgon kväll har vi "Bilder till kaffet" i en av Nyeds sockendelar "Rådom" eller som lokalbefolkningen säger "Råum". Vi har även sådana träffar på vår hembygdsgård, men ett första försök till utlokalisering föll så väl ut, att vi fortsätter beta av sockendelarna fältmässigt. Bygdegård e.d. brukar finnas. Chansen att rätt folk med personkännedom ökar betydligt - i detta fall har vi valt ut ca 100 av alla de kort som inlånats, scannats. Med hjälp av videokanon och kaffe hoppas vi få många kommentarer. I några fall har vi plockat fram data ur husförhör för att få lite krydda till anrättningen. Ex bifogas: Anna\* Matilda Jonasson \* 18740430 i Sunnemo(S). + 19741217 i Nyed (S). Kortet är taget på 95-årsdagen. ## Comment 16 Author: Ingegerd Jag har härom dagen fått hjälp av min chef, som har scannat några kort på farfar, farmor, farmors syster och så två som jag är osäker på vilka de är. Farmors systers yngsta dotter lever än, 87 år gammal. När vi talades vid i telefon för en tid sen berättade jag att jag har ett fint porträtt av hennes mamma. Då fick jag höra att hon inte hade något kort alls av modern, så jag bestämde mig självklart för att ge henne kortet och behålla en scannad kopia, som räcker gott för min del. Så fort jag får kortet tillbaka av chefen (han använde sin scanner hemma), skickar jag det till farmors syster, min fars enda ännu levande kusin. Farmor hade ett fotoalbum som jag som enda nu levande ättling har i min ägo. 35 av bilderna har jag lagt ut på Porträttfynd länkade till nr #34195. Tyvärr är det ytterst få personer jag kan identifiera. Åtminstone fyra av de fem bilder jag nu fått scannade ska jag komplettera med vid tillfälle. Om farmors systerdotter inte har något emot att ett kort av hennes mor finns på nätet blir det alla fem bilderna. Hon hade i alla fall ingenting emot att jag skickade ett skolkort från 1916-1917 där hennes äldsta syster och min far finns med till Sättersta hembygdsförening fvb deras hemsida. ## Comment 17 Author: Alsterolle Som ett komplement till #15 här ytterligare ett kort från svunnen tid. Här finns förklaring till begreppet ["statare"](http://sv.wikipedia.org/wiki/Statare "http://sv.wikipedia.org/wiki/Statare") ## Comment 18 Author: AndersE #17 Ja, vilken bild. Och vilken bostad... Statare förknippar jag med "statarlängorna" som man fortfarande kan se vid många stora gårdar. Åtminstone i Skåne. ## Comment 19 Author: AndersE Sitter och jobbar med bilder till min bok. Slås återigen av den otroliga kvaliteten - man kan nästan känna kvaliteten i rockens tyg då man "zoomar" in på detaljer. Tänker också på vad bilder förmedlar. Jag jobbar med en bild av min farfars farmor och farfar. Han dog 1890 så bilden är i alla fall äldre än så - kanske 1880. Just den bilden är inte så bra, men... Jag kan tycka att jag kommer nära dem när jag ser på bilden. Ansiktsuttryck, kläder, hållning. Känslosamt... ## Comment 20 Author: Ingegerd Rättar mig själv i inlägg #16: Kortet på farmors syster skulle jag skicka till farmors syster**dotter**, min fars enda nu levande kusin. Hon blev glad för kortet och lyckades få tag i mig per telefon när jag satt och åt frukost strax före 7.00, tack vare att jag tog mig friheten att flexa och åka till jobbet 7.30 i stället för 7.00 en dag förra veckan. ## Comment 21 Author: Alsterolle Jag kan bara instämma trots att jag inte har så många av egna släkten utan mest jobbat med andras bilder. Men även dom har en förmåga att beröra, förmedla gamla tiders förhållande. Skickar med en bild från senaste bilder till kaffet. Här en "[lerbråk](http://gunvilundgren.net/Bjurfors.htm "http://gunvilundgren.net/Bjurfors.htm")" , i vilken lera mjukgörs innan man på plats tillverkar stenar för lokala bygget. Det var annat än monteringsfärdigt. ## Comment 22 Author: AndersE #21 Då brände man aldrig leran eller....? ## Comment 23 Author: Alsterolle Jo då: Det "råa" teglet fick ligga på en plan för att torka en tid innan det lades ihop efter ett visst system till en ugn med kanaler, där man eldade och brände teglet. Det blev ett delvis kanske något ojämnt, men mycket hållfast tegel. Detta nämndes inte vid vårt möte men står i artikeln. ## Comment 24 Author: svenne Aropå bildkvalité... Den här bilden håller då ingen större kvalité. Hittade kortet hos mamma och mannen till vänster är min morfars bror. Han vistades i USA under ganska många år och kortet kommer därifrån. Men...nog måste väl båten vara fejkad?  Inte står de väl på någon "riktig båt"?...den verkar väldigt liten för att vara "äkta". ## Comment 25 Author: chrissan Är det inte en sådan där ombordstigningsbild? Samma som de tar när man går på Helsingforsbåten. Med kuliss innan man går på båten. ## Comment 26 Author: svenne Tror Du? Ja, kanske det, jag vet inte men det ser ju inte ut att vara en "äkta" båt i alla fall. Kanske fotografen hade detta material ungefär som man kunde stå på skidor mitt i ett vinterlandskap med snö och granar inne i en fotoatlejé? ## Comment 27 Author: AndersE Ja, det är nog en av många ateljétillbehör. Fast det var en intressant hypotes att det skulle använts i samband med riktig båtfärd. ## Comment 28 Author: christerm Visst är det en fejkad båt, men kan bilden vara tagen vid Lake Superior, staden Duluth? Googlad lite på Superior och Duluth, och fann en hel del. ## Comment 29 Author: svenne Det är troligt, eftersom han vistades där en längre tid. Han emigrerade 1913 och bodde först hos en farbror som bodde just i Duluth, Minn. Kortet skickades hem till Sverige från Amörka. ## Comment 30 Author: chrissan De kan också vara från en nöjespark i Duluth, man hade sådana här kulisser på sådana ställen och så fick man betala för en bild. ## Comment 31 Author: christerm Otroligt vad din bild kan öppna upp nya kanaler till spännande kunskaper. Hittade en sida med [gamla vykort från Duluth](http://www.duluth-mn-usa.com/Duluth_Postcards/ "http://www.duluth-mn-usa.com/Duluth_Postcards/"), bl a en bogserbåt med två skorstenar liknande de på din bild. ## Comment 32 Author: christerm #30 Ja, det ligger väl närmare till hands att det ska vara från en nöjespark - vad heter nöjespark på engelska/amerikanska - amusement park? ## Comment 33 Author: svenne Nöjespark, ja...kanske det.  "Båten" ser ju onekligen ut att vara en kuliss. Skorstenarna och styrhytten är nog en bakgrundsmålning och relingen uppställd framför. Om jag ramlade överbord skulle jag nog vara måttligt hjälpt av att någon kastade ut en sån där platt livboj!![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Killarna kanske var ute och roade sej i någon nöjespark el. dylikt, bilden verkar ha för dålig kvalité för att vara tagen av en professionell fotograf, dessutom finns ingen fotografs namn eller liknande på kortet, men en kul bild är det ju ialla fall. Visst är det roligt med gamla bilder? ## Comment 34 Author: svenne Med risk för att ha kommit från rubriken på tråden en aning.... Här är morfars bror Helmer på ett kort något senare. Här har han blivit lite mer sofistikerad och välklädd. ## Comment 35 Author: chrissan Är det förlovningskort? Han ser lite nyktrare ut här. ## Comment 36 Author: svenne Farbrodern Johan (som jag nämner i #29) emigrerade redan 1893 och var sm sagt bosatt i Kelsy, Duluth, Minn. mesta delen av sin tid i USA. Han förblev ogift och återvände från staterna 1926 hem till Sverige tämligen välbärgad och köpte sej ett hus i barndomssocknen. Det berättas att han hade någon konstig sjukdom när han kom hem, som följde honom till hans död. Han kunde somna när- och var somhelst och sova i flera dagar. Det är gubben till höger i bilden från USA, vem grabben till vänster är vet vi inte men jag tycker att han liknar Huckleberry Finn.![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 37 Author: chrissan Det var nog den berömda sömnsjukan, en nervsjukdom som grasserade på 20-talet (1915-26). En del somnade för gott och vaknade inte förrän decennier senare när de fick l-dopa (Parkinsonmedicin). Man tror att det var en virussjukdom. ## Comment 38 Author: svenne Aha, intressant, det kan det ju ha varit, men han sov nog inte längre än i ett par tre dagar åt gången, sägs det. Däremot gick han in i den eviga sömnen p.g.a ett slaganfall tre år efter att han återvänt från staterna. ## Comment 39 Author: chrissan Det var nog en mildare variant. ## Comment 40 Author: Gozan jag sitter här med min släktforskning och funderar och drömmer mej bort.. min farfars farfars syster gifte sej med en statardräng och bodde  på Trolleholm säteri... så jag följer med glädje dina Trolleholm bilder.. ## Comment 41 Author: laimer Hej Svenne som ett svar på din fråga i nr #24 om bilden på Helmer så skulle jag nog gärna vilja svara att jo det finns väldigt mycket information kvar i din bild. Hur mycket information du kan få ut ur bilden är lite berorende på i vilken dpi du har scannat bilden , kvaliteten på scannern och vilket bildebehandlingsprogram du använder dig av när du bearbetar din bild. Som illustration tog jag mig friheten att göra ett litet test på din av Helmer i photoshop. Jag hoppas att det är OK. Helmer2copy har justerats i photoshopCS2. Jag har arbetat med ngt som kallas justeringslager. Huvudsakligen har jag korrigerat levels and curves, inte mycket men litegrann. jag har även tonat ned den gulnade tonen. Jag tycker din bild är jättefin. mvh laimer ## Comment 42 Author: ambi Helt fantastiskt att man kan få fram anletsdragen så! Jag har ett par bleknade kort där anletsdragen i stort försvunnit, men tydligen kan man nästan återställa dem, men jag antar man måste vara skicklig på det då ;-) ? ## Comment 43 Author: AndersE #42 Är man skicklig kan man göra väldigt mycket, men även amatören kan oftast locka fram mycket. Så länge man sparar sin originalscanning - och leker med kopior, så förstör man ju ingenting. Blir det bra - fine! Annars är det bara att prova igen. Den som inte vill betala dyra pengar kan hitta billiga - eller gratis - program som fungerar bra. ## Comment 44 Author: laimer Jag tror nog att de flesta skulle kunna justera sina bilder såhär om de fick lite handledning i scanningsteknik och vägledning om hur man kan bildbehandla i photoshop. I mångt och mycket är  resultatet beroende på både den tekniska utrustningen man har till sitt förfogande och hur mycket tid man har lust att  lägga ned på finjusteringar![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Gamla bilder rymmer massor med spännande information som ofta kan trollas fram med lite justeringar :-) Även om de är blekta. Givetvis så kan man inte rädda allt men mycket går vilket är helt fantastiskt tycker jag :-) mvh laimer ## Comment 45 Author: laimer Jo som #43 skriver så finns det ju andra program än photoshop och även gratisprogram som man kan hitta på nätet. Jag har dock bara erfarenhet av att arbeta med photoshop CS2 vilket kanske är lite fuskigt då det är en onödigt dyr programvara som kanske inte alla har tillgång till. En annan sak sam jag verkligen instämmer med Anders E i är att man alltid skall arbeta på kopior. Spara alltid din högupplösta originalscanning på annat media än den datorn du arbetar på. Bränn den som dvd eller om du har möjlighet så investera i en extern hårdisk som du kopplar till datorn via usb-port. På det externa mediat lägger du dina original och förvara sedan den externa hårdisken mörkt, svalt, damm och fuktfritt förslagsvis i en skokartong eller låda av lämplig storlek.  När du arbeta med dina bilder plocka fram ett antal original och lägg över dem på din arbetsdator och koppla ifrån den externa hårddisken och stäng av den. När du har en hög med färdigjusterade bilder lägger du över dem på den externa hårddisken i en egen mapp så att du enkelt hittar dem :-)  mvh laimer ## Comment 46 Author: AndersE På [Bildredigering](http://bildredigering.ifokus.se/ "http://bildredigering.ifokus.se/") kan man säkert få tips på gratis bildbehandlingsprogram. [Kanske Gimp?](http://bildredigering.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=039e0445-3962-4632-b9d6-c649c0106658 "http://bildredigering.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=039e0445-3962-4632-b9d6-c649c0106658") ## Comment 47 Author: ambi Nej, det här är för avancerat för mig eller rättare sagt intresset saknas. jag har fortfarande inte hittat tjusningen med med att förvara foton i datorn. Nej tacka vet jag ett hederligt fotoalbum, som man kan plocka fram och titta i! Alla korten i datorn, vem vill gå in i min dator och titta på dem? Dessutom har jag en känsla av att mina kort försvinner den dag jag eller min man inte finns på denna jorden mer. Vem ids ta reda på dem? Pessimist? javisst, när det gäller datorförvaring! ## Comment 48 Author: laimer Tänk vilka fantastiska möjligheter man har att kunna skriva ut sina bilder idag. Jag provade här innan jul att justera några gamla plåtfotografier från 1880-talet som inte är större än 6¤9 cm i original. Jag skickade in mina digitala bilder till fuji på samma sätt som man gör när man framkallar digitalafotografier över internet. Jag beställde på prov bilder som hade storleken 20¤30 cm bara för att se hur det blev. Både jag min svärmor och min mamma gillar att kunna blädra i fotoalbum. Det är ju det som är målet litegrann att man kan dublicera gamla fotografier och sprida dem till släkten. De flesta bilderna finns ju bara i ett exemplar och det är kul när man enkelt och för en rimlig summa kan göra fina förstoringar på gamla fotografier. De gamla fotografierna är ju vanligen knivskarpa om personerna lyckat stå still sålänge som krävdes med 600 dpi scanning kan man få skriva ut en bild i 20¤30 cm så att man verkligen kan njuta av alla detaljer med blotta ögat. Datorn är en möjlighet men vad är bilden om den inte också kommer ut ur datorn -intet. Jag kan rekomendera att prova att skriva ut på http://www.crimson.se de har en mängd olika fotopapperskvaliteter som man kan välja mellan och visst kan det kännas lite som om man gärna skulle vilja skriva ut en gammal bild på ett papper som å någotvis bidrar till att ge bilden rätt känsla.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)    Mvh laimer ## Comment 49 Author: AndersE #48 Jag håller helt med. Då en släkting fyllde 80 år kunde jag ge henne en tavla i present. Den bestod av en bild av hennes morfars smedja tagen för drygt 100 år sedan. I originalskick var bilden nästan otydbar, men jag kunde ge en tydlig bild där man kan se släktingens morfar utanför smedjan med en häst som skulle skos. Intill står släktingens mor som helt liten. I och med att jag arbetat med bilden i datorn hade jag också lagt in bilder på jubilaren själv i olika åldrar, på hennes mor, mormor och mormors mor. Så datorn är ett arbestredskap och - faktiskt - ett bra ställe att lagra. Men det är ju ofta först med utskriften man når sitt mål. ## Comment 50 Author: ambi Nog förstår jag att datorn är ett bra arbetsredskap om man vill hålla på och trixa med foton, men det är som allt annat, intresse för det måste finnas. Jag älskar att ta kort, men föredrar att hämta ut ett färdigt resultat från fotoaffären. Inget trixande och joxande. De flesta bilderna är jag nöjd med, annars kasserar jag de dåliga. Nej jag kommer aldrig att finna tjusningen med att lagra kort i datorn. Dessutom så för min egen del har jag så dåliga kunskaper på säkerhetskopiering och hur man ska spara på ett säkert sätt, så allt jag lagrar i datorn, som jag är dörädd att mista, känns inget roligt att lägga ned jobb på, allt från släktforskningsprogram till fotolagring. Vet man idag hur god hållbarhet korten, som man själv skriver ut har? Det svaret kanske man inte får förrän om kanske 15-20 år. Jag ser ju hur olika färgkorten åldrats bland de som togs för 20-40 år sedan. ## Comment 51 Author: gurin Ambi, nu är det ju så att du gör på samma sätt med en digital bild som du gör med en filmrulle. Du lämnar in den på fotoaffären och går sedan och hämtar ut de färdiga bilderna. Det är det som Laimer menar med att skriva ut. Skillnaden är att du har sett bilderna i förväg, så att du lämnar inte in någon som du inte vill ha. Har du bilden i handen spelar det ju ingen roll huruvida du sparat dem i datorn, om du inte vill få flera dvs, eftersom negativet är digitalt.   Betalar du för hög kvalitet på kortet, dvs för rätt färg och papper så håller digitalkbilderna lika länge som filmbilderna. Att själv skriva ut hemma på egen skrivare är en betydligt svårare konst, och oftare dyrare.  mvh/gurin ## Comment 52 Author: ambi #51 Ja, det har du rätt i att jag naturligtvis kan lämna in de digitala bilderna i en fotoaffär och få pappersbilder också.  Det där med papperskvalitet har jag funderat på. Förr när man fick en rulle framkallad, så förväntade man sig att kvalitén skulle vara bra för det pris man betalade. Nu kan man få avgöra vilket kvalité man vill ha. Det är klart att man vill att korten ska vara så bra som möjligt, men i och med att man väljer bra kvalitet, så har priset per kort ökat väldigt mycket. Så jag undrar om det här är ett sätt att ta rejält betalt för ett bra foto, som förr ingick i samma pris, som man nu får betala för ett foto med sämre kvalitét ## Comment 53 Author: gurin Ambi, tyvärr så var inte kvaliteten på de kort du förr fick i fotohandeln särskilt hög. Det behövde den inte vara för de flesta kameror och den mesta film som användes hade mycket sämre upplösning än dagens digitalkameror. Den som förr fotade med helformatskameror gick inte till fotohandeln och om de lämnade bort sina bilder så gick de till proffslabb och där fick också de välja papperskvalitet. Om du väljer fuji på nätet, med sämsta kvalitet, så är du i paritet med det som du fick när du lämnade in din fujipåse hos den gamla fotohandlarn. Det vill säga det är riktigt bra eller bättre. Jag har skickat efter mina bilder utan att lägga på extra för dyrt papper och de är riktigt bra. Hållbarheten vet vi dock inget om, men att de skulle vara sämre än 70-talets urdåliga färgbilder kan jag inte tänka mig. Betänk att bäst hållbarhet har de äldsta svartvita fotografierna. De processer som användes då innehöll en rad kemikalier som vi idag inte får använda och därför kan vi inte göra lika hållbara foton längre, i alla fall inte med den gamla tekniken. Hur länge så kallat arkivbeständigt fotobläck på bra papper håller vet vi inte.  Jag fick just reklam från fujidirekt och minsta kortet kostar 75 öre styck. Räknar du om det priset historiskt så upptäcker du att du aldrig fick några bilder för det priset i den gamla fotoaffären.  mvh/gurin ## Comment 54 Author: AndersE När jag själv började fotografera i slutet av 70-talet använde jag en visserligen enkel, men dock kvalitets-systemkamera (Pentax) och diafilm. Jag har mest fotograferat med Kodachrome och en del med Kodak Ectachrome. Bakgrunden var att jag sett hur gamla pappersbilder tonat bort. Min pappa hade fotograferat en del med dia på 50-talet. Det som var taget med Agfa var urblekt, medan Kodachromebilderna såg helt nytagna ut. Idag är jag glad för mina dialådor som alltid förvarats mörkt och oftast svalt. Jag tror de kommer att finnas länge. Ändå funderar jag på att dessutom scanna dem. ## Comment 55 Author: gurin Anders Dina diabilder kommer nog att finnas kvar länge, med den förvaringen. Problemet med dia är ju dock att man aldrig tittar på dem. Fram med apparat och skärm och så. De brukar dock gå utmärkt att scanna, men det tar ju sin tid. Om du har kvar dina gamla pentaxlinser går de utmärkt att skruva på en modern Pentax dslr. Det är ett av de märken som ger mest hus för pengarna och verkar nu få ett allt ökad skara nöjda ägare. mvh/gurin ## Comment 56 Author: ambi Jag har, om vi ska prata fotohistoria, faktiskt fotat både sonen med svartvit på 70-talet och äldsta barnbarnet i mitten av 90-talet. Det är faktiskt kul att ha sådana bilder också. Fast jag låter så oteknisk när det gäller foto, så hade vi ämnet fotografi när jag utbildade mig som lab.ass. Då fick vi stå i mörkrummet och framkalla bilderna. Det var faktiskt spännande att se fotot växa fram. Senare i början av min jobbarkarriär, så fick jag framkalla bilder. Det är hundra år sedan nu :-) Annars så gillar jag svart-vita kort.