Veckans bild - v841
Veckans bild på en liten flicka hjälpte till att lyfta fram en helt annan berättelse. Läs hur!
Kusin Karin
När "Porträttfynd" sjösattes på Rötter bidrog jag med ett hundratal gamla kort, bland annat det här som föreställer farmors yngre kusin Karin.
Karin är alltså min farmors yngre kusin född 1912. Karin fick inga syskon och min farmor hade bara bröder, så Karin och farmor såg varandra mer som systrar än som kusiner. Karin och hennes man samt farmor och farfar umgicks mycket genom åren. De gjorde resor tillsammans genom Europa med bil långt upp i åren.
I skrivande stund är både min farfar och farmor samt Karins make borta, men Karin och jag har regelbunden telefonkontakt eftersom jag är enda släktingen på hennes fars, Anders Anderssons sida. Karin bor fortfarande kvar i villan i en Stockholmsförort. Visserligen får hon hjälp med snöskottning och gräsklippning men annars sköter hon sig helt själv. Hon är pigg som en mört och klar som en kristallkula i huvudet trots att hon blir 97 år i januari!
Jag beskrev alltså bilden i "Porträttfynd" och berättade där att hon var dotter till Anders Andersson i Örebro, som förestod den gamla "Oljekällaren".
Örebro hembygdsförening
En tid senare blev jag kontaktad av en mycket trevlig man i Örebro som för övrigt var mycket engagerad i Örebro Norra hembygdsförening. Han undrade om jag visste något om Oljekällaren som kunde vara till gagn för dem. Mitt svar blev då att jag inte visste någonting i stort sett, förutom att "farbror Anders", som vi kallade honom, arbetade där i alla år. Nåväl, det kom ett mail från samme man i Örebro med en raspig bild på den fastighet som skulle ha varit Oljekällaren, och i bakhuvudet fanns en känsla av att jag tidigare hade sett den där fula, murriga tegelfasaden. Jag började leta, hittade kortet och konstaterade att detta måste vara Oljekällaren!
Oljekällaren i Örebro, 1910-talet
Jag scannade kortet och skickade till mannen i Örebro som med förtjusning ville använda bilden för hembygdsföreningens räkning. Jag visste ju sedan tidigare att "farbror Anders" arbetade på "Oljekällaren" men tack vare min nya kontakt på hembygdsföreningen fick jag nu en hel del ny informatin.
På samma plats som det välbekanta vattentornet "Svampen" i Örebro stad idag finns, låg under 1900-talets förra hälft denna låga tegelbyggnad, kallad Oljekällaren.
Översiktsbild av Örebro norra del, 1920-talet
Oljekällaren var en låg tegelbyggnad som låg något väster om nuvarande "Svampen". Byggnaden var 100 alnar lång, ca 25 alnar bred med en bottenvåning och en källarvåning. Inredningen var helt i trä. Byggnaden med omnejd var ett upplag för oljor och bensin. När byggnaden blev uppförd är ej känt.Platsen som idag ligger centralt i Örebro stad var före 1920-talet ren landsbygd med flera bondgårdar i närheten.
Firman har tydligen haft flera ägare - Pratts bensin, Kraks bensin, och senast Standard 0il, av vilken den sistnämnde senare uppfört en modern mackstation på samma område. Det var nog det första kända bensin och oljeförsäljningsstället i Örebro.
Varorna kom i stora fat av trä och stål och levererades till kunderna på olika sätt. Bilar och bussar portionerades med ett 5 Lit mått och smörjoljan i centiliterrsmått. Det fanns inga traditionella mackar före 1920 utan försäljningen gick till så. Bilar och motorcyklar var ju inte så vanliga. Vägarna var inte byggda för motortrafik och ett stort dammoln revs upp var gång det kom ett fordon.
Anders Andersson
Mannen i mitten på bilden är min farmors fars yngste bror, Anders Andersson som i början av förra seklet kom till Örebro och fick anställning vid Oljekällaren och sedermera blev dess föreståndare. Anders bodde tillsammans med sin hustru Fanny och deras dotter Karin, f. 1912 i en stuga, Johannesberg, väster om järnvägen, där det också fanns ett oljeupplag. Det är alltså dottern Karin som syns på "veckans bild".
Oljekällaren blev på 50-talet ombyggt till industri. Försäljningen sköttes huvudsakligen från källaren vid Hofstavägen och från kontoret på Järnvägsgatan 2. Anders förestod Oljekällaren till sin pensionering i början av 1940-talet då han och hustrun flyttade från "tjänstebostaden", den lilla stugan Johannesberg. De köpte då fastigheten Hagabyvägen 1 i villaområdet Hagaby i norra Örebro, där de bodde till sin död. Fanny avled 1952 och Anders 1962. Vid pensioneringen fick han en medalj från USA och Rockefellerimperiet för lång och trogen tjänst inom koncernen.
Familjen Andersson 1927. Farfar (Anders Nilsson) fyllde 90 år. Fr.v farfar Anders Nilsson, Anders, Karin och Fanny Andersson.
Syskonen Elisabeth, Amanda, Anders och Karl Anderssson på trappan till fastigheten Hagabyvägen 1, Örebro ca. 1950
Så gick det alltså till när en bild på en liten flicka på ett kabinettskort ledde fram till nya bekantskaper och en berättelse om en Oljekällare i Örebro!
Det är en trevlig historia. Det känns som ett "typiskt" exempel på hur släktforskningen fungerar, hur det ena leder vidare till det andra och skapar helheter.
Sedan älskar jag ju bilden på "Oljekällaren". Jag tror jag såg den på anbytarforum och jag hoppas svenne vill lägga in den här i lite större storlek också.
Tack!
Bättre och större bild på "Oljekällaren" kommer ikväll när jag är hemma efter jobbet.
Vilken intressant och fin berättelse!
Mycket trevlig berättelse!
mvh/gurin
Tack, för berättelsen! Visst är kontakterna man får genom släktforskningen, lite grädde på moset?
tanken med att skicka in kort som du gjorde svenne är ju att man önskar svar. Jag har skickat i på olika ställen mina gyllströmmare mamma hade ett album fullt men s.k. visitkortsbilder eller heter det kabinettfoto som du skriver. Men dessa gubbar-gummor är för okända jag har därför gläder jag mej när andra får så fina napp.
härligt för dej tycker jag.
Fin bersättelse och fina kort. Kul när man får kontakter.
Vad ska man ha som signatur tro?
Här är en lite större och bättre bild på "Oljekällaren"
Jag älskar den här bilden, tycker att den är helt underbar.
Bilen måste vara, efter studier och jämförelser med bilder på gamla bilar, en amerikansk Hudson, från ca 1910, åtminstone chassiet.
Man byggde om bilar hejvilt förr och den här försågs väl med ett kraftigt flak för att transportera de tunga oljefaten. Lägg märke till hjulen, där fälgarna, som vid den här tiden hade träekrar som standard, har bytts ut mot stålfälgar på grund av de tunga lassen som bilen skulle transportera. Träekerfälgar skulle aldrig ha hållit under dessa tunga lass.
I mitten står som sagt min farmors fars yngste bror, Anders Andersson 1880-1962, de två andra männen är tyvärr fortfarande oidentifierade. Mannen till höger med hatten liknar skådespelaren Stan Laurel, (Halvan i "Helan och Halvan", tycker jag.
Ja, bilden är verkligen härlig!
Jag gissar att stålfälgarna även var billigare än träekerhjul. De förekommer även på små billiga bilar vid den här tiden.
#6 Vart skickar du bilderna? Porträttfynd på "Rötter" och denna sida har jag provat samt en dansk sida www.ukendtebilleder.dk.
Jag önskar fler lägger in blider så att de kan identifieras.
#10 Ja, identifiering av bilder är väldigt viktigt. Porträttfynd är ett strålande initiativ, men det skulle behöva utvecklas, bl.a. med bättre sortering och sökmöjligheter.
Det finns också ett behov av andra bilddatabaser - skolfoto, arbetsplatsfoto osv.