Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
10 - Allmänhistoriskt

Dagen H 1967

2007-08-31 11:00 #0 av: AndersE

I den lilla blå bilen fanns inga säkerhetsbälten, så jag kunde sätta mig mitt i soffan och krypa fram mellan framsätena, och lyssna... Vid ratten satt pappa och till höger satt farbror Ville med sin basker på huvudet och transistorradion i knät. Jag var sex år, och med om något historiskt.

Ja, det är faktiskt precis 45 år sedan det hände. Tidigt på morgonen den 3 september 1967 lade Sverige om trafiken från vänster till höger - och naturligtvis hade Proveniens en utsänd reporter på plats, för att ge er en ögonvittnesskildring. Så här var det:

Bakgrundshistoria

Redan år 1718 hade Karl XII försökt introducera högertrafik. "Kongl. Maj:ts Förordning 10 februari 1718 angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande" påbjöd högertrafik. I förordningens § 24 föreskrevs att då två postvagnar möts "hålla de halfwa vägen hwardera til höger". Redan 1734 var dock vänstertrafiken tillbaka. Sedan dröjde det till 1920-talet innan diskussionerna om högertrafik kom tillbaka. Orsaken var en ökande biltrafik, med internationella resor.

Folkomröstning

Frågan dök flera gånger upp i riksdagen under 30-, 40- och 50-talen och till slut beslöts att en rådgivande folkomröstning skulle hållas i oktober 1955. Detta ledde till vad vägverket beskriver som "en våldsam skräckpropaganda". Argumenten mot var att en omläggning var ett oerhört slöseri med pengar och att det skulle leda till ett fruktansvärt blodbad på vägarna. Resultatet blev att Svenska folkets råd till riksdagen blev ett rungande nej till trafikomläggning. Röstdeltagandet var visserligen bara 53 %, men med 82,9 % nej-röster blev riksdagens beslut att vänstertrafiken skulle bibehållas.

Påtryckning och utredning

I våra grannländer möttes detta med stor besvikelse. Hösten 1960 antog Europarådet en resolution om enhetlig trafikriktning i Europa, och i december 1960 utsågs överdirektören i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Gösta Hall, som sakkunnig och utredare av kostnaderna för omläggning till högertrafik. Hall överlämnade sin utredning i oktober 1961 och beräknade där kostnaden till 340 miljoner kronor efter 1961 års penningvärde, (3 320 miljoner kronor enligt 2003 års penningvärde).

Riksdagsbeslut

I februari 1963 rekommenderade Nordiska rådet Sveriges regering att snarast vidta åtgärder för högertrafikens införande i landet, och den 10 maj 1963 - med 294 röster för och 50 mot - beslöt så riksdagen att införa högertrafik. (Ett undantag är dock järnvägs- och tunnelbanetrafiken som än idag har vänstertrafik!)

Planeringen börjar - kommission tillsätts

Kommunikationsminister vid tiden för omläggningen var Olof Palme. Han hade därmed huvudansvaret för övergången till högertrafik. Under den här perioden syntes han ofta i reportage och intervjuer om högertrafiken. Efter genomförandet av "Dagen H" blev Olof Palme ecklesiastikminister.

 

Polis, Lars Skiöld och Olof Palme Polis, Lars Skiöld och Olof Palme

 

Ett av huvudargumenten emot högertrafiken hade ju varit trafiksäkerheten. För att hantera detta påbörjades en minutiös planläggning, och stora resurser sattes in. Man tillsatte en särskild högertrafik-kommission - HTK - under ledning av Lars Skiöld och med ansvar att genomföra omläggningen.

Informationskampanj

En av kommissionens viktigaste uppgifter var en informationskampanj, som räknas som den kanske mest ambitiösa i svensk historia.

 

 

Broschyrens förstasida Broschyrens förstasida

 

Alla måste få veta att - och när - högertrafiken skulle börja gälla. År 1967 räknade man med att nå 90 % av befolkningen genom massmedia. För att även nå gamla, sjuka, ensamma och handikappade gjordes hembesök. Det togs fram material för syn- och hörselskadade, liksom material för olika språkgrupper. Vid landets gränser fanns broschyrer på världsspråken.

Kampanjen kulminerade det sista veckoslutet. I alla tidningar fanns helsidesannonser. På TV sändes tolv timmar med högertrafikprogram. På radio sände man hela 40 timmar - på tre kanaler och på tio språk.

Praktiska förberedelser

Det planerades ombyggnader av trafikplatser. Enkelriktningar skulle anpassas och trafikleder ändras. Man byggde flyttbara refuger. Man skulle byta ut 360 000 vägmärken. Det sattes upp 130 000 påminnelseskyltar i god tid, som övertäcktes i väntan på "dagen H".

Detta märke gjordes sexkantigt för att skilja sig från andra märken.

Intressant är att nästan inget behövdes göras åt bilarna. Strålkastarna fick tejpas innan glasen bytts ut, och man fick klisterlappar med "H-märket" som man satte på instrumentbrädan.

(När jag köpte min första bil 1979 - en Opel av 1966 års modell - fanns ett sådant märke ännu kvar!) Vi körde redan omkring i vänsterstyrda bilar. Däremot fick många bussar byggas om, eller bytas ut - dels för att de tidigare varit högerstyrda, dels för att på- och avstigning skulle kunna göras på rätt sida.

Natten då allt skulle ske

Under det sista intensiva dygnet arbetade 20 000 man med omläggningsarbeten. Trafikplatser byggdes om, man flyttade refuger, målade om vägmarkeringar, täckte för en del vägmärken, och avtäckte andra inklusive alla påminnelseskyltar.

Er utsände berättar

Från klockan ett till sex på morgonen den 3 september rådde körförbud för alla utom nyttotrafiken. Min pappa extraknäckte en del med att köra tidningar på natten, och såg naturligtvis till att få en runda just denna natt, och fick därför ett särskilt utfärdat tillstånd.

Pappa hade då en liten blå Citroën kombi.

 

Citroën Mi6 i modell Citroën Mi6 i modell

 

Med i bilen följde en historieintresserad Ängelholmsprofil - Vilhelm "Ville" Bengtsson - och i baksätet satt er utsände reporter, sex år gammal med sjuårsdagen i sikte. Någon bilradio hade vi inte, men en bärbar Aga transistorradio fungerade bra.

Jag vill också minnas att det i bilen fanns några smörgåsar och en termos med varm kakao.

Klockan tio i fem skulle fordon (med tillstånd att vara ute) stanna på vänster sida av vägen. Jag minns hur rösten på radion instruerade oss. Vi befann oss på vägen som går mellan Margretetorp och Engeltofta alldeles norr om Ängelholms flygplats. Vi stannade till på vänster sida. Trafikstopp rådde under tio minuter. Under detta stopp fick vi instruktioner om att försiktigt förflytta bilen till höger sida, där vi åter stod stilla en stund. När så klockan blev fem fick vi tillstånd att försiktigt fortsätta färden - nu på höger sida. Spännande!

Som ett minne av dagen gjorde min pappa (som också var glasmästare och hade affär för inramning av tavlor) en minnestavla.

Högertrafik - med försiktighet!

Redan en timme senare kunde så allmänheten ge sig ut i högertrafik, bortsett från centrala delar i några större städer där förbudet var förlängt. Dagen H, söndagen den 3 september 1967, var naturligtvis en historisk dag. Många gav sig ut på gatorna - med bil, eller cykel, för att prova sensationen att köra på höger sida. Överallt fanns de sexkantiga påminnelseskyltarna. De var gjorda av masonit med mörk botten, gula och vita streck och ett H för höger.

Trafikövervakningen var intensiv de första dagarna.

Omkring 10 000 polismän och militärer övervakade, och ytterligare 100 000 personer (skolungdom, föreningsmedlemmar och värnpliktiga) hjälpte till vid 19 000 övergångsställen.

Denna första dag hade högsta tillåten hastighet sänkts runt om i landet.

Från 50 till 40, på motorvägar 90 och på alla andra vägar 60. Några dagar senare höjdes mellangränsen från 60 till 70.

Ytterligare en höjning kom den 17 oktober.

Den lägre gränsen 40 gällde då enbart inom tättbebyggt område, på övriga vägar och motortrafikleder gällde 80 och på motorvägar 100.

Vad hände sedan

På vägverkets hemsida skriver man: "Paniken och blodsutgjutelsen lyste med sin frånvaro och behärskningen var nära nog total. Under resten av året sjönk dödsolyckorna i trafiken dramatiskt och för hela 1967 redovisades 236 färre dödsoffer än året innan." Den intensiva upplysningskampanjen hade fått avsedd effekt.

Finansiering

Finansieringen av reformen skedde genom en särskild trafikomläggningsskatt på registrerade fordon som upptogs under åren 1967-1970. Den årliga skatten var 20 kr för motorcykel, 40 kr för personbilar upp till 1 100 kg och 75 kr för övriga fordon.

Konsekvenser för spårvagnarna

I samband med trafikomläggningen kom spårvagnarna att helt försvinna i Stockholms innerstad. Även i Helsingborg påskyndades den tidigare planerade nedläggningen av spårvägsnätet. I Malmö behölls endast en linje. Göteborg och Norrköping behöll däremot sina tidigare spårvägslinjer och byggde om dessa för högertrafik.


Spår av vänstertrafiken idag

Det finns fortfarande äldre motorvägssträckor som har kortare accelerationsfält och längre avfartsfiler än normalt. Före omläggningen var markeringar på vägbanorna gula, och det finns fortfarande sådana rester kvar.

 

Källor:

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2007-08-31

 


Anmäl
2007-08-31 13:30 #1 av: Cheyenne

Som alltid, vansinnigt trevligt att läsa dina alster AndersE. Och tänk att du redan då agerade "flygande reporter" :)

Minns att jag läste i tidningen för ett par år sedan om en gammal farbror som  polisen stoppade då han körde på fel sida, dvs på vänster sida. Enligt artikeln skulle denna gamla man inte ha kört bil på 40 år och missat att man lagt om till högertrafik. Tycker det låter som en skröna eller så var stackaren helt enkelt dement.  

Anmäl
2007-08-31 13:41 #2 av: AndersE

#1 Tackar och bockar!

Ja, den historien låter för bra för att kunna vara sann...

 


Anmäl
2007-08-31 15:10 #3 av: jesaen

Hejsan!

Vill bara tala om att det faktiskt var sant även om det låter helt otroligt. Det var nämligen en äldre man i Karlskrona som gjordet detta.

Här är en länk till artikeln: http://aftonbladet.se/nyheter/article402177.ab 

Anmäl
2007-08-31 15:15 #4 av: AndersE

#3 Välkommen till Proveniens jesaen!

Nu bröt jag mot en av mina principer - läste något i en kvällstidning. Inte bra...    ;-)

Det lät ju dock inte som om han missat att det blivit högertrafik - bara att det var 40 år sedan han senast var i Karlskrona...

 


Anmäl
2007-08-31 15:21 #5 av: jesaen

Tack så mycket!

Jo hade tänkt att hitta en annan källa än aftonbladet då jag själv inte läser den men men så kan det bli ibland.

Det var nog som du sa att han snarare tappade bort sig, men konstigt att skylla på högertrafiken. :)

Anmäl
2007-08-31 15:28 #6 av: christerm

Tack Anders - din fina artikel väcker minnen.

Triangeln i Malmö kl 5 på morgonen. Cyklade dit på vänster sida och cyklade hem på höger sida, märklig upplevelse.

En annan historia som ska vara sann. Hustrun som är uppväxt i en östjämtländsk by berättar att den sista dödsolyckan i vänstertrafik hände några kilometer utanför byn ... ...och den första dödsolyckan i högertrafik hände också några kilometer utanför byn, dock inte på samma plats.

Anmäl
2007-08-31 15:29 #7 av: leja

Mycket kul artikel. En av mina kusiner pratar mycket om det då han var tonåring och var ute på natten för att "se" när man började köra på höger sida.



Kommer själv vagt ihåg dagen. Var inte så intresserad och liten, men när jag var i Skottland(för ett antal år sedan), med minna föräldrar så sa pappa att det var jobbigt att köra vänster trafik trots att han lärt sig det först. Det värsta tyckte jag var att svänga. Då hamnar man allt för lätt på "fel" sida och sen fick man tänka om igen när man kom hem.

 Cool

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-08-31 17:56 #8 av: Solveig

Jag håller med lejas pappa. Jag tog körkort 1963, och hade alltså kört i 4 år med vänstertrafik, men när jag var på Irland vägrade jag köra för det var så konstigt.

Det var en mycket trevlig artikel Anders, många minnen poppar upp. Bland pappas efterlämnade papper hittade jag ett diplom om att han utfört något nyttigt i samband med högertrafikomläggningen. Mina barn frågade vad han hade gjort, men det har  jag faktiskt ingen aning om, jag hade redan flyttat hemifrån. Kanske stod han i något gathörn och påminde folk?

Min man låg i lumpen och tillhörde något sjukvårdsaktigt Hela gänget blev placerade som ambulansförare på ett lasarett för att det skulle bli ett sånt kaos och blodbad. Han har aldrig spelat så mycket poker säger han, enda köringen på en hel vecka  var ett lass filtar till ett annat sjukhus.

 

 

Anmäl
2007-08-31 18:22 #9 av: Gnidde

Minnesväckande artikel Anders. Mycket bra av reportern efter 40 år. MVH

Anmäl
2007-08-31 18:59 #10 av: AndersE

#9 ;-)

 


Anmäl
2007-08-31 19:35 #11 av: StefanW

Trevlig artikel! Själv var jag bara två år, så jag kan inte påstå att jag minns något av det! Däremot så väcker H-skylten ett idag roligt minne. I garaget fanns det en sådan masonitskylt när jag var liten och då berättade min kära syster som var två år äldre, att den satte man upp när hon fyllde år (Heléne) på vägarna för att fira henne! Glad blev man inte när sanningen uppdagades (hade letat förtvivlat efter S-skyltar utan framgång)

//Stefan

Stefan - Modellbyggare

 

Anmäl
2007-08-31 19:53 #12 av: AndersE

#11 Det finns!

Bild:Liten kurva.jpg

 


Anmäl
2007-08-31 19:55 #13 av: [SvenA]

Nog kommer man i håg denna dag var själv ute och körde den dagen.

Och radion påbilden lommer jag mycket väl i håg då min far hade en sådan

Att det förekommer att folk kör på fek sida ser man ständigt i trafiken. Har själv mött ett antal som kört på fel sida både på vanliga landsvägar och motorvägar.

För ett par årsedan mötte jag en bil i fel färdriktning på motorvägen utanför Bålsta och fick till min förvåning höra att den som jag mötte hade ring till trafikradion och påstog att han hade mött mig på fel sida och i fel färdriktning till saken hör att jag då var yrkesförare

Anmäl
2007-08-31 20:20 #14 av: StefanW

#12 ;-)

//Stefan

Stefan - Modellbyggare

 

Anmäl
2007-08-31 20:26 #15 av: Tord

Mycket trevlig artikel, Anders. Jag hann med att köra på vänster sida några år innan omläggningen. Då jag kom till jobbet dagen efter omläggningen, d v s måndagen den 4 september, visade det sig att alla bilburna kolleger i min närhet, inklusive jag själv, hade tagit en biltur till jobbet på "Dagen H" för att känna hur det kändes att köra till jobbet på andra sidan. Bytte lyktglas på bilen en tid innan omläggningen, eftersom de gamla glasen var gjorda för vänsterasymmetriskt ljus. Att man var tvungen att byta dessa glas var en av de saker det tjatades mycket om i massmedierna. Det högerasymmetriska fältet på de nya lyktglasen var övertejpat med svart tejp. På tejpen stod texten "Får ej avlägsnas före 3 september". Kommer ihåg att man på TV visade hur frivilliga(?) efter omläggningen stod vid något bilfärjeläge i södra Sverige och delade ut tejp till anländande britter som nu skulle köra i högertrafik och därför var tvungna att tejpa över sina vänsterasymmetriska lyktglasfält.

Beträffande ytspårtrafiken i Stockholm talades det om att lägga ned inte bara Stockholms innerstadsspåvägstrafik. Roslagsbanan, Lidingöbanorna, Saltsjöbanan och Nockebybanan var alla hotade. Samtliga banor finns kvar idag, ett par av dem i delvis stympat skick.

Den smalspåriga Roslagsbanan överlevde högertrafikomläggningen, men övertogs av landstinget och inlemmades i Storstockholms Lokaltrafik. Den ansågs otidsenlig och var nedläggningshotad flera gånger under sjuttio- och åttiotalen. Större delen av Norrtälje-linjen lades så småningom ned, så idag är Kårsta ändstation på denna linje. Landstinget gjorde sedermera en helomvändning, hela den kvarvarande banan rustades upp och man skaffade nya, moderna vagnar. Man har t o m pratat om återuppbyggnad av bandelen Kårsta-Rimbo, men ännu inga mer konkreta planer.

Norra Lidingöban lades ned några år in på sjuttiotalet p g a att man behövde en del av dess utrymme för utbyggnad av Norra Kungsvägen, entrévägen till norra Lidingö. P g a topografin fanns inget annat utrymme att tillgå. Den södra banan är dock kvar, i renoverat skick, med renoverade och moderniserade vagnar från fyrtiotalet.

Saltsjöbanan försågs med nya vagnar av tunnelbanetyp, d v s samma typ av vagnar som tunnelbanan fick 1950. De håller nu på att utrangeras från tunnelbanenätet, där man fått nya vagnar. Men på Saltsjöbanan är de ännu kvar. De skiljer sig från tunnelbanevagnarna på så sätt att de har strömavtagaren på taket, som på en spårvagn. Tunnelbanan har ju strömskena.

Nockebybanan var också planerad att ersättas med bussar. Man tänkte bygga om dess banvall till bussgata (helkorkat, min anm)! Så blev det nu inte, banan har rustats upp och försetts med nya vagnar, av "tvärbanetyp" (se nedan).

Efter landstingets helomvändning i spårtrafikfågan har vi ju även fått den s k "Tvärbanan" som alltså går på tvärs över en del av stockholmsområdet. Tågen är av "light-rail"-typ och kan köras i såväl gatutrafik som på egen banvall, då i högre hastighet.

Vi har även fått en museispårvägslinje i Stockholms innerstad, Djurgårdslinjen. Den byggdes långt efter nedläggningen av innerstadsspårvägstrafiken. Det gjordes tappra försök att få behålla den linjen vid högertrafikomläggningen, men den då styrande politiska majoriteten i Stockholm lyssnade inte på det örat utan påskyndade i stället uppbrytning av spåren och rivning av kontaktledningar. Frågan hölls dock levande och 1990 byggdes - bl a med hjälp av Göteborgs spårvägar - den nygamla Djurgårdslinjen, på samma sträckning som den gamla spårvägen. Linjen invigdes 1990 och drivs helt ideellt. Man använder kvarvarande tvåriktningsvagnar från Stockholms spårvägar, Göteborgsspårvagnar samt ett s k mustangtåg från Malmö. Den enda kvarvarande spårvägslinjen i Malmö - Limhanslinjen - lades ned efter några år med högertrafik. Alla mustangtåg utom ett skrotades. Detta kvarvarande mustangtåg - av samma typ som vi haft Stockholm - var konverterat för högertrafik, hamnade i Stockholm, ommålades i Stockholmsfärger och körs på Djurgårdslinjen.  


  

Anmäl
2007-08-31 20:31 #16 av: leja

Och nu ska djurgårdslinjen utökas och köra permanent från centralen. Samtidigt diskuteras nya spårlinjer i flera städer, därför att de är bättre för miljön. Tänk vad fint vi hade haft det om man tänkt så för 40 år sedan.

Cool 

Nåja det är bara spekulation. 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-08-31 20:32 #17 av: Ello
 

Tack Anders, din artikel får mej att minnas!

Minnestavlan kring H-dagen var suverän! Hur många tänkte på att det en gång blev historia?

Med färskt körkort och första bilen Volvo PV -57 tog jag del i händelsen. Gjorde lumpen i Hässleholm vid den tiden, Lördag hem på vänster sida  och söndag kväll tillbaka på höger. Enda gång jag kört den vägen på samma sida, så att säga! Visst var det nervöst som grön trafikant att helt plötsligt lägga om, rondellen i Hässleholm tänkte jag mycket på.  Men allt avlöpte utan problem.

H - märket hade jag på den lilla ventilationsrutan som fanns på PVen.

 

 

Anmäl
2007-08-31 21:34 #18 av: AndersE

#15 Tack för omfattande och intressanta kompletteringar!

 


Anmäl
2007-09-03 16:07 #19 av: AndersE

Om ni möjligen missat - idag är det precis 40 år sedan "Dagen H".

 


Anmäl
2007-09-03 17:36 #20 av: StefanW

#19 Den lokala tidningen (SLA, Skaraborgs Allehanda) hade en artikel i idag som beskrev hur det gick till här i trakterna!

40 år sedan H-dagen

//Stefan

Stefan - Modellbyggare

 

Anmäl
2007-09-03 18:29 #21 av: AndersE

#20 Kul att läsa!

 


Anmäl
2007-09-04 23:35 #22 av: AndersE
En detalj - den Ville Bengtsson som fanns med i bilen hade en fru som hette Inga Bengtsson.

 


Anmäl
2007-09-15 00:55 #23 av: birger

Tack för en jättefin artikel Anders. Jag minns ståhejet mycket väl, jag är jämngammal med dig. Men min mamma som var den som körde i familjen var inte ute på vägarna så jag måste ha sovit över denna historiska händelse.

Det är lite underligt så här efteråt att man inte tyckte att det var trafikfarligt att köra vänsterstyrda bilar i vänstertrafik, särskilt som ingen annan delade den modellen. Men jag tycker det påminner lite grann om dagens situation med mobiltelefoner vid ratten- förbjudet nästan överallt utom i Sverige.

 

Anmäl
2007-09-15 01:20 #24 av: AndersE

#23 Tack!

Jag tror att man tyckte det var säkert att ha koll på hur nära vägkanten man körde...

 


Anmäl
2007-09-15 16:14 #25 av: Tord

Jag minss mycket väl att ett stående, starkt argument för vänstertrafikens bibehållande var just, som Anders säger, att man ville ha kontroll på vägkanten. Man ska ha i åtanke att biltätheten, trafikintensiteten och hastigheten var inte på 50-60-talet vad den är idag. Dessutom var vägarna ofta sämre och smalare än idag. Många vägar, även "större" dito, var grus/oljegrusvägar. Förmodligen lättare att råka hamna i diket.

Anmäl
2007-09-15 16:21 #26 av: chrissan

Men dt var lite läskigt att behöva svänga ut bakom lastbilar för att se om vägen var fri för omkörning. För att inte tala om att sitta i passagerarsätet då!

Anmäl
2007-09-15 17:00 #27 av: AndersB

#26 Haha, precis vad jag minns! Var ju också en liten knatte i baksätet vid denna tid. Det var alltid mamma i passagerarsätet som fick hojta till och skrika stopp när pappa ilsket ville förbi den där långtradaren... :)

Anmäl
2007-09-15 17:11 #28 av: Cheyenne

*skratt* Jag har en mamma som fortfarande är en sk "back-seat-driver" pga av detta trauma. Stampar i golvet vid varje omkörning pappa gör.....! Och alla säger; mamma, bromsen sitter INTE på passagerarsidan" ;)

Anmäl
2007-09-15 17:30 #29 av: chrissan

Jag var mycket i Wales, hos min extra familj under den senare delen av 60-talet. Det var två saker som mina vänner aldrig trodde på:

1. Att vi hade vänsterstyrda bilar i vänstertrafik. Det stora enigmat var hur vi alla hade råd att byta bil när vi gick över till högertrafik.

2. Trots väderkartorna på TV med minus 20 på vintern så hade vi varmt inne, så varmt att man inte behövde kolbrasa och tjocka tröjor. De kunde aldrig förstå hur vi överlevde och frågade ständigt om det. Centralvärme var inte uppfunnen där då (inte heller blandarkranen på duschen).

Anmäl
2007-09-15 17:34 #30 av: AndersE

#29 Två kranar - en varm och en kall, och så någon märklig gummislang som skulle förena de båda flödena...

Britter!    ;-)

 


Anmäl
2007-09-15 17:44 #31 av: Cheyenne

Hoho, min sambo är född i England men med en mamma från Wales.

Min sambos syster studerade på ett universitet i England och träffade då (27 år sedan) sin nuvarande man som kom från Wales. Direkt efter avslutad utbildning gifte de sig och bosatte sig i Wales. Min engelska svägerska, som trots uppväxt i England, höll på att frysa ihjäl i den hyreslägenhet de först flyttade in i som nygifta. Hon gick och drog upp termostaten hela tiden och hennes man gick drog ner den (som nyexaminerade hade de inte så höga inkomster). Min svägerska klagade då över att hon frös. Hennes mans svar på det (och med klockren dialekt som bara någon från wales kan prata) var "Put on a sweater"

Anmäl
2007-09-15 17:44 #32 av: chrissan

#30 Sedan kom en stor låda på väggen där ledningen gick in och som man skulle ställa in med diverse rattar.

Vi hade mjölken på kylning vid telefonen i hallen. Inga långa samtal där inte. Men de som bodde i gruvarbetarstugorna och uppe i bergen hade ofta stenhus (enkel rad skiffersten) vars fjärde vägg betod av bergssidan, där vattnet sipprade ner. 

Det är fortfarande så att mina vänner i London sätter in alla el-elementen i matsalen när de härdiga svenskarna ska komma på besök.

Anmäl
2007-09-15 18:21 #33 av: AndersE

Det är inte så länge sedan i Sverige heller. Min farfars lillebror berättade om när de var och hälsade på kusinerna. De blev inbjudna i finrummet - men alla ville uti köket, som var det enda rummet som hade någon värme.

Jag har många möbler från det hemmet. Man kan se att de stått kallt och fuktigt.

 


Anmäl
2007-09-15 18:47 #34 av: leja

Kommer ihåg hur man frös i finrummet. Man huttrade till och med mitt i sommaren, så kallt var det och så varmt och skönt det var i köket. När man var på besök hemma hos någon och satt i finrummet, om någon då föreslog att man skulle ta en kopp i köket blev man över lycklig(en kopp, betydde dessutom alltid kaffe).

Cool


 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-09-15 18:57 #35 av: chrissan

#31

Jag lärde mig walesiska (läste det tom på universitetet), det var en hit. Att en så exotisk person som en svensk, till skillnad från engelsmännen,  lärde sig hjältarnas språk belönades med fria bussresor, gratis parkering och andra förmåner, allt i nationalismens tecken. Detta var innan man fick två-språkighetslagen och skyltar på bägge språken. Men min engelska har fortfarande walesisk accent. Kul språk är det i alla fall, även om det mesta är glömt numera (ingen att prata med i Sverige). Man böjer orden i början så de går inte att slå upp i lexikon.

Anmäl
2009-02-19 19:15 #36 av: AndersE

Under dagens arbete med att gå igenom mitt "arkiv" dök ett ark upp med följande lydelse:

ENGELHOLM den 3/9 -67

Vid tidningsdistribution (SDS "Hjälp" åt Werner Nilsson, Vejby) medföljde Wille Bengtsson och Anders Ellerstrand. Kl 04.00 gjorde vi uppehåll för omställning av strålkastarna och övergång till högertrafik på vägen mellan Ulriksfält och Engeltofta. C:a 04.30 blev vi stoppade av polis för kontroll av tillståndsbevis, på vägen mellan Förslöv och Barkåkra Kyrka i korsningen med Vejbyslättsvägen. Senare c:a kl. 05.45 blev vi åter stoppade för kontroll på Skolgatan mellan Storgatan och Östergatan i Ängelholm.

---

Det är tydligt att pappa var medveten redan då om det historiska ögonblick vi var en del av!

 


Anmäl
2009-08-11 18:36 #37 av: AndersE

Här är en smalfilm som visar mig som elev på "trafiklekskolan" i Ängelholm 1966. Den visar också en del typiska detaljer från vänstertrafikens tid, såsom vägskyltar och trafiklinjer som är gula.

 

 


Anmäl
2009-08-11 18:50 #38 av: Cheyenne

Gud så roligt att se!

Alla de andra barnen får damerna putta på och putta igång. Du blir istället stoppad vid en korsning...! Skrattande Full fart framåt!

Anmäl
2009-08-11 19:26 #39 av: AndersE

#38 Ja, sedan den gången har jag aldrig mer genat i en korsning!

Flört

 


Anmäl
2009-08-12 10:25 #40 av: Emo

Redan vid omläggningen påpekades att sista olyckan, som beror på invant vänsterbeteende inte skulle inträffa förrän en bra bit in på 2000-talet, så mannen i Karskrona (inläggen i början på tråden) gjorde bara det som experterna redan vid omläggningen varnade för.
När jag kör på vägar där jag åkt mycket i vänstertrafik, men sen knappast färdats i högertrafik, känner jag av att det är konstigt att köra på "fel" sida.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2009-10-03 20:36 #41 av: MadsG

Det var tider, nästan en folkfest.

 

 

 

Anmäl
2009-10-03 20:40 #42 av: MadsG

Lite mer fest

Anmäl
2009-10-03 20:43 #43 av: MadsG

Här ser vi brandkåren öva högertrafik.

En MP dirrigerar.

 

Anmäl
2009-10-03 20:45 #44 av: MadsG

Lite mer från Storgatan.

Anmäl
2009-10-03 20:47 #45 av: MadsG

Det var när pressbyrån var på storgatan.

Anmäl
2009-10-03 20:49 #46 av: MadsG

Vi var en sväng i Helsingborg.

Här en som glömde att hålla till höger.

 

Anmäl
2009-10-03 20:51 #47 av: MadsG

Tillbaks i Ängelholm.

Anmäl
2009-10-03 20:52 #48 av: MadsG

Vid lasarettet var det musik i dagens anledning.

Anmäl
2009-10-03 20:58 #49 av: AndersE

Härliga bilder. Miljöer som i stor utsträckning är försvunna eller ändrade men som känns så välbekanta. Tack!

 


Anmäl
2009-10-03 21:18 #50 av: MadsG

Jag glömde en, men det var nog flickorna jag tittade på.

 

Anmäl
2009-10-03 23:14 #51 av: AndersE

#50 Helt otroligt! Jag tror faktiskt det är min första bil på bilden! En fyr-dörrars Opel Olympia 1900L Rekord i precis den nyansen köpte jag av en farbror i Ängavången 1979.

Och på instrumentbrädan satt ännu H-märket klistrat!

Med sådana vita däckssidor och precis sådana navkapslar! Fast när jag köpte den stod det EMB 020 på plåtarna...

 


Anmäl
2009-10-03 23:35 #52 av: MadsG

Det var kul, världen är liten, och bilen är tjusig.

Cool

Anmäl
2009-10-04 01:29 #53 av: AndersE

#50 Med all sannolikhet samma bil fast 1979.

 

 


Anmäl
2009-10-04 01:31 #54 av: AndersE

Och framifrån. Det var bara -66 års modell som såg ut så här. -65 är lik men har andra lyktor fram och bak och -67 är en helt ny modell.

 

 


Anmäl
2009-10-04 01:37 #55 av: AndersE

På bilden #50 var bilen nästan helt ny. När jag köpte den sommaren 1979 för 2000 kr (!) hade den bara gått drygt 2000 mil. Den hade originaldäck och var invändigt som ny. Utvändigt fanns några parkeringsskador och en del "Opel-rost".

 

 


Anmäl
2009-10-04 01:47 #56 av: MadsG

Fantastisk bara 2000 mil och så många år.

Anmäl
2009-10-04 01:51 #57 av: AndersE

Jag hade bara Opeln ett drygt år (pappa körde vidare med den ett antal år men idag är den skrotad) innan jag köpte min andra bil. Även den har haft historiska associationer...

 

 

 


Anmäl
2009-10-04 01:53 #58 av: AndersE

#56 Ja, det var nästan synd att det var jag som köpte den. Nitton år gammal med ett körkort vars bläck inte torkat. Det skulle testas mycket och det blev några bucklor som Bengt Bengtsson fick hjälpa mig fixa...

 


Anmäl
2009-10-04 08:48 #59 av: chrissan

Numret finns nu tydligen på en annan bil, se "sök fordon" i Svars sökbara register.

Anmäl
2012-09-03 09:35 #60 av: AndersE

Idag är det 45 år sedan!

 


Anmäl
2012-09-03 19:41 #61 av: [Fabtax]

Jag tog körkort 1967, och körde de flesta lektionerna på "vänstertiden". Det fanns en massa annat som lockade, som att spela fotboll, så det var inte särskilt tätt mellan lektionerna. När jag till på köpet skulle resa bort över sommaren blev min körlärare uppriktigt bekymrad och förklarade att jag inte skulle hinna bli klar före högerövergången, och så blev det inte heller.

Om jag inte minns fel hade körskolorna uppehåll en tid för att lärarna skulle tränas i högerkörning, men så fort det var klart blev det några lektioner på höger sida innan läraren tyckte att jag var redo och att det var dags att köra upp.

Uppkörningsdagen åtföljdes vi av självaste körskoleägaren, och innan uppkörning körde han oss runt i grannstaden (som vi aldrig hade övningskört i) och visade lämpliga körvägar att välja om vi skulle få "fri körning". Så avslutade han med den väg vi absolut inte skulle välja om vi fick köra fritt, den vägen valde trafikinspektören för sådana han ville pressa lite extra.

Så blev det min tur, och när inspektören förklarade att "kör som du vill!" så greps jag väl av något slags övermod och valde den svåra vändan. Jag behövde inte köra särskilt långt, och när vi parkerat förklarade läraren lite dystert att körningen inte varit något extra, men att det fick duga. Det kändes som om jag nog hade överrumplat honom lite genom att spela ut hans "hemliga vapen"! Vad körskoleägaren tyckte när jag berättade vilken väg jag hade valt, det är preskriberat vid det här laget...

Så här i efterhand kan man väl säga att det var det en trevlig erfarenhet att ha kört vänstertrafik på svenska gator, även om det var under lärarövervakning.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.