Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
22 - Livsöden

Skräddarens Emma

2007-04-09 22:34 #0 av: AndersE

Andra delen i min "släktkrönika" handlar om min farmors mor - om hennes släkt, bakgrund och något om hennes uppväxt. En betydligt längre artikel denna gång...

Trollenäs

I västra Skåne, ungefär två och en halv mil öster om Landskorona ligger slottet Trollenäs. Från början var gården känd under namnet Näs, efter den udde som bildats där Saxån och Gullarpsån möts. Släkten Trolle övertog gården på 1600-talet och då fick den namnet Trollenäs. Mellan 1839 och 1890 drevs slottet av ryttmästare Nils Trolle.

På Trollenäs gård föddes min farmors mor Emma den 4 mars 1860. Slottets nuvarande renässans-utseende tillkom efter 1890.

Emmas far skräddaremästare Johannes

Emmas far var skräddaremästaren Johannes Lundqvist. När Johannes föddes den 11 januari 1826 var hans far Ola Lundquist kusk på Trollenäs slott åt majoren och överadjutanten Arvid Trolle. När Arvid Trolle dog 1828 "pensionerades" Ola som då var 47 år men han fick bo kvar som inhyses på gården. Ett av hans yngsta barn var Johannes, som var krympling. Johannes skickades till Lund för att lära till skräddare och återvände i september 1848 som skräddaremästare. År 1858 flyttade Johannes från föräldrahemmet, men stannade på Trollenäs. I en bok som Johannes barnbarn skrivit beskrivs Johannes som en präktig och vänlig man.

Emmas mormor Elna Nilsdotter

Emmas mormor hette Elna Nilsdotter. Elna, som var född i Ask 1802 som yngsta dottern till ryttaren Nils Lilja, hade tidigt blivit föräldralös och levt ett kringflackande liv som piga på olika herrgårdar. När Elnas föräldrar dött fick hon först bo hos sin äldsta bror Hans Lilja i Röstånga.

Hans hade en son som hette Nils. Nils Lilja blev på sin tid en mycket känd person. Han levde ett annorlunda liv som klockare i Billinge, förespråkade fri kärlek, och levde som han lärde.

Han skrev också flera böcker som såldes i stora upplagor - bl.a. "Skånes Flora" och "Menniskan". Emmas mor Johanna var alltså kusin med Nils Lilja.

Emmas mor Johanna

Emmas mor hette Johanna. Hon föddes den 29 mars 1825 vid Tågerups gård i Saxtorp, sydost om Landskrona.

När Johanna föddes var hennes mor Elna piga på Tågarps gård. Hon ingick i "betjening af qwinkönet". Gården ägdes av kammarherren och greven Hamilton. På gården bodde också inspektor Georg Wilhelm Bråkenhjelm som var född 1805. Denne Bråkenhjelm betalade senare skatten för Elna vilket kan tyda på att hon tjänade åt honom. År 1831 flyttade Bråkenhjelm till Visseltofta där han gifte sig med en dam från Hamburg dit paret också flyttade. I husförhörs-längden är noterat att i ett par attester ska finnas information om hans "äktenskapsledighet". Dessa attester har dock inte återfunnits. Man kan ju spekulera i möjligheten att det var Bråkenhjelm som var far till Johanna. I födelseattesten var det i alla fall (trolovade) skomakaren Petter Nilsson som angavs som fader, och några månader efter Johannas födelse gifte sig Elna och Petter. De fick sedan ytterligare nio barn tillsammans. Bråkenhjelm betalade skatten även ett tag efter att de gift sig. År 1830 flyttade familjen till Ask.

När Johanna var 16 år gammal flyttade hon hemifrån, först inom byn och 1842 vidare till Lund. Hon var ca ett år i Torrlösa kring 1845 och flyttade därifrån till Röstånga. År 1849 flyttade hon åter hem till föräldrarna.

År 1852 var Johanna 27 år gammal och flyttade till Björnekulla (Åstorp). Under de följande sju åren flyttade hon mellan olika ställen i Björnekulla, med en kort avstickare till Välinge.

Den sista tiden hade hon tjänst som jungfru hos kantor Göransson. I maj 1859 var Johanna 34 år gammal. Hon flyttade då till Trollenäs och gifte sig i Näs kyrka två dagar efter midsommarafton med skräddaremästare Johannes Lundqvist.

Ester berättar om Johanna

Min farmors syster Ester skrev en bok om sitt liv. Där berättar hon att min farmors mor något år innan hon dog, för min farmor Gunhild, berättade om sin mor, dvs om Johanna.

Enligt boken var Johanna kring 1845 anställd vid Trollenäs slott. (Hon fanns i närheten, i Torrlösa mellan 1844 och 1845, så kanske var det Trolleholm istället?) Ester berättade att när Johanna var kammarjungfru på slottet, ska det en gång ha varit ovanligt mycket gäster där. För att få liggplats åt alla gästerna måste man använda ett rum, där det sades spöka. En gäst, som skulle ligga i detta rum, vägrade, eftersom han hört berättas om spökerierna där. Då talet om gästens vägran att ligga i nämnda rum nådde Johannas öron, gick hon till grevinnan och erbjöd sig att ligga i spökrummet och överlåta sitt eget rum åt gästen. Hon ville emellertid ha en av hundarna med som sällskap under natten. Då det blev tid att gå till sängs, gick Johanna med hunden som följeslagare till spökrummet för att övernatta där. Johanna lade sig i sängen, och hunden fick ligga på golvet på en matta vid sidan om sängen. Johanna somnade ganska tidigt och allt var lugnt och stilla, tills klockan slog tolv. Då började det hända saker. Något spöke varken hördes eller syntes. Däremot började möblerna i rummet plötsligt få liv. Det fanns en byrå, ett skrivbord, ett litet fönsterbord och två fåtöljer, som begav sig från sina platser ut på vandring i rummet. Hunden blev fullständigt skräckslagen. Han hoppade upp i Johannas säng och låg där skakande av rädsla, tills föreställningen var över dvs. tills möblerna vandrat tillbaka till sina ursprungliga platser och allt var lugnt och stilla som förut.

Ester skrev också att Johanna ansågs som en riktig skönhet, och att Ester sett ett fotografi som stöder detta. En ung präst ska ha blivit förälskad i Johanna. Hans kärlek var besvarad, och de två unga träffades i hemlighet. I åtta långa år höll de samman i all ärbarhet, något bröllop blev inte av. Orsaken ska ha varit att en kammarjungfru inte kunde anses fin nog för att föräldrarna till en ung präst skulle godta henne som sin sons hustru. (Johanna fanns under sju år i Björnekulla-trakten. Kanske var det där hon hade sin olyckliga kärlek?)

Johannes och Johanna

I Esters bok berättas sedan att Johanna gifte sig med skräddaremästaren, Esters morfar Johannes. Han var mycket förälskad i Johanna, men hon ska ha svarat ja till frieriet med en känsla av resignation efter att ha förlorat sin verkliga kärlek.

Skräddarfamiljen bodde förmodligen i något av husen bakom slottet.
Skräddarfamiljen bodde förmodligen i något av husen bakom slottet. Kyrkan syns till höger i bild.

Knappt nio månader efter bröllopet föddes det första barnet. Det var min farmors mor och hon döptes till Emma Katharina. När Emma föddes var hennes farföräldrar döda, men Johannas syster Elise Matilda bodde hos dem. Emmas moster var krympling och dog 23 år gammal sommaren 1861. Våren därpå fick Emma en lillasyster, som fick mosterns namn - Elis Matilda. På våren 1866 väntade Johanna åter barn när Elis Matilda blev sjuk av difteri. Dagen innan Emma skulle fylla sex år dog hennes lillasyster.

Då Johannas dotter - min farmors mor - många år senare berättade om sin barndom för min farmor Gunhild framgick det, att den varit olycklig. Johanna hade ingen förståelse för barn, var sträng och fordrande mot dem och visade dem aldrig någon ömhet. Det andra barnet - Elis Matilda - ska ha varit mycket lik sin mor. Enligt Ester ska Emma ha känt att hennes mor önskat att det i stället vore Emma som dött. Två månader efter lillasysterns död föddes Emmas lillebror. Det blev Johannas tredje och sista barn, och han fick heta Oscar Wilhelm.

Emma konfirmerades när hon var 15 år 1875. Fyra år senare gifte hon sig med smeden Sven Holmberg och året efter flyttar hon med maken och dottern Augusta till Trolleholm. År 1881 konfirmerades Oscar och på hösten samma år emigrerade han till Amerika via Malmö. Kanske berodde resan inte bara på äventyrslusta, kanske var den också en följd av moderns känslokyla?

Efter detta ska Emma och hennes far ha slutit sig till varandra - för att "hjälpa och stödja varandra för att kunna stå ut med den kyla, som mormor spred omkring sig". Till sin far kunde Emma vända sig med förtroende - med frågor och bekymmer. Emmas far Johannes dog 1885 och Johanna blev då ensam änka i Trollenäs.

Mer om Johanna

I boken står att förhållandet mellan Emma och Johanna förbättrades sedan Emma flyttat hemifrån, och sedan Johannes dött. Kanske ensamheten påverkade Johanna, som bodde på Trollenäs, inte många kilometer från Trolleholm. Hon kom ofta och hälsade på.

 

Johanna
Johanna

 

I boken står också att Johanna vid sjuttiofem års ålder åkte till Amerika för att hälsa på sin son. Det stämmer nästan precis - Johanna var 73 då hon sommaren 1898 ensam reste till Amerika. Resan gick via Malmö, Köpenhamn, Christiania och Christiansand för att komma fram med ångaren Norge till New York efter två veckor. Sedan fortsatte Johanna till Chicago där hon bosatte sig hos sonen. Oscar var då gift och hade en dotter. Efter ca två år återvände Johanna dock till Sverige och Trollenäs. Oscar ska ha upplevt moderns besök ganska prövande. Efter sin återkomst från Amerika använde Johanna aldrig ordet "nej", hon sa alltid i stället "no". Kanske ville hon visa, att hon faktiskt lärt sig litet engelska under sin vistelse i Amerika.

En gång hade Johanna varit hemma hos Sven och Emma i Trolleholm. Plötsligt fick hon då för sig sent på kvällen, att hon ville gå hem till sitt eget hem. Emma försökte hindra henne - det var på hösten, mörkt och verkligen inte lämpligt för en gammal människa att gå en halv mil alldeles ensam. Men Johanna gav sig ändå av, ensam i mörkret mitt i natten. Redan nästa dag kom hon emellertid tillbaka. Hon verkade nedstämd och tagen och berättade, att hon inte hade gått många steg föregående kväll förrän det i mörkret ingenstans ifrån kom ett liktåg ut på vägen, där hon måste gå för att komma hem. Det var hennes eget liktåg, det förstod hon. Efter kistan gick nämligen människor, som hon kände igen, och som hon visste var just de, som en gång skulle komma att vara med i hennes likfölje. Hon var själv mycket upprörd under tiden, som hon berättade, och när hon slutat sade hon, att nu ville hon gärna stanna här hos Sven och Emma, så länge hon fick. Efter en vecka var hon död, och nu blev hon förd precis den vägen, som hon vandrat på natten, då hon haft sin sällsamma upplevelse.

Berättelsens riktighet styrks av dödboken som berättar att Johanna dof den 4 januari 1903 i Torrlösa socken, men begravdes i hemorten (Näs).

 

Fortsätt läs om Emmas liv med smeden Holmberg i Trolleholm!

______________________________________________

Källor:

  • Kyrkoarkiv
  • Boken "Ur minnenas kavalkad" av Ester Lidberg
  • Ancestry.com:  N Y pass lists, 1820-1957
  • Ask och Konga-projektet: Rekonstruktion av "brunna kyrkböcker"
  • Emigranten: Emibas

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2007-04-09

 

 


Anmäl
2007-04-09 22:37 #1 av: AndersE

Jag hoppas att ni orkar ögna igenom min text och lämna lite kritik!

 


Anmäl
2007-04-10 00:34 #2 av: mosterMimmi

vilka människoöden, det var väldigt intressant och givande att läsa. som historisk släktkrönika var det helt eminent. Mycket med kött på benen, inte bara årtal utan en hel berättelse. Mycket bra, Anders! Positivt med att din källförteckning finns också med!

Anmäl
2007-04-10 01:41 #3 av: AndersE

Tack Mimmi! Moster Esters berättelse betyder ju mycket med sina olika historier.

 


Anmäl
2007-04-26 00:44 #4 av: Tom

Kul läsning!

Att läsa livshistorier så här blir lite konstigt eftersom jag upplever att det hände så många "stora" saker hela tiden. Men i själva verket hände det under en väldigt lång tidsperiod och upplevdes troligen inte lika intensivt av de som var med.

  Tom

 

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2007-04-26 23:51 #5 av: AndersE

#4 Tack!

Jo, det är ett problem att det är svårt att veta, och kunna berätta något om vardagen.

 


Anmäl
2007-04-27 14:13 #6 av: AndersE

Idag har jag kunnat titta i Trollenäs dödbok, och åtminstone delvis fått den avslutande "spökhistorien" bekräftad.

Det gick några kalla kårar när jag läste att Johanna faktiskt dog i Torrlösa (dvs med all sannolikhet hos dottern i Trolleholm) men begravdes i hemorten...

Kan ni förresten tolka dödsorsaken?

 


Anmäl
2007-04-27 17:00 #7 av: leja

Ålderdomaflidning ?

Kan det stå så ? Är inte säker, men det börjar med ålderdom-

Fundersam 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-04-27 17:59 #8 av: AndersE

#7 Tack, jag tror du har rätt!

 


Anmäl
2007-04-27 19:55 #9 av: kjersti

Aftyning?

Anmäl
2007-04-27 20:20 #10 av: AndersE

#9 Se där! Visst kan det stå så.

Och om man läser historien så kan man väl tänka sig den bsekrivningen...?

 


Anmäl
2007-05-06 18:26 #11 av: AndersE

Jag har redan (här) berättat att jag idag hittat ett foto av min farmors far. Men inte nog med det...

Pappas kusin hade också ett annat foto. Ett klassiskt "porträttfoto" av fotograf Edwin Brulin i Eslöf. Det är ett foto av min farmors mormor, dvs den Johanna ni kunnat läsa om ovan.

Släktforskning är alldeles underbart när man gör sådan här fynd!

 


Anmäl
2007-05-07 23:48 #12 av: AndersE

Nu finns bilden på Johanna i artikeln!

Kvinnan som såg sitt eget liktåg...   Förvånad

 


Anmäl
2007-05-17 19:59 #13 av: Hirit

Mycket intressant läsning (gäller även Smeden...,lantbruket....,vagmakaren) Anders och bra rubrikindelning.Du är suverän på att skriva.Kanske kommer min egen insperation tillbaka så småningom,när "grovgörat"=att leta anor mfl. är någorlunda färdigt.

Anmäl
2007-05-17 20:09 #14 av: AndersE

#13 Bockar och tackar rodnande...   Generad

Det är roligt att ta steget från "insamling" till "publicering"...

 


Anmäl
2007-05-17 21:55 #15 av: mosterMimmi
Ja, Anders hade jag varit en av dina släktingar så hade jag varit enorm tacksam, inte bara det att du har letat reda på anorna, Du har så mycket foto och "kött på benen" och sedan så får du ihop det till en mycket litterär text som är väldigt intresssant at läsa eftersom du verkligen får fram tidsepoken och deras livsöden. Så lycka till med det sista:publiceringen och marknadsföringen.
Anmäl
2007-05-17 22:03 #16 av: AndersE

#15 Tusen tack för beröm!

Det som är lite roligt är att jag nu, när boken börjar bli färdig, kan se att den inte bara blir en berättelser om en familj - utan en berättelse om en tidsepok.

Det kanske finns en läsarkrets utanför släkten också?

 


Anmäl
2007-05-18 01:11 #17 av: mosterMimmi
Ja, absolut det tror jag nog. Många vill ju läsa om om människoöden och livsöden eller de orter som du berör. Se till att marknadsföra dig på samma sätt som du gjorde md denna sajten.
Anmäl
2007-05-19 21:37 #18 av: gurin

Anders, din bok kommer säkert bli mycket uppskattad av dina släktingar som alla mrf största sannolikhet kommer att vilja ha ett exemplar var.

mvh/gurin 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.