Annons:
Etikettövrigt
Läst 3838 ggr
[SallysPigge]
2012-10-10 13:11

Forskat klart?

Jag har forskat i ca 17-18 år till och från. Är självlärd och inte gått några kurser alls.

Men jag är lite osäker på om jag missat saker att forska i. Jag har kollat födelseböcker, dödböcker, vigselböcker, husförhörlängder, boupptäckningar.

Min fråga är nu har jag glömt något?

För annars känns det som om jag börjar bli klar … i alla fall till en sida av släkten.

Annons:
AndersE
2012-10-10 17:30
#1

Kan man bli klar?

Det jag saknar i den lista är alla inofficiella källor. Människors minnen, släkt och vänner. Alla brev och foton som ligger på vindar och i byrålådor.

Sen finns ju tidningar och böcker av allehanda slag. Allt från historia till memoarer och biografier, bygdeböcker osv.

Och sen kommer alla besök på platserna människor bott.

Lite av min syn på vad källor är finns här - länk Länken går till första delen i en artikelserie.

[SallysPigge]
2012-10-10 17:44
#2

Släktens minnen blir svår då det inte finns mycket mer att hämta än det jag redan gjort. Foton har jag jagat men knappt fått något. Min släkt har knappt bevarat något tyvärr. Men jag försöker.

Ja tidningar har jag inte kollat men hur gör man det? Vi är bara bönder med några soldater i släkten så det finns inte så mycket spännande att skriva om.

Har redan blivit tipsad om en bok om ingevaldssläkten då jag ska tillhöra den. Men inte lyckats få tag i någon bok. Sedan så vet man ju inte med all säkerhet om det stämmer.

Jag har besökt Faledreven, Segerstad, skövde då min förfader Soldat Seger kom därifrån.

Jag ska kolla din länk.

Och jag trodde inte heller att man kunde bli klar, men ibland så känns det nästan så redan.

Yred3
2012-10-10 18:52
#3

Jag tror inte heller att man blir klar man kan ju utvidga sökandet till att gälla alla barn i alla familjer tex. I tio år har jag letat( inte aktivt hela tiden) efter min farmors morfar. I förrgår fann jag honom i Norra Wram, där fadern var arrendator på Vrams Gunnarstorps slott. Har alltid känr en längtan efter att se just det slottet men har aldrig gjort det. Det är lite lustigt. I födelseboken hette han Christofer Andreas och i hfl bara Anders. Man måste beakta många olika aspekter. Har fortfarande släkt i USA som jag ännu inte hittat.

[SallysPigge]
2012-10-10 19:05
#4

Jodå jag har forskat både framåt och bakåt och fått med över 1500 namn på bara min mammas släkt och kan nog hitta lite till, men det känns ändå nästan klart på något sätt. Har ju som sagt forskat i nästan 18 år nu.

svenne
2012-10-10 19:44
#5

Klar med sin släktforskning blir man aldrig, däremot kan man känna sej nöjd med det man hittils åstadkommit.

[SallysPigge]
2012-10-10 19:50
#6

Ja det har du rätt i.

Men jag startade tråden för att se vad jag kan ha missat att forska i och inte hur klar jag är. :-)

Annons:
leja
2012-10-10 21:27
#7

Böckerna om Ingevaldssläkten finns. Jag har sett de och pratat med författaren, men tillhör inte själv släkten, såvitt jag vet. Om inte annars finns de på Mellerudsmuseum, där de har ett släktforskar rum med.

Klar blir man nog aldrig, jag trodde jag var klar, med en linje, men sen finns det frågor kvar ändå. Även om man har en vanlig släkt så kan de finnas med i domböcker, i sockenböcker mm ställen man inte tänkt på.

Men man får själv göra den bedömningen omdet är värt att forska vidare eller inte.

Vad ska man ha som signatur tro?

AndersE
2012-10-10 21:57
#8

Jag har i princip slutat med att leta längre bak. Istället tar jag individer någon generation bakåt och jobbar mer i detalj.

Brev och foton hittar man inte bara hos farmor och farfar. Man får söka upp efterlevande till mormors mors kusiner också…

Även bönder kan vara omnämnda i en tidningsartikel.

Allt handlar ju som jag ser det om ambitionsnivå. Vill man fylla sitt träd med vissa grundfakta ett visst anta generationer tillbaka så kan man ju bli klar.

Själv har jag skrivit en bok om min farmors föräldrar och där fick jag också dra en gräns där jag var "färdig" men visst skulle jag kunna jobba vidare och sen skriva en fylligare bok.

Och böckerna om min farfars föräldrar är bara klar med del 1. Och sen kommer boken om mormors föräldrar och sedan om morfars föräldrar.

Och sen finns det ju hur många bokuppslag som helst i bara mitt släktträd. Om jag nu får leva så länge…

[SallysPigge]
2012-10-10 22:07
#9

#7 Tror boken finns på universitetet här i Gbg, jag är med i Ingevaldssläkten i två led om jag förstått det hela rätt. :-)

#8 Jo jag har sökt foton längre bort än hos dom närmsta, men dessvärre är inte alla lika villiga av att dela med sig. Jag har delat med mig av det jag forskat fram osv utan resultat hos dom flesta.

Jag skrev tidigare frågan om hur och var man kan leta i tidningar?

Skulle även vilja hitta en artikel från 70-talet där jag själv är med med namn och bild. Tidningen är GT.

Jo visst har jag mer material med vissa personer än med andra, men jag skulle nog inte klara att skriva en bok.

[Fabtax]
2012-10-11 07:38
#10

Jag matade in en massa data om mina förfäder i datorn, men någon hel figur steg aldrig fram. Jag har sett deras husgrunder, stått grubblande inför deras gravstenar och sett dem på bleknade fotografier, men ibland har jag funderat över om de bara har blvit ett sorts troféer för mig.

Med tiden har vi slutit ett slags pakt; jag vet vilka de var och genom det fått veta en smula om vem jag själv är. Med det får det vara bra, nu har jag slutat att dammsuga spåren efter dem, de är tydliga nog ändå. Så: ja, jag tycker också att jag är färdig med min egen forskning.

Däremot läser jag gärna om andra släktforskares upptäckarglädje. Släktforskningen var som roligast när man fick den första husförhörslängden framkörd ur arkivet och placerad på bordet framför sig. Där började en lustfylld resa som jag nu har avslutat, utan att sörja över det.

AndersE
2012-10-11 07:58
#11

Tidningar finns på arkiven runt om i landet. En del finns också på nätet.

Jag tror inte det går att leta blint i tidningar och hoppas hitta något, men känner man till någon händelse som skulle kunna vara omnämnd i tidningen kan det vara idé att leta. Jag hade som exempel hört en berättelse om en brand på en gård där min farfars mor bodde som liten. Den hittade jag information om först på ett slottsarkiv (slottet ägde gården som arrenderades av min farfars morfar) och sedan fann jag även en tidningsartikel som beskrev händelsen.

svenake
2012-10-11 22:00
#12

"OM"   man tycker att man forskat färdigt bakåt, så kan man ju leta upp  frammåt,  alltså nu levande ättlingar, som kanske blir oerhört intresserade och glada,  och ibland även haft nya fakta/berättelser  som varit okända.    Sedan kan man ju forska åt sidorna,  dvs ingifta släktingar (man vill).

Själv har jag en kort period valt att kartlägga samtliga invånare i en liten by, som inte finns längre,  den bestod en gång i tiden  (runt 1800)  av minst 24 gårdar  plus några gatuhus.  Och nu finns den inte alls, men det bör finnas en massa ättlingar.

[SallysPigge]
2012-10-11 22:45
#13

#12 Jag har redan forskat åt alla håll, läs #4.

Annons:
[Fabtax]
2012-10-12 05:51
#14

Jag har också forskat "åt alla håll", och det var nog den kognativa forskningen som fick mig att ledsna på allvar. Det kändes varken meningsfullt eller särskilt trevligt att forska i eller ofrivilligt få ta del av andra nu levandes familjeförhållanden såsom havererade äktenskap, barn "vid sidan av", dödsfall i förtid i familjen etc. Det kändes alltför ofta som otillbörlig nyfikenhet.

Ibland fick man brev från andra släktforskare som näst intill avkrävde en ett CV inklusive alla uppgifter om närstående, och det fick mig att fundera över om jag var likadan själv i mitt uppgiftsinhämtande. Numera är det bara en släkt som jag får uppgifter från, dock utan att själv längre vara delaktig i insamlandet. Det handlar mest om emigrerade släktingar i det fallet.

guan
2012-10-12 09:13
#15

Jag har för ganska länge sedan (men jag har ju hållit på i nästan evigheter Glad) slutat forska om min egen släkt. Men jag är fortfarande gräsligt intresserad av släktforskning- t ex av alla som bott i min hemsocken och vad som hänt där, någon speciell släkt av dem som bott där, vänners och bekantas försvunna anfäder, amerikafarare ja, det mesta som hände förr. Att hjälpa bekanta komma en bit på vägen eller spåra deras försvunna släktingar är minst lika roligt som att forska om sin egen släkt, tycker jag.

Mitt intresse började faktiskt med att jag forskade om alla som bott i mitt mycket gamla barndomshem, en gammal gård från 1700-talet. Alltså inte släkt.

Yred3
2012-10-12 13:15
#16

Anders vad lustigt atr du fann din fafar morfar som arrendator på ett slott. För några dagar sedan fann jag min farmors morfar som arrendator på Vrams Gunnarstorp. Hade letat honom sedan minst tio år tillbaka.

svenake
2012-10-12 22:04
#17

Själv har jag  lyckats  återförena ett antal släktgrenar.  Personerna i dessa grenar får sedan  en MYCKET  enkel jul-hälsning av mej.

Sedan är det ju valfritt  för dem att kontakta sina kusiner, sysslingar eller liknande.  Själv har mitt historieintresse varit det som startade det hela.  Och historieintresset har jag kvar. Glad

Och jag söker  fortfarande "förlorade"   släktgrenar.

AndersE
2012-10-13 13:13
#18

#16 Jag tror att fler slott kan ha egna arkiv. Jag fann en hel del korrespondens mellan greven och min farfars morfar.

De hade sitt material uppdelat i de olika arrendegårdarna så jag fick en mapp från "min" gård och sedan ägnade jag en stund åt att forografera alla dokument.

Mycket givande! Här kunde jag jämföra de gamla släktberättelserna med skriftliga källor från tiden.

Bjornen
2012-10-14 06:21
#19

Om man påstår sig ha forskat färdigt är man ingen riktig släktforskare. Man kan känna sig mer eller mindre nöjd med resultatet.

Om man forskat det man kan i tillgängliga kyrkböcker (scannat eller filmat), då är det bara de resterande delar av kyrkoarkivet (oftast 90 %) kvar. Domböckerna under 400 år. Om det är koncentrarad till en socken bör det kanske räcka med cirka 40.000 sidor domböcker. Förmodligen saknas de flesta av dina niomänningarna. Normalt dör det och föds det släktingar hela tiden. Jag själv har omkring 76.000 personer i min databas och jag skulle kunna hålla på i flera liv.

[SallysPigge]
2012-10-14 07:10
#20

Men snälla nån, vad ni hänger upp er på ordet "FORSKAT KLART", läser ni ens vad det är jag skriver i trådens start?

"Min fråga är nu har jag glömt något?

För annars känns det som om jag börjar bli klar … i alla fall till en sida av släkten."

Läs gärna om hela första inlägget

Annons:
[SallysPigge]
2012-10-14 07:15
#21

#19 Kan lägga till att det sedan inte är lätt att ta sig bakåt när kyrkböcker har brunnit upp.

Och som jag skrev så i första inlägget så har jag forskat i 17-18 år, så jag har försökt att ta mig längre bak men har man oturen att böcker brunnit upp är det inte så himla lätt.

[Fabtax]
2012-10-14 08:41
#22

Din definition av en "riktig släktforskare" verkar inte särskilt övertygande Bjornen! Jag tror tvärtom att det finns gott om målinriktade släktforskare som startat sitt forskande för att under en period försöka få veta mer om sina förfäder. Dessa forskare känner i regel inget behov av att ta reda på alla detaljer, som att mormors svägerska Elsa bodde på Storgatan 31 1933 men flyttade till Storgatan 33 ett år senare, eller att hennes kusin Hedvig födde ett barn i lönndom som senare adopterades bort.

Många av de "icke kroniska" forskarna kan med tiden komma att ägna sig åt närbesläktade ämnen som hembygdsforskning eller ha ett allmänt historiskt intresse. Att påstå att de inte är riktiga släktforskare som klarat av vad de ville veta under de kanske fem år de anslagit åt forskningen utan att därefter grotta ner sig i oändliga detaljer på livstid tycker jag inte är rättvist. Därmed inte sagt att jag tycker att de som känner sig kallade att lusläsa många hundra års domböcker i jakt på släktdetaljer är nördar. De är väl helt enkelt extra besjälade av sin forskning.

Bjornen
2012-10-14 08:43
#23

Det finns ersättningskällor som domböckerna med alla fastighetsköp och fastebrev och olika skattelängder som mantalslängder.

AndersE
2012-10-14 09:45
#24

#20 Att bli arg och skriva med fetstil gör väl inte argumentationen bättre.

Du har fått flera tips i tråden på sådant du "glömt". Du ger inte intryck av att vara särskilt tacksam för det…

AndersE
2012-10-14 09:47
#25

Om man har forskat klart eller ej kan man ju bara veta själv. Det handlar ju om vad man vill uppnå. Som flera redan påpekat.

Däremot kan man ju aldrig påstå sig vara klar om man med det menar att man hittat all information som är tillgänglig.

[Fabtax]
2012-10-14 10:21
#26

#25 Självklart måste man vara öppen för nya viktiga uppgifter om/när sådana blir tillgängliga även om man tycker sig ha uppnått sitt mål.

svenake
2012-10-14 12:52
#27

Har du glömt något?  Tja det är svårt att veta, för man kan ju aldrig veta var man hittar nya bitar information.

Har du sökt i prästernas "Herdaminnen"?

dagstidningar från samma  tid och plats?   Skrå-arkiv?  Hemgydsföreningars böcker?

Kontaktat andra ättlingar, och frågat om dom har minnen, minnenes-saker, brev, foto  eller liknande.

Har du kollat på nätet om någon annan har forskat på  "dina"  byar, gårdar, yrken eller personer?

Annons:
[SallysPigge]
2012-10-14 13:30
#28

#24  Klart att jag är tacksam för den hjälp jag fått i dom trådarna jag fått hjälp, vilket jag har uttryckt också. Men dom personerna har inte heller anmärkt på bara ordet "Forskat klart" som i stort sett alla andra här inne har gjort, med några undantag.

Jag blev arg för att det fick vara nog med att man hänger upp sig på att jag har forskat klart, vilket jag aldrig sagt.

Jag har ju bett om hjälp med att komma på vad mer jag kan göra och där har jag inte fått någon direkt hjälp.

Som du skrivit själv tidigare läs tidningar m.m Jag frågar vart jag kan läsa dom är svaret på arkiv. Ingen hjälp alls då jag inte vet vilket arkiv du pratar om.

Så den hjälpen jag har hoppats på i denna tråd har jag inte kännt att jag fått alls utan alla hänger upp sig på Forskat klart.

Och sedan få se att man inte kan kalla sig släktforskare fick mig att se rött.

#27 Vad är prästernas Herdaminnen för något? och vart finns den?

Vart finns Skrå-arkiv?

I just där jag då känner att jag inget mer kan göra har jag besökt den hembygdsföreningen och besökt platsen där mina förfäder en gång bott, 2 gånger.

Kontakta andra ättlingar lyckas jag inte så bra med då jag skickat utdrag från släktträdet ihop om att dom är intresserade av att kontakta mig. En hörde av sig med några enstaka foton. Så där är jag inget vidare bra på.

Och jo jag har haft kontakt med en kvinna som var femmänning med min mamma och vi bytte uppgifter och foton med varandra. dessvärre har hon nu gått bort.

Jag har nyligen registrerat mig på Ancestry vilket jag ogillade dom första dagarna men nu trivs jag bättre. Jag har fått kontakt med 2 st andra forskare där inne så jag får se vad det blir med det hela.

Tack för att du gav mig lite tips.

[SallysPigge]
2012-10-14 13:35
#29

Kan ju passa på att fråga om någon vänlig själ skulle vilja hjälpa mig, och det är hur ni gör för att få kontakt med släktingar på ett bra sätt, då jag inte verkar lyckas så bra.

[SallysPigge]
2012-10-14 13:57
#30

Efter att ha läst igenom tråden igen så får jag väl erkänna att jag inte sagt ordet Tack när lite hjälp har kommit, men oftast när hjälpen har kommit så är det så att jag redan har försökt det personerna har föreslagit mig och jag står fortfarande och stampar.

Så förlåt att jag inte har tackat då det inte var varit min mening.

Tack för era förslag.

svenake
2012-10-16 17:27
#31

Förr fanns ju skrå, tex för smeder  eller skomakare.  Dessa förvarade oftast  sina skråarkiv i en kista.  Några av dessa skrå-arkiv har överlevt, och finns nog på något landsarkiv.

När en präst dog så skrev man ett herda-minne,  borde finnas i bokform, antingen på Kungliga Biblioteket eller på UB 1  i Lund. Finns en del herdaminnen ända från 1500-talet.    -  Finns kanske också på stifts-biblioteken.

Om du har tur så har du någon släkting som stämt/ stämts in till tinget för någon mindre sak, staketgräl eller liknande.  Då borde du ha domstolsprotokoll också.

Redan på 1800-talet började man skriva byggde-berättelser, hembyggdsböcker och liknande.    Även dessa finns på KB  och UB 1.

Man kan söka på socken-namn eller på ortsnamn.  Eller på någon känd person från  socknen/orten.

Att få kontakt med släktingar är ett detektivarbete, som kan ta år ;-)   åtminstone för mej.

Har precis lyckats få kontakt med en ny släktgren i USA,  - men söker fortfarande efter andra grenar.  Hur kul som helst!

[SallysPigge]
2012-10-16 18:00
#32

#31 Åh tack så himla mycket för dina förslag och förklaringar.

Detta låter himla intressant, då jag ska ha haft en skäddare och en skomakare i samma familj.

Jag har någrar domar som jag totalt glömt att kolla upp, lösdriveri och fylla. Sedan kanske ett mord, men ialla barn som kvävts av moder, vet ej hur det var med det om det var olycka eller inte. Fast dessa är på den mer oforskade släktdelen. Men jag får gå igenom alla igen kan ju ha glömt av någon.

Tack! :-)

Bjornen
2012-10-21 12:14
#33

Många skräddare och skomakare var "bara" socken-hantverkare, och dessa var inte anslutna till skråväsendet. De betalade istället jordskatter och inte för hantverket.

Däremot fanns de som hörde hemma i skråväsendet oftast bosatta i städerna, där de betalade gärningsören som skatt och ingen jordeskatt. Även bosatta utanför städerna kunde vara anslutna till skråväsendet. Under 1600-talet kan man ibland hitta i domböckerna godkännande av olika hantverkare. Ofta anges ålder, födelseort och faderns namn, samt den "praktik" och utbildning de erhållit.

Antalet källor är nästan oändliga och det är nästan bara fantasin som begränsar materialet.

I mina släktforskarkurser använder jag ett eget skrivet kompendium, där många exempel finns.

svenake
2012-10-21 16:25
#34

Sedan finns ju skifteskartorna från början av 1800-talet.  Finns bland "Historiska kartor"  på Lantmäteriet.   Där kan släktingar dyka upp.

#33

Skulle vara intressant att se det kompendiet.  Finns det till salu??

Annons:
[SallysPigge]
2012-10-21 16:57
#35

Spännande saker ni berättar om uppskattas mycket :-D

Upp till toppen
Annons: