Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
13 -- Kultur och tradition

Fornnordisk jul

2005-12-23 19:39 #0 av: johan

Jag bad min bror som är arkeolog och religionshistoriker att skriva en text som julen och historien kring jul. Hoppas att det kan räknas som Proveniens. :)

Midvinter. Årets längsta natt. I trädgrenarna i den gamla offerlunden i Uppsala hänger blodiga, döda kroppar, som med vinterfullmånens gulbleka sken som bakgrund kastar långa skuggor i natten. 72 kroppar hänger där. Nio människor. Från det stora hednatemplet inte långt från offerlunden hörs ett stort festlarm. Snart är tiden för den allra främsta delen av blotfesten inne. Snart ska det religiösa ruset nå sin högsta nivå. Snart ska Konungen offras. Så ljuder långa stötar från de uråldriga bronslurarna och Konungen leds fram. Han är naken, men samlad. Ty han vet sitt öde. En gång var han av gudarna given, nu krävs han av gudarna åter. Snart ska han höja mjödhornet i Odins hall med gudar och fallna kämpar. Med högt huvud ska han möta Odin och Frej.

Ungefär så tycks den svenske konstnären Carl Larsson ha föreställt sig att det hedniska julblotet vid vinterns mitt gick till, i alla fall att döma av hans berömda konstverk "Midvinterblot". Uppfattningen är också ganska representativ för den göticistiska tiden i allmänhet. Idag är forskarna mer försiktiga, och det är få som i ord eller bilder vågar måla upp en så färgstark skildring som Carl Larsson. Men vad vet man i så fall om julfestens historia?

Att julen är en fest med mycket gamla rötter känner väl de flesta till. Många har säkert också hört berättas om vissa urgamla hedniska traditioner som kommit att leva vidare i en förment kristen dräkt ända in i våra dagar. Julgrisen, har det till exempel sagts, är inte det en kvarleva från den gamla offergris som slaktades vid det hedniska midvinterblotet? Och julgranen, det är väl ett gammalt minne av offerträdet, i vilken det nu hänger röda glaskulor istället för blodiga offer? Nej, så är det förvisso inte, även om det bara för 100 år sedan faktiskt fanns flera stora forskare som trodde det. Julgranen tycks - i alla fall som vi känner den idag - ha spridit sig i Sverige under 1700-talet från Tyskland, där man enligt traditionen skulle ta in en gran i stugan och smycka med guldpapper, oblater och äpplen. Det är just det sistnämnda som också är förlagan till dagens röda glaskulor. Inte blodiga offer, utan äpplen.

Men julgrisen då? Är även denna en sen tradition som inte har något alls att göra med ett offerdjuret vid det hedniska midvinterblotet. Nja, även om det kanske är för mycket att se julgrisen som en uråldrig representant för Odens mäktiga svin Särimner, som 1800-talets forskare trodde, är frågan här faktiskt mer komplicerad. Grisar och svin har man ätit sedan stenåldern, och eftersom grisen kan gå ute och böka i jorden ända tills tjälen hårdfrusit marken slaktades grisen ofta inte förrän i december. Från flera håll i Norden berättas det dessutom om vissa märkliga förehavanden i samband med julens svinslakt under 1800-talet, som faktiskt för tankarna till mycket gamla traditioner. Ofta uppges det till exempel att svinslakten vid julen skulle ske före soluppgången under växande måne. På flera håll vände man sig mot de fyra väderstrecken medan man läste man magiska böner och hällde brännvin över svinet. Ibland togs inte grisens blod tillvara, som var brukligt vid andra slakttillfällen, utan hälldes istället ut, som om det vore offerblod. Men det berättas också om tillfällen vid svinslakten under julen, då man under böner målade kors i sina pannor med det varma blodet. Från norska Sätesdalen berättas det till och med att julgrisen hängdes innan den slaktades, vilket ju inte så lite för tankarna till de djur som hängdes i de hedniska offerträden.

Man bör dock komma ihåg att det gått ungefär 1000 år mellan de hedniska offrens tid och dessa senare traditioner. Även om en gammal fornnordisk text faktiskt berättar om en stor offergalt som leddes in i en kungahall för att sedan slaktas och ätas på julaftonen, kan man inte utan vidare föra 1800-talets seder tillbaka till förkristen tid. Någon form av kontinuitet kan dock ha funnits - vilket väl är en i sig inte så litet fascinerande tanke.

Så vad vet man egentligen om den hedniska nordiska julfesten. Ja, det är faktiskt inte särskilt mycket. Man kan anta att det offrades djur vid midvinterblotet, precis som vid de övriga av årets större fester. Dessa djur styckades sannolikt upp, så att gudarna fick vissa delar, medan människorna fick festa på de andra. Därutöver verkar det som om den viktigaste ingrediensen var julölet. I den äldsta bevarade källan, som härstammar från omkring 870 efter Kristus, berättas det att den norska vikingakungen Harald Hårfager hellre ville fara på utfärd i sitt krigsskepp än att "dricka jul" hemma i stugan. Detta uttryck "dricka jul" återkommer även i flera fornnordiska sagor, och det berättas då att man skulle signa julölet till gudarna och de döda förfäderna för att få "god årsväxt och fred".

Uttrycket "dricka jul" säger dessutom en hel del om vad som faktiskt gjordes under det hedniska julfirandet. För drickandet av julölet var i själva verket så viktigt att seden levde vidare som en av de mest betydelsefulla delarna av julfirandet även under den kristna medeltiden. Fast då skulle man så klart inte signa ölet till de gamla gudarna, utan till Kristus och jungfru Maria. Detta var av största betydelse. En norsk lagtext från början av medeltiden berättar, att om man under tre år i rad bryggde för lite julöl, så att detta inte räckte över hela julen, kunde straffet för detta till och med bli att den skyldige blev landsförvisad.

När firades då julfesten under den hedniska tiden, och kan man över huvud taget säga något om hur gammal festen egentligen är?  Här finns det faktiskt några mycket gamla månadsnamn som kan hjälpa oss att finns svaret. I en gammal gotisk text från omkring 350 efter Kristus berättas om en månad som heter jiuleis, vilket betyder 'julmånad', och som inföll omkring vintersolståndet. Snarlika månadsnamn fanns också bland såväl de hedniska anglosaxarna i England, som bland de hedniska nordborna. Hos alla tre folk var julmånaden då en så kallad månmånad, alltså en månad som räknades som ett månvarv, från en nymåne till en annan. Troligen firades den hedniska julen vid den gamla julmånmånadens fullmåne, den första fullmånen efter årets längsta natt vid vintersolståndet.

Men dessa julmånader kan faktiskt också säga något om den hedniska julfestens ålder. När den gotiska texten som berättade om julmånaden skrevs ned omkring 350 efter Kristus, hade goterna erövrat delar av det gamla Romarriket omkring Medelhavet. När den anglosaxiska julmånaden omnämndes levde anglosaxarna i England. Det är därför en märkligt stor spridning mellan de tre månadsnamnen till Italien, England och Norden. Men detta har en förklaring. För innan goterna trängde in i Romarriket bodde de mycket längre norrut, vid Östersjöns södra kust öster om nuvarande Danmark. Vid samma tid bodde de hedniska anglosaxarna i Danmark och nordligaste Tyskland. De tre folk, som alla hade en julmånad, hade således en gång i tiden varit grannfolk. Detta kan förklara varför de delade samma månadsnamn - och därmed också samma fest, eftersom julmånaden naturligtvis hör samman med julfesten. Det fascinerande är, att allt detta för oss mycket långt tillbaka i historien, ända till tiden för Kristi födelse. Det var då som de tre folken bodde sida vid sida. Det är vid denna tid som de delade samma julmånad och det var då som de alla firade den hedniska julfesten. Men julen var knappast en ny fest då, utan hade förmodligen en lång historia redan vid denna avlägsna tid. Det finns därmed mycket som talar för att julen är äldre till och med än självaste kristendomen.

 

Anmäl
2005-12-23 22:11 #1 av: AndersE

Härlig läsning! Min familj tjuvstartade med ett litet julbord ikväll och då pratade vi just om "dubbelheten" hos julen. Dels Jesusbarnets födelse, men också firandet av vändpunkten - årets mörkaste dag.

Spännande att tänka sig att vår jul ändå innebär att vi för traditioner vidare som är långt över två tusen år gamla...

Man förstår hur smart man var då man kristnade Sverige och istället för att ersätta, tog över denna traditionsrika fest.

 


Anmäl
2005-12-27 03:54 #2 av: Tom

Imponerande historia! Tack för lärorik läsning!

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2005-12-27 10:54 #3 av: AndersE

Jag har tänkt lite på detta. Om vi nu har firat jul mer än 2000 år så är vi tillbaka på järnålderstid. Häftigt!

 


Anmäl
2005-12-27 12:55 #4 av: Lillan

 

Ja här i Storbrittanien lever ordet 'Yule' vidare i benämningen ' Yule tide' samt i ' Yule log '. Numera är en ' yule log' något man äter; en chockladrulltårta täckt med chocklad, ofta med en 'hollykvist' och en liten rödhake ovanpå. Förr var 'yule log' en stor stock som lades i eldstaden och som tändes på på julafton och sedan brann hela julen igenom. Den seden är inte helt utdöd men man måste ha en stor öppen spis för att få rum för den enorma trästocken.

 

Anmäl
2005-12-27 13:00 #5 av: AndersE

Jag gissar att för de flesta har dagens julfirande mer gemensamt med den gamla hedniska traditionen än med den kristna...?

 


Anmäl
2005-12-27 13:02 #6 av: Oskar

Jultomten ska visst ha sitt ursprung från en amerikansk barnsaga, dvs han är i så fall ett ganska nytt påfund.

Oskar

Anmäl
2005-12-27 14:57 #7 av: Niklas

Var det inte Coca Cola som gjorde tomten rödklädd? Jag har för mig att jag hörde det för inte så länge sen. Innan var han gråklädd.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2005-12-27 15:03 #8 av: AndersE

Tidningen "Världens Historia" hade en artikel om jultomtens tillkomst. Coca Cola har en stor del i det. Jag ska kolla upp och återkomma...

 


Anmäl
2005-12-30 17:23 #9 av: Ed

Det är ju faktiskt så märkligt att inte bara Coca-Colaflaskan har "svenska anor" (genom Alexander Samuelsson), utan dessutom har den "tomtearketyp" som företaget tog fram rötter i vårt land genom konstnären Haddon Sundblom, vars far var skall ha varit ålänning och mor svenska. Den bullrande, rödklädde Santa som Jenny Nyströms vadmalskrudade nisse fick stryka på foten för har m.a.o. också rötter i vårt land! Visst är världen bra liten?

Anmäl
2006-01-03 11:19 #10 av: AndersE
Jag tar jultomtens historia i en egen sträng...

 


Anmäl
2006-12-06 21:50 #11 av: AndersE

Vi har passerat första advent och är inne i December månad så det kan väl vara dags att fundera kring julens historia.

Läs gärna igenom Johans brors mycket intressanta text i #0!

 


Anmäl
2007-12-21 13:12 #12 av: AndersE

Jag gillar verkligen texten i #0. Ger lite perspektiv...

 


Anmäl
2007-12-21 17:29 #13 av: Gnidde

Givande läsning GOD JUL PÅ ER ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Anmäl
2007-12-21 18:06 #14 av: Bjornen

Julgranen har ett gammalt svenskt ursprung åtminstone i Dalarna. Det är få berättelser om julgranar under 1700-talet, men en Linnelärjunge passerade Svärdsjö under jultiden och konstaterade att man äntligen börjat lägga av med att ödsla granar till jul. Det var förvisso bara utegranar, men granen och granriset har haft magisk verkan. Granen har ju ännu inte på naturlig väg nått sydligaste delarna av vårt land eftersom granen kommer till vårt land norrifrån. Granen som julträd har inte kunnat användas förrän den växte, men det finns berättelser att blotträdet i Uppsala skulle ha varit en gran.

Kanske granen är en svensk tradition som fördes över till Pommern under migration dit 1690, från bl.a. från Dalarna. Åtminstone ett gäng gav sig iväg från Svärdsjö 1 maj 1690.     

Anmäl
2007-12-21 18:32 #15 av: AndersE

#14 Intressant!

 


Anmäl
2009-12-22 20:45 #16 av: emee

Intressant! Glad Kan man läsa mer någonstans?

Anmäl
2009-12-26 18:44 #17 av: Andersdotter

Tack för historiken, fantastiskt givande läsning Glad

Anmäl
2009-12-26 23:36 #18 av: svenake

Det med Linnés lärjunge var intressant.  Ang trädet i Uppsala så  kallas det "askr"   och det tolkas för det mesta som ask,  men jag har på senare tid sett att detta -r på slutet kan tyda på Idegran. Idegran var ett heligt träslag, giftigt och användes till pilbågar pga  sin smidighet.  Enligt Bengt Pamp,  ortnamsforskare i Skåne så har just idegranen gett namn åt orter på  i  och y    tex  Ivö  och Ystad och Ysane.  Pilar till pilbågen var gjorda av -  just det  - pil!!Glad

Anmäl
2013-12-23 09:23 #19 av: AndersE

God Jul!

 


Anmäl
2013-12-23 09:31 #20 av: Niklas

God jul!

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2013-12-23 10:22 #21 av: maltemus

underbar berättelse,God Jul!

Anmäl
2013-12-29 14:32 #22 av: svenake

Gott nytt år! 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.