Annons:
Etikettamerikasläkt-artiklar
Läst 13689 ggr
AndersE
7/19/07, 7:33 PM

Frans Westerlunds dagbok - 2

Frans Westerlund förde en detaljerad dagbok under sin resa till Amerika från 14 april 1869 till 31 oktober 1870. Värt att lägga märke till är hans iakttagelser och beskrivningar av människor, djur och miljöer runt honom.

Dagboken är något redigerad av undertecknad för att inte bli för tungläst, och rubrikerna är nysatta.

Tack Till Torsten Westerlund, Karlstad som har ställt dagboken till förfogande. / Peter Borg

Före avresan

Den 24 april 1869 på kvällen lämnade vi Jäder, for in till Arboga och den 28 vidare till Skyllberg, reste därifrån till Aspa den 1 maj och till Göteborg den 4 maj, tog in på hotell Royal, förnötte tiden med dagdriveri. Den 7 avgick ångaren Pluto till Hull, fullastad med emigranter. Det var en sorglustig syn att se huru en del fällde tårar, somliga hurrade, andra svor.

Lämnade 40 riksdaler riksmynt i handpenning på biljetten att den 12:e avgå från Göteborg till Köpenhamn och sedan direkt på New York. Den 8:e maj löstes biljetterna med 250 riksdaler, sålunda tillägg av handpenningen, 40 riksdaler, sammantaget 290 riksdaler.

Göteborg till Köpenhamn

Den 11:e på aftonen avgick vi med ångaren Eugenia och ankom till Köpenhamn kl 11 förmiddagen den 12 maj. Från utfarten i Göteborg till kl. 8 efterföljande morgon regnade det kontinuerligt och mindre än vad som gjordes för emigranternas bekvämlighet kan ej göras. Vid pass 30 personer nedpackades i lastrummet för att skydda sig mot regnet och vid pass 60 kvinnor och barn instuvades i salongen. Alla övriga, däribland Engström och jag, utgörande vid pass 50 personer fick stå ute i regnet utan minsta skydd. En större presenning spändes över maskinen så att därunder med tillhjälp av kommandobrygga möjligen kunde inpacka vid pass 30 stycken som kunde skydda sig mot de värsta störtskurarna, alla övriga fick stå under bar himmel i störtregn vid pass 14 timmar, trots att det fanns ett tältöverdrag för akterdäck men det var för besvärligt att spänna ut det.

Agenten F. Nelson var själv med för att bevaka sina emigranters fördel, men han gick in i en hytt och var ej synlig förrän kl. 9 på morgonen. Herr Nelson är ej samme man som på sitt kontor där han är vänlig och tilldragande.

Det var en behaglig anblick då vi kommo så nära att vi fingo se det utmärkt vackra Danmark som presenterade sig så behagligt för främlingens öga, sedan man passerat den gement fula utfarten från Göteborg. I Köpenhamn installerades vi i en kasern, hyrd av agenten Nelson, där det var mycket bättre än ombord på Eugenia ty man behövde ej bli våt, men om man tänker sig vid pass 40 personer i samma rum så är ej emigranternas ställning avundsvärd.

På Danmarks behagliga strand presenterade sig Helsingörs fästning mycket vacker och storartad. Danskarna bemötte oss med mycken välvilja. I Nelsons utgivna kartor och resebeskrivningar utlovas kosthållning från det man går ombord i Göteborg, men någon sådan syntes inte till. Att vara utan mat från den 11 när vi gingo ombord i Göteborg till den 12 på kvällen kl. 9 är långt men då undfägnades vi med smörgåsar som de kallades, ehuru mängden var nog olyckliga att ej vara försedda med näsglas och följaktligen ej upptäcka något smör men istället en tunn ost eller korvskiva samt litet så kallat danskt öl. Att emigranterna ej kom åt någon mat kl 6 i Göteborg är naturligt, ty uppropet av av emigranterna började redan kl. 4. Jag och flertalet till mig hade ej fått något sedan kl. 2 på middagen då vi tog för givet att en tarvlig måltid skulle komma oss till del på fartyget redan på kvällen, men detta blev en illusion. Större delen hade dock matsäckar men jag och flera till mig hade ej något. Lyckligtvis voro vi ej utan kassa utan köpte oss mat på ångbåten men som en portion där kostade en portion 1 riksdaler hade ej många råd att köpa utan måste vara utan föda i ett helt dygn. Om man härtill tager i beaktande att man hela tiden fick stå under bar himmel i störtregn, kan man utan att förtala Hr Nelson säga att hans bemötande mot emigranterna minst sagt var oskickligt.

Köpenhamn

Köpenhamn, en ståtlig stad med sina 5 a´ 6 våningars hus, breda gator, raelväg genom staden vars vagnar dragas av hästar, oaktat all bekvämlighet förefaller staden till en början något dyster och antik. En gammal ruin, moss och gräsbeväxt gör ej litet till för att fördystra staden. Dess omgivningar återigen, mycket vackra. Trädgårdar, parker och alleér som nu stå i sin fulla blommning, de vackraste jag har sett. Vaktparaden blåste kl. halv 9 f.m. Sakta hon slumrar redan, vackert i sig självt men melodistämman blåstes på ett instrument som liknade trumpet och frambringade mycket fula toner, skorrande som en vasspipa.

I kasernen utgjordes vårt närmaste nattsällskap av två skogsmänniskor eller stora apor, den ena placerade sig dock under bordet och den andra i sängen bredvid vår. Den som hade sin plats under bordet hette Marina Jansdotter och hon var mycket mera lik en apa än en människa, stor, cirka 3 alnar lång, oproportionerlig, mörkbrun, nästan svart hy med vita ögonbryn, glasartade ögon och därtill på köpet flintskallig. Jag har aldrig sett någon mänsklig varelse som gjort ett så vidrigt intryck som denna så kallade människa. För övrigt var det i kasernen utmärkt muntert och trevligt om dagarna. Det hördes ömsom barnskrik och ömsom toner av handklaver, Zions sånger, svordomar och kortspel.

Måltiden, ja sedan man haft nog styrka att tränga sig ut i kasernen igen med den mat man fått, är ingenting att anmärka, ty maten var ätbar och bestod till middag den 13 maj av buljong med köttbullar i samt kalvkött med potatis - den 14:e utgjordes middagen av kabeljo med potatis samt en sorts havresoppa, vilken middag även var ätbar.

Samma afton överraskades jag att på en gata möta Fogelberg, men som han hade spektakelbiljett köpt måste vi skiljas med överenskommelse att träffas efter kl. 10 men då kunde jag ej komma ut ty porten var stängd.

Den 15:e, på pingstaftonen flyttades vi till ångskeppet Ocean Queen kl. 10 på förmiddagen där vi nedstuvades som kreatur och fick tillbringa vår pingstafton. Vår mat under den dagen bestod av frukosten i kasernen, en kopp kaffe som smakade som tjockt lortvatten, sedan kl. 6 på ftermiddagen undfägnades vi med thé som smakade vört men var dock drickbart, någon skorpa eller bröd bestods ej därtill. Vi åt en bit fläsk och bröd samt drack 1/4 liter vatten med litet saft, detta var vår pingstaftonsmåltid.

Pingstdagen den 16 maj, efter en sömnlös natt i vår otrevliga sängkammare på understa däck gick jag ut för att hämta luft kl. 4 fick sedan gå och vänta till kl. 12 middagen då då ankare lyftes utanför Köpenhamn och kl. 2 var vi i Helsingör, där passagerarna avgingo, som följt med från Köpenhamn på lusttur.

-------------------------

Till nästa avsnitt!

Av: svenne

Datum för publicering

  • 2007-07-19
Annons:
chrissan
7/19/07, 7:43 PM
#1

Och det var bara början! Var har du fått tag på dagboken Svenne?

Undrar just om Marina Jansdotter kan vara den gifta kvinna som utvandrade med familjen från Särna 23/3 1869, född 1/5 1824 i Transtrand. Hemsk beskrivning av henne.

AndersE
7/19/07, 7:48 PM
#2

#1 Jo, den är hemsk…

Överhuvudtaget är Westerlunds berättarstil lite speciell, tycker jag. Jag tyckte mig först märka en ganska torr, lite engelsk, humor. Men kanske är han bara sakligt rapporterande?

svenne
7/19/07, 10:09 PM
#3

1# Min far fick låna den för en del år sedan av ett barnbarn till Westerlund, f. översten Torsten Westerlund i Karlstad. Pappa skrev av den för hand och sedan blev det liggande tills jag skrev om den i datorn…

Ang. Marina Jansodotter har du nog rätt, chrissan. Jag har inte tänkt på det tidigare men efter en glutt i Emibas ser det ut som det kan vara hon som du nämner. Tidsmässigt kan det mycket väl stämma och namnet Marina var dock ganska ovanligt på 1800-talet.

Cheyenne
7/19/07, 11:29 PM
#4

Fascinerande läsning Svenne. Och natruligtvist börjar man fundera på denna Marina. Det första som slog mig var att hon eventuellt skulle vara resande eller kringvandrande men hennes efternamn tyder på att hon inte var av resandesläkt. Finns det någon mer info om henne Chrissan?

AndersE
7/19/07, 11:53 PM
#5

#4 Har vi möjligen en ny mikrohistoria på gång? Vad hände med Marina? Fick hon barn? Finns det ättlingar…?

Och hur såg hennes historia innan resan ut?

;-)

chrissan
7/20/07, 12:09 AM
#6

Förutsatt att det är rätt Marina:

Hon var vid avresan gift med Elias Jonsson (f 1825) från Hägnåsen Nr 1 i Särna. Han hade en bror Erik som var gift och hade 4 barn, bland annat en son som hette Jon och var född 2/2 1849. Vid hans namn har prästen skrivit: Identisk med "Mors Lille Olle" av Wilh von Braun och Alice Tegnér.

Citat från Wikipedia:

 Barnet hette Jon Ersson och i september 1850 var han och hans äldre syskon ett par hundra meter från Morbäcksätern utanför byn Särna i Dalarna och plockade lingon. Jon som bara var ett år och sju månader gammal mötte en björnhona med två ungar och matade ungarna med lingonkvistar. De blev trötta och ungarna och Jon lade sig för att vila vid björnhonan. Äldsta systern hämtade modern och hon skrämde bort björnarna. En norsk tidning skrev en artikel om denna händelse i april 1851 och författaren Wilhelm von Braun skrev en dikt om detta, "Stark i sin oskuld". Alice Tegnér inspirerades av denna dikt och skrev barnvisan "Mors lilla Olle". Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Mors_lilla_Olle

Björn Fontander publicerade 1996 en dokumentärbok: Gräddkusken som var Mors Lille Olle.

Annons:
chrissan
7/20/07, 12:16 AM
#7

Elias Jonsson och Marina Jansdotter utvandrade 23/3 1869, tillsammans med hennes oä son Johan f 1854 och bådas barn Jon f 1863, Per f 1865 men det ser ut som om Elias kom tillbaka ensam 14/3 1870. I nästa husförhör står det att han blev änkling 1870 och reste tillbaka till Amerika 2/1 1871. Undrar vad som hände i Amerika?

Cheyenne
7/20/07, 12:20 AM
#8

Jag finner inga ord Förvånad Hur bär du dig åt Chrissan?

svenne
7/20/07, 12:26 AM
#9

Där ser man. Det här kanske blir riktigt spännande!

AndersE
7/20/07, 12:33 AM
#10

#8 Det är bara att hålla med. Tänk att undra över ett namn och en beskrivning - och fem minuter senare hamna hos mors lille Olle!!!

chrissan
7/20/07, 12:45 AM
#11

Det kanske var så att hon var av samisk släkt, därav det svarta håret. Naturligtvis skanas just den sidan av födelseboken för Transtrand. Och resten av de relevanta böckerna är inte scannade.

Totalt enligt passagerarlsitorna reste 1084 svenskar med Ocean Queen 1869, de flesta verkar ha kommit till New York den 2 juni. Jag kan inte hitta familjen från Särna, men Frans Westerlund är indexerad som Ferd Vesterlund, smed, 26 år. Han åker i second cabin (2:a klass?).

AndersE
7/20/07, 12:53 AM
#12

#11 Svart hår? Hon var ju flintskallig med vita ögonbryn…

Den 2 juni stämmer - säger jag som läst de följande avsnitten…

chrissan
7/20/07, 1:02 AM
#13

Då läste jag fel! Hon hade mörk hy stod det ju. Jag kan inte hitta dem i listorna, men många namn är helt förvrängda. De utvandrade med hans syster och svåger.

Annons:
chrissan
7/20/07, 1:10 AM
#14

Om man tittar i nästa husförhör verkar det som om Elias Jonsson kom hem 2/1 1871 efter att ha blivit änkling i USA 1870. Då verkar det hela mer logiskt. Men jag undrar fortfarande vad som hände familjen.

chrissan
7/27/07, 8:20 PM
#15

Enligt Björn Fontanders bok avled Marina starx efter ankomsten till USA. Hon ville aldrig åka dit och var arg och bitter på sin man, som av allt att döma var ett original. Den yngste sonen Per blev fosterbarn hos "Mors Lille Olle" dvs Jon Ersson (John H Erickson) och Elisa åkte hem igen med den äldre sonen Jon. Jon dog under resan över Atlanten och begravdes i England.

svenne
7/28/07, 1:05 AM
#16

#15 Tragiskt.
Man kan undra om Marina verkligen såg så hemsk ut som Westerlund beskriver henne, jag skulle betala vad som helst för att se en bild av henne från 1869…….

chrissan
7/28/07, 1:08 AM
#17

Jag har letat igenom boken för att se om det fanns en bild. Men det finns en del beskrivningar, eftersom det är en dokumentärroman vet man inte vad som är författarens egna ord och vad som är rena fakta när det gäller sådana saker. Men det står inte så mycket.

pino
8/31/07, 6:21 PM
#18

Intressant - Elias är nämligen en släkting till mig. Det går många historior om denne man, nästan bevingade ord osv. Jag har dock aldrig hört att hans fru skulle ha varit så ful. Jag ska gå igenom alla gamla kort, få se om jag hittar något av Elias och frun.

Vad jag har förstått så reste inte Elias tillbaka till Amerika, han bosatte sig i Hägnåsen och det finns många historior om denne man. Han var sin egen skräddare. Han kapade inte ved, utan han bara la in hela "träden" - elden kapar själv den, sa han.

Han har dessutom sagt "allt har väl någon mening - men varför?"

chrissan
8/31/07, 6:36 PM
#19

Jätteroligt med en släkting till Häggnåsen-folket. Jag har med stor fascination läst boken om Mors Lilla Olle. Vi är ju inte helt säkra på att det är samma person som menas med Marina, men namn etc stämmer mycket väl. Det är ett mycket ovanligt namn dessutom.

AndersE
8/31/07, 7:02 PM
#20

#18 Intressant!

Och välkommen till Proveniens pino!

Annons:
pino
8/31/07, 7:59 PM
#21

Tack för välkomnandet,

Har frågat min mor om hon hört talas om att Elias fru skulle vara "oskön" och ja, hon hade hört talas om att denna Marina skulle vara för att prata klartext väldigt ful. Så det är nog ganska klart att Elias och Marina med barn var några i resesällskapet.

Eftersom jag håller på med att skriva om min släkt, så är denna information oerhört värdefull.

chrissan
8/31/07, 8:05 PM
#22

Det är ju ytterligare ett bevis för att Frans mötte dem, spännande. Björn Fontander har inte utifrån kyrkböckerna kunnat fastställa riktigt vilka år de olika familjemedlemmarna åkte över, därför har han tagit till den poetiska friheten säger han. Men nu blir det ju klarare! Däremot har jag inte funnit dem i passagerarlistorna på Frans båt, de kan ha åkt med en annan båt från Köpenhamn.

svenne
8/31/07, 8:20 PM
#23

#21
Proveniens - svaret på Dina frågor.Glad

pino
8/31/07, 8:20 PM
#24

Jag måste forska vidare i våra "egna" släktregister, återkommer med all sannolikhet i frågan. Det är en sak jag är lite fundersam över och det är denne oäkte son, jag har aldrig hört talas om honom och jag har ganska god koll på Elias överlevande son och hans ättlingar. Som det skrevs här ovan så blev Elias son Per kvar i Gaylord hos "Mors lilla Olle".

svenne
9/9/07, 12:14 AM
#25

 Ang. vår "Marina Jansdotter".

Vi har ju konstaterat att namnet "Marina" var ganska ovanligt på 1800-talet, på SvBef 1890 hittar jag 271 stycken och SvBef 1900 265 styycken, varav över 100 är födda i Transtand-Lima i sydvästra Dalarna.

Sitter här ensam ikväll, tanten är bortrest över helgen och i brist på mer meningsfull sysselsättning satt jag och googlade och sökte på "Marina Jansdotter".

Kolla in den här släktsidan , där probanden har de mesta av sina anor i de trakterna, det finns hur många "Marina" som helst!  
Tryck på Ctrl + F så öppnas ett sökfönster där man kan söka på ord.
Hur många olika "Marina" hittar Ni? Det är många i alla fall.  Jag har tappat räkningen. Märkligt hur olika förnamn är mer eller mindre representerade i olika delar av landet.  I sydvästra Dalarna verkar namnet "Marina" vara vanligt förekommande.

AndersE
9/9/07, 12:20 AM
#26

#25 Jag försökte hjälpa en annan forskare idag med att söka en Johan Peter som skulle vara född i Våxtorp 1843. Jag hittade honom inte, men åren däromkring hade ungefär var tredje pojke som föddes två förnamn - alltid med Peter som andranamn.

(Det fanns nog ca 20 Marina på sidan.)

svenne
9/9/07, 12:28 AM
#27

Ja, 20 stycken, det var väl ungefär vad jag kom fram till innan jag la av, rätt stor del av den totala befolkningen med namnet Marina.

Annons:
GunderEriksson
10/16/07, 7:29 AM
#28

Jag skulle vilja veta lite mer om denne, Jon Ersson (John H Erickson) om hans år i Minnesota, USA.

Jag har möjlighet att få hjälp med sökning i Minnesota.

Gunder

Mörkret, Särna

chrissan
10/16/07, 8:03 AM
#29

Gunder

 Läs boken

Björn Fontander: Gräddkusken som var Mors Lille Olle.

Den är en dokumentärroman, men har många fakta som kan vara bra som utgångspunkt vid sökningar i Minnesota. Finns på bibliotek.

Tepeetonka
8/30/13, 8:07 PM
#30

I may have a foto of Marina. It comes from Elias Jonsson's sister Johanna Jonsdotter who came to USA with her husband Anders Gullbrandsson. Their son, Andrew Gulbrandson's great granddaughter games me many fotos and one is on a man and his very odd-looking wife. Not as horribly ugly as the diary states, but could be her.

svenne
8/31/13, 9:08 PM
#31

It is wonderful!

Maybe you can scan the photo of Marina and put it her and let us see it.

Tepeetonka
9/4/13, 2:12 PM
#32

After checking the photographer's era, he began after Marina died. I think the man looks like Elias though, but much too young.

http://www.flickr.com/photos/radiosputnik/9672721302/

The woman is so odd looking.

Upp till toppen
Annons: