Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
10 - Allmänhistoriskt

Svensk järnväg 1856-2006

2006-08-03 20:49 #0 av: AndersE

Det fanns avancerade planer för svensk järnväg redan 1845, men det dröjde till 1856 innan vi fick se den första järnvägen. Det var linjen Nora – Ervalla – Örebro som blev först och året var 1856.

Statens järnvägar och stambanorna

Samma år - 1856 - bildades Statens Järnvägar (SJ) och de första statliga linjerna kom igång. Det gällde Göteborg-Jonsered och Malmö-Lund. (Knappt hundra år senare - 1953 - var Malmö-Lund åter pionjär, då som Sveriges första motorväg.)

Ångloket Fryckstad 1855-1873
Ångloket Fryckstad 1855-1873

Sedan började den riktiga utbyggnaden med fem stambanor - namngivna efter väderstreck ur Stockholms-perspektiv - som byggdes 1856-1875. Linjen Stockholm-Göteborg öppnades 1862 med en restid på 14 timmar. År 1870 fanns det 200 mil järnväg. År 1871 invigdes Stockholm Central.

Svensk tid

Järnvägsutbyggnaden fick olika konsekvenser. En var att Sverige fick en gemensam tidszon från 1879 - åtminstone vid järnvägs-stationerna!

Spårvidd

Till stambanorna anslöts sedan privata järnvägar. Det fanns ett par hundra olika bolag. De statliga stambanorna samt de största privata använde s.k. normalspår med spårvidd 1,435 meter. Många av de mindre privatbanorna använde smalspår - spårvidd 0, 891 meter - och ett par sådana linjer finns faktiskt kvar, däribland Roslagsbanan norr om Stockholm.

Norra stambanan och Malmbanan

Ytterligare en stambana byggdes 1876-1894. Den gick från Stockholm ända upp till Boden, med sidospår till kuststäderna. Ytterligare en välkänd bana är Malmbanan från Luleå till Narvik, som öppnades 1903.

Inlandsbanan

Ytterligare en "Norrlandsbana" är Inlandsbanan, som ursprungligen gick från Kristinehamn och ända till Gällivare. Den byggdes mellan 1911 och 1937 och innebar att vi 1937 hade 1700 mil järnväg.

Ånga och el

F-loket - största ångloket på svenska spår
F-loket - största ångloket på svenska spår

Man tänker sig gärna äldre tiders lok som ångdrivna, men redan 1895 fanns ett eldrivet tåg från Stockholm till Djursholm, och den första större elektrifieringen började redan 1915 - mellan Kiruna och Riksgränsen. Denna var i sin tur orsak till vårt första större vattenkraftverk vid Porjus, och 1923 var hela linjen till Luleå elektrifierad - 433 km.

Ett elektriskt D-lok från 1925
Ett elektriskt D-lok från 1925

Då hela sträckan Trelleborg - Riksgränsen stod klar 1942 var det Europas längsta sammanhängande elektrifierade järnvägslinje. Det sista ångloket i SJ togs ur trafik 1972.

Fortsatt utbyggnad och internationalisering.

Den första tågfärjan till kontinenten var Trelleborg - Sassnitz som invigdes 1909. Året därefter fanns 1200 mil järnväg i Sverige.

Förstatligandet

Efter ett riksdagsbeslut 1939 förstatligades många tidigare privata järnvägsbolag.

Restaurangvagn från 1946
Restaurangvagn från 1946

Nedläggningar

Vårt järnvägsnät växte snabbt och nådde sin höjdpunkt 1938 då det omfattade 1700 mil. Efter nedläggningar trafikeras idag ca 1300 mil. Den stora nedläggningen gäller dock antalet stationer som trafikeras.

Nysatsning på järnväg

Det transportpolitiska beslutet 1988 innebar att det nu åter satsas på järnvägen, och det sker till och med nybyggnation av spår, broar och tunnlar. Det har också öppnats upp för konkurrens - vilket är ett skäl till att Banverket samma år skildes ut från SJ. År 1990 hade X2000 premiär och man satte svenskt hastighetsrekord 1993 med 276,3 km/h.

Ekonomisk kris 

Persontrafiken har ökat under 1990-talet, men 2002 befann sig SJ i ekonomisk kris. År 2004 visade SJ vinst för första gången på länge och beslut togs om järnvägsinvesteringar för över 199 miljarder kronor fram till 2015.

Järnvägshistoria och släktforskning

Järnvägens utbyggnad hade stor betydelse och som släktforskare är det mycket intressant att följa utbyggnaden. Möjligheterna att resa förändrades kraftigt. Några bra sidor för släktforskaren är dessa:

  • Svenska stationshus - bilder på många, många aktiva och före detta stationshus
  • Historiska järnvägskartor - se hur järnvägsnätet såg ut olika årtal för drygt 100 år sedan
  • Skånes järnvägar - väldigt trevligt Freeware-program som åskådliggör exakt hur det skånska järnvägsnätet utvecklats genom åren

Vad finns kvar av järnvägshistorien?

Även om en järnvägslinje är nedlagd finns ofta "spåren" kvar länge. Jag jobbade många år i Ljungbyhed och bodde i Ängelholm. En stor del av vägen till jobbet gick på gamla banvallen till EKJ (Engelholm Klippans Järnväg) och det var ganska lätt att känna igen stationer och magasin längs vägen.

Det finns en särskild sida som uppmärksammar att Banverket är i färd med att avveckla över 900 objekt med anknytning till den historiska järnvägsdriften. Titta gärna in på sidan och se om du vill engagera dig i bevarandet av något objekt. Banverkets avvecklingsobjekt.

Källor:

Artkelns bilder kommer från "Sveriges järnvägsmuseum".

 

Relaterade länkar

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2006-08-03

 

 


Anmäl
2006-08-03 21:25 #1 av: Alsterolle
En trevlig och informativ artikel Anders!
 
Förra helgen firade vi (Nyeds Hembygdsförening) 130 år sedan järnvägen kom till Molkom.
Vi ordnade en rundresa med ett "äkta ånglok". Deltagarna fick en liten broschyr med historik och den kanske kan vara av intresse!?
Du kan ladda ner den här .
Några bilder från evenemanget finns här 
Anmäl
2006-08-03 21:34 #2 av: AndersE

Visst är det kul att åka efter ånglok! För några år sedan gick ett gammalt tåg regelbundet mellan Klippan - Ljungbyhed. Trevlig söndagsutflykt!

 


Anmäl
2006-08-03 22:19 #3 av: AndersE

#1 Dina bilder från 130-årsfirandet är jättefina!

 


Anmäl
2006-08-04 01:04 #4 av: Roolaid

Jag får hålla med Anders om att det är mycket trevliga bilder du har tagit. Och menyn verkade god!

Anmäl
2006-08-04 21:48 #5 av: Niklas

Kul artikel med fina bilder! Tåget som gick från Stockholm till Djursholm heter Roslagsbanan och finns kvar. Dock inte den sträckningen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2006-08-14 14:40 #6 av: Oskar

Tänk om dagens restaurangvagnar såg ut som den på bilden från 1946... Långt från plastmackor.

Oskar

Anmäl
2006-08-14 18:12 #7 av: gunilla_johansson

Jag har just skannat in en massa tidningsurklipp som morfar och mormor samlat på sig. Vad kan väl passa bättre än ett urklipp som föreställer lokstationen i Hallsberg 1880. Det är ett urklipp från Nerkies Allehanda 1990-02-17 

 

 

Anmäl
2006-08-14 18:17 #8 av: gunilla_johansson

Eller varför inte ett urklipp gällande Frövi stn, 1924. Tyvärr vet jag inte när det var infört i N. Allehanda (De var lite dåliga att skriva på datum)

Anmäl
2006-08-14 18:57 #9 av: AndersE

Ja, det finns många järnvägsstationer i vårt land. Jag fylls ofta av vemod när jag ser dem. En gång i centrum för kommunikation och framtidstro. Idag ersatta av en biljettautomat - och i själva byggnaden friskvård, mäklare, frsörer eller annat.

 


Anmäl
2006-08-31 13:52 #10 av: Tord

Sistlidna veckoslut besökte hustrun och jag Nora marknad, en av Sveriges äldsta (?). Det brukade tidigare vara en för oss årlig tradition, men på senare år har släktforskardagarna kolliderat med detta evenemang, d v s båda sakerna brukar infalla sista veckoslutet i augusti. I år var ju dock släktforskardagarna tidigarelagda, så båda sakerna hanns med. Naturligtvis hör det till begivenheterna i Nora att ta en tur med Nora Bergslags Veteranjernväg (NBVJ), som Sveriges äldsta normalspåriga järnväg kallas sedan den blev museijärnväg, tidigare Nora Bergslags Järnväg (NBJ). Man kör museitrafik med ångloksdragna tåg på sträckan Nora - Järle och vidare från Järle till Löth med rälsbuss. Löth är den sista anhalten innan Ervalla där NBVJ (fortfarande) ansluter till stambanan. Järle är Sveriges allra äldsta järnvägsstation, byggd 1854 d v s två år innan järnvägen var klar. Man var verkligen ute i god tid! Stationshuset är pietetsfullt renoverat och torde idag se likadant ut som det gjorde då det var nytt. Museibanan ägs av en stiftelse där bl a Nora kommun är involverad, men fordonen ägs av den ideella föreningen Nora Bergslags Veteranjernväg. Föreningen sköter också driften av järnvägen, naturligtvis helt på frivillig basis. Jag är sedan många år medlem i denna förening men har aldrig på något sätt varit aktiv inom densamma. Ett besök i Nora sommartid, med ångtågsresa, rekommenderas verkligen. Nu är sommaren och tågtrafiken i det närmaste slut, men det går väl fler tåg!

Anmäl
2006-08-31 14:46 #11 av: AndersE

#10 Det låter som en härlig utflykt!

 


Anmäl
2006-09-01 12:14 #12 av: Tord

En utflykt till den lilla idylliska trästaden Nora, under en kortare period på 1600-talet residensstad i Nora bergslän, är alltid härlig. I trakten finns hur mycket kultur och historia som helst. Det är bara att ta för sig, men det gäller i huvudsak sommartid.

Anmäl
2008-08-23 23:59 #13 av: sonjsbo

Håller med dig Tord. Nora är en pärla i Bergslagen. Nora-glass. Dagmar Lange - Maria Lang. Järnvägen och mycket annat trevligt.

Du vet väl att Järle fick sina stadsprivilegier redan 1642! Och lär vara stad än. Måste vara Sveriges minsta stad.

Anmäl
2008-08-24 00:21 #14 av: chrissan

Som barn var jag ofta med min morbror på jobbet. Han var vid järnvägen och kollade tågen på Bollnäs station innan de fick gå vidare norrut. Jag fick också köra lok, både elektriska och ånglok. Speciellt roligt var det att köra över vändskivan. Dessutom var morfar stins, det finns en viss maktkänsla i att vinka iväg Nordpilen på sin resa. .Så man har lite nostalgi runt järnvägen i sig.

 

Men...det är också mycket trevligt att åka tåg, tyvärr har tågen ersatts av buss till stor del. Även där det finns järnväg kvar. I veckan skulle jag resa från Motala till en konferens i Köpenhamn. Sambon skulle samma dag till Uppsala på möte. Motala station är just en sådan som idag är ett minnesmärke, värdig ett kapitel i "Övergivna platser",  med biljettautomat. Det går tåg, javisst, nägra gånger om dagen. Med ca tre-fyra passagerare. Efter ett oändligt pusslande med SJs biljettbeställning på hemsidan så fick vi ihop resor där han äkte via Hallsberg och jag via Mjölby. Vi fick vänta på varandra en timme i Motala. Men.....det tar 12 minuter från Motala till Mjölby, då är man ute på södra stambanan med tillgång till X2000 varje timme, minst. Tåget från Motala kommer in 1 minut innan, alternativt 2 minuter efter, att X2000 avgår mot Stockholm! De alternativ som anges på SJs hemsida omfattar istället resor med 4 byten, bussar, tåg, pendeltåg och lokaltåg. De tar 2-4 timmar längre tid än vad  en resa skulle kunna ta, en tidtabelljustering  skulle göra den lilla staden och den utdöda järnsvägsstationen till centralt belägen igen.

 

Samma ska gäller den hårt belastade riksväg 50, långtradarna dundrar fram på en väg som aldrig varit avsedd för tung trafik. De prejar den laglydige 70-föraren av vägen, släpper ut många gånger mer CO2 än en armada med stadsjeepar och sliter ned vägbanan på nolltid. Paralliellt går den sällan utnyttjade järnvägen, som ligger inbäddad i grönska och rostar bort. Med allt miljösnack som är idag, skulle man inte kunna återuppliva järnvägen och en del av de gamla stationerna, inte bara Motala men alla andra som lider av absurda tidtabeller och krångliga system???? Och kanske låta landsbygden leva?

Anmäl
2008-08-24 00:33 #15 av: AndersE

#14 För mig är det uppenbart att tåget har misskötts. Varför har man inte kunnat konkurrera? Med sina låga energikostnader, med infrastrukturinvesteringar gjorda och betalda för länge sedan.

Jag tror inte företagen väljer lastbil för att ställa till det. Det är naturligtvis billigare och mer effektivt. Varför?

 


Anmäl
2008-08-24 00:49 #16 av: chrissan

Jo, jag håller med om det. Man ser det så tydligt när man är van vid goda kommunikationer och kommer till en mindre ort med i det närmaste död station. Det skulle gå alldeles utmärkt för folk med delvis distansjobb att bo i denna utflyttningsbygd. Pendla till Stockholm (eller söderut!) någon gång i veckan och sköta jobbet hemifrån andra dagar. Billiga hus, fantastisk natur. Men tidtabellen motverkar alla satsningar i den vägen. Det är vemodigt att vänta vid stationen i Motala, en stor anläggning som en gång sjöd av liv.

 

Precis som du säger, infrastrukturen är till stor del betald, man kanske måste rusta upp lite. Miljömässigt det absolut bästa alternativet. Mindre trafikolyckor.  Bättre reskomfort, med möjlighet till arbete på tåget, samt fika mm. Men det kräver få byten och snabba resor. Likadant med frakt - ett exempel: alla postpaket till Uppsala går via Örebro. Om man inte är hemma när det kommer ett företagspaket utan vill ha det till sitt postcenter så går paketet tillbaka till Örebro från Uppsala (med lastbil) och sedan åter till Uppsala med Postens lastbil! 36 mil ToR för en reas som är i mitt fall 250 meter. 2 dagar extra. Men å andra sidan så kräver järnvägsbefordran många och konstiga omlastningar också.

Anmäl
2008-08-24 01:23 #17 av: sonjsbo

Försökte att ta tåget till Malmö nästa helg. Ett försöka vara miljömedveten. Enkel resa lite över 400 kronor. Två personer tur och retur lite över 1700:- kr! Väntetider och byten i Göteborg eller Uddevalla. = lång restid. Vi tar bilen.

Usch vad jag gnäller. DET ÄR ROLIGT ATT ÅKA TÅG!

Anmäl
2008-08-24 01:26 #18 av: xian

Jag har nu som först upptäckt den här tråden och vill lämna ett litet bidrag.

Det var inte bara 1435 och 891 mm. Det fanns också 1067 mm som var såvitt jag vet unik för Blekinge och angränsande delar i Skåne och Småland. Alla 1067-banorna är borta frånsett BKB (Blekinge kustbanor), som breddades till normalspår på 50-talet och nu har elektrifierats. Så allt lägger man inte ner. Den banan går mycket bra, och är perfekt om man skall åka till Köpenhamn eller flyga från Kastrup. Måttet 1435 är lätt att komma ihåg om man vet när Arboga riksdag var ;-)

Sedan vill  jag slå ett slag för det verkliga smalspåret. 600 mm.  AOJ, HRRJ, JGJ, KLJ, MJ, NAEJ, Stafsjö Järnväg. Det finns mer att läsa på ÖSlJ:s hemsida ÖSlJ är en museiförening som samlar och bevarar 600-material. En resa på smalspåret kan rekommenderas. Gärna kombinerat med sjötur från Stockholm med s/s Mariefred. Och ett besök på Gripsholms slott.

Jäg hjälpte grabbarna från ÖSlJ häromåret när de var nere och hämtade en vagnskorg från NAEJ "Krösnabanan". Den hade tjästgjort som hönshus, tvättstuga och förråd under sextio års tid. Det tog en god stund bara att städa ur den. Och det lär dröja innan den kommer att rulla mellan Mariefred och Läggesta. Jag tycker vi ska vara tacksamma för att det finns de som lägger ned hur mycket ideellt arbete som helst för att hålla vårt kulturarv vid liv.

Slutligen, min farfar ska ha varit rallare i unga år. På Gotland av alla ställen. Tyvärr vet jag inte någonting om det.

Och på Gotland finns inga järnvagar kvar. Utom en liten snutt i Hesselby

 

 

Anmäl
2008-08-24 01:57 #19 av: AndersE

#18 Trevligt!

Jag har en lumparkompis som äger ett ånglok!

 


Anmäl
2008-08-24 16:13 #20 av: xian

Jag har bott vid en järnväg i hela mitt liv, eller i varje fall så länge den varade.

Lösen: Huset intill viadukten på mellanbilden var affären som låg mitt i byn. Vi bodde tvärs över järnvägen. Handlarens grabb var min bästa kompis, så det gällde att hålla reda på tidtabellen. Att ta omvägen över viadukten fanns det sällan tid till.

Vägen till vänster är landsvägen mellan Karlskrona och Kalmar som den såg ut 1905. På 50-talet hade den fått stenbeläggning. På nästföljande bild kan man se hur den ser ut i dag (E22).

Det var med mycket vemod jag åkte med tåget in till Karlskrona den 29 maj 1965. Den allra sista resan.

Garaget som syns på den medskickade fotot hjälpte jag min far att bygga, jag tror det var hösten 1966. Det var innan man visste hur farligt det var med kreosot. Jag har för mig att sliprarna kostade 50 öre styck. På rot.

Jag flyttade hemifrån innan man började bygga den nya vägen.

Jag får också rätta mig själv. Det fanns en 1067-bana som gick mellan Bolmen och Halmstad (HBJ). Och så två mindre banor i Norrland som tidigt breddades till normalspår. Matfors-Vattjoms Järnväg (MVaJ) och Sundsvall-Torpshammars Järnväg (STJ) Karta.

Det finns mycket att hitta på nätet för den som är intresserad av gamla järnvägar.

 

Anmäl
2008-08-24 20:23 #21 av: Ingegerd

Vilken trevlig diskussion, som jag upptäcker först nu.

Ja, nog är det många järnvägssträckor som borde ha fått vara kvar men som har lagts ned. Ännu i mitten av 60-talet kunde man åka rälsbuss Malung-Sälen. Det hade varit bra att ha den kvar, nu när turistströmmen vintertid är så stor.

När jag började arbeta i Stockholm 1963 och hade mina föräldrar och min bror kvar på vischan mellan Nyköping och Oxelösund åkte jag persontåg vid besöken hemma. Det var många hållplatser mellan Stockholm C och Nyköping C; Stockholm C, Södertälje Södra, Järna, Hölö, Norrvrå, Vagnhärad, Västerljung, Lästringe, Tystberga, Svärta Gård, Sjösa, Nyköpings Östra och Nyköpings Central. Det tog två timmar att åka Stockholm C - Nyköping C, vill jag minnas. Nu går det på strax över en timme med stopp bara i Flemingsberg, Södertälje Syd och Vagnhärad. 

Just i dagarna, noga räknat den 20/8, är det ett år sen regionaltågen började stanna i Gnesta igen. När de slutade stanna här vet jag inte, men troligen var det väl när pendeltrafiken kom igång 1968. Eftersom SL:s (Storstockholms Lokaltrafik) biljetter inte gäller på regionaltåget, blir det inte så ofta jag åker det. Men det är verkligen en tillgång när man t.ex. ska hem från Stockholm vid 22-tiden en vardagskväll och kan åka det snabbare regionaltåget i stället för att vänta en timme innan det sista pendeltåget för kvällen avgår. Det tycker jag kan vara värt de 80 kr en enkelbiljett kostar.

 

Anmäl
2008-08-25 18:11 #22 av: Tord

Jag har "återupptäckt" denna återuppväckta tråd där jag deltog för ett par år sedan. I #13 ovan nämnes Järles stadsrättigheter som utfärdades för att de som styrde landet tyckte att befolkningen i Nora och Linde (Lindesberg) skulle flytta till Järle och grunda en ny stad. Folket vägrade, både Nora och Lindesberg fick stadsrättigheter och på så vis fick landet två nya städer i stället för en. Året var 1643 och man glömde att återta de redan utfärdade stadsrättigheterna för Järle. För ett antal år sedan fanns i Järle en man som hävdade att Järle var landets enda stad, eftersom övriga städer "förvandlats" till kommuner. Han ansåg sig även vara "borgmästare" i denna stad (en för åtskilliga år sedan försvunnen befattning i Sverige). Sedan han avled för några år sedan har det inte talats så mycket mer om den saken.

Beträffande Roslagsbanan, även den nämnd ovan, är det nog rena turen att den finns kvar, dock i ganska stympat skick. Då vi övergick till högertrafik 1967 tyckte de styrande i Stockholmsregionen att spårbunden trafik var något ålderdomligt som man inte borde ha kvar. Nä, dieselbussar skulle det vara, då slapp man allt banunderhåll och annat "trams". Detta innebar att all innerstadsspårvägstrafik i Stockholm las ned. De kombinerade spår och- järnvägarna Lidingöbanan och Saltsjöbanan samt spårvägen Nockebybanan klarade sig med ett nödrop från att bli nedlagda. Men även de har varit (och är, se nedan) hotade till och från.

Roslagsbanan, som är smalspårig, skulle naturligtvis också läggas ned, bl a för att den var smalspårig. Men då kom man på att en del av vägarna inte skulle kunna klara den ökade busstrafik som skulle bli följden. Därför fick bandelarna närmast Stockholm, d v s Stockholm Ö-Österskär och Stockholm Ö-Lindholmen bli kvar tills vidare, i nåder. Men trafiken vidare norrut till Norrtälje och Hallstavik lades ned och spåren revs upp. Senare kom man lyckligtvis på bättre tankar, den stympade Roslagsbanan blev kvar och man fick nya fina vagnar.

De senaste tokigheterna gäller Saltsjöbanan. StorStockholms Lokaltrafik (SL) sa för ett par dagar sedan att om man i stället för att bygga en planerad ny bro, lägger ned den del av banan som löper genom Stockholm och ersätter trafiken med bussar, sparar man ett antal miljoner. Det skulle innebära ökad busstrafik och ökade köer på redan trafiktäta gator. Samt minskad komfort för resenärerna. Förslaget fick medhåll från vänsterhåll men "den andra sidan" säger blankt nej och så gör även resenärerna. Måtte Saltsjöbanan få vara kvar i sin helhet! Även denna bana har numera modernare vagnar, konverterade tunnelbanedito.

Anmäl
2010-01-16 17:43 #23 av: AndersE

Idag var jag på det mycket fina järnvägsmuseet i Ängelholm. De har lyckats ordna det så att där finns något för alla åldrar och även för allt från den mer allmänt intresserade till den verklige järnvägsfantasten.

I museibutiken finns också mycket kul. Tyvärr har jag inget järnvägsfolk i min egen släkt men för den som har det finns mycket. Böcker om stationer, olika lok, järnvägslinjer m.m. CD-skivor med rallarnas visor, DVD-skivor med film från olika tider och olika linjer. Verkar finnas mycket källmaterial för den som vill sätta sig in i järnvägslivet.

 


Anmäl
2010-01-16 18:36 #24 av: Cheyenne

#23 Vad trevligt. Jag har ju som jag tidigare "tjatat om", min farfars far, Stationskarl i Ängelholm från 1907 eller 1908.

Anmäl
2010-12-19 22:40 #25 av: ElLobo

Mycket intressant artikel och intressanta inlägg. Den här måste jag bara tipsa om inne på Tåg.

 

Anmäl
2010-12-19 23:08 #26 av: svenne

Har egntligen inget med tåg att göra förutom en ingift morbror som har jobbat på SJ i femtio år...

Anmäl
2010-12-19 23:11 #27 av: AndersE

#25 Dubbeltips är bra!  Flört

 


Anmäl
2011-02-16 15:50 #28 av: Yred3

Jo, jag har släktingar som har jobbat med tåg. Mina svärföräldrar köpte hållplatsen i Morjärv och forslade den till Räktjärv där de hade stuga och byggde om den till sovstuga. Sedan många år ingick den när "stugan" såldes.

Anmäl
2011-02-16 18:26 #29 av: maltemus

I Ohs utanför Värnamo har de en smalspårig museijärnvåg komplett med ånglok och allt ,men jag tror att de bara har öppet på sommaren.Har man vägarna förbi är det värt ett besök

Anmäl
2011-02-18 17:38 #30 av: Tord

Denna tråd innehåller flera döda länkar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.