Annons:
Etikettlivsöden-artiklar
Läst 17498 ggr
AndersE
10/19/06, 11:14 AM

August Carlsson

Hembygdsföreningen hade ärvt de med sigill försedda skrinen 1960 - med förbehållet att de inte fick öppnas på 25 år! Nu var det 1985, sigillen kunde äntligen avlägsnas och locken till skrinen öppnas…

August Carlsson

Karl August Carlsson föddes den 29 april 1874 i Kyrkefalla (nuvarande Tibro i Västergötland). Han levde hela sitt liv i Hönebo, Tibro och dog på Tibro hembygdsgård den 27 januari 1960. Han blev alltså 85 år gammal. August betraktades som en stilla och försynt man som inte ville synas utåt, men blev ändå en av sin bygds mest kända och uppskattade personer.

Lantbrukare August längst till höger _Lantbrukare August längst till höger
_

August tog över sin fädernesgård efter fadern och blev lantbrukare med egen gård och god ekonomi, men han gifte sig aldrig. Redan som trettioårig på 1890-talet började han det samlande som skulle bli ett signum för hans liv. Samlandet av olika föremål började kanske som en fritidssysselsättning, men den växte efterhand till något som kan kallas Augusts livsuppgift.

Heltidsarbete och ekonomi

Han beslöt sig så småningom för att arrendera ut lantbruket för att helt kunna ägna sig åt sitt kall. Den tidigare goda ekonomin blev därmed sämre och bristen på pengar blev istället ett hinder i samlandet. Önskan att komplettera sin efterhand mycket omfattande samling av föremål kolliderade ofta med hans ekonomiska möjligheter. Med sorg fick han på många auktioner se dyrgriparna gå till någon annan. Kunskapen om August livsprojekt var dock stor och det sägs att man ibland lät bli att bjuda emot honom. Många av föremålen i samlingen var också gåvor. Förståelsen och sympatin för August och hans samlande fanns hos många, och en del av gåvorna var storslagna.

Samlandet

August samlande var inte specialiserat, och han sparade inte bara på gammalt. Han kunde resonera som så att: "Vänta bara några år, så blir även denna sak historisk!" När någon påpekade att han också hade dubbletter var det stående svaret: "De är inte lika, och för övrigt har vart och ett sin egen tillkomsthistoria".

Liten del av samlingarna _Liten del av samlingarna
_

Allt i samlingen katalogiserades med nummer, namn, användning, förvärvssätt och övriga upplysningar. Några exempel:

  • 1. Yxa eller mysel av sten, hittad på en nyodling i Bråtan 1922 av August Carlson, Hönebo.
  • 57. Sländtrissa av sten (forna tiders spinnrock). Hittad i ett potatisland i Solbacken, Kårtorp, av Tomas Johansson därstädes. Gåva av upphittaren.
  • 66. Handklave eller handjärn. Har varit inslaget i spöpålen, där förbrytare låstes fast. Gåva av Johan Thorsén.
  • 74. Slagg, hittad av Helge Johansson vid Långsjön, Elgarås. Troligen efter smält myrmalm.
  • 530. Postväska. Tillhört hovpredikant Tham. Gåva av kantor Sigge Andrén.
  • 564. Valkebräde från 1700-talet. Gåva av bröderna Karlsson, Jubberyd.
  • 1107. Dynamo. Av de första som tillverkades att ha på cykel. Gåva av Simon Johansson.

Utrymmesbrist

Naturligtvis blev det snart trångt om utrymmet i August bostad i Hönebo.

August Carlssons bostad - revs 1989 _August Carlssons bostad - revs 1989
_

Överallt fanns de samlade föremålen - i boningsrum, garderober, uthus och i den gamla stugan från 1700-talet, där August en gång bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon. August behövde inte mycket utrymme för sin egen del, men han hade en önskan om att kunna visa upp sina saker mer åskådligt. Det kom nämligen mängder av besökare för att se och lära, och August Carlson gladdes åt dessa besök. Han visade med stor glädje upp sina dyrgripar, och begärde aldrig någon inträdesavgift.

Hembygdsföreningen

Då August var 60 år gammal 1935 bildades Kyrkefalla hembygdsförening.

August och hembygdsföreningens ordförande Gideon Lindgren _August och hembygdsföreningens ordförande Gideon Lindgren
_För August blev detta en garanti för att hans samling skulle bevaras och finnas tillgänglig för kommande släkten. Redan året därpå testamenterade han sina samlingar till föreningen med villkor att de skulle hållas tillgängliga för allmänheten. På den katalog där han förde sina noteringar över föremålen skrev han: "Förteckning över föremål som tillhör Kyrkefalla hembygdsförening".

Muséet

Detta bidrog naturligtvis till det som blev en stor dag för August. Kommunen hade beslutat att upplåta det forna ålderdoms-hemmet som museilokal, och från den 1:e september år 1940 blev August museiföreståndare och kunde leda omfattande inredningsarbeten. Det blev möjligt tack vara att många erbjöd sin arbetskraft utan att kräva någon ersättning.

Det gamla ålderdomshemmet Det gamla ålderdomshemmet

Även om den nya lokalen gav August helt nya möjligheter fanns fortfarande begränsningar. Magasins-utrymmen saknades i stort sett och alla föremål fick stå framme. Museet invigdes i september 1942.

Fäderneshemmet

Parallellt med samlandet och arbetet med det nya museet arbetade August med ett annat projekt. Han ville återställa sitt fäderneshem så att interiören gav en tidstrogen bild av ett bondehem sådant det tedde sig någon gång under förra hälften av 1800-talet.

August Carlssons föräldrahem _August Carlssons föräldrahem
_

I stugan, vid den mäktiga spismuren, kunde August sitta och drömma sig tillbaka inte blott till sin egen barndomstid utan ännu längre in i det förflutna.

August Carlsson _August Carlsson
_

Då August dog lämnade han efter sig minnet av en lågmäld person, men också minnet av en mycket stor personlighet, även om han framförde sitt budskap inte i ord utan genom handling och sina föremål.

Hemligheten - de förslutna skrinen

Det skulle dock visa sig att det fanns mera. Utöver att hembygdsföreningen ärvde hans föremål, hans fasta egendom och en del lösören efterlämnade August också sin hemlighet! Hemligheten bestod i ett antal med sigill förseglade träskrin. Anvisningar i testamentet klargjorde att dessa fick öppnas först 25 år efter August Carlsons död.

I januari 1985 var det så dags. Sigillen avlägsnades och skrinen öppnades. Däri förvarades handskrifter, diverse brev och en svit dagböcker förda från 1920 till 1950. Dagböckerna omfattar totalt omkring 6 000 foliosidor, och är av ett mycket speciellt slag.

Dagböckerna

Urban Bäckström berättar:

"De ger en mycket intressant och detaljerad tidsskildring. Händelserna i den närmaste omvärlden, d.v.s. Kyrkefalla, beskrivs och kommenteras från en småbrukares perspektiv. August Carlson skildrar det dagliga arbetet på gården, umgänget med grannar och släktingar, han återberättar episoder och historier.

Hans stora intresse för personalia gör att ytterst få av den tidens Hörnebobor saknas i dagböckerna. Här finns hans närmaste grannar, Carl Johan Holm och Frans Pettersson samt deras hustrur Ida och Hilma (som f.ö. var halvsyskon till August). Här finns Thorborg, August Carlsons systerdotter som uppfostrades hos sin morbror. Här finns svarvare Lindeberg och hans Mari, Gösta Källvin i Sprottebo, Isakssons i Baggebo - för att inte tala om gamle Svante Andersson - Bloms, "Grannelunnarn", "kassörsboen", Persson i Storängen och många, många fler.

Dagböckerna ger i första hand en bild av August Carlson som iakttagare. Men ibland, exempelvis det avsnitt som återges nedan, berör böckerna även August Carisons egna funderingar. Han har vid flera tillfällen berättat om sina dystra minnen från barndomens jular. Fadern var på julafton i regel svårt försupen och barn och hustru kördes då ut i vinterkylan. "Mer än en gång", berättar August, "har mor och jag fått tillbringa julnatten i fårakätten". Det är dessa minnen som frammanar den ångest August kämpar med vid jultiden 1924.

Trots att dagböckerna ibland är strängt personliga, har August Carlson uppenbart gjort sina anteckningar i dokumentations-syfte. Hans avsikt var att de en gång skulle bli lästa av en större allmänhet. Han var dock medveten om att innehållet delvis är av känslig karaktär, och det var därför August Carlson förordnade att dagböckerna skulle vara inlåsta i tjugofem år efter hans död. Det har nu gått tjugofem år, och vissa delar - men inte allt - av dagboksanteckningarna kan hembygdsföreningen börja publicera. Vi börjar med tre månader ur dagboken från år 1924. August Carlsons nära nog felfria skriftspråk har bibehållits i originalskick."

Ur August Karlssons dagbok månd 13 okt 1924:

Auktion i Lillemon

"Det var auktion efter en gubbe som det sades dött i fattighuset. Gumman lever men sades blivit tokig. Var hon finns vet jag ej, hon skulle vara syster till Jona-Karl i Brobolet. Det var en väldig massa saker, mest skräp, mycket gammalt och av intresse. Kort före auktionen började, kom Gustaf Andersson i Brogården till mig och sa: "Karlsson ska titta på´t där borta, där finns ekfjärdingar och träfat och mycket gammalt"." Jag har sett det", svarade jag. Auktionen började, det gick trögt i förstone, sådär 25-50 öre kostade utropet. Så kom dom till en gammal skottkärra med en hop järnskrot i och därjämte ett par små pluntor. Gustaf bjudde strax en krona. Jag trodde naturligtvis han var spekulant, jag ville också ha´t och bjudde 1,25, då slogs det. I skräpet var en gammal krönt halvskäppa, en järnljusstake, gamla borrsvängar m.m.

Där såldes halvgjorda borstar, borr och andra verktyg för borstbinderi, allt hemgjort. Träskedar, modeller för skedar och halvgjorda skedar. Sådant sysslade de med däruppomkring förr. Sedan gick de omkring i gårdarna och sålde sina hemslöjdsalster. Ett par små lådor såldes, en som var gjord att likna en psalmbok, grönmålad med mycket skärningar, den köpte Gustafsson, Fröstorp."

Välfyllda sidor i dagboken _Välfyllda sidor i dagboken
_

För släktforskaren

För en släktforskare med anor i Kyrkefalla är August dagböcker guld värda. Med lite tur får du här ett fantastiskt ögonvittne som berättar hur dina anor upplevdes för kanske hundra år sedan. Så här berättade August i sin dagbok söndagen den 27:e december. Det handlar om min mormors farmor - Anna Maria Johansdotter:

"Å alla marknader och auktioner, samt andra tillställningar var "Sandstuvekärringen" närvarande och satt tjock och påbultad vid sitt bord. Att hon hade tagit på sig mycke kläder var inget att klandra, det kunde nog behövas, kallt som det var många gånger, men vad vi barn inte tyckte om, var hennes vresiga sätt. Hon var alltid sur och så ut att vara på misshumör. Hon hade nog sådant utseende också, brett ansikte, håret hängde i kladdar ner över den låga pannan, buskiga ögonbryn. Gumman satt alltid och titta under lugg, som om hon lurat på att få se någon stjäla från henne. Näsan var kort och nedtryckt på mitten, som om hon hade fatt ett hårt slag över näsan. Munvikorna voro neddragna på den för övrigt breda munnen. Jag minns en gång, det var då auktion efter morfar nere i gamla gården.

"Sånnstuvekärrigen" hade sitt karamellbord inne i stugan, det var längst fram till höger. O, Gud! Jag minnes all den härlighet jag såg på det lilla bordet. Där låg utbrett papperskarameller med fransar och granna märken på och så låg där högar med sockerpinnar och enstuversbitar och pastiljer och det ändå härligare, det var olika figurer av socker så hade hon t. ex. ett par små ljusröda strumpor eller vad det skulle föreställa av socker. O, vad jag önskade jag hade ägt dom."

För den som är intresserad av August dagböcker finns avskrifter i flera av Kyrkefalla hembygdsförenings häften. De finns dessutom på  mikrokort och kan lånas av SVAR.

-----------------------------------------------------------

Källor:

  • Dödsruna om August Carlsson av Gideon Lindgren, ordförande i Kyrkefalla hembygds- och fornminnesförening
  • Artikel om, och avskrift av August Carlssons dagböcker - av Urban Bäckström
  • Bilder ur Kyrkefalla hembygdsförenings böcker

Tack till Kyrkefallas hembygdsförening för tillstånd att använda bilderna,  och till Britta Zachs som försett mig med materialet.

Relaterade länkar

Av: AndersE

  • Personlig sida
  • Kontakta

Datum för publicering

  • 2006-10-19
Annons:
zachs
10/19/06, 11:51 AM
#1

Den där Gustafsson i Fröstorp som köper en grönmålad ask som såg ut som en psalmbok, det var min farfar. Asken ägs nu av en kusin till mig.

AndersE
10/19/06, 12:15 PM
#2

Vilken proveniens!

gurin
10/19/06, 9:15 PM
#3

Strålande Anders!

En liten mikrohistoria och samtidigt tips om ett intressant källmaterial. 

mvh/gurin

AndersE
10/19/06, 11:49 PM
#4

#3 Tack gurin, fast "hedern" ska gå till Zachs. Jag har bara renskrivit och sammanställt…

Men visst är historien om August fängslande. Och har man anor som omnämns i dagböckerna är det ett helt fantastiskt material. Jag visste ju basfakta om Anna Maria innan - född, vigd, barn, död - men min bild av henne blir ju helt annorlunda efter att ha läst August anteckningar från sina möten med henne.

Christina
10/22/06, 7:13 PM
#5

Oerhört bra berättat och underbara bilder.

AndersE
10/22/06, 8:47 PM
#6

Tack Christina! Generad Skrattande

Annons:
chrissan
3/24/08, 3:23 PM
#7

Helt fascinerande! Vilken framsynt man som dokumenterade sin bygd så tidigt. En person på AF efterlyset just barndomsskildringar från Bohuslän, det här är ju motsvarande fast från Kyrkefalla/Tibro.

AndersE
3/24/08, 3:44 PM
#8

#7 Ja, gissa om jag är glad för att jag har anor i Kyrkefalla!

;-)

Andersdotter
9/3/09, 11:24 AM
#9

Tack Anders och tack Zachs, ja det är en historia om en man som man utan tvekan själv förstår, och som ni sa, vilken skatt att ösa ur för dom släktforskare som har anfäder där.
Detta är just vad man önskar få veta. Vardagen hos människorna för att vinna den där extra vyn över hur det en gång var, när vardagen då, kommer nära nu. Underbart

zachs
9/7/09, 3:10 PM
#10

Var i går på Tibro museum och letade i August Carlssons dagbok. Hittade det jag hade hoppats på. Får man en sådan här beskrivning på sin ana är det ju otroligt kul. (Delvis skrivit på dialekt)

Adel Axell ur August Carlssons dagbok 19 maj 1930.

Martin omtalade att i går tackades det för Adel Axell, Tolsby. Stackars Axell han så gott som svälte väl igäl. Han var så inbilt häxfull att han trodde sig finna onda makter i allting. När han gick ut hörde han ur luften onda människors trolldomskonster. Att försöka omtala hur han förklarade den saken står inte i min makt, men när man hörde honom stå å förklara saken blev man nästan förvånad över sådan talegåva som han hade. Han kunde i timtal stå och tala om spiritism och trolldom å satanskonster och hur det gick fram å åter i luften. Var han ute och gick i Tolsby hade han känningar av det och gick han än så långt som till Ingelstorp så räckte det även dit bort. Det både hördes och kändes ur luften och han var känslig för sådant, inte alla var det. Han undrade om man  inte ägde rätt att bura in sådana der illasinnade personer som bara roa sig med att utsätta honom för sina satans konster. Hans bror Sven är sådan även han, men den har vågat äta på flera ställen der han blivit bjuden bara han själv fått taga för sig, men att bjuda Adel något har endast förvärrat saken han har bara fått den uppfattningen att man vill förgifta och förhäxa honom.

      När gården i Tolsby såldes byggdes upp en liten stuga för deras räkning och där har de båda tokiga bröderna bott. Ingen har släppts in där och ingen har väl häller haft lust att gå in till de snuskiga gubbarna.

        Adel hade ett stort yvigt blont, nu på senare tid gråsprängt helskägg och det sades att han var så full av lus att de sett högtals i skägget. Jag har dock ej sett det, men att han axla och skubbade sig väldigt det gjorde han, och när han kom i tagen att tala, kröp han så nära intill en så man kände sig riktigt besvärad.

       Förr snickrade han komoder som han drog förbi med här i Hönebo på väg till Tibro. Han drog dom på en gammal bakvagn. Jag ser honom för min inre syn när jag vill då han kom framåt lutad och stretade och drog den klumpiga kärran eller bakvagnen i sörjan så hjulen gick ner halvägs till navet i leran, och som lass hade han så der 3 eller 4 komoder. Nu på flera år tror jag knappast att han gjort någonting. De har levat på sin ålderspension. Axellarna har varit skickliga och mekaniska trotts deras tokigheter.

zachs
9/7/09, 3:12 PM
#11

Hittade också vad August skrev när brodern dog något år senare.

Sven Axell ur August Carlssons dagbok 3 juni 1931.

Holm omtala att nu är Sven Axell Tolsby död. De hade tackat för honom i söndags. Karl Johansson som bor på gården hade sagt att han hade tyckt det såg så tyst och konstigt ut i stugan der Axell bodde men så visste han ju också att den där konstige Axell hade för sed att inte visa sig ute mera än högsta nöden kvävde då han i så fall riskerade att bli föremål för onda människors spiritism och trolldomskonster som genast flög i kroppen på honom om han bara steg ut aldrig så lite i Guds natur. Karl hade dock för säkerhet skull tittat in där. Men gubevars, hade han sagt, sånt der såg ut. Axell han lå dörr i sängen men lopporna di levde, ja feck på me lopper stora som tombaggar. Ja, har aldrig varit mä om nåe urslare. Karl kan nog simulera ut saker o ting men i detta fall tror jag Karl mer än väl. Så nu får man aldrig se och höra Axell mera här på vägarna.

AndersE
9/7/09, 4:51 PM
#12

#10 o #11 Otroligt fascinerande och även tragiskt.

Är det några släktingar till dig?

zachs
9/7/09, 6:59 PM
#13

# 12 Nej, ingen släkt till mig. Dessa Axell bodde i Tolsby, som jag har en studiecirkel om. Dom är dessutom ana till den cyklande släktforskare från Helsingborg som jag hade besök av förra veckan. Ska bli trevligt att skicka detta till honom när han cyklat tillbaka till Helsningborg.

Annons:
AndersE
9/7/09, 7:02 PM
#14

#13 Så någon av dem fick barn?

zachs
9/7/09, 8:08 PM
#15

Adel hade ett antal barn men Sven var ogift.

Upp till toppen
Annons: