Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
01 ÖVRIGT

Det genetiska minnet

2016-09-07 11:29 #0 av: Sommarek

Det har ju kommit fram en del på sistone om att barn kan ärva inte bara föräldrarnas utseende och sätt, utan att även saker som trauman kan gå i arv. På den lite roligare sidan har jag upptäckt en del saker som verkar ha överförts till mig utan min vetskap, och även en del lustiga mönster som gått igen i min familj.

Till exempel har jag alltid, så länge jag kan minnas, haft en speciell utsiktsplats i min hemstad där jag suttit och tittat ut mot en viss punkt. Jag har aldrig kunnat förklara varför, eller ens vetat vad som låg i den riktningen, bara att jag tycker om att sitta där och titta. "Punkten" visade sig sedan, när jag började släktforska, vara den plats som så gott som hela min pappas släkt kommer ifrån!   :)

Jag fick dessutom ett halsband av en väninna för många år sedan, som symboliserar en av de nordiska gudomarna (jag är hedning). Mönstret på detta visade sig vara inspirerat av en dörr till en gammal norsk stavkyrka - som ligger i området där min mormors mormor kom ifrån. För att göra det hela ännu roligare ligger platsen där sagda gudom sägs komma ifrån i samma område, och när jag sedan fick veta att länet jag kommer ifrån kallas för "drakslingornas land" skrattade jag högt - mönstret på både mitt halsband och på kyrkodörren kallas för... japp, drakslingor.  Tummen upp

Jag vet inte om det faller direkt under genetiskt minne eller något annat, men tyckte det var en liten rolig historia, väl värd att dela.  :)

Anmäl
2016-09-07 21:36 #1 av: AndersE

Jag tror jag läst någon märklig historia om hur man "lärde" daggmaskar något och sedan matade andra daggmaskar med sina släktingar och på så vis överförde kunskap...

Lättare att ta till sig är kanske att man överför något på annat sätt än genetiskt. Jag läste för många år sedan om hur en terapeut upptäckt att det var en fördel att ha kunskap om klientens släkthistoria. Tror det fanns ett exempel om hur en "oro" som gick i släkten förklarades av en tragedi som inträffat ett par generationer tidigare.

 


Anmäl
2016-09-08 06:54 #2 av: Mandra

#0 Eftersom jag också är "hedning" tyckte jag att ditt inlägg var intressant. :) Men jag kanske hellre skulle säga att den här typen av minnen förmedlas på själslig nivå - inte på genetisk. :)
#1 Och detta är för mig inget märkligt alls. Det du nu talar om förs vidare psykologiskt/känslomässigt. Det vet man ju att om man t ex har en mamma som är väldigt orolig och osäker (eller vad som helst annat) - så överförs gärna den oron på hennes barn. Sen är det bara att tänka sig att mamman i sin tur blivit "smittad" av sin mamma och denne av sin mamma osv - tills man kanske kommer till att stort trauma som utlöst denna oro hos en tidigare anfäder.

Anmäl
2016-09-08 08:23 #3 av: Sommarek

#1 Jag har inte ätit några släktingar vad jag vet, så jag hoppas att det inte är det.  ;)

Men rent faktiskt så har man kommit fram till att genetiska förändringar som till följd av t.ex. trauma kan gå i arv. Spännande, även om det just i fall som dessa är hemskt.

#2 För min del är det ingen större skillnad på kropp och själ, faktiskt. Själen är en del av kroppen och tvärtom, och du kan inte påverka den ena utan att påverka den andra.   ;)

Anmäl
2016-09-08 17:18 #4 av: Mandra

#3 Nä det stämmer att man inte kan påverka det ena utan att påverka det andra - men eftersom bara själen överlever döden, så är det i denna som minnena lagras. Och de gör de i mkt större utsträckning än de lagras i gener - allting lagras i själen, bara vissa saker lagras i generna. Så det är mkt mer troligt att minnena kommer ifrån själen än från generna.
Men det beror ju givetvis på vad man tror om själens överlevnad?

Anmäl
2016-09-09 08:22 #5 av: Sommarek

#4 Nu blir det härligt OT, men kör i vind.  :)

Jodå, jag tror att själen överlever. Var sedan gränsen går mellan den och resten av kroppen/generna är en annan femma.  :)

Anmäl
2016-09-12 07:16 #6 av: Mandra

#5 Det är väl ganska enkelt att räkna ut rent logiskt då, eller hur?

Vad betyder OT?

Anmäl
2016-09-12 07:46 #7 av: Sommarek

#5 Rent logiskt kan man väl aldrig räkna ut det såvida vi inte får en fysisk definition av själen.

OT = off topic.

Anmäl
2016-09-12 10:17 #8 av: Mandra

#7 Du menar att vi har en sådan av begreppet "genetiskt minne" då?
Om det inte finns en fysisk def av vare sig det ena eller andra - för vetenskapen godkänner väl knappast att man ärver trauman genetiskt - så förstår jag inte varför det ena är ok och inom topic och det andra inte är ok och OT. Bara det, i sig, är synnerligen ologiskt tycker jag.
Dessutom finns det mängder av själsliga/andliga def av själen. Har aldrig stött på någon sådan vad det gäller "genetiskt minne". Har du?
Rent logiskt - ja. Det är mer troligt att ett minne sitter i något som överlever döden, än i något som inte gör det (fysiska gener).
Är väldigt logiskt för mig.

Anmäl
2016-09-12 10:33 #9 av: Sommarek

#8 Verkar som att du både blåser upp och misstolkar det jag säger, så det finns inte riktigt något att gå vidare med här.

Anmäl
2016-09-12 12:40 #10 av: Mandra

Känner precis likadant. Så, ja dax att sätta punkt.

Men jag kommer att fortsätta att hävda att det finns massor av minnen som lagras i själen. För mig själv en väldigt intressant koppling när det gäller släktforskning - för kan man som jag - kontakta själen - kan man få massvis med info den vägen.
Något jag hållit på med i över 20 år - inte i samband med släktforskning - men i andra sammanhang och fått de uppgifter jag fått fram verifierade hur många gånger som helst.
Så detta är en väldigt intressant vinkling för dem som är intresserade av den aspekten.

Anmäl
2016-10-10 08:50 #11 av: NiklasTyreso

#3 Nu var det ju så att inte ett enda av barnen till förintelse-överlevarna kunde minnas förintelsen!

Förintelseöverlevarnas barn hade fler stress-gener påslagna, men det har inget med minnesbilder att göra. Sommarek har missuppfattat forskningen.

Anmäl
2016-10-10 08:55 #12 av: Mandra

#11 Det där tror jag definitivt på. Det lagras i generna.
(Bortsett från att man nu kan minnas också t ex genom regressionsterapi. Jag har haft en vän som faktiskt har minnen av sig själv - utan regressionsterapi. Så det finns sådana med.)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.