Annons:
Etikettamerikasläkt-artiklar
Läst 13191 ggr
AndersE
7/21/07, 7:31 PM

Frans Westerlunds dagbok – 4

Framme i Amerika, men resan – och strapatserna – fortsätter ”detta usla barbariska ställe”. ”Vad jag hittills erfarit av detta land, så bördigt det än synes vara, så bör ej någon resa hit som vill föra ett mänskligt leverne.”

Måndag den 31. Dimma på morgonen som lättade på f.m. Kl. 7 e.m. fick vi sikte på land, Amerikas kust, Hayland /Höga landet/. Ett fyrskepp "Sandy Hucks" ligger 15 engelska mil från New York på styrbords sida. Längre fram ligger ett fyrskepp på babords sida. Kl. 9 kastades ankar utanför New York så man såg gaslysningen över staten Iland. Då klockan var 9 i New York var Sveriges klocka redan 1/2 3 på morgonen. Brooklin ligger på Long Island.

Efter att ha legat på redden vid pass en engelsk mil från land där vi vaccinerades ankom vi till Castle garden onsdagen den 2 Juni vid middagstiden med en liten ångbåt och sedan vi lämnat våra kontrakt samt erhållit check på våra saker intogo vi på ett emigrantboardinghus på Rectorstreet nr 17 hos C. Wilson.

Lördagen den 5 lämnade vi New York för att som vår värvare sade komma till ett utmärkt bra ställe. Då värvaren Komstedt talte med oss och vi frågade vart vi skulle taga vägen fick vi till svar: "Jag följer själv med och visar". Då vi uppstigit i vagnen förklarade han att han inte hade tid att följa med men han hade uppgjort med ångbåtskaptenen att följa eder fram och betala eder överfart så ni får fri resa och dessutom kan ni språka vid expressmannen ty han kan tala svenska och han hjälper er ombord och talar vid kaptenen. Då vi åkt vid pass en timma tilltalade jag köraren men han förstod ej ett ord svenska, överlämnade oss åt Guds försyn lät vi honom köra vart han ville. Då vi efter ett par timmars åkning kom till hamnen där han vräkte av våra kappsäckar och pekade på en gammal kopråm dit vi praktiserade oss. Ankomna dit var jag ej vid fullt medvetande efter ett anfall av solsting som jag fick medan jag satt på vagnen, men blev dock fullt återställd sedan jag fick skugga och vatten. Sedan vi varit ombord på pråmen från klockan 1 på middagen till kl. 7 på kvällen ankom en rödhårig och skäggig karl med ett i allo vidrigt utseende och båten sattes igång. Sedan vi landat på flera ställen ankom vi äntligen vid midnattstid till en liten town som hette Northporth där vi tillsades gå till sängs. Där fick vi ligga till följande dag kl. 4 på aftonen då vi först mot en dollar lyckades få kaptenen att sända oss över en havsvik därifrån vi gick vid pass 4 eng. mil då vi äntligen var framme vid den plats där vi äntligen skall vara, hos Mr W-son Crozeen Beacon stock Farm Easten Neck, Long Island. Resan hade då varat i 30 timmar i stället för 2 timmar som Komstedt sade skulle räcka. Dessutom fick jag betala 3 dollar ombord jämte 1 dollar till roddarna, sådeles 4 dollar trots att resan lovades fri.

Arbete - på "detta usla barbariska ställe". "Vad jag hittills erfarit av detta land, så bördigt det än synes vara, så bör ej någon resa hit som vill föra ett mänskligt leverne."

På måndagen började vi arbeta med en sorts hacka, det var att kupa corn /majs/ samt sprätta gödsel från kl. 6 på morgonen till kl. 8 på kvällen och från kl. 4 om morgonen till kl. 6 sågades ved.

Tisdagen den 8 juni från kl. 4 till kl. 6 på morgonen sågade vi ved, sedan sprätte vi gödsel och kupade majs till kl. 8 på kvällen, då ett regn uppstod och vi fick köra ut gödsel ur ett stall efter fölsto.

Onsdagen den 9 samma göromål som igår.

Torsdagen den 10 juni sågade vi ved från kl. 4 till kl.6. Efter kaffefrukosten kärnade vi smör som varade vid pass ½ timme, sedan majskupning till kl. 8 på kvällen.

Fredag den 11 samma göromål som igår.

Lördagen den 12 vedsågning på morgonen som vanligt, sedan till kl. 4 på eftermiddagen utstrött puderett och sedan lässat på gödsel.

Söndagen den 13 juni kl. halv 4 på förmiddagen gick vi med våra kappsäckar från detta usla barbariska ställe (Stock Farm) för att till fots gå vid pass 1 svensk mil genom en sandöken där vi för varje steg nedsjönk i sanden ¼ - ½ aln. Efter vandringen uppnådde vi en Town Northport därifrån vi med järnbanetåg fördes till Jersey city, som ligger mitt emot New York fast floden skiljer dem åt. Vår senaste veckas förtjänst bestod av 6 dollars tillsammans, men detta räckte ej till reskostnaden fast resan hade utlovats fri. Tvenne gånger dagligen fick vi äta samt till kvällsvard (supper) drack vi för det mesta thé. Våra arbets- och bordskamrater bestod av 4 amerikanare, av vilka två voro negrer, två skottar, en irländare, två tyskar och fyra svenskar, däri Engström och jag inräknade. Vid återkomsten till New York hade vi ett svårt göra att hitta på Rector street, där vi bor emedan ingen människa kunde upplysa oss om vi voro i New York eller någon annan stad. Ty då vi steg av tåget följde vi med folkströmmen på en färja som gick över till New York fast vi ej visste var det bar, men efter ett par timmars ivrig gång och bärande på våra kappsäckar kom vi äntligen till Rector street, uttröttade och hungriga. Sedan skrev jag genast till Örn i Chicago och gjorde förfrågan om arbete där kunde fås och tänkte att han möjligen skulle svara på mitt brev, varför jag en hel vecka gick sysslolös, men som tiden blev för lång och kassan hopsmälte gick jag ut på arbete i en parkanläggning där mitt göra var att häva upp sten på kärror, vilket arbete var mycket strängt och farligt då man fördärvar både kropp och kläder.

I dag den 23 juni, midsommarafton, arbetar jag inte ehuru alla andra gör det, såväl idag som i morgon men med hopp om att möjligen få brev från Chicago, det är nu 11 dygn sedan jag skrev men har ännu inte fått något svar därifrån. Engström som nu i 8 dagar arbetat på en järnväg skriver i dag att han sliter rysligt ont och vet ej hur han skall kunna uthärda till månadens slut, så han får någon betalning. En midsommarafton likt denna hade jag aldrig tänkt mig, ty den är allt utom angenäm. Vad jag hittills erfarit av detta land, så bördigt det än synes vara, så bör ej någon resa hit som vill föra ett mänskligt leverne. Dessutom måste man ha en järnkropp som tål både hetta och köld och kan arbeta, ty en man här får göra så mycket som två i Sverige och det skall ske på 10 timmar. Hos bönderna arbetas 14 till 16 timmar. Då man till alla delar är fullkomlig får man 1 dollar och 75 cent per dag och detta tycks vara ganska bra då man kan leva på 5 dollar i veckan, men om man från denna förtjänst avdrager de regnvädersdagar som man ej kan eller får arbeta, så bli det ej mycket mera än vad som åtgår till levnadskostnad. Så att samla till vinterförråd då intet arbete finns blir en svår uppgift. Efter midsommardagen började jag åter arbeta för att möjligen förjaga tanken på den förflutna tiden.

I dag på Lördagsafton kl ½ 4 slutade jag, dels av trötthet, dels av fördärvade händer, jag har ej gjort mer än 3 ¾ dagsverke denna vecka, men dessa motsvarar 8 dagars hårt arbete i Sverige, betalningen därför 6 dollars och 12 cent, sedan avdrag till en kassa blivit gjord 44 cent. På tillrådan av flera har jag gått sysslolös längre än som behövts för att läka händerna med hopp om att erhålla plats i något hantverk. Har under dessa dagar hört efter på alla möjliga håll, har 2 gånger sökt plats på mattfabriken, men som språket överallt är ett hinder blev det även det nu.

Den 2 juli började jag arbeta på ett shop där mitt huvudsakliga göromål var att svarva resårfjädrar.

Söndagen den 4 juli var jag för första gången i Svenska kyrkan på förmiddagen. På eftermiddagen gick jag till Treestiti Church, en biskopalkyrka i hörnet av Broadway och Rector street. Där var ganska intressant, 2 orglar, en i vardera ändan av kyrkan men kan genom elektricitet spelas av en enda person på samma gång. En av orglarna hade en pipa som var 32 alnar lång. En stor sångkör av sopraner och basar ackompanjerade av orgel var både egendomlig och vacker. Deras ceremonier voro lika med katolikernas men religionen skiljde sig föga från Luthers. Då trosartiklarna upplästes föll envar på knä på i varje bänk varande röda sammetsdynor.

Den 4 juli är Förenta Staternas största högtidsdag då de frigjorde sig från Englands förtryck 1776. Den firades med mycken pomp och ståt, men som den inträffade en söndag skedde firandet den 5 då det var ett rysligt leverne. Ingen arbetade den dagen. På alla gator smälldes brännare, (fire cracks) stora lådor som antändes, pistoler, gevär och kanoner smällde och sent på kvällen mycket storartade fyrverkerier på flera platser inom staden.

Den 6 på eftermiddagen flyttade jag från Nelsons till 3de Avenue nr 170.

Den 10 betalades miss Öman med 2 ½ dollars för rum i 2 veckor samt fru Rubinson med 4 dollars för mat.

Mellan den 10 juli och den 26 oktober ingenting anmärkningsvärt mer än att den 14 augusti blev min avlöning 7 ½ dollars mot 6 dollars förut och den 9 oktober blev den påökt till 8 dollars.

Den 26 oktober är det snöglopp och is på gatorna samt kall nordlig storm.

Den 15 februari 1870 gick jag med ångbåt till Tallriver och därifrån per järnväg till Boston, reste därifrån till Middleboro och besåg Brown & Shermans verkstäder, stannade där i 2 dagar varefter jag reste tillbaka till Boston, stannade där till den 9 mars då jag återkom till New York.

Arbetade på samma shop som förut i 3 veckor, då jag åter reste till Middleboro den 19 april där jag började arbeta den 21 med värmning av järn i en flamugn till skyffelsmide.

Söndag den 24 mars gick jag ensam och promenerade hela dagen.

Den 1 maj har jag arbetat med varjehanda grövre arbeten under den förflutna veckan, dels i shappet, dels med järn och skrotvägning, ett mycket hårt arbete. Middleboro ligger vid en flod som heter "Nemasket".

Den 16 maj 1870 lämnade jag Middleboro efter att ha arbetat där 3 ½ vecka och förtjänat 32 dollars och 25 cent men därav betalt 17 dollar för rum och Board.

Söndag den 22 maj besåg jag New Yorks kyrkogård uti Brooklyn Greenwood, den mest storartade som gärna kan finnas, natur och konst är där förenade. Hagaparken skall vara något däråt i skönhet men ej på långt när så storartad. Det sägs den skall vara över 1 svensk mil lång.

Helgdagar i Amerika äro:
4 juli, då Amerika blev independent.
17 mars , S:t Patricks dödsdag.
22 februari, Washingtons födelsedag.
18 november, Thanksgivingday.

Den 28 maj reste jag ut till Newark City där jag sökte arbete på en större stålfabrik men där var redan överfyllt av folk förut.

Den 30 maj besåg jag och sökte arbete på en stålfabrik i New Jersey.

------------------------------

Till nästa avsnitt!

Relaterade länkar

Av: svenne

Datum för publicering

  • 2007-07-21
Annons:
chrissan
7/21/07, 8:16 PM
#1

Det var ju helt klart inte hans grej, det där med Amerika. Vem var Engström?

chrissan
7/21/07, 8:22 PM
#2

Andreas V Engström född ca 1845 kom med Ocean Queen till New York 2 juni 1869, alltså hade de ressällskap.

Cheyenne
7/21/07, 8:25 PM
#3

Det blir bara mer och mer intressant. Sitter och väntar på del 5 Skrattande

chrissan
7/21/07, 8:37 PM
#4

Beacon Farm, Eaton´s Neck, Long Island 

In 1862, Cornelius H. and Ruth O. DeLamater purchased most of the land previously owned by the Gardiner Family. The only exceptions were the land belonging to Eliza Gardner Jones and Duck Island which was sold by the Sarah Gardiner trust to the Rowland family in 1868. DeLamater purchased Walnut Neck from William Beebe which resulted in the creation of Beacon Farm. The farm provided fresh milk, eggs, and poultry for the family. DeLamater also purchased the Cassidy land, Cherry Lawn from William Gardiner, and Oakleaf from George Gardiner. Thus once again Eaton's Neck was predominately owned by one family. The DeLamater's rebuilt the Beebe's farmhouse which is known today as the Bevin house. The DeLamater's called it "Vermland" in honor of their friend and business associate Captain John Ericsson (who was born in Vermland, Sweeden). The DeLamater's had a son and five daughters who inherited all of the land.

Var John Ericsson den som uppfann propellern och byggde "Monitor"? Värmlands berömde son, jag tror faktiskt det.

Cheyenne
7/21/07, 8:41 PM
#5

Chrissan, finns det någon uppgift om var Andreas Engström föddes?

chrissan
7/21/07, 8:43 PM
#6

Nej, tyvärr. Han finns inte i Emibas eller Emigranten vad jag kan se. Det finns ett par kandidater sedan i census 1880, men de är osäkra. En av dem jobbar i ett glasverk i Indiana.

Annons:
chrissan
7/21/07, 8:49 PM
#7

Farm managern på Beacon Stock Farm hette William Crozier (han som Frans jobbade för) och var mycket duglig. Han byggde upp den till en prima avelsfarm för många djur bl a kossor, Jerseykor importerades t ex. Mer om ägaren och hans vänskap med John Ericsson (passar väl bra med Värmland Svenne) i bifogad fil.

Cheyenne
7/21/07, 9:27 PM
#8

Det är otroligt vad mycket information man kan hitta.

AndersE
7/21/07, 9:57 PM
#9

Fantastiskt!

(Stickspår: Engeltofta gods utanför Ängelholm hade Jerseykor, som tydligen gav så speciell mjölk att Engeltofta hade särskild mejeributik i Malmö. Min farfars far ägde Engeltofta några år på 30-talet.)

blombuketten
7/21/07, 10:41 PM
#10

Vilken spännande historia. Väntar med spänning på nästa del.

svenne
7/21/07, 11:29 PM
#11

Inte har jag gått så på djupet med allt detta. Fantastiskt! Det är helt otroligt att man kan komma alla personer och allt så nära bara man lägger ner sej och har ork!
Bra jobbat, chrissan!

Jag har funderat på "Fogelberg", han som hade "spektakelbiljett". Var det ungefär samma som en biljett ur en så kallad "Amerika-väst"? Om man köpte en s.k. amerikaväst köpte man en ny identitet (utan att ha flyttningsbetyg från Sverige)?

Sedan tror jag inte att Frans Westerlund var en typisk representativ, emigrant, han gjorde en resa till USA tur och retur. Han hade nog inga avsikter att stanna där resten av sitt liv, vilket han också bevisar.

chrissan
7/22/07, 11:27 AM
#12

Undrar om Örn kan vara den som i 1880 års census heter Swan Orn i Galesburg, Knox, Illinois, med hustru Hannah. De bör vara samma som livgrenadjären Svante Örn med hustru Johanna. Svante är född i Gärdserum 1824 men utvandrar 1869 från Ukna.

chrissan
7/22/07, 12:28 PM
#13

A W Engström lämnar Göteborg den 11 maj 1869, dvs samma dag som Frans skriver att de reste. Han har tydligen varit sällskap hela vägen, han kommer från Hallsberg enligt Emigranten, grannsocken till Hammar och är bokhållare. Född 1844-45. Men jag kan inte hitta honom i utflyttade. Det visar sig att han utvandrar från Lerbäck, ännu en grannsocken:

Post 874576

Engström, Anders Victor
Bokhållare (ogift man)

f. 2/7 1845 i Askersund, Örebro län (Närke)

Utvandrad 29/4 1869
från Estabo, Lerbäck, Örebro län (Närke)
till Amerika

Källa: Husförhörslängd, s. 632

Emibas emigrationsakt: Lerbäck T 1869 009

Annons:
AndersE
7/22/07, 9:27 PM
#14

När jag läser Westerlunds ganska bittra beskrivning av arbetsförhållanden i Amerika, så kommer jag att tänka på detta brev från Amerika.

Det finns en del likheter, trots att det skiljer 30 år mellan breven. Jag börjar undra hur många som upplevde samma sak - att drömmen om ett bättre liv istället blev en mardröm? Hur många ångrade sig, men saknade möjlighet att återvända? Hur många gick helt enkelt under?

leja
7/23/07, 1:46 PM
#15

Jag har läst några brev från min farsfarbror som var över några år på tjugotalet. Det var depression då och svårt att få arbete. Han kom hem igen, enligt familjen på sin mors pengar. Så de som kunde få hjälp kunde ta sig hem, andra blev väl tvungna att klara sig ändå.

Cool

Vad ska man ha som signatur tro?

Upp till toppen
Annons: