Annons:
Etikettföremål-artiklar
Läst 11165 ggr
svenne
2009-03-18 12:45

Brevet som kom tillbaka från Norge

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

I gamla papper efter min farmor som gick bort för två år sedan 101 år gammal, hittade jag det här brevet, och eftersom jag sedan länge känner till dess historia ligger det mej varmt om hjärtat.

2

Systrarna som flyttade till Norge

Min farmors far hade två systrar, Anna Wilhelmina och Ellen Maria som i ungdomsåren flyttade till Norge och tog tjänst. Den äldsta Anna f. 1870 hamnade efter några kortvariga tjänster hos en baron vid namn Stang i Oslo där hon var trotjänarinna i över femtio år. Baronen och Anna bodde i en stor lägenhet i ett av de finare kvarteren i staden tills baronen avled i slutet av 1940-talet. När han gick bort fanns inga anhöriga så all kvarlåtenskap hade han testamenterat till Anna, som då var i stort sett lika gammal som baronen själv och hon fick ärva en hel del pengar och blev tämligen förmögen på sin ålders höst. Hon avled några år senare, 1953 hemma hos sin syster Ellen i Moss, Norge.

Den andra systern, Ellen f. 1877 hamnade i Fredrikstad där hon så småningom träffade åkeriägaren Edvard Jensen från Moss. Tycke uppstod och hon flyttade till Moss där de bodde och drev en firma, som med tiden blev relativt stor inom åkeribranschen. Ellen skötte papper och bokföring medan Edvard ägnade sig åt det praktiska i firman. Under den tyska ockupationen var hon aktiv inom motståndsrörelsen och tryckte bl.a upp flygpblad som hon själv var med och delade ut i smyg. Edvard och Ellen fick inga egna barn men adopterade två söner som de givetvis såg som sina egna. Edvard avled någon gång runt 1960 och Ellen 1967 i en ålder av 90 år.

Ellen

Ellen Maria Jensen f. Andersson 1877-1967

Brevväxling med faster Ellen

Ellen var ända till sin död en flitig brevskrivare  och hon och min farmor brevväxlade under många år. 

När farmor föddes i januari 1906 skickade farmors mor Anna ett brev till Ellen i Moss där hon berättar om tilldragelsen.

 1

Brev3.jpg

I brevet står bland annat " nu har vi 3 utaf hvart så nu borde det nästan räcka",  (alltså tre pojkar och tre flickor, men se, det gjorde det inte, det blev fyra stycken till varav tre av barnen avled i ungdomen och de andra sju  blev ganska gamla.

 När farmor fyllde femtio år i januari  1956 kom givetvis post från faster Ellen i Norge och tillsammans med gratulationerna skickade hon med det här brevet som Ellen hade fått ganska exakt femtio år tidigare. Farmor hade aldrig sett eller hört talas om det förut och enligt henne själv var det den finaste presenten hon fick den dagen.

Jag tycker det är så fint på något sätt och jag är glad att det finns kvar, tyvärr är det lite skört och jag är rädd för att det skall gå sönder så jag behandlar det med största möjliga försiktighet.

Tänk om människorna år 1906 skulle ha vetat om vilka möjligheter det drygt etthundra år senare skulle finnas för att visa sådant här för sina vänner via något som kallas scanner, dator och internet, de skulle nog inte ha förstått någonting utan bara skakat på huvudet.

Annons:
AndersE
2009-03-18 13:09
#1

Vilken trevlig historia! Och så rart med brevet som spridit glädje på olika sätt och till olika människor genom åren.

Cheyenne
2009-03-18 13:15
#2

Helt underbart tycker jag.

ambi
2009-03-18 13:49
#3

Jag blir alldeles varm, när jag ser dessa gamla fina handskrivna brev!

Jag skriver alla mina brev med hjälp av datorn, därför jag inbillar mig att de är lättare att läsa då, men det är synd, för det är något visst med handskrivna brev.

Gnidde
2009-03-18 15:12
#4

Underbart vackert brev vad din farmor måste ha blivit glad för det.

Hälsningar Gnidde.

svenne
2009-03-18 17:06
#5

Tack!
En liten intressant detalj är poststämplarna på framsidan.
Lägg märke till att brevet avgångsstämplades i Borgvik, Värmland den 1/3 och mottagningsstämplades i Moss, Norge den 2/3,  dagen efter!

Inte illa av postverket på den tiden! Visserligen inga enorma avstånd, men i alla fall.

Cheyenne
2009-03-18 17:32
#6

#5 Ja titta, det var ju fantastiskt.

Annons:
Sofiae
2009-03-18 19:03
#7

Tack för att du delar med dig. Sånt här gillar jag, människorna blir så mycket mer levande när man ser deras handstil.

Jag håller för närvarande att skriva rent brev som min mans mormor skrev till sin dotter för c:a 70 år sedan, så nu börjar jag lära känna henne.

pertho
2009-03-18 22:09
#8

Jag tycker också att det var ett intressant brev och en fin tillhörande historia.

Jag har mycket få gamla släktbrev, men ett av dem har i alla fall spelat en roll i uppbyggnaden av min bild av släkten. Det är ställt till min mormor ungefär 1910 från hennes svägerska, gift med en bror till min morfar. Där berättas bl. a. om ett besök av och en hälsning från "Frida Alm". Det ser ju inte så märkvärdigt ut, men Frida Alm var i sin tur gift med en "oäkta" halvbror till min morfar. Denna lilla passus visar alltså att det i släkten fanns nära och vänskapliga relationer till frukten av min morfars mors lilla 'felsteg' i ungdomen. Det värmer litet fortfarande.

Wikli
2009-03-19 17:30
#9

Vilken trevlig historia och skrivet så att det fångar läsarens intresse. Härligt med solsken och inte bara skuggsidor!

Upp till toppen
Annons: