Annons:
Etikettlivsöden-artiklar
Läst 15941 ggr
AndersE
6/29/07, 12:57 PM

Anna på kammarn - en mordhistoria från Borgvik

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Min farmor berättade för mig om en gammal dam i Borgvik som gick under namnet "Anna på kammarn". Hon skulle enligt sägnen någon gång i slutet på 1800-talet ha mördat sitt eget barn och fått tio års fängelse för dådet. Jag tyckte att det vore intressant att ta reda på lite fakta om detta och det har resulterat i den här historien.

Mordet upptäcks

På eftermiddagen dagen före midsommarafton 1899 ror hyttarbetaren Anders Gustaf Wahl över det smala sundet från torpet Råtorp under Wäckelsön för att besöka sin halvsyster Anna Olsdotter som genom fattigvårdens försorg fått disponera en liten stuga vid tio meter från Lilla Värmelns östra strand och cirka trehundra meter norr om torpet Takene. Det är inte första gången han ror över till henne med mat och lite andra förnödenheter. Båtturen tar bara femton minuter över sundet.

Vid framkomsten till stugan blir han inte insläppt, Anna säger att hon är sjuk och vill vara i fred. Wahl fattar så småningom misstankar att allt inte står rätt till och beslutar sig för att "ta ut ett fönster" för att komma in.
Väl inkommen i stugan ser han Anna sitta på sängkanten och under ett tunt lakan i sängen ligger hennes åttaårige son Axel Fridolf död. Anna påstår att pojken varit sjuk och dött av det men när Wahl lyfter på lakanet ser han att pojken har stora blåmärken på halsen som efter en snara. Han blir givetvis förskräckt och skickar omedbart bud efter fjärdningsman J.A. Johansson i Norra Borgvik samt hemmansägaren Hjalmar Andersson såsom vittne.
Till slut erkänner Anna att hon varit sinnesförvirrad och strypt pojken i sängen med en repstump. Orsaken skall ha varit dels att hon varit sinnesförvirrad i kombination med stor fattigdom och nervositet över pojkens försörjning.
Anna hålls under uppsikt tills midsommarhelgen är över, sedan transporteras hon av länsmannen i Grums till häktet på Länsfängelset i Karlstad.

Rannsakning inför Mellansysslets häradsrätt

Vid rannsakning inför Mellansysslets häradsrätt den 15/7 1899 berättar Anna Olsdotter att hon är född på Åsen under Borgviks bruk den 21 september 1858 och dotter till nuvarande timmermannen Olof Andersson och hans hustru Maja Olsdotter.
Nu bor föräldrarna på Södervik under södra Borgvik och fadern har försörjt sig och sin familj genom arbete vid Borgviks bruk. Hon berättar också att hon har fem syskon varav den äldste är halvbror, Anders Gustaf Wahl. Hon berättar att hon har gått i skola till 13 års ålder, och efter konfirmationen 1873 tagit plats som piga på olika ställen i Borgviks, Eds, och Grums socknar.
1882 städslades hon som piga hos löjtnant G..F Edgren på Arnäs . Tjänsten blir hon tvungen att lämna 1883 på grund av havandeskap. Hon hade blivit lovad äktenskap av en dräng på gården men han fullföljde inte löftet utan avvek senare till Norrland. Barnet föddes den 30 september 1883 och var en pojke, C.W, som för närvarande bodde hos Annas föräldrar på Södervik. Fadern har däremot då och då under pojkens uppväxt skickat pengar till pojkens försörjning.
Hon har sedan på olika platser i Borgvik tjänat piga. Den 24 april 1891 föder hon den nu döde gossen Axel Fridolf och den 8 februari 1895 föder hon ytterligare ett barn, Olof Evald, som dör i kikhosta vid sju veckors ålder. Fäderna till barnen är olika drängar i socknen.
Hon berättar att hon fått fattigvårdshjälp då och då men har haft svårt att försörja sig och sin son och har försökt dryga ut kassan med strumpstickning åt folk i trakten. Hon har bott hos olika människor under de sista åren för att slutligen få disponera den lilla stugan vid sjöstranden av Lilla Värmeln i hemmanet Åsterud.

Kommunen hyrde stugan åt henne av hemmansägaren Lars Larsson i Åsterud. Däremot har hon den sista tiden inte fått understöd i form av kontanta medel. Detta var enligt Anna orsaken till att hon i sin stora förtvivlan hade dödat pojken.

Mordet

På eftermiddagen den 21 juni 1899 hade hennes åttaårige son Axel Fridolf varit och lekt med sina kusiner, barn till Annas halvbror Anders Gustaf Wahl på Råtorp på andra sidan sjön. På kvällen blev han rodd över sjön hem till Annas stuga av två äldre kusiner, som efter att de satt honom i land återvände till sitt hem.
Anna berättar att pojken var mycket förtjust i kaffe, så Anna hade vid hans hemkomst kokat kaffe som hon hade blandat kromsyra i med avsikt att förgifta pojken och därmed orsaka hans död. Kromsyran hade hon köpt i Borgviks brukshandel för 2 öre sistlidna vinter för att använda att lägga ut på papper på golvet i avsikt att förgifta en del av de myckna råttorna som fanns i hennes bostad. Pojken började dricka kaffet men kromsyran gjorde naturligtvis kaffet så osmakligt att han omedelbart sprang ut genom dörren och spottade ut det utan att ha svalt något av det.
När pojken senare på kvällen gått till sängs och somnat beslutar Anna sig för att strypa pojken med ett rep i stället. Hon berättar att han endast gett svaga ljud ifrån sig under själva strypningen och att hon själv efteråt försökt ta sig av daga med samma repstump men misslyckats med detta.
Istället lade hon sig bredvid den döde pojken i sängen och låg där vaken ända till morgonen . Hon säger att hon låst sig inne i stugan ända fram till på eftermiddagen den 23 juni då hennes halvbror kommer på besök.
Orsaken till allt detta är enligt Anna att hon upplever sin livssituation med en sådan förtvivlan angående försörjningen av både henne och gossen att detta var den enda utvägen.

Läkarutlåtanden m.m.

Liköppningen av Axel Fridolfs kropp visar att dödsorsaken var strypningen. I kroppen fanns inga spår av kromsyran eller annat gift.
Fängelseläkaren gör en psykisk undersökning av Anna och finner ej några tecken på psykisk sjukdom eller sinnesrubbning.

Domen

Mellansysslets häradsrätt dömer den 19 augusti 1899 pigan Anna Olsdotter från Åsterud i Borgviks socken till livstids straffarbete och för all framtid förlust av medborgerligt förtroende. Anna anser sig dock inte nöjd med utslaget utan får hjälp med att skriva besvärshandlingar som insänds till hovrätten den 14 september samma år. Hovrätten går dock helt på häradsrättens utslag.
Hon ger sig inte ändå utan skriver besvärshandlingar till Kunglig Majestät den 6/11. Konungens utslag kommer den 20/2 år 1900 där det meddelas att Kungl. Maj:t ej funnit skäl att ändra hovrättens utslag eller att lämna nådeansökan.
Straffet inleds den 21/2 år 1900 och den 27 samma månad förflyttas Anna Olsdotter till länsfängelset i Mariestad och försvinner in i fängelsevärlden.

Avskedsbrevet

Brev skrivet från Anna i häktet i Karlstad till sin syster Maria H på Borgviks bruk strax före avfärden till Mariestad:

Snälla Maria jag ville bedja dig af hjertat att du skall göra mig trösten att du blifver ett stöd för min lilla Karl som kommer att gå ensam att vandra så att du icke öfvergifver honom utan blif en öm försfvarare för honom han har intet stöd på jorden jag lemnar honom i dina och Herrens händer jör som jag beder dig. Bed att ingen sörger oss för jag ser mig öfvergifven och Fridolf han gråter i mitt öra hvar dag så vi ha ingen som hjelper oss. Mamma jag orkar icke sträfva mer har arbetat dag och natt för egen del och hjelpt till åt de andra men när jag grät och bad hemma att de skulle förbarma sig öfver oss då var det för trångt men nu vill jag bedja Gud i sista stunden att ingen af eder får så besvärligt som vi har haft så ni inte blir utan som jag när jag kom hem och bad men för trångt bed att ingen sörger nu när vi äro skilda ifrån eder jag orkar inte mer jag har tänkt att någon skulle hjelpa oss men icke snälla öfvergif inte Karl utan se till honom du får lönen af Herren han som kan göra allt bed pastorn att han talar vid och tröstar mina anhöriga bed honom också att bli en försvarare för Karl de små saker som fridolf hade får gunnar(1) kort delas Axels poträtt får Karl snälla pastorn gör fridolfs jordfästning fin och snälla Mari glöm ej hans graf. jag trodde vi skulle få det bättre ju mer jag sträfvade men nu är det slut jag orkar ej mera, de andra sängkläderna får Karl det är mitt jag har arbetat för alltsammans det är synd att ni ej hjelpte oss när vi behöfde ni hade rum mari
beder att alla mina anhöriga förlåter mig jag blir ej mer någon tyng för eder nu äro vi skilda och du mari behöver ej vara bösen på oss och möta oss med hårda ord mera jag har icke förtjenat allt jag fått taga emot Adjö för sista gången det är svårt att skiljas jag tenker på Emil och Dalin och Aronsson(2) att de skall få gå begabbade och bespottade utaf hvar menska för det de jort mot oss lef väl allesammans och glöm ej min Karl är du snäll

Anna

1) Gunnar= tvillingsystern Gustafvas son
2) Fattigvårdsstyrelseledamöter i Norra Borgvik

Frigivningen

Anna skötte sig mycket exemplariskt i fängelset och efter en nådeansökan till Kungl. Maj:t daterad den 26/5 1910 blir hon benådad och frigiven den 18/10 1910. Hon stannade dock kvar i fängelset i ett år i brist på hemvist och arbetade där med diverse hushållsgöromål såsam matlagning, städning, m.m.

Återkomsten

Anna kom tillbaka till Borgvik i slutet av år 1911 och fick bo i sockenstugan tillsammans med några andra medellösa. Några år senare får hon ett vindsrum i "Kyrklyckan", en av de tre smedbostäderna nedanför kyrkan.
1917 får hon ärva en summa pengar efter en syster som dött, ingen stor summa men betydelsefull för en, som aldrig haft mer än hon har stått och gått i. För kanske första gången kan Anna fritt handla på brukshandeln utan att alltid visa upp en rekvisition från fattigvården på livets enklaste nödtorft.
Grannen, Fru E. varnade Anna; Var försiktig! Märker de att du har pengar, tar de dem ifrån dej, (underförstått att hon i stor utsträckning levat på kommunens fattighjälp).Ge dem istället till till din pojke C W (som vid det här laget hade bildat familj och bodde i och arbetade vid Segmon).
Handlaren hade säkert ingenting emot det lilla netto, som Annas köp gav honom men en annan moral tog överhand - "egna framgångar är visserligen bäst men andras motgångar är inte heller att förakta". 
Han slog naturligtvis larm till de mäktiga i kommunen och mycket riktigt - de tog ifrån Anna pengarna. Detta gick henne djupt till sinnes - hennes påtvingade roll som inbunden enstöring förvärrades……..

Slutet

1934 blev Anna sämre och kunde inte klara sig själv utan ålderdomshemmet i Borgvik blev den naturliga sista hamnen. Hon avled där den 17/5 1936.
Ingen gravsten har någonsin funnits på kyrkogården som visar var denna kvinna med sitt levandsöde vilar.

Epilog

Grunddragen i denna berättelse kommer från en nu gammal man, min far, som från 1930-talets pojkår i Borgvik minns "Anna på kammern", som bidrog till sin karga försörjning med att göra vispar och små kvastar av björkris, då och då få hjälpa till i mejeriet eller t. o. m. i större sammanhang vid herrgården. Han hörde som barn den vaga berättelsen om Anna och att hon skulle ha mördat ett barn.

Halvbrodern, Anders Gustaf Wahl hade gått ur tiden 1918. Slut var hans dagliga halvmilslånga vandring från torpet Kodrågen till hyttan - i ur och skur, sommar som vinter med mörker, snö och oplogade vägar. Hans hustru Kristina Wahl fick flytta "fram" till bruket där hon bereddes bostad i "Järnbostuga", tidigare en liten vilstuga för arbetare bakom de båda järnbodarna vid Borgviksälvens mynning.
Dottern Hedvig Charlotta f. 1887 hade emigrerat 1911 till USA och skickade då och då en slant till dem gamla. Posten hämtades på den tiden på brukskontoret; den som hade vägen förbi tog posten med sig åt grannarna. När Kristina Wahl någon gång fick post skickades min far att hämta den, ett uppdrag som han gärna tog för han belönades alltid med en fem- eller tioöring, utväxlad ur en dollarsedel från dottern.

Detta är en berättelse från en annan värld…………..

Källor:
  • Borgviks, Eds, Grums kyrkoarkiv
  • Domböcker, domstolsprotokoll, länsmansprotokoll
  • Dokument från häktet i Karlstad, Mariestads länsfängelse.

Teckningar av konstnären Tore Andersson, Hammarö.

Av: svenne
Datum för publicering
  • 2007-06-29
Annons:
chrissan
6/29/07, 1:13 PM
#1

Vilken tragisk och samtidigt fin berättelse med mycket fina illustrationer. Hennes egna brev bidrar ju också till att man kommer nära. Det är heller inte så längesedan detta hände.

Cheyenne
6/29/07, 1:14 PM
#2

Jag blev mycket berörd av denna berättelse. Det är svårt att hysa agg mot Anna, även om hennes brott var fruktansvärt, då man förstår hennes förtvivlan.

Önskar att jag, utifrån kyrkböcker etc, hade förmågan att skriva lika levnade biografier över mina anor.

AndersE
6/29/07, 1:15 PM
#3

Jag instämmer. En mycket välskriven, läsvärd och gripande berättelse.

Hennes eget brev är fantastiskt. Så full av både bitterhet och omsorg.

Tack svenne!

chrissan
6/29/07, 1:26 PM
#4

Ja, det hade nog räckt med lite hjälp till mat eller försörjning.

gurin
6/29/07, 1:31 PM
#5

Även jag får instämma. En mycket fin liten berättelse som säger mycket om hur det var att leva vid den tiden.

mvh/gurin

svenne
6/29/07, 2:14 PM
#6

 Tack för det, det var roligt. Forskningen och berättelsen gjorde jag för ca fem år sedan och sedan har den legat i datorn.

Teckningarna är fina, tycker jag, det är en god vän som gjort dem enbart för artikeln. Avskedsbrevet, som låg tillsammans med domstolshandlingarna kunde jag inte låta bli att kopiera och ta med i berättelsen, det var så gripande att läsa det när jag hittade det som en bilaga till de andra handlingarna i domboken.

Anna har ju ättlingar som jag känner till men jag har inte yppat något för dem, det är fullt möjligt att de inte ens vet vad deras anmoder gjorde…ingen av dem är släktforskare, vad jag vet.

Annons:
chrissan
6/29/07, 3:36 PM
#7

Svenne

Du känner ju ättlingarna, men i de flesta fall så anser åtminstone yngre att det är intressant att veta. Förståelsen för hennes brott är betydligt större idag. Ingen av oss skulle klara att leva på det sätt hon gjorde. Jag har i mina kurser haft deltagare som visar sig ha mycket tragiska anor, men de har tyckt det var bra att få veta varför vissa personer var som de var. Att få en förklaring. Det är väl de som levde alltför nära som inte riktigt vill veta, men de som är ett par generationer bort blir oftast bara intresserade.

AndersE
6/29/07, 4:07 PM
#8

#7 Den där "distansen" är intressant. Ibland kan jag bli förvånad över hur olika lång den är. En del kan diskutera sina föräldrar helt öppet, medan andra hyssjar kring något som mormors farmor gjort.

leja
6/29/07, 4:30 PM
#9

Med en så fin text får man en förståelse till varför det hände. Det kan ibland vara intressant att få veta, många gånger har man hört ryktena men inte kunnat få veta vad som skedde. Min mormors morfar blev enligt ryktena mördad av en dräng, men inte enligt kyrkboken. Så frågan är vad som egentligen skedde, dock dog han på sin dotters födelsedag, vilket även ingått i ryktena.

Cool

Vad ska man ha som signatur tro?

AndersE
6/29/07, 5:17 PM
#10

I min gamla släktutredning från 1917 finns ett mordfall beskrivet där en bonde mördas av två drängar. Det är ingen ana så jag har inte kollat upp det mer.

blombuketten
6/29/07, 7:16 PM
#11

Vilken otroligt vacker berättelse Svenne och samtidigt så tragisk. Det känns ända in i hjärtat när man läser.

Velikij
7/20/07, 1:04 AM
#12

#6 Jag har haft förmånen att läsa Svennes berättelse tidigare, och eftersom jag faktiskt är bekant med några av ättlingarna vet jag att åtminstone de känner till den här tragiska händelsen ur sin släkts historia. (Morbrodern till en ättling råkar för övrigt befinna sig som gäst hos mig just idag, fast de räknar inte släkt på Annas sida).

Gnidde
8/15/07, 6:11 PM
#13

Fantastiskt levnadsöde. vilken sorgerlig berättelse men samtidigt ett fint tidsdokument värt att bevara.

Hälsningar Gnidde.

Annons:
svenne
10/15/07, 7:49 PM
#14

Tore Andersson, som har gjort teckningarna till den här artikeln, ringde hit till mitt jobb i em. och berättade att en journalist från Aftonbladet hade kontaktat honom idag och ville ha publiceringsrätt för en av bilderna i artikeln. Eftersom jag har originalen (hoppas jag)Generad, så ville han att jag skulle scanna den ena och skicka till Aftonbladet. Och bråttom var det också, den kommer med redan i morgondagens tidning! Han hade varit väldigt förtegen om vad hans artikel skulle handla om exakt, men Tore tródde att det antagligen var om pigor som fick barn u.ä och/eller utnyttjades på något sätt, vi får väl se.

Nu till höjdpunkten:
Vid sökning på Google hade Aftonbladsgubben hittat bilderna från artikeln här på Proveniens om Anna på kammarn och tyckte de var så trevliga som åtminstone en av dem kommer med i morgondagens tidning. Så vi får väl hålla korpgluggarna öppna i morgon och se vad det är för artikel.
Kul va?

chrissan
10/15/07, 7:53 PM
#15

Jättekul!

AndersE
10/16/07, 10:29 AM
#16

#14 Roligt. Tack för rapporteringen!

lightseeker
10/16/07, 12:39 PM
#17

oops, har hittat hit till proveniens idag och gratulerar till en gripande berättelse. Alla har vi fantastiska släktberättelser men denna knep verkligen i hjärtat. Måste springa ut och köpa aftonbladet nu.

svenne
10/16/07, 5:06 PM
#18

Har bläddrat igen AB ett par gånger men inte har jag sett någon "Anna".Fundersam

lightseeker
10/16/07, 6:07 PM
#19

vad fanns hon inte med idag.,kanske är det imorgon då istället

Upp till toppen
Annons: