Ända sedan jag var liten har OA - och hans mycket speciella humor - haft en speciell plats i mitt hjärta. OA räknas som vårt lands första serietecknare och i år är det 100 år sedan han dog.
UppväxtenOskar Emil Andersson föddes 11 januari 1877 på Kungsholmen i Stockholm. Hans far, August Andersson från Örebro, var gjutare på Kungliga myntverket. Hans mor hette Adolfina Larsdotter och han hade en tre år åldre syster, Ebba Teresia. När Oskar var 13 år gammal fick även han arbete på myntverket. Han trivdes inte, hade ett par andra anställningar men började sedan som 15-åring på Tekniska skolan. Studierna gick bra och tre år senare kom han in på Högre Konstindustriella skolan där han lärde sig att rita möbler. Han framträdde också som möbelritare vid Stockholmsutställningen 1897. Skämttecknaren OA på StrixTrots goda betyg tyckte hans lärare Kaleb Althin ändå att Söndags-Nisse
År 1901 tog OA och Hasse Z över skämttidningen Söndags-Nisse. OA blev bildredaktör i samband med att flera ur den gamla personalen avgått i protest mot att ny teknik skulle införas. I bildredaktörens arbetsuppgifter ingick bl.a. att teckna tidningens förstasida, en bild som nästan alltid hade ett politiskt budskap. Åren 1901-1906 var han ständigt verksam. Politiska teckningar, serier och skämtteckningar kom i en strid ström. Bröderna Napoleon och Bartolomeus Lund från Grönköpings resa Jorden RuntDetta var Sveriges första återkommande serie, en följetong om en absurd jorden runt-resa som publicerades 1899. UrhundenUrhunden är en klassisk och märklig seriefigur som är en korsning mellan hund och dinosaurie.
Den har också givit sitt namn till vårt finaste seriepris. Mannen som gör vad som faller honom inOA:s absurda humor har gjort honom till en av de stora klassikerna från de svenska skämttidningarnas storhetstid. Mest berömd är kanske "Mannen som gör vad som faller honom in" som skapades 1902 och ritades i ett tjugotal avsnitt. Det är en absurd pantomimserie om en allvarlig och korrekt herre i borgerlig, ordnad klädsel, med bister blick och kindpåsar som en hamster. Denne man klipper av sina fingrar efter att dessa tagit i hand med en förhatlig bekant.
Han är också mannen som:
Mer OA-humorMånga av OA:s skämt är överraskande gångbara även i dag, till exempel när en man säger till sin elegante vän "Du, vet du att damerna glor på dig" och vännen svarar, "Ha, låt dom lida!". Eller:
Löjtnanten (till sin om två minuter blivande brud). För jävelen, Amanda, gå i takt!
Ett fantastiskt exempel på OA:s humor är då han illustrerade följetongen "Den vackra baronessan" med barnslig envishet och absurd följsamhet. Illustrationen till texten "Hat och förvirring stod skrivet i hans panna" blir då alldeles förtjusande naturligt en teckning där "hat och förvirring" faktiskt står skrivet i baronens panna. Tecknarens totala lydnad mot ett banalt bildspråk skapar en fantastisk humoristisk effekt. OA - unikVad är det som gör OA så tidlös och oförglömlig? Redan 1922 skrev Nordisk Familjebok om hans "originella fantasi och groteska gestaltningsförmåga" och trots att hans tecknade värld tillhör en svunnen tid så finns det mycket som tilltalar en nutida människa.
Fånerier
Även om hans tecknade värld är full av svunna grosshandlare och punschbaroner så känns hans associationer och hans galghumor helt aktuell. SlutetOA blev med åren svårmodig och deprimerad. Den sista teckning han gjorde hette "Hur ett barn ser världen". Han blev också folkskygg och de sista månaderna av sitt liv fick han ofta våldsamma raseriutbrott. Militärtjänsten gjorde ett enormt negativt intryck på honom. Hösten 1906 fick han i uppdrag av tidningen att följa en stor manöver där haubitser och kulsprutepistoler skulle användas för första gången. Detta blev en stark och svår upplevelse som frestade på nerverna. Familjen insåg att det var överhängande fara att han skulle beröva sig själv livet och försökte vaka över honom, och det lyckades också en tid. Föräldrarna hade en liten röd stuga på Ekerö (som ännu finns kvar) som han bodde i den sista tiden. Den 28 november 1906, 29 år gammal, lyckades han ta sig in på en obebyggd tomt på Ekerö där han senare hittades. Han hade skurit sig i handlederna och skjutit sig i huvudet. EftermälenEfter OA:s död hölls det åtminstone fyra minnesutställningar, 1916, 1920, 1931 och 1944. Till 100-årsminnet av hans födelse gav Postverket ut en frimärksserie. Hans teckningar blir utgivna i bokform fortfarande, den senaste samlingen gavs 2005 ut på "Bakhåll". Seriefrämjandets pris Urhunden delas sedan 1987 ut till föregående års bästa svenska respektive översatta seriealbum. Priset är uppkallat efter en OA:s klassiska seriefigur. Sedan 1994 delas också ett speciellt pris (Unghunden) ut till någon eller några som gjort insatser för barn- och ungdomsserier i Sverige. Hasse Z skrev 1944 att OA var "en av de förnämsta konstnärer vi ägt". "Hans teckningar tillhöra icke någon viss tid. De ha blivit klassiska. Utan att de därför hunnit bli tråkiga och främmande för nu levande människor. De roa idag lika mycket som då de första gången lektes fram." De orden gäller än idag. Följ till sist med på ett riktigt OA-äventyr...
|
Av: AndersEDatum för publicering
|
Oskar lämpade sig bättre för karikatyrteckning och han började gå kvällskurser i teckning. Hans första signerade teckning publicerades i tidningen Strix den 23 september 1897. Tidningen Strix hade startats den 11 mars 1897 av Albert Engström, som innan dess varit den stora stjärnan på Söndags-Nisse.
På Söndags-Nisse 1897 hade Hasse Z just börjat, och fått uppdraget att ersätta Albert Engström. En dag klev en mager, blond, tystlåten ung man upp på Söndags-Nisses redaktion och visade några teckningar. Hasse Z gillade teckningarna och OA blev snabbt en uppskattad ersättare. Under de första åren gjorde han mest illustrationer till roliga historier, men han försökte sig även på seriemediet.
