Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
23 - Amerikasläkt

Frans Westerlunds dagbok - 3

2007-07-20 00:57 #0 av: AndersE

Följ med på en resa över Atlanten 1869 med Frans Westerlund som er guide

Pingstdagen var mycket vacker väder så man märkte inte att ångaren var igång.

Den 17 maj, annandag pingst for vi utmed Norges kust. Ganska stark nordlig eller mera västlig vind men som vi gick rakt emot krängde ej ångaren någonsin. En och annan var sjuk men ej farligt. Den 18:e var lugnare väder men så mycket svårare dyningar och som vi då gingo mera i väst hade vi vågen i sidan så ångaren krängde ganska starkt. Största delen av passagerarna voro mycket illtagna av sjösjukan, högst få undslapp och det var ett stort elände att se ty var man gick kröp alltid någon vanmäktig stackare.

Den 19 maj 1869, en stark nordvästlig storm att man med mycken möda kunde gå på fartyget. Sjösjukan mera allmän än igår. Vi har undsluppit med en stunds illamående förorsakat av det osunda i lastrummet, dit jag ej vågat mig sedan kl. 7 på morgonen då jag gick dit för att intaga mitt kaffe, men måste så skyndsamt som möjligt gå upp på däck där jag efter en stunds promenad blev bra och har nu kl. 10 på kvällen inga känningar men fruktar en lång natt i denna storm att sitta på däck i regnet. Det har regnat hela dagen och i lastrummet är omöjligt att vara.

Den 20 regn och blåst starkare än i går så att ångaren kränger förfärligt, stort elände att se dessa sjuka varelser som endast jämrar sig, anropar Gud om döden, några äro på bättringsvägen medan största delen ligga ännu, samt några nya insjukna. Det är en stor lycka om ej andra smittosamma sjukdomar utbryta av den förpestade luften som finnes i lastrummet där högst obetydlig frisk luft kan komma in. De som ej lida av sjösjuka kan ej undgå att insjukna av förskämd luft. Den som varit på en kyrkogård vid gravöppning en het sommardag kan tänka sig hurudan luft som bestås i vår ohyggliga sängkammare där vi äro inpackade cirka 400 stycken. Man kan ej kläda ej av eller på sig, ty utrymmet tillåter endast att man ligger där. Det är så lågt i taket att man ej kan sitta. För att komma upp i sina sängar måste man kliva på dem som ligga i nedra sängen och på så vis krypa in i sin säng och lägga sig. Då man väl kommit omkull är det gott rum att ligga.

Den 21 utmärkt vackert väder, de flesta äro nu fria från sjösjukan. Dagen har gått ganska fort under läsande och språkande samt sett och hört huru på översta däck danskarna dansat efter en rådbråkad fiol då på samma gång baptisterna inunder hållit sin gudstjänst med tal och sånger, som vi ej deltagit i något av de sistnämnda har på samma gång kunnat höra dessa olika tidsfördriv. I dag den 21 gjorde jag bekantskap med en ung sjökapten Löfberg från Stockholm, kom på utlandet vid 12 års ålder och varit i Amerika i 8 år. Hittills den intressantaste bekantskap jag gjort på resan.

Den 22, sydvästlig storm med regn och sjötjocka, svårare än någon av föregående dagar. Kl. 10 på morgonen innan regnet och dimman började och ej heller stormen var så svår, visade sig utmed styrbords fartygssida 2 stycken så kallade tumlare vid pass 100 fot från fartyget.

 

Tumlare
Tumlare

 

Dessa djur likna till sin kroppsbyggnad ungefär ett större gödsvin, ehuru mycket större, de tycktes vara vid pass 4 alnar långa, men lågo något i cirkelform, så det är ej så lätt att bestämma deras rätta utseende. Kort därefter började regnet, stormen och tjockan samt sjösjukan åt dem som haft den förut, i alla fall de flesta. Stormen blev så stark att alla segel måste nedtagas. De stormar som hittills varit ha varit gynnsamma emedan vi haft vind.

I dag den 23 är motvind, oaktat blåsten är ej stark, det går mycket hög sjö och fartyget står alldeles upp och nedvänt i de stora dalarna. En springare visade sig kl. 5 om aftonen men jag fick ej se mer än en obetydlig del av honom. En egendomlig sjötjocka /foggy/ uppstod kl. 12 middagen så att man ej kunde se mer än ett par famnar från fartyget, men lyckligtvis försvann den lika hastigt som den kommit. Sjösjukan härjar fortfarande ännu med en stor del av emigranterna.

Den 24 måndag. I dag på morgonen kl. 4 kastades ett lik överbord. Det var en av besättningen som insjuknat i lunginflammation och haft svåra plågot tills han kl. 11 förliden natt avled. Svår nordvästlig storm, den svåraste vi haft, regning och kall luft. Fyra stycken springare har varit synliga, det synes som dessa djur skulle förebåda storm. Sjösjukan fortfar på en stor del av passagerarna. Nordvästlig storm, motvind, vi gå västnordväst.

Den 25 tisdag visade sig en sorts sjödjur, som på sjömansspråket kallas Nordkapare. De tycktes vara vid pass 10 alnar långa med höga fenor som stod upprätta som horn. Det övriga utseendet kan ej bedömas emedan det var hög sjö och de befann sig på ett avstånd av omkring 30 alnar från fartyget. Stormen lagt sig på e.m.

Onsdag den 26. Sjötjocka på morgonen som skingrades på f.m. men efterföljdes av en mycket kall och svår luft. Kl 1 kom dimman igen så man kunde ej se längre än 100 alnar från fartyget.

Torsdag den 27. Sjötjockan fortfar ännu lika svår. Sjömännen säga att det ej är ovanligt på New Foundlands bankar att finna tjocka /Fog/ och kall luft från ishavet. Kallt regn blandat med tjockan gör livet ombord långt och tråkigt, stor längtan att få se land råder bland alla.

Fredagen den 28. Luften är klar men kall västnordvästlig blåst, fartyget går mycket långsamt i den starka motvinden.

Lördag den 29. Samma vind som igår, vid middagstiden kastade vinden om till västsydväst. Svår dimma så man kan ej se 50 alnar från fartyget. På kvällen fick man åter se ett sorgespel eller vad benämning man skall giva det ty på samma däck dansades och de som sutto sjöngo andliga sånger och det ena sökte överrösta det andra. Slutligen uppträdde en baptist mitt i hopen av de dansande, för att med Guds ord tysta dem. Hans tal började med "Tyst Satan" och sedan skrek han och predikade så han liknade ej en människa, sådana åtbörder hade han för sig. Men de dansande lät sig ej förskräckas utan fortsatte lika friskt sin dans efter ett handklaver. Kl. 12 på natten fick en kvinna missfall, tre månader för tidigt. Den danska doktorn väcktes men kunde ej förmås att stiga upp förra kl. 4 och gav samma kvinna ett lavemang. Doktorns vetenskap måtte ej vara stor då han ej redan då kunde utröna vad sjukdom hon hade.

Söndagen den 30. Sjötjocka kl 9 f.m. Så kallade springare visade sig vid pass 100 alnar från fartyget som följde oss vid pass 1/2 svensk mil och hoppade högt över vattnet. Det tycktes vara omkring 150 stycken cirka 3 alnar långa, i skapnad som braxen men huvudet liknande ett grishuvud med långt spetsigt tryne. Vid middagen lättade dimman och hela eftermiddagen gynnades vi av vackert väder.


Några förklaringar angående benämningar i dagboken:
- Tumlare = Liten tandval.
- Springare= Delfin.
- Nordkapare= Art av familjen rätvalar.

-----------------------------

Till nästa avsnitt!

 

Relaterade länkar

Av: svenne

 

Datum för publicering

  • 2007-07-19

 


Anmäl
2007-07-20 15:41 #1 av: chrissan

Vi vet ju att det fanns de som åkte flera gånger, för att hälsa på eller för att hämta fler familjemedlemmar. Det kan inte ha varit alltför attraktiv resa. Och jag som tycker det är jobbigt att flyga till USA!

Anmäl
2007-07-20 15:53 #2 av: leja

Mycket intressant, ser fram emot fortsättningen.

Cool 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-07-20 23:15 #3 av: AndersE

#1 Jag tror ändå att det fanns en tydlig utveckling. Denna resa var 1869. Jag tror det var stor skillnad att resa 1890 eller 1910...

 


Anmäl
2007-07-21 13:42 #4 av: AndersE

#1 Jag undrar hur mycket erfarenheterna från resan påverkade ett beslut om att stanna i Amerika eller att återvända hem.

 


Anmäl
2007-07-22 14:06 #5 av: AndersE

Min farmors morbror utvandrade 1881. Hans mor reste 1898. Undrar om man kan använda citat ur Westerlunds dagbok för att ge en bild av hur resan kunde te sig? Dvs hur snabbt förbättrades standard/komfort på båtarna.

Jag har läst någonstans att i början var det fraktbåtar som byggdes om för att ta med emigranter. Sådan verkar ju Westerlunds ha varit. Men senare byggdes renodlade passagerarbåtar - förmodligen med hytter i olika standard.

 

 


Anmäl
2007-07-22 14:10 #6 av: chrissan
Någon gång vid 90-talet blev det bättre båtar som gick med ånga har jag läst någonstans. Titta på Norwayheritage.org, där finns en del om båtarna.
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.