Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
23 - Amerikasläkt

Frans Westerlunds dagbok - 5

2007-07-24 01:19 #0 av: AndersE

I sista delen får vi följa Westerlunds resa hem till Sverige. Vi får också några glimtar från livet efter resan.

Den 1 juni 1870 lämnade jag New York kl 1 på middagen för att med ångaren Caledonia återgå till Europa, gynnades av vackert väder både första och andra dagen men dimmig foggy uppstod den 2 på kvällen och fortfor hela natten men skingrades något på morgonen den 3 då vi hade vackert väder hela dagen.

Den 4 vackert väder och alla passagerare äro uppe på däck.

Den 5, Pingstdagen kall blåst. Vi hade ½ timmes gudstjänst.

Den 6, mycket kall motvind ½ storm, isberg samt mindre drivis. Isbergen likna stora hus, somliga försedda med torn. Det ena var från sidan som en ö av flintsten . Svalorna som följts oss från New York har ej synts till idag men istället stora flockar av fiskmåsar samt flockar av änder, stora och små. En del av en valfisk syntes emellan drivisen. I går mötte vi ett emigrantskepp. Emigranterna hurrade och syntes vara mycket glada.

Den 7 stark motvind så vi går ej mer än en 1 och ½ engelsk mil i timmen.

Den 8 motvind och dimma.

Den 9 motvind med regn och dimma.

Den 10, fredag, vackert väder, nästan lugnt på förmiddagen med aftonen blev regning. På aftonen bjöds consert samt dans, ett spanskt balettsällskap från Mexico, 8 damer och 2 herrar varav 4 av dem dansade, det var mycket trevligt att se. Dessemellan sjöng sjömännen, somliga i kostym och somliga utan och slutligen sjöngs en visa av var och en. Aftonen slutade med ett litet fyrverkeri från kommandobryggan, så envar hade skäl att vara belåten med sin afton.

Den 11, regn och dimma med sidovind, den 12 stark blåst med förlig vind, 15 stycken segel uppe.

Den 13 tämligen god vind men stark blåst.

Den 14, tisdag kl. 3 på morgonen kom vi i sikte av Irlands kust som består av sandbankar. Kl. 11 på förmiddagen utkom en liten hjulångbåt som tog iland 14 st. irländare vid Moville. I sällskap från Amerika ombord på skotska ångfartyget Caledonia ha varit utom de 14 irländare 10 spanjorer, 2 fransmän, 3 norrmän, 1 tysk, 5 engelsmän och 15 skottar samt jag, tillsammans 51 stycken. Kl. 9 på aftonen passerade vi förbi en Town som hette Melleport, en plats där Glasgows innebyggare har till badort, den ligger på Skottlands kust alldeles intill vattnet.

 

Glasgow 1870
Glasgow 1870


Ankom till Glasgow kl. 3 på morgonen den 15 och flottades iland på en liten hjulångbåt, sedan vi först låtit våra koffertar undergå visitation. Tog in på ett Boardinghus, ganska snyggt. Staden tycks vara ganska stor, en sjöman sa cirka 600 000 innebyggare, men mörk och dyster ty alla hus äro bestrukna med sotvatten och se nednötta ut, likna huggen mörk gråsten men äro av tegel. Samma färg på alla hus, även på landsbygden.

Den 16 besök i Glasgow och en plats som skulle föreställa en park men där fanns inga träd, de voro ännu små, men byster och statyer varibland Drottning Viktoria till häst, samt Walter Scott som står på en mycket hög obelisk, railroaden går i luften men tycks vara mycket bastant.

Den 17 på förmiddagen ankom cirka 40 skotska emigranter på väg till Amerika av vilka somliga voro från bergstrakter och voro nästan som vildar, klädda i korta kjolar och grå strumpor och karlarna i vida skinnbyxor. Har aldrig sett så vårdslöst klädda människor, ej ens i Tiveden då dess innebyggare äro arbetsklädda. Såg en skotsk soldat från bergstrakten eller Mayland som var klädd i en uniform som bestod av mössa, luden och vid, nästan som en vattså eller ett ordinärt ämbar, röd rock som räckte till knäet, skor och strumpor men utan byxor. 2 stycken gatsångare klädda i en sorts blus utan byxor med svartgröna strumpor. De spelade på ett instrument i vilket de inblåste luft i en påse och därifrån gick luften in i 5 stycken käppar, liknande stora flöjter, den ena med klockstycke och lufthål som han fingrade på och den liknade en klarinett.

Den 18 var en fest som Glasgows åkare hade tillställt då hela staden var i rörelse och åkte i lövklädda hövagnar. 4 vagnar voro för musikens räkning och körde före. Den ena av dem rymde regementsmusiker från Mayland och voro klädda som den här förut beskrivna soldaten. I en vagn åkte 14 st flöjtblåsare som pep och gnällde förfärligt. Samma dag åkte jag från Glascow kl. ½ 11 på förmiddagen då vi först passerade en liten stad, Falkiero där tåget stoppade en liten stund, vid pass 2 minuter. Sedan kom vi till Edinburgh, Skottlands äldsta stad där vi stoppade ½ timma samt ombytte tåg fram till Granton där vi gick ombord på ångaren Scottia, kl. 3 på eftermiddagen avgingo vi från Granton.

Den 19 vackert väder med förlig vind. Den 20 kl. 3 på morgonen fingo vi se land, Norges kust, men det var endast en utskjutande udde vars landfäste förlorades. Så först kl. 4 på eftermiddagen fingo vi se land, det var Fredriksvärn, före detta örlogsflottans hamn. Christiansands kust passerade vi kl. 3 nästa morgon. Kl, 5 samma morgon ankom vi till begynnelsen av Christianiafjorden där ett högt fyrtorn är upprest, mittemot är svenska kusten men kan ej ses annat än när man går mitt i fjorden som antages vara 25 engelska mil i mynningen. I Nordsjön och stundom i Atlanten ser man en sorts fisk som ser ut som runda mosstappar och kallas maneter, den skall utgöra valfiskarnas förnämsta föda. Kl. 4 på eftermiddagen var vi vid Wallö saltverk där 20 stycken norrmän som varit med från Granton, landsattes. Dessa komma från Ishavet där de varit på sälfiske. Vid Wallö saltverk börjar Tönsberg och Sandöfjorden som uppgår till dessa sistnämnda städer, varav Tönsberg är Norges äldsta stad. Sandöfjorden är bekant för sina hälsosamma bad. En timma därefter gick vi förbi Åsgårdsstrand, en liten stad vid Christianiafjorden som synes. ¼ timma därefter gick vi förbi Carl Johans Wärns där marinflottan ligger. Staden heter Horten som man passerar ganska nära förbi, mitt emot på östra sidan ligger Moss. Vid Horten börjar Drammenfjorden som går ett stycke upp i landet där Drammens stad ligger samt Holmestrand som ligger närmast nedåt flodens mynning. Kl. 1 på natten ankom vi till Christiania. Jag fick låta bära mina saker ombord på ångaren Exellensen Toll sedan koffert och kappsäck blivit behörigen visiterade.

Kl. 7 på morgonen den 21 lämnade vi Christiania stoppade vid Horten vid pass 20 minuter samt vid Wallö 10 minuter dit vi ankom kl. 11. Kl. ½ 2 var vi vid Fredriksvärn då vi ej hade mer än ett par tusen alnar till Larvik, som tycktes vara en ganska vacker stad. Vi dröjde där ½ timma. Kl. 5 på eftermiddagen kom vi i sikte av svenska kusten och kl. 1 på natten landsteg jag i Göteborg.

Den 7 oktober 1870 tillträdde jag smidesmästarplatsen vid Borgvik med 500 riksdaler banco i lön från ovanskriva dag, till 1 november 1871 då lönen höjdes till 600 riksdaler banco.

För 1873 betalades 200 riksdaler extra för bokslutet, för 1875 höjdes lönen till 750 riksdaler för 1876 höjdes den till 900.

Den 20 oktober 1876 lämnade jag Borgvik då jag tillträdde vid Strömbacka med 1500 Kr årslön.

 

 

 

 

Relaterade länkar

Av: svenne

Datum för publicering

  • 2007-07-23

 


Anmäl
2007-07-24 09:56 #1 av: Cheyenne

Slutet gott, allting gott men hans lön låter otoligt hög för den tiden. (???)

Anmäl
2007-07-24 11:23 #2 av: chrissan

Man kan förstå att han inte trivdes i Amerika, hemma hade han ju en relativt hög position som mästare och där fick han vara daglönare. Det har varit mycket intressant att läsa om hans upplevelser och intryck.

Anmäl
2007-07-24 12:40 #3 av: AndersE

Ja, man får intrycket av att resan var tänkt som någon slags "studieresa"...?

Jag tycker också att det har varit mycket intressant läsning. Tack svenne!

 


Anmäl
2007-07-24 18:44 #4 av: leja

Min tanke var även den att det var någon sorts studieresa. Kanske för att se vad som försegick inom samma område i USA? Det verkar ha varit så med tanke på de platser han besökte.

Men mycket intressant läsning.

Cool 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-07-25 15:08 #5 av: svenne

Den här bilden kan bli en värdig avslutning på "Westerlunds dagbok".

(Från länken Finn graven)

Anmäl
2007-07-25 18:20 #6 av: AndersE

#5 Se där!

 


Anmäl