Annons:
Etikettamerikasläkt-artiklar
Läst 12235 ggr
AndersE
3/9/07, 8:45 PM

Berättelsen om utvandraren

Min farmors syster skrev en roman, som av allt att döma handlar om hennes egen familj. Detta utdrag är berättelsen om när hennes bror utvandrade. Året var 1909.

!["Olof" / Oscar Holmberg](/Sites/c80ff87d-4498-4973-b3fe-13aeef924297/AmOscar280.jpg ""Olof" / Oscar Holmberg")

_"Olof" / Oscar Holmberg
_

Nu var det åter sommar, den tredje som vi upplevde här i Törnetorp. Mycket hängde på, hur skörden blev i år, för det hade kärvat till sig med ekonomin. Oberoende av hur det blev med skörden hade Olof, som han nu mest kallades, för en tid sedan fattat ett beslut, som han länge funderat på. Utan att far eller mor visste om det, hade han skrivit ett brev till mors ende bror Oskar, som bodde i Amerika.

Morbror Oskar hade redan vid femton års ålder rest dit över utan några anförvanter eller bekanta varken på resan eller bosatta i Amerika. Det hade varit rena äventyrslustan, som drivit honom. Han hade klarat sig fint ensam i Amerika av breven att döma. Regelbundet hade han skrivit brev till föräldrarna hemma i Sverige, och när dessa sedan flera år tillbaka var döda båda två, hade han fortsatt med brevskrivningen till sin enda syster, vår mor.

Morbror Oskar hade så småningom fått plats på en byggnadsfirma, var sedan många år tillbaka gift och hade två barn, en pojke och en flicka. Det hade gått bra för honom, och han trivdes i sitt nya hemland. Olof hade skrivit till vår morbror och frågat, om han trodde, att han, Olof, skulle kunna slå sig fram i Amerika, och nu gick han och väntade på svar på sitt brev. Efter en kort tid kom svar från morbror. Han önskade Olof välkommen till Amerika, lovade skicka pengar till resan och var säker på, skrev han, att Olof skulle ha en framtid i sitt nya land.

Så var den dagen kommen, då min storebror skulle resa. Det var tidigt på morgonen. Far hade gått ut i stallet, mor var ute i köket och lagade frukost. Skolan hade ännu inte börjat på hösten, så Fredrik och jag låg i våra sängar och drog oss. Om ett par dagar var sommarferien slut, så det gällde att njuta av morgonfriheten i det längsta. Då hörde vi plötsligt Olofs kraftiga röst i morgonstillheten:
‘Mor, ska jag resa till Amerika? Det var inte en fråga, det var ett nödrop. Trots att Olof helt och hållet själv kommit på idén om Amerikaresan och fattat beslut om den utan att rådfråga någon, kom nu i sista ögonblicket eftertankens kranka blekhet, som det heter.

Det hade varit omöjligt för honom att få någon plats här hemma, som passade honom, och där han fick användning för det han lärt sig i smedjan hemma hos far. Det var därför han fattat det djärva beslutet. Han hade varit säker på att det i Amerika skulle finnas större möjlighet att få ett lämpligt arbete än här hemma i Sverige, och att han på så sätt skulle ha lättare att hjälpa sina föräldrar ekonomiskt, vilket säkert skulle komma att behövas. Men nu tyckte han plötsligt, att det var att svika dem och hemmet. Han var ju äldste sonen, tjugotvå år gammal. I avresans ögonblick greps han av ett oändligt vemod. Far och mor började ju bli gamla, mor hade fyllt femtio år, och far skulle snart fylla sextio. Men han försökte trösta sig med att Hanna, som snart skulle fylla aderton år, var ovanligt mogen och klok för sin ålder. Hon skulle nog kunna hjälpa föräldrarna på alla sätt och vara ett verkligt stöd för dem.

Nu hade far kommit in frän stallet. I lugn och ro åt vi alla frukost ute i köket. Det var ovanligt tyst vid måltiden. Allas tankar kretsade kring detsamma: Olofs resa till Amerika. Sista timmen före avresan gick fort. Det var nu tid att åka till stationen. Far gick ut och spände hästen för vagnen för att skjutsa Olof' till stationen. Lilla mor hade varit tapper hela morgonen, men nu kunde hon inte hålla tårarna tillbaka. Hon omfamnade Olof och sa: "Gud välsigne dig och måtte det gå bra för dig!" Både Hanna och Gunilla torkade förstulet bort tårarna ur ögonen. Fredrik och jag fattade väl inte, hur långt bort i världen det bar iväg med vår storebror. Vi tyckte det var högtidligt, att Olof ensam fick åka med far till stationen, och vi tyckte också, att han var väldigt stilig i sin nya kostym, vilket säkert var ett riktigt omdöme.

Fredrik och jag lekte i långa tider efteråt "resa till Amerika". Den leken bestod i att Fredrik klättrade så högt upp han kunde komma på mors väv, som ju var fartyget. Däruppe kunde han sitta långa stunder med handen skuggande ögonen och speja efter sjörövarfartyg. Dessemellan satt han och ritade hundra- och tusenkronorssedlar och sydde plånböcker av papper att förvara dem i. Vi var övertygade om, Fredrik och jag, att den som bosatte sig i Amerika, formligen vältrade sig i pengar.

Översättning från romanen till verklighetrsbakgrunden:

Av: AndersE

  • Personlig sida
  • Kontakta

Datum för publicering

  • 2007-03-09
Annons:
AndersE
3/9/07, 9:17 PM
#1

Ju fler gånger jag läser den här berättelsen, desto mer gillar jag den. Den innehåller så mycket som jag tror är typiskt:

  • fattigdomen hemma, skörden som inte blev så bra
  • breven hem från de som rest före
  • förhoppningen om att bli rik och kunna sända hem pengar
  • tveksamheten då det blir dags, insikten om att man faktiskt ska lämna det liv man känner

Det måste ju ha varit ett fantastiskt äventyr, att ge sig av till andra sidan jordklotet!

AndersE
3/10/07, 3:42 PM
#2

Oscar William Holmberg, född 1886-06-09, var 23 år gammal då han utvandrar 8 mars 1910 via Malmö. Han använder titeln montör, förmodligen grundat på att han gått som lärling hos fadern som var smed på Trolleholms slott och en tid drev en mindre "fabrik" för tillverkning av jordbruksmaskiner.

Upp till toppen
Annons: