Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
10 - Allmänhistoriskt

Sverige och nazismen

2006-08-10 01:09 #0 av: AndersE

Det fanns många svenskar före andra världskriget som sympatiserade med Hitler, och det bildades två nazistiska partier i Sverige - ändå lyckades nazisterna aldrig få något riksdagsmandat. Varför?

Året är 1932. I Sverige tillträder Per Albin Hansson som statsminister.

Adolf Hitler

Adolf Hitler

Bara några månader senare vinner Adolf Hitler sin första stora valseger (nazisterna får 43,9% av rösterna) i riksdagsvalet i Tyskland. Händelserna i Tyskland ses med glädje av många i Sverige.

Tyskland och Sverige

Många i Sverige pratade bra tyska - mycket färre behärskade det engelska språket. Den enda i regeringen som någorlunda behärskade engelska lär ha varit Per Albin Hansson själv. Handelsförbindelserna mellan Sverige och Tyskland var starka och utvecklingen av Tyskland under Hitlers ledning sågs som mycket positivt av många. Många svenska författare reste i Tyskland och sände entusiastiska rapporter - Sven Stolpe, Fredrik Böök och Sven Hedin. Ingemar Bergman besökte Tyskland som ung gymnasist och har berättat om hur imponerad han blev.

De första negativa rapporterna - och flyktingarna

Redan året efter nazisternas valseger kom de första rapporterna om förföljelse av judar. Det bodde då bara ca 8000 judar i Sverige, men antisemitismen var utbredd. Motståndet mot att släppa in ytterligare förföljda judar var starkt.

Efter "Kristallnatten" 1938 skulle i första omgången tio judiska läkare släppas in, men med få (socialdemokratiska och liberala) undantag var motståndet i riksdagen kompakt. Det startades möten och namninsamlingar mot "den judiska ohyran". Lunds studenter varnade för "att främmande element upptogs i vårt folk". Flera yrkesgrupper anslöt och tidningar skrev om "utlänningsinvasion".

I riksdagen var Högerpartiet och Bondeförbundet hårdast - man ansåg att Sverige inte skulle skaffa sig ett "judeproblem". En bondeförbundare erkände sig vara antisemit; "- den asiatiska folkstammen passar icke i samband med vår hyggliga svenska folkstam". En partikamrat varnade för att ge flyktingarna yrkesutbildning eftersom de då skulle stanna i landet.

Trots debatten och motståndet behandlades 1 748 ansökningar varav 909 flyktingar accepterades - de flesta reste snart vidare till USA och Palestina. Totalt sett var insatserna under kriget mycket måttliga - Sverige tog emot 70 000 finska krigsbarn, 500 judiska!

Nazistiska stämningar

I Karlskrona skrev magistraten i ett remissyttrande: "Det säger sig självt, att färgade raser under inga förhållanden, negrer icke ens som tillfälliga besökare, utom i rena undantagsfall, böra äga tillträde till riket."

Arbetets chefredaktör skrev: "Eftersom judarna hade denna tendens att vara den indoeuropeiska folkstammens mistel så måste vi svenskar i vårt förhållande till judarna ge prov på en långt större aktsamhet än vad nu är fallet."

Det bildades också en mängd nazistiska rörelser eller sekter varav två fick spridning över hela riket - Svenska Nationalsocialistiska Partiet och Nationalsocialistiska Arbetarpartiet. Som mest hade de nazistiska partierna ca 30.000 medlemmar.

Det intellektuella förräderiet i Lund

I sin bok "Lunds universitet under andra världskriget" skriver Sverker Oredsson om de starka sympatierna på Lunds universitet för Hitlerregimen.

Lunds Universitet

Lunds Universitet

Även om de aktiva förespråkarna var få verkar det tysta samförståndet ha varit stort. Inställningen på universitet hade också stor betydelse - studenttalen refererades ofta i de lokala tidningarna.

I Lund hade 1918 bildats SNU, Nationella ungdoms-förbundet, som i början av 1930-talet hade över 30 000 medlemmar. SNU blev efterhand så antidemokratiskt att högerpartiets riksorganisation 1934 bröt med SNU. I Svenska Dagbladet skrev en ex-lundensare, Fredrik Böök beundrande om den nazistiska regimen. Tidningen Lundagårds redaktör Åke Ohlmarks hyllade "de handlingskraftiga tyskarna". Professor Erik Rooth, accepterade att tyska legationen fick bestämma vem som skulle vara tysk lektor och att litteraturlistorna inte innehöll verk som var förbjudna i Tyskland.

En av Lunds teologprofessorer, Hugo Odeberg var tydligt nazivänlig. I ett tal på Nationella Studentklubben 1937 visade han stor förståelse för Tysklands etniska rensning; -" En nation bör inte finna sig i ett obehörigt judiskt inflytande". Mötet refererades positivt i Lunds dagblad. Med deltagande av flera lundaakademiker bildades 1937 Riksföreningen Sverige-Tyskland. Man gav ut en tidning som blev ett av Tysklands propagandainstrument.

I mars år 1939 samlades över 1000 studenter för att diskutera frågan om de tio judiska läkare som sökte en fristad i Sverige. Efter en lång och hetsig debatt hölls votering - 731 studenter sade nej och 357 röstade ja. Mötet kommenterades i pressen - med beröm i Aftonbladet och en utskällning i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Så småningom fick även andra krafter inflytande i Lund. År 1942 gav Bonniers ut en essaysamling, "Tidsspegel" där tio lundaprofessorer tog tydlig ställning mot nazism. I takt med att krigslyckan vände blev det också mer och mer korrekt att kritisera nazismen och en tid av självrannsakan började. En studentafton med medverkan av bl.a. Fritiof Nilsson Piraten innehöll tal som sändes i radio. Man engagerade sig i att ta emot danska flyktingar och lät dem studera i Lund. I december 1943 beslöt de vetenskapliga samfunden att avbryta sina vetenskapliga kontakter med Tyskland.

Motkrafterna

Det fanns några tidningar som förde en kamp mot den framväxande nazismen - däribland Dagens Nyheter (som inte hade alls samma dominans då som idag), Social-Demokraten och naturligtvis Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Torgny Segerstedt

Segerstedt var chefsredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt

Redan 1933 skrev han en artikel som avslutades med "Herr Hitler är en förolämpning" vilket fick Göring att skicka ett hotfullt eftermäle till tidningen. Segerstedt replikerade snabbt: "Det förefaller, som herr Göring trodde, att Sverige vore något slags annex till det tyska riket." och " Den som har ögon att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland".

Sveriges justitieminister Westman, skrev förhatligt i sin dagbok om Torgny Segerstedt att "hans judiska älskarinna har undanträngt hans svenska själ och ersatt den med en judesjäl."

Segerstedts kritik ledde flera gånger till att tidningen konfiskerades av regeringen. Det gällde kritik av den tyska transiteringstrafiken genom Sverige och kritik av att ÖB Thörnell tog emot en hög tysk orden 1940. Då blev också Segerstedt uppkallad till kung Gustav V för ytterligare förmaningar.

Segerstedts agerande gör honom till en av de mest kända antinazistiska publicisterna och hans artiklar lästes upp i engelsk radio. Segerstedt bekämpade nazismen i tolv år innan han dog en dryg månad innan kriget i Europa avslutades.

Kampen i Göteborg

Medan högskolorna Stockholm, Uppsala och Lund marscherade med uppmaningar att "stoppa judeimporten" var högskolan i Göteborg motståndare till nazismen, och man öppnade istället för judiska föreläsare.

Göteborgs Universitet

Göteborgs Universitet

Då man utsåg Per Lagerkvist, fritänkare och Ernst Cassier, jude från Tyskland till hedersdoktorer vid Göteborg Högskola kom negativa reaktioner kom från andra akademiska säten.

Även köpmän i Göteborg - beroende av handeln med Tyskland - var kritiska mot högskolans linje. Som på så många andra håll i landet var även Göteborgs stift pro-nazistiskt. Ett undantag var domprosten i Göteborg, Olle Nystedt, som vid en manifestation i Domkyrkan protesterade mot att kyrkan teg då det utanför kusten gick fartyg med judar från Norge på väg till förintelselägren i Tyskland.

Torgny Segerstedts dotter Ingrid drev, tillsammans med ett antal Göteborgskvinnor, Göteborgs Hjälpkommitté som arrangerade mottagandet av judiska flyktingar.

Nazisterna lyckades visserligen ta två platser i fullmäktige i Göteborg, men Göteborg betraktas ändå som ett starkt antinazistiskt fäste. Hur blev det så? En förklaring är säkert det geografiska läget och de mycket starka banden med Storbritannien. I Göteborg hade man också positiva erfarenheter av andra kulturer - sedan lång tid hade holländare, tyskar, skottar och valloner bidragit positivt och det rådde en öppenhet för andra kulturer.

Per Albins "kohandel"

I sin bok "Historien av Sverige" anför Herman Lindqvist den berömda "kohandeln" mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet under 30-talet som en viktig faktor i bekämpandet av nazismen. Detta drog in bönderna och möjliggjorde byggandet av "folkhemmet". De många reformer som följde och de snabba förbättringar som kunde märkas minskade underlaget för bildandet av stora missnöjesgrupper.

Per Albin Hansson

Per Albin Hansson

Per Albin Hansson spelade också starkt på fosterländska känslor, han var talare på de tidigare högerbetonade festligheterna på Skansen vid svenska flaggans dag och hade alltid med svenska flaggan vid valmöten och på 1:a Majtåg.

Valtider

I dessa tider, då det sägs att de främlingsfientliga partierna är starkare än på länge och tydligt planerar för att nå riksdagsplatser kan man undra om vi lärt oss av historien?

Solveig Ståhl avslutar sin artikel på Lunds universitet med:

"Vad tänkte alla de andra? Lundastudenter som lade sin röst på att förvägra judiska läkare en fristad i Sverige... Som lät sig hänföras av Fredrik Bööks eldande tal.. Tänkte de någonsin på att deras handlande skulle eka in i nästa sekel, fördömas och locka framtida historieskrivare?"

Så - vad tänker vi?

_______________________________________________________

Källor:

  • "Historien om Sverige" av Herman Lindqvist
  • Artikel på Wikipedia om Torgny Segerstedt
  • Artikel med intervju av Ingrid Lomfors, historiker och forskare från Göteborg
  • Artikel från Lunds Universitet av Solveig Ståhl, om Sverker Oredssons bok

Relaterade länkar

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2006-08-09

 


Anmäl
2006-08-10 01:39 #1 av: AndersE

Den som vill föra en politisk debatt med anledning av artikeln kan gärna klicka här

Här på proveniens tänkte jag att debatten skulle handla om annat. Med denna artikel dyker det upp en tanke som jag som släktforskare ibland tänker;

Är det viktigt att vara stolt över sina anor och deras handlande?

Och vad vet vi egentligen om våra anors värderingar och politiska åsikter?

 


Anmäl
2006-08-10 09:16 #2 av: Solveig

Mycket intressant artikel Anders!

Anmäl
2006-08-10 11:24 #3 av: AndersE

Tack Solveig!

 


Anmäl
2006-08-10 13:17 #4 av: gurin

Anders, det är med blandade känslor jag läser din artikel. Jag förstår ditt syfte och det är ur min synvinkel gott. Men som forskare har jag en del synpunkter på dina källor. Jag har definitivt inte tid och ork att skriva en längre kommentar och detta är egentligen ingen bra form att göra det på.

Jag vill bara i all välmening ge några boktips (bearbetningar). Jag kan lista många fler dessa är bara de som snabbast dyker upp i huvudet på mig och som jag också läst.

Standardverket om svensk nazism är Heléne Lööw Hakkorset och Wasakärven: en studie av nationalsocialismen i Sverige 1924-1950 Rekommenderad läsning är också allt hon skrivit därefter.

För att förstå frågan om varför den svenska nazismen inte kom in i riksdagen bör följande läsas.

Lena Berggren Nationell upplysning: drag i den svenska antisemitismens idéhistoria vilken är hennes avhandling. Ur litterär synvinkel är den bättre än Helénes, men de behandlar olika saker.

Roger Griffin The Nature of Fascism standardverk för den som vill förstå vad generisk fascism är, dock svårläst

Olof Ljungström Oscariansk antropologi: etnografi, förhistoria och rasforskning under sent 1800-tal. Försök att få tag på den bearbetade andra upplagan då hans avhandling med samma namn är väldigt rörigt skriven

För att råda bot på den felaktiga uppfattningen om att man inte bara talade tyska i Sverige samt att Torgny Segerstedt ensam stred mot nazismen i tidningarna vilket nästan antyds i artikeln.

Ingmar Lundkvist Kulturprosten: Torsten Fogelqvist som DN-publicist och folkbildare vilken är hans avhandling.

Läsning som jag ofta tvingade mina studenter att läsa för att en del polletter skulle trilla ned är

Torsten Fogelqvist Tredje rikets ansikte: tyska iakttagelser 1934-36 innehåller artiklar som publicerades i DN under nämnda år.

Per Engdahl (ja just det, den gamle fascisten) Fribrytare i folkhemmet och Sverige och det tjugonde århundradet för att förstå vad det handlade om. Böcker av Per Engdahl bör dock läsas efter det att ovanstående verk lästs och helst skall de diskuteras med någon som också läst dem.

Mitt svar på frågan

Efter att ha deltagit i ett högre seminarium behandlande en mycket välskriven D-uppsats om den svenska bonderörelsen drogs slutsatserna att nazisterna i Sverige hade det mycket svårare än i Tyskland.

De frågor som de förde fram i Tyskland var antingen inte aktuella (dolkstötslegenden) eller redan upptagna. Rasforskningen hade vi ett statligt institut som tog hand om; antisemitism och allmän rasism var redan väl utbredd särskilt i bonderörelsen (se särskilt Elof Eriksson); protektionism hos högern och bonderörelsen: arbetarfrågorna hade arbetarrörelsen och nazismens frilufts- och "sportprägel" var väl företrädd i "Folkrörelsesverige".

Den nationella återfödelsen som tyska nazister lade så mycket vikt vid var redan 100 år gammal i Sverige och startade redan efter 1809. Så varför skulle folk rösta på ett nytt parti när de gamla redan företrädde de åsikter och drev de frågor som nazisterna sade sig driva?

Svar på den andra frågan.

Nej det är inte viktigt att vara stolt över sina anor och deras handlande. Än viktigare är att slå fast att vi inte är ansvariga för våra anors handlande. Detta kan kanske för oss svenskar framstå som självklart men det är det inte för dem med tyskt påbrå.

mvh/gurin

Anmäl
2006-08-10 20:39 #5 av: Anna-hfg

Jag försökte skriva en B-uppsats i detta ämne men misslyckades av olika orsaker. Jag ville ta upp nazismen i Göinge under 30-talet.

Jag tittade i ett par tidningar under de år som de olika valen hölls och det var faktiskt mycket intressant.  Den skräckpropagandan de skrev om bolsjevikerna fick nog många att tänka som min mormors farmor: Hellre tysk än ryss. Men även tycker jag tidningarnas hållning mot de svenska nazisterna och den tyska var velig. Men man får inte glömma den ostabilitet som fanns i Sverige under början av 30-talet.

På min mormors sida var de nazister. Hennes farbror var studentkamrat med Birger Furugård så där samlades en del folk i hennes barndomshem. Mormors ende kusin på sin fars sida blev så influerad att han 1941 tog värvning i de svensk frivilliga och blev skjuten vid Hangö dan innan han skulle åka hem. Han var 21 år gammal. Mormors morbror var nazist och kandiderade till riksdagsvalet 1936, vilket jag hittade i tidningen när jag sökte info till min uppsats.

Jag tycker det inte är nåt att hymla om eller hålla tyst om. Det var en annan tid med andra uppfattning och har inget att göra med hur vi är idag. Jag har inga sådana åsikter och inte heller min mormor, men att höra hennes berättelser om hur nazisterna och socialisterna drabbade samman ibland är faktiskt riktigt roligt att höra.

 

Anmäl
2006-08-10 20:41 #6 av: Anna-hfg

Ett boktips: Quislingcentralen av Joakim Berglund

Anmäl
2006-08-10 23:00 #7 av: gurin

Anna

Det låter som ett spännande ämne för en B-uppsats och ett väl avgränsat källmaterial. När det nu inte blev någon akademisk poänggivande sak kanske det kan bli något annat, något lite personligare kanske, något om din mormors morbror, allt för att lätta upp stereotypen om den genomsnittlige nazisten.

Kunskapen om vilka nazisterna var på individ och lokal nivå är dålig (utöver namn och numerär) liksom kunskapen om vilka delar av ideologin som appellerade till svenska väljare. Intressant att veta är också hur ideologin anpassades på lokal nivå till lokala frågor. Din mormor kanske sitter inne med mer kunskap än bara om slagsmålen.

Jag mins när jag föreläste för pensionärsuniversitetet och vi hade källtextövningar med dem. Jag hade släpat dit ett av nysvenska rörelsens program som de fick analysera. Till saken hör att de vanliga universitetsstudenterna normalt sätt inte har en aning om vilken ideologi som ligger bakom programmet och de flesta gissar på socialdemokratin om de tvingas gissa. Pensionärerna hade dock stenkoll. En äldre dam från Skåne kunde berätta om hur hon hade hört Per Engdal tala, när det begav sig.

Borde ha gjort lite anteckningar om det men det hans givetvis inte med. 

Mvh/gurin

Anmäl
2006-08-10 23:28 #8 av: AndersE

#4 Jag erkänner mig omedelbart skyldig till en artikel (hafsverk) som inte har ambitioner att kallas avhandling!

Jag förstår att Segerstedt inte var ensam men han står som en viktig (och riktig?) symbol för motståndet.

Det du skriver om bodeförbundet är intressant, och understyker kanske hur taktiskt riktig "kohandeln" var. "If You can´t beat them - join them!"   ???

Nej, jag tycker inte vi kan ta ansvar för våra anor. Det är ju ändå trevligare att hitta hjältar än motsatsen. Och hur hanterar man det? Jag tror frågan kan vara grund för många och långa diskussioner.

En av de intressantaste förklaringarna till nazismen tycker jag Alice Miller har i sin bok "I begnnelsen var uppfostran". Den boken kanske samtidigt ger förklaringar till varför nazismen misslyckades i Sverige.

Jag tycker de två universiteten är intressanta. Vilka faktorer ligger egentligen bakom skillnaden?

#5 Tack för ditt inlägg Anna! Det vore mycket intressant att höra hur det har hanterats i släkten. Nedtystning?

Jag har små aningar om "skamfläckar" i egna släkten. Nedtystning verkar vara metoden...

 


Anmäl
2006-08-11 00:15 #9 av: gurin

Anders, du missförstår mig nog lite här. Vad jag försöker säga är att de ideologiska element som utgjorde kärnan i den tyska nazismen var redan företrädda i Sverige men spridda på redan etablerade partier.  Bondeförbundarna hade delar av paketet, liksom socialdemokraterna med flera. If You can´t beat them - join them passar därför inte in här.

Appropå nedtysning i släkten så tror också jag att det var det vanliga. I min släkt var det tvärtom utfrysning som gällde, redan då det begav sig.  

mvh/gurin 

 

 

Anmäl
2006-08-11 00:57 #10 av: AndersE

#9 Det jag tänkte på var det du skrev - och som jag uppfattade som att Bondeförbundet hade starka värderingar som passade nazisterna.

Att då liera sig med Bondeförbundet kan ju ses som ett exempel på det engelska citatet.

Men visst verkar de "bruna" värderingarna väl spridda bland många partier - vilket ju framgår även av min korta artikel.

Som jag förstår det menar du att flera av nazisternas hjärtefrågor redan fanns representerade - bland olika partier. Det saknades ett "vakuum"...?

En skillnad då mot nu är att jag får en bild av att de nazistiska anhängarna då fanns bland de intellektuella. Det var alltså ingen folkrörelse. Ibland får jag för mig att motsatsen råder idag - och att det är mera skrämmande.

Jag kan ibland tänka att receptet mot de "bruna" krafterna idag har Reinfeldt. Att få människor (inklusive invandrare) i arbete - att ge dem personlig makt, inflytande och förmåga att skapa i sina liv - är en kraftfull medicin...?

Men det är kanske bara mina egna sympatier och önsketänkande?

 


Anmäl
2006-08-11 08:29 #11 av: Anna-hfg

Gurin, det var min lektor som ville jag skulle inrikta mig på de olika kommun- och riksdagsvalen men jag hade nog tänkt mig lite bredare ämne så som hur nazisterna beskrevs och hur det var och kanske få mer kött på benen varför man gick med nazisterna. Som det blev fick jag ihop ca 10 sidor när jag skulle ha 20. puh!

Problemet att skriv om mormors morbror är att han fortfarande lever, dement, men likaväl. Mormor är också konstaterat dement så även om man hade fått ur mer uppgifter så hade man haft det svårt att få det bevisat.

Mormor har alltid berättat nazisternas och socialisternas uppförande och att de var nazister. Kanske för att hon växte upp med sin kusin och tog det hårt när han blev skjuten. Fast utåt har det nog inte blivit talat om.

När någon lovar guld och gröna skogar när regeringen misslyckas år från år och byts ut, och när man har det svårt, hoppar man nog gärna på tåget. Jag tror att det var många faktorer som spelade in att man anslöt sig till nazismen. Sen får man tänka att det alltid funnits rasism i en eller annan form under århundraderna. Om jag förstått det rätt så var det i slutet av 1800-talet som den rasbiologiska institutet bildades i Sverige.

Anmäl
2006-08-11 10:53 #12 av: gurin

Anders

Ja jag vill mena att vacuumet eller den lediga platsen inte var ledig i Sverige. Det är dock inte ända förklaringen. Hade det kommit en karismatisk ledare hade denne nog kunnat få plats i alla fall, men då är det inte längre ideologin vi analyserar.

Anna

Jag gissar att din uppsats var i ämnet Historia. Hade det varit i idéhistoria hade vi varit mer intresserade av ideolgogi och personliga bevekelsegrunder, argumentering och utbilding osv. Historikerna brukar mer koncentrera sig på att räkna medlemmar och röster, kartlägga organisationer och strukturer osv.

Tråkigt att de är dementa. Men eftersom de fortfarande lever kanske de har kvar en hel del skrivet material i sina byrålådor. Du som släktforskar kan ju av den aledningen hålla dig framme när lådorna en gång öppnas.

mvh/gurin 

Anmäl
2006-08-11 11:21 #13 av: AndersE

#11 och #12 Det finns nog en mängd orsaker till varför sådana här läror får fäste.

Situationen i Tyskland var säkert betydligt svårare än här - och därmed behovet större av någon som kunde visa på framtidstro och möjligheter.

Detta att peka på en yttre fiende är ju en av de enklaste metoderna för att "sluta leden" i en liten eller stor samling människor. Det har jag sett t.ex. på små arbetsplatser där en egentligen dåligt fungerande samling människor plötsligt kan uppträda med stor samhörighet efter att man blivit överens om att det är den dålige chefen som är grund till alla problem.

Det kan ju påminna om såväl nazisternas fokusering på judar (och andra) som dagens fokusering på islam.

Så den som vill bli ledare för en stor och ytligt sett homogen grupp kan försöka hitta en företeelse som många tycker illa om...

Kombinerar man sedan detta med att lyfta fram faktorer (gärna historiska belägg) som visar att den egna gruppen är framstående och överlägsen andra så har man nått en bra bit på vägen.

Vem vill inte höra; "Du tillhör en grupp som är högtstående, och de eventuella problem vi har ligger där - och kan elimineras."

 


Anmäl
2006-08-11 11:32 #14 av: gurin

Jag vill definitivt inte höra det. Jag kan räkna ut vart de barkar.

Men å andra sidan förundras jag också över retoriken kring klasskamp och fienden i form av en imaginär könsmaktsordning. Den sistnämnda retoriken liknar klassisk konspirationsterori i liknande form som den kring ZOG.

mvh/gurin 

Anmäl
2006-08-11 11:41 #15 av: AndersE

En av grunderna i dessa läror, och denna politiska metod, är ju just utseendet av syndabock.

Det förutsätter ju också att man talar till människor som gärna lägger ansvaret utanför sig själv. Historiskt tror jag det är en förklaring till att USA har klarat sig så bra. Jag upplever det som en nation av människor som tagit stort personligt ansvar. Dvs, man arbetar hellre med att lösa problem än att peka på någon annan.

 

 


Anmäl
2006-08-11 13:06 #16 av: zachs

Hade den här på vinden, Göteborgs-Posten från 29 april 1945.

Anmäl
2006-08-11 13:24 #17 av: AndersE

#16 Visst är gamla tidningar spännande. Just detta att de så tydligt beskriver nutid - men att det är historia för mig som läser idag.

Namn som Hitler och Himmler måste ha haft en helt annan klang då.

 


Anmäl
2006-08-11 17:13 #18 av: Tom

Tyvärr kan jag inte tillföra någonting i ämnet men det var ändå mycket intressant att läsa era inlägg, tack!

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2006-08-11 20:31 #19 av: Anna-hfg
Gurin: Nja, så mycket material tror jag inte det finns. Jag har ett litet kort med min mormors morbror i nazistuniform men jag skulle tro att hans fru har gjort sig av med "avslöjande" papper och kort. Men som jag skrev i Tragiska misstag.... har jag skrivit till släkten, även mormors morbrors fru och sagt att jag är intresserat av alla gamla papper och foto så det kontaktar mig innan de slänger sakerna. Men sådant de tror "skämmer ut" slängs nog ganska fort.
Anmäl
2006-08-12 04:39 #20 av: ThomasH

Vi ska ändå inse att vi i Sverige var i en lite ankdam. Jag har min släkt i Norge och har hör min mors historier om nazismen om kriget och inser vi har en debatt i Sverige som är tudelad. Väldigt många personer i gränslandet hade en mycket klar åsikt om vad som skedde och gav sitt liv för att rädda norska motståndsmän under kriget, detta gällde även myndighetspersoner som polis och militärer. Jag har en en kort historia att berätta om min morfar. Han var en ledande person inom norsk aluminiumindustri och därmed mycket intressant för tyskarna. Han rekryterades av den norska motståndsrörelsen för att placeras i tyskland som spion. Han upptäckets och flögs raskt över till England. För min mor och mormor så var han död, borta i över 3 år för att sedan återvända efter krigsslutet. Ni förstår nog min mor stora frustration att ha en död far som het plötslig återvänder levande 3 år senare. Vad har då detta med Nazismen att göra? Jag menar att bägge sidor betedde sig illa mot den "lilla" personen. Att engelsmännen meddelande till min mormor att hennes man var död var ett spel för att ingen skulle leta efter honom. Var det rätt?

Anmäl
2006-08-12 07:50 #21 av: AndersE

#20 Vilken spännande historia!

Det pris din mor och mormor fick betala var väl ändå litet jämfört med alla de som faktiskt miste anhöriga för gott.

Just andra världskriget känns ju som ett av de få krig där det goda segrade över det onda, även om de allierade också måste ha gjort mycket fel.

 


Anmäl
2006-08-13 14:32 #22 av: kirewass

Jag fann nyligen att en bror till min farfar och även en svåger till en av farfars systrar fanns nämnda i Riksföreningen Sverige-Tysklands namnlista. Nu har jag skrivit om farfars bror på min blogg som finns på http://gammaltochnytt.blogspot.com

Det är möjligt att det idag finns efterlevande som kan ta illa upp. Men så mycket har under årens lopp sopats  under mattan och tystats ner. Jag har emellertid försökt att hålla det hela på en ganska neutral nivå. Eftersom jag inte känner och vet hur medlemmarna hos Riksföreningen Sverige-Tyskland tänkte, vill jag heller inte dra några förhastade slutsatser. Jag vet helt enkelt för lite. 

Anmäl
2006-08-13 19:54 #23 av: AndersE

#22 Välkommen till Proveniens kirewass!

 Ja, det är lätt att dra fel slutsatser - så det är säkert klokt att försöka vara neutral och hålla sig till de fakta man är säker på.

Fin och läsvärd blog du har! Jag ska lägga in den i Proveniens länksamling.

 


Anmäl
2006-08-13 21:31 #24 av: svenne

 

En länk om svenskarna i Waffen-SS finns här

 

Anmäl
2006-08-13 21:36 #25 av: svenne
svtyf.pdf

Jag vet inte hur konfidentiellt detta är men den här listan fanns i alla fall på nätet....

Anmäl
2006-08-13 23:27 #26 av: kirewass

Tack för de berömmande orden Anders.

Här finns också en lista....... http://www.tobiashubinette.se/rst.pdf

Anmäl
2006-08-14 15:17 #27 av: Tom

#25, Tre prinsessor och en prins. Där ser man =)

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2006-08-14 15:23 #28 av: AndersE

Ja, listan var väldigt intressant. Jag tror nog man ska vara något försiktig med dömandet - som #22 kirewass skriver här och på sin blogg.

 


Anmäl
2006-08-15 13:34 #29 av: svenne

Kanske inte riktigt hör till ämnet men jag hittade den här tidningen från 7 maj 1945. Fred i Europa.

Anmäl
2006-08-15 14:26 #30 av: AndersE

#29 Ja, så underbart det måste ha varit att få se den!

 


Anmäl
2006-08-18 17:11 #31 av: svenne

Apropå avskyvärda ideologier;
Jag läste en tidningsartikel för ett tag sedan om en helt vanlig svensk, f.d. orkesterledare som fortfarande anser att det forna Östtyskland var det optimala lyckoparadiset på jorden!! Och det finns ju faktisk en del gamla sovjetkommunister fortfarande i Sverige som hyllar Stalin och hans förbrytargäng, ofattbart!

Anmäl
2006-08-18 18:13 #32 av: AndersE

#31 Ja, det är märkligt. Och märkligt att det verkar vara acceptabelt...

 


Anmäl
2006-08-19 12:15 #33 av: Tom

Det är nog inte så många som tycker att det är acceptabelt jämfört med hur många det är som tycker att det inte är det.

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2008-06-01 02:29 #34 av: rahmat2

Din artikel har 1,5 år på sig med den är mycket intressant!

Anmäl
2008-06-01 03:03 #35 av: AndersE

#34 Tack rahmat2!

 


Anmäl
2008-06-01 12:48 #36 av: leja

Verkar som jag missat den här. SJälv har jag en morfar som fick medalj av danska motståndsrörelsen för sin insatts under kriget. Morfar bodde under kriget i Stockholm, där han ordnade gömställe för de danskar och norrmän som vistades illegalt i sverige. De som tyskarna kallade terrorister och som sverige skulle utvisa.

Min mor, som då var en liten flicka, hävdade att ett av hennes "nöjen" var att stå på trappan till nazisternas lokan i Stockholm och spotta efter de nazister aom gick ut därifrån.

Min far, hävdar med emfas att hans far definitivt inte var nazist, utan motståndare till dessa, samt en engagerad politiker i bondeförbundet. Så det fanns folk som var motståndare till nazismen i sverige och arbetade mot dessa.

I min farfas fall tror jag att det inte minst var ett motstånd mot kriget. Min morfar tyckte nog det var kul att motarbeta säkerhetspolisens arbete.

Inte minst hade han en hund affär, där de på gården band hundarna på så sätt att det inte gick att ta sig in i förråden utan att flytta på hundarna. Därmed fick de som var gömda där en varning av hundskallen och det var nästan bara de som arbetade i affären som kunde ta sig över gården.

Jag har många historier från min mor om hur det var. Men tyvärr har vi allt förlite kvar ifrån min morfar, han dog redan 1970. 

 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2008-06-01 13:28 #37 av: AndersE

#36 Vilken trevlig berättesle om din morfar!

Samtidigt är det nog "typiskt" att det är dessa berättelser som lever vidare. De som man kan stå för och vara stolt över. De som stod på andra sidan har nog i de flesta fall gjort allt för att de berättelserna ska glömmas.

 

 


Anmäl
2008-06-01 13:42 #38 av: chrissan

Min far har berättat hur studenterna demonstrerade med fackeltåg mot professorer med nazistsympatier utanför deras bostäder på Lantbrukshögskolan i Ultuna. Det förstår man inte förrän nu hur riskabelt det var. Många av studenterna hade, liksom min far, gjort en lång och mödosam resa bara för att få läsa vidare etfer folkskolan. De riskerade nu att bli utslängda från alla sina drömmar om en bättre framtid. Han var också med och protesterade mot att Uppsala studentkår inte ville tillåta judiska läkare att få en fristad i Sverige undan förföljelserna, det sk Bollhusmötet. Ola Larsmo har skrivit en bok om den händelsen: http://www.gd.se/Article.jsp?article=110929

 

 

Anmäl
2008-06-01 14:00 #39 av: leja

Jag tror i det här sammanhanget att vi får inte glömma bort att de flesta antagligen gjorde vad som var lättast. Ingenting. De flesta har inga berättelser eftersom de inte gjorde något. Majoriteten blev upprörda när sanningarna kom fram, men det var mest efter kriget, speciellt för de som inte hängde med och lästa dagspressen, dvs mer än en tidning och varje dag.

Jag tror att en hel del av de som var "nazister" under kriget hade helt andra kriterier för det än vad vi sätter på de idag. Jag har själv mött nazister, som var det under kriget. Men det var väl även då, som idag, en rädsla för främlingar som ligger bakom. Många rasister idag "hatar" invandrare, men inte de som de själva känner. För de kan vara som "vanliga" mäniskor.

Dessutom fanns det en stor grupp som var amerika vänner. Alla de som hade släkt och vänner i USA. Där man var "neutral" till 1942. Vilket vi var även i Sverige. Frågan är komlicerad och mer så när man går ner på individnivå. Jag har, enligt mina föräldrar, släkt som tidigt tog avstånd från Nazisterna. Men jag vet inte varför de gjorde det. Det är omöjligt att gå tillbaka idag och säga varför folk sa och gjorde som de gjorde.

De hade säkert flera olika skäl. Att så många läkare och läkar studenter var emot en judisk invandring, berodde till en del på att man trodde att om man tog emot judarna skulle man få ett överskott på läkare. DVS arbetsbrist för läkare. Så man var rädd om sina blivande jobb. Idag kan vi säga att de hade fel, men om manvarit där i den situationen, vad hade vi gjort då?

Är det då inte lika fel att vi idag inte tillåter arbetsinvandring från många länder, där det idag pågår krig oroligheter och annat elände.

Den här frågan hänger för mig ihop mycket med vad vi gör i världen idag. Jag tror nämligen att vi inte lärt oss tillräckligt av vad som hänt förr. Utan att det förekommer allt förmycket våld pga religion och ras än idag.

Det blev lite allvarligare än jag tänkt mig, hoppas ni står ut ändå.

Gå ut och njut av solen idag istället, det tänker jag göra.Cool 

 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2008-06-01 14:03 #40 av: AndersE

#39 Klokt och tänkvärt. Jag tror du har helt rätt.

 

 


Anmäl
2008-06-01 23:45 #41 av: Anna-hfg

Men man kan ju inte glömma hur det ekonomiska och politiska tillståndet var i sverige i slutet av 20-talet och början av 30-talet. Det var nog väldigt jobbigt. Alla dessa kriser och regeringsbyten och allt de höll på med. Tror att många sökte sig till nazismen på grund av det.

Anmäl
2008-06-02 00:27 #42 av: leja

Det var det jag menade. Att vi kan idag inte förstå varför folk tog de beslut de gjorde. Framförallt för att vi har facit.

Om vi levt då, så vet vi inte vilka val vi gjort. Inte minst för att vi vet inte vad vi skulle ha vetat. Det är lättare att göra beslut om man vet vad som sker. Det är det som gör att media idag kan ge oss snabbare information om situationerna i världen och det underlättar våra val.

Men på 20-30-talen hade man inte det informationsflödet. Dessutom kanske man litade på andra som rekomenderade och förklarade hur man skulle tycka, mer än vi gör idag, då vi har egna information och inte måste lita på andra.

Om ni förstår vad jag menar(börjar bli dags att gå och lägga sig tror jag.) 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2008-06-02 00:33 #43 av: chrissan

Jag tror också att många såg en spännande framtid i nazismen. Det framkommer väl i boken om de svenskar som blev soldater i tyska förband. Det var en annan tid då. Bara programmet om Alice Babs igår kväll visade ju på att rasism var helt legitimt (jazz beskrevs som "negermusik" "hottentottmusik" mm i även de stora tidningarna).

Det som jag har svårt att smälta är de som stod kvar vid nazismen efter att dess sanna ansikte avslöjats. Jag vet folk som ända in på 70-talet var stolta över att under kriget varit och forfarande då var nazister.

Anmäl
2008-06-02 02:37 #44 av: AndersE

#43 Ser du utrtryck som "negermusik" och "hottentottmusik" som uttryck för rasism? Att ordet "neger" idag har en negativ klang betyder ju inte att det hade det då?

 


Anmäl
2008-06-02 07:30 #45 av: chrissan

Nej, just det. Men i de sammanhang som de skrevs då var det rasistiskt, dvs nedsättande och med antydning om primitiva hjärnor o dylikt. Men som jag sa, så var det "normalt" att resonera så då. I Sverige gjorde vi också en hel del senare ifrågasatta forskningsprojekt, samt inte minst steriliseringarna av vissa människor, ofta från vissa folkgrupper. Institutet för rasbiologi i Uppsala hade en omfattande verksamhet, men inte många ifrågasatte den. Det kom en bok för några år sedan av Eva Dahlgren,  "Farfar var rasbiolog", den visar just på den tidens tänkande, det behövde inte vara monster som sysslade med sådan verksamhet. Likaså Maja Hagermans bok "Det rena landet", där hon visar hur de ariska överhöghetstankarna fördes fram i Sverige redan på 1800-talet, som en del av nationalismen efter att Sverige förlorat ett antal krig.

 

Idag kan vi fördöma men då var det normalt. De flesta av oss hade mycket lite erfarenhet av det som var annorlunda. Jag kommer t ex fortfarande ihåg när jag för första gången träffade en färgad person på 50-talet, detta trots att jag växte upp i en internationell miljö jämfört med andra. Eftersom jag hade mycket mörkt hår och rätt mörk hy på sommaren blev jag också utskälld för att vara svartskalle och utlänning på bussen från skolan en dag på 50-talet, av en vuxen person. Vi var så provinsiella och ovana vid allt som inte var likadant så att vi var rädda för det.

Anmäl
2008-06-02 20:51 #46 av: lizzkulla1

  hönsen värper små ägg i år av bernt andersson

handlar om tyskar i norge,  det står s.k. oskrivet om värmlänningar som kämpade på norges sida  i boken  inte så tjock bok.

 

det fanns en rörelse som hette solskensvikingarna, en förespråkare där var are werdan hälsprofeten.

vi som föddes på 1940-talet kan ju ha släktingar som var med häri.

 

Anmäl
2008-06-04 13:10 #47 av: svenne
Av någon anledning var Värmland ett förhållandevis starkt nazistfäste under 1930-talet och kriget, möjligen beroede på att det svenska nazistpartiets hövding, veterinären Birger Furugård bodde och verkade här.

Min frus farfar, som vid sidan av jordbruket drev taxirörelse, eller "trafikbil" som det hette då, körde rätt ofta sällskap med bruna skjortor och blanka stövlar kors och tvärs till olika möten och evenemang. Skulle de åkande någon längre sträcka fick chauffören tålmodigt vänta på sällskapet tills de skulle hem igen, så han såg ju ett och annat.

Prästen i Skillingmark,( en socken som gränsar till Norge i västra Värmland) var uttalad nazist och hade Hitlerporträttet på sin expedition (se bif. artikel). Han var tydligen iaf omtyckt som präst och tjänstgjorde i samma församling till sin pensionering 1957.

På en herrård i östra Värmland bodde en godsägare som var nazist av stora mått. I händelse av en eventuell tysk invasion hade han nog blivit någon slags kommisarie i det Värmländska protektoratet. Malisen säger också att hakkorsflaggan låg utspänd mellan frukträden vid herrgården så att eventuellt tyskt flyg skulle se att här bor det en "rättrogen". Det sista får man väl trots allt bedöma som mycket osäkert.

Anmäl
2008-06-05 13:58 #48 av: ElLobo

Apropå #46:

 

Inbunden. Albert Bonniers förlag AB, Sverige, 200009
ISBN: 9789100572921, ISBN-10: 9100572926

Pocket. Albert Bonniers förlag AB, Sverige, 200110.
ISBN: 9789100577551, ISBN-10: 9100577553

Kolla priser via Bokfynd.

 

Recension

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.