Annons:
Etikettsläktforskning
Läst 4145 ggr
chrissan
2012-11-27 20:13

Husförhör som källa?

Jag sitter just nu och läser gamla brev från 1860-talet och framåt. Intressant nog så visar de att mina huvudpersoner långa tider bor på andra ställen än vad husförhöret i deras hemsocken visar, de driver till och med verksamheter på andra orter, under ca 15 år. Inte ett spår av detta i husförhören! Man kan undra hur pass bra husförhörslängderna är som källa.

Annons:
AndersE
2012-11-28 07:04
#1

Intressant!

Linda-A
2012-11-28 08:29
#2

Jag har bara stött på ett fåtal personer som inte verkar ha bott där de ska enligt husförhören, men i de fallen har det stått noterat "vistas hos dottern i xxx" eller liknande.

leja
2012-11-28 08:41
#3

Skulle tro att det är vanligare än man tror. Husförhören är som dagens bokföringsadress. Den adress man anser sig bo permanent på. Därför behöver man inte vistas där hela tiden. Sen är det upp till prästen att skriva om personen vistas någon annanstans.

Hittade min mormor att hon vistades på annan ort ca ett år innan hon "flyttade" dit.

Vad ska man ha som signatur tro?

swemah
2012-11-28 10:01
#4

Precis som i alla källor så är det kvaliten på den som skrivit/registrerat uppgifterna som är avgörande. Om uppgiftslämnaren var noggrann och möjligheten till kontroll fanns så skrevs ju mpånga uppgifter in, som i detta fall i hfl, men beroende på prioritet hos prästen och vilken kunskap han hade så varierar ju kvaliten kraftigt. För vissa var hfl viktig att hålla uppdaterad, för andra var det ett gissel, som bara skulle finnas för att klara biskopens visitation, så…..

Man kan kanske säga att det som står noterat i hfl om vistelse på annan ort eller liknaden är bonusinformation för oss efterlevande, men att det i övrigt är som sagt ovan, folkbokföringsinformation.

Förmodar att släktingarna i #0 var nöjda med att vara skrivna där de var, de lärju inte ha informerat om sin bortovaro.

chrissan
2012-11-28 13:27
#5

Det var nog känt, de var en av de kända borgerliga familjerna i en liten ort. Men de skriver till varandra i åratal utan att bekymra sig. Inga anteckningar i hfl utom en liten på ett av barnen att hon konfirmerats i Stockholm. Fadern och styvmodern (som var änka efter kyrkoherden på orten) bodde kvar på den lilla orten och hans barn från 1a giftet står som boende i familjen, fast de inte varit där speciellt mycket under ca 15-20 år. Antingen gifte de sig eller också flyttade de officiellt när de närmade sig 30-årsåldern.

chrissan
2012-11-28 13:29
#6

För mig är det viktigt att veta vilken uppväxte de hade, utan breven hade jag inte haft en aning och fått helt fel resultat i min analys. Jag blev verkligen undrande över hur många andra man får felaktig uppfattning om.

Annons:
AndersE
2012-11-29 07:03
#7

Ja, jag förstår att jag också litat för mycket på denna källa. Har t.ex. en uppgift som finns i släkten om att en person bott ett specificerat antal år på en ort men har inte fått det att stämma med uppgifter i Hfl. Nu förstår jag att jag inte kan tolka dessa så strikt som jag gjort.

chrissan
2012-11-29 09:05
#8

Det dyker upp allt fler sådana uppgifter när det gäller min huvudpersons umgängeskrets. Formellt bor de i föräldrahemmet, men de går i skola och vistas för övrigt på andra platser. Jag kan inte, som planerat, identifiera dem mha kyrkböckerna.

leja
2012-11-29 09:06
#9

Det var då, liksom nu, inte ovanligt att barnen var skrivna hos föräldrarna men studerade på annan ort. Har flera exempel på att studenter i Uppsala var skrivna på hemorten, där står dock ibland att de vistas på annan ort. Men inte alltid.

Läser just nu brev(arbetar på arkiv) där det finns flera personer som studerar, vid olika skolor, men som är skrivna på hemorten. De flyttar först när studierna är klara eller de gifter sig. När man läser breven så visar det sig att de kan ligga på studieorten i flera år utan att besöka hemmet(beroende på resetider).

Ett brev beskriver att besök på hemorten kan ta ca tre veckor och då får den personen vistas en natt hos föräldrarna.

Så jag tror det är vanligare än vi tror att man rörde på sig trots att man står i samma socken. Däremot tror jag att det är vanligare i familjer där barnen skulle få skolutbildning än i andra familjer.

Vad ska man ha som signatur tro?

Bjornen
2012-11-29 09:10
#10

Jag har exempelvis handelsböcker från ca: 1860 hemma och 95 % av de antecknade var inte skrivna på orten utan det var Värmland, Älvdalen osv. Nu var dessa arbetar på flottleden.

Min morfar fanns i Gällvare mer än ett år utan att vara skriven där.

Många arbetare arbetade på en ort och familjen fanns i kyrkböckerna kvar hemma. Men när man letar efter uppgifter på barnens födelaseort ser man dem utspridda i olika socknar och ibland inte ens någonstans och jäför med skivorna 1880, 1890 och 1900 så kan det vara olika födelsesocknar.

Flyttningar inom socknen justerades oftast först när ny husförhörslöängd förs, om inte insocknes flyttlängder fördes. Lite olika rutiner beroende vem som förde böckerna. Även flyttningar utanför socknen kunde ske utan anteckningar annat än frånvarande vid husförhören. Jag tror landsbygdens husförhörslängder är tillförlitligare än större orter, där folk blir mera anonyma. Jag tror att när ny husförhörslängd förs är bosättningsort korrekt, om inte särskilda anteckningar om t.ex. skolgång, fängelsevistelse, sjukhusvistelse är antecknade.

Även i modern tid har studier eller ålderdom gjort att man i verkligheten har bott på annan plats än vad som står i kyrkböckerna. Även tilfälligt arbete har ibland blivit permanent.

Under den tid det krävdes inrikes pass fick nästan alltid prästen kunskap om flyttning från orten. (Passet utfärdades ju oftast av prästen). Exakt inflyttningsort kan ha blivit en annan än den uppgivna. Visst fanns väl alltid risk att någon flyttade från socknen utan pass, men denne riskerade straff. Äldre människor skulle ges tillstånd av socknen för att få flytta dit med risk för kostnader för fattigvård. Ett godtagbart skäl skulle också finnas för att utebli från kyrkan under de stora böndagarna. Vanligtvis krävdes intyg från annan kyrka att personen deltagit i högmässan där, om inte böter skulle utdömmas.

Obefintlighetsböcker börjar normalt föras sedan inrikespassen upphörde 1860.

sonjsbo
2012-11-29 22:42
#11

Vår Bernhardina hittade jag i Kyrkefallas obefintligbok. Svårt för en nybörjare att leta fram henne på en ny plats. Hon smet ju med en rallare och de skrev ju inte in sig i den församlingen där han jobbade. Hela deras resa genom tiden genonsyras av försenad flyttning.

chrissan
2012-11-30 07:35
#12

De som arbetade i "mobila" jobb som järnvägsbyggen etc är ju ofta svåra att finna. Men jag är förvånad över att de mer välbeställda, borgerliga familjer jag studerar just nu verkar vara nästan konstant bosatta på annan ort. Detta gäller över flera konsekutiva husförhörslängder. Jag försöker identifiera de personer som förekommer i breven och det visar sig vara jättsvårt. En del finns inte ens med i folkräkningen 1880, trots att de är väletablerade personer. Jag trodde det skulle vara relativt lätt att hitta dem, men det visar sig vara ett större problem än vad det normalt är för den vanliga bondbefolkningen. En ny erfarenhet i släktforskningen!

guan
2012-11-30 12:33
#13

Jag har forskat i åratal om en liten socken, bondsocken skulle jag säga, i Mellansverige. När jag kom på djupet i forkningen - fick fatt på brev, dagböcker - slogs jag verkligen av häpnad över hur väldigt många, framför allt unga, flyttade på sig i geografin. Det var inte alls ovanligt för en bonddotter, och då talar jag inte alls om storbönder, vistades lång tid hos släktingar på annan ort, eller till och med gick någon "kurs" eller var på "gymnastik" i städer runt omkring eller i Stockholm. Släkten var ofta stor och viktig, och även andra bekantskaper till familjen kunde besökas. Det var inte på minsta vis så att bonddöttrarna och sönerna bara gick hemma på gården.

Annons:
svenake
2012-11-30 19:30
#14

Jag kan bara gratulera den person som har personliga brev eller vykort att hämta fakta ur.

I mitt fall finns det endast ett fåtal vykort sparade,  -  en tidigare frimärksamlare har klippt ut märkena och kastat resten.

Upp till toppen
Annons: