Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
10 - Allmänhistoriskt

Pyttebanan – spår av spår

2007-09-29 17:19 #0 av: AndersE

När jag cyklar till simskolan med dottern passerar vi en fin gång- och cykelbro över Rönneå. Det är tydligt att bron är gammal, och man kan undra över varför den byggts - det finns nämligen en större bro bara en liten bit bort. Dessutom kan man fundera över brons namn - "Pyttebron" - för även om det inte är en stor bro, så är den knappast Pytteliten heller.

 

Alldeles intill bron står en gammal pumpanläggning - en sådan som användes för att pumpa vatten i ånglokomotiv.

 

Och visst är bron en gammal järnvägsbro - men vad var det för järnväg, och vilka fler spår finns efter denna järnväg - som i folkmun alltid kallades "Pyttebanan".

EKJ - Engelholm - Klippans järnväg

Vid ett sammanträde i Ängelholm mars 1902 bildades ett bolag som fick namnet "Engelholm - Östra Ljungby järnvägsaktiebolag". Arbetet började omedelbart och järnvägen öppnades för allmän trafik den 1 december 1904. Denna första linje - EÖLJ - utgick från Ängelholms Centralstation och gick till Östra Ljungby där man kunde byta till Skåne-Smålands järnväg för fortsatt färd mot Värnamo eller Helsingborg.

EKJ börjar med en böj inne i staden och går sedan österut.

EKJ börjar med en böj inne i staden och går sedan österut.

Snart byggdes det vidare. Bolaget ändrade sitt namn till "Engelhom - Klippans järnvägsaktiebolag" och den 1 maj 1907 öppnades även den sista bandelen till Klippan för trafik. Linjen var nu 27,5 km lång och tillät en högsta hastighet av 50 km/tim.

Bolaget var knappast någon ekonomisk framgång. Redan 1908 trädde man i likvidation och överlät företaget till " Engelhom - Klippans nya järnvägsaktiebolag" där Ängelholms stad var största aktieägare.

Trafiken

Persontrafiken blev aldrig särskilt omfattande. De mesta inkomsterna kom från frakt - från och till bruket i Klippan, Sockerbruket i Ängelholm och längs linjen några kvarnar, en spiksmedja och en snickerifabrik.

Sockerbruket från luften

Sockerbruket från luften

Ekonomin blev inte heller bättre. Ängelholms stad fick flera gånger ställa borgen och låna ut pengar och 1927 var konkursen ett faktum. Banan såldes på exekutiv auktion. I ett försök att rädda sina nedlagda pengar ropade Ängelholms stad in banan. Först var tanken att snarast lägga ner trafiken, men detta ändrades snart. Hälsingborg - Hässleholms järnväg - HHJ - köpte lok och vagnar och arrenderade banan från 1928. HHJ köptes 1938 upp av staten och gick sedan upp i SJ. Från 1943 bedrevs persontrafiken med rälsbussar, men SJ hade inget större intresse av att hålla liv i trafiken och den 9 juni 1953 gick det sista tåget.

Spåren av spåren

En gång började banan vid sockerbruket. Av detta lever bara namnet kvar. "Sockerbruksområdet" är ett område där nya bostäder tillkommer efterhand. Här finns inga spår av bruk eller järnväg.

 

Men man behöver inte gå långt förrän man hittar en asfaltväg in i ett villaområde. Vägens fina rundning är avpassad efter den räls om en gång gick fram här.

Längre fram övergår den i en gruslagd gång och cykelväg.

Det ljusa till vänster är Rönneå
Det ljusa till vänster är Rönneå

Nu är vi snart framme vid bron...

Nu är vi snart framme vid bron...
En fin gång- och cykelbro. Men visst anar man ångloket...?
En fin gång- och cykelbro. Men visst anar man ångloket...?
Pyttebron - då det begav sig...
Pyttebron - då det begav sig...

Bara en kort bit efter Pyttebron fanns ännu en bro som gick över Storgatan - Ängelholms urgamla genomfartsväg.

Så såg det ut då...

Så såg det ut då...
...OcH Idag så Här:

Till vänster finns brofästet kvar - till höger saknas helt spår av järnvägen. Fortsätter man i de gamla spårens riktning till höger - österut - så kommer man till stadens stora, breda infart.

Här kom alltså järnvägen en gång. Till höger fanns "Ängelholms Wärn" - banans "stora station".

Bilden tagen mot sydväst

Bilden tagen mot sydväst

Polisen Åke Lindblom tog denna bild efter järnvägens nerläggning, men innan stationen revs:

Sedan fortsatte banan österut.

Den raka linjen upp till höger i bild är järnvägen österut

Den raka linjen upp till höger i bild är järnvägen österut

Exakt samma sträckning har alltså stadens infart längs det som idag heter Klippanvägen.

Här tuffade tågen för 100 år sedan...

Här tuffade tågen för 100 år sedan...

Infarten övergår i det som idag heter riksväg 13. Den går mellan Ängelholm och Ystad och på delen fram till Klippan följer den i stort sett helt och hållet den gamla banvallen. Det betyder att det finns fler spår...

Starx utanför Ängelholm låg Munka Ågård station. Inte mycket återstår.

Starx utanför Ängelholm låg Munka Ågård station. Inte mycket återstår.
Inne i Munka Ljungby finns däremot stationen kvar - idag en trevlig villa.
Inne i Munka Ljungby finns däremot stationen kvar - idag en trevlig villa.

Nu förstår vi varför här är parallella vägar. Till vänster gick järnvägen mot Ängelholm - till höger landsvägen.

Den skarpsynte hittar detta några kilometer öster om Munka Ljungby. Förklaringen är inte långt bort...

 

Skeldinge station
SkelderHUS huserar idag en keramikbutik

Det finns fler spår om man fortsätter vägen mot Klippan, men jag nöjer mig med dessa, och ställer istället frågan om namnen "Pyttebron" och "Pyttebanan"? Jo, så här var det:

Poeten och stinsen

I Ängelholm bodde en man som hette Johan Wilhelm Hall. Han arbetade på stadens sockerbruk som arbetare, och avancerade så småningom till snickeriförman. Hall var också poet och gav under många år ut populära dikthäften, som han tryckte själv och gav ut på eget förlag. Han hade brevkontakt med sin store idol Gustaf Fröding, och denne uttryckte sig mycket positivt om Halls dikter.

Hall skrev bl.a. detta:

Till boken och pennan

de stodo min lust och min håg

men ödesgudinnan

hon räckte mig - hyvel och såg.

Hall ägde en tomt i Ängelholm på den plats där stationen "Ängelholms Wärn" skulle byggas och fick då avstå en del av sin mark för stationsbygget. Hall hade höns (pyttor på skånska) och trots att dessa vaktades förekom det nog rätt ofta att Halls höns spatserade omkring på banvallen invid stationen - något som stinsen inte uppskattade.

Detta utvecklades till en schism mellan poeten Hall å ena sidan och stationens stins å andra sidan. Det hela hamnade till slut i tinget året 1918 och där dömdes Hall att böta två kronor för "förseelse mot stadens ordningsstadga".

Engelholms tidning bad Hall kommentera detta och svaret kom några dagar senare. Hall hade åstadkommit en hel visa på den då mycket populära melodin "Tre trallande jäntor";

Där gingo små pyttor på banan

som går genom Vången på sne'.

De hade den syndiga vanan

att kacka en smula breve'.

De trivdes ej inne i husen

och trodde sig vandra i fre'.

De gingo så trygga på grusen

och alla så plockade de.

Men stinsen han gjorde sig möda

och sade: det här får ej ske.

De glodde på kammen den röda

och alla så skrockade de.

Denna "visa" blev genast mycket populär i staden och sjöngs allmänt - till stor förargelse för stinsen, och med en ännu större popularitet för poeten och snickeriförmannen Hall.

Alltsedan dess kallades banan aldrig för något annat än "Pyttebanan". Och den lilla bron över Rönneå fick naturligtvis heta "Pyttebron".

Så 100 år efter en järnvägs premiär, och drygt 50 år efter dess slut, så finns alltså såväl spår att upptäcka, som muntliga traditioner vid liv. 

Källor:

  • Artikel av Lars Olov Karlsson om EKJ i Ängelholms hembygdsbok 1998
  • Artikel av Marianne Nivesjö om Johan Wilhelm Hall i Ängelholms hembygdsbok 1998

 

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2007-09-29

 


Anmäl
2007-09-29 17:49 #1 av: Cheyenne

Mina föräldrar har ett foto av mig och två av mina syskon när vi står på Pyttebron :)

Jätteroligt med nu- och dåfoton och en levande berättelse runt miljön.

Keep up the good work AndersE. Flört

Anmäl
2007-09-29 19:02 #2 av: Solveig

Det måste var väldigt trevligt för Ängelholmsbor att läsa dina artiklar, när t.o.m jag som knappt vet var det ligger läser dem med intresse. Skickar du in något till lokaltidningen? Häller med om att nu och då fotona var en extra finess.

Anmäl
2007-09-29 21:16 #3 av: [SvenA]

Mycket trevligt och bra skrivet man kan nästan kännahistoriens vingslag

Anmäl
2007-09-29 21:57 #4 av: AndersE

Tack ska ni ha!    Skrattande

 


Anmäl
2007-09-29 23:17 #5 av: Ello

Tack för historielektionen!
Roligt med repotage nästan hemifrån.Någon tågtrafik kan jag inte minnas,men dunkla minne av spår mellan Klippan- Östra Ljunby. Färdas så gott som dagligen på riksväg 13 och den gamla järnvägssträckningen.
Trots detta måste jag jag ha missat  stenkajen öster om Munka Ljungby ! Generad Stationen där hette  väl Skälderhus...eller?

Välbekanta bilder från Ängelholm, nu har jag fått kläm på sträckningen i stan.

 

Anmäl
2007-09-29 23:29 #6 av: Ingegerd

Tack för en trevlig beskrivning och fina bilder, Anders.

Anmäl
2007-09-29 23:29 #7 av: AndersE

#5 Skelderhus ska det vara. Jag ändrar!   ;-)

 


Anmäl
2007-09-30 11:59 #8 av: Monkey

Jättetrevlig artikel.

Anmäl
2007-09-30 13:45 #9 av: gurin

Mycket bra Anders! Vi har också en gammal banvall en kort bit utanför dörren. Här på Gotland finns inte tågen kvar. Kvar finns dock banvall och några stationshus.

I Dalhem har man en liten bit som "tågtokarna" kan pyssla med. I år fick de några metet tillbyggt. Därför ståtar nu Gotland på nytt med en järnvägsövergång.

mvh/gurin 

 

Anmäl
2007-09-30 14:00 #10 av: Cheyenne

Åh, min mormor och morfar möttes på tåget mellan Visby och Tingstäde 1936. Mormor var 16 år och på väg hem från sin skola i Visby och morfar var 21 år och gjorde sin millitärtjänstgörning på Gotland. Morfar blev blixtförälskad men vågade inte gå fram till mormor själv utan skickade fram en lumparkompis.

Trots sin ålder hade mormor svar på tal och sa "vill han bjuda ut mig får han göra det personligen".

Bifogar deras bröllopsfoto 4 år senare, dvs den 20 juli 1920.  

 

Anmäl
2007-09-30 14:27 #11 av: AndersE

#9 När jag bodde i Lidköping och  jobbade på F7/Såtenäs fanns också en nedlagd järnväg att söka spår efter. Det var en cykelväg på banvallen, några banvaktarstugor och liknande.

#10 Rart...

 


Anmäl
2007-09-30 14:45 #12 av: Cheyenne

#11

Eller hur..! Flört 

Och naturligtvist gifte de sig 1940...! 

Anmäl
2007-09-30 18:21 #13 av: KriAn

Anders den gamla Tunbanan har det getts ut en bok om. Den heter Tunbanan, Historien om Lidköpin-Kållands Järnväg av Åke Bergmer och Ingemar Landin. Utkom 2002 i Skara järnvägsmuseums regi. 

Jag träffade herrarna när dom var ute och åkte runt och följde bansträckningen i samband med att boken skrevs.

Anmäl
2007-09-30 18:24 #14 av: AndersE

#13 Kul!

Det är över tjugo år sedan jag bodde och arbetade där...

 


Anmäl
2007-09-30 19:36 #15 av: Gnidde
img226.pdf

#9 10 Detta intyg är utskrivet av postbiträdet David Nyström i Källunge där den smalspåriga järnvägen gick förbi mina farbröders gårdar. Jag tror att farbror Nyström även var på stationaen i Källunge.

 

Anmäl
2007-09-30 19:41 #16 av: AndersE

#15 Det är kul med gamla dokument. Roligt när de blivit sparade.

 


Anmäl
2007-10-26 17:26 #17 av: Tord

Mycket bra skrivet Anders. Läste det först idag. Känner ej alls till dessa trakter av vårt avlånga land, har knappt satt min fot där. Trots detta tycker jag att din artikel var mycket intressant.

I Bergslagen fanns Svartelfs Jernväg (SEJ) som löpte mellan Karlsdal och Grythyttehed. Karlsdal var även station längs Nora-Karlskoga järnväg (en del av Nora Bergslags Järnväg). Grythyttehed (år 1932 namnändrad till Grythyttan) var även station längs Bergslagernas Järnväg (BJ) som 1948 övertogs av SJ. Svartelfs Jernväg (SEJ) kallades i dagligt tal "Svartälvsbanan". Då Svartelfs Jernväg (SEJ) övertogs av SJ år 1910 döpte folkhumorn den till "Statens Enskilda Järnväg" pga förkortningen SEJ. Banan lades ned 1936. Därefter byggdes banvallen om till landsväg längs hela bansträckningen, och är så än idag. Åtminstone ett stationshus, Rockesholm, finns kvar. Dessutom finns en, eller möjligen ett par, banvaktsstuga/or kvar. Stationsnamnsskylten på Rockesholms stationshus målades över vid banans nedläggning, men för ett antal år sedan återfick "stationen" sitt namn. Även Limmingsvikens banvaktsstuga fick namnet ditmålat igen. Så idag kan man åka på Svartälvsbanan - med bil (eller motorcykel eller cykel etc).

F ö sägs det att Johan Olof Wallin (psalmdiktaren mm) höll sin allra första predikan i Rockesholms kapell, en bit från den forna stationen.

Anmäl
2007-10-26 18:06 #18 av: AndersE

#17 Ja, det finns mycket kul järnvägshistoria!

Och säkert väldigt mycket litteratur för den intresserade...

 


Anmäl
2007-10-26 19:41 #19 av: Ello

Senaste kortet i min lilla vykortsamling har anknytning till EKJ järnvägen.  Det visar järnvägsbron vid Gråmanstorp, banan passerade här över Bäljane å. Idag är det bilar som far fram över bron, uppväxt runt om så det är idag svårt att se dom prydligt lavade stenarna

Anmäl
2007-10-26 20:23 #20 av: AndersE

#19 Jodå, jag tror jag vet var det är...

Fin bild. Jag känner en läkare som bor inte långt därifrån.

 


Anmäl
2007-10-29 17:15 #21 av: Tom

Mycket trevlig artikel! Trots att jag inte har några rötter i området är det roligt att se att det finns spår kvar av svunnen tid om man bara letar lite.

  Tom

Ring och messa så mycket du vill för 140 kr/månad!

Just nu får du 20 GB extra surf och halva priset de tre första månaderna!

Klicka på den här länken till Vimla!

Anmäl
2007-11-09 09:16 #22 av: SusanneStromstedt

Bor du i Ängelholm Anders?Min yngsta syster bor där också med sin familj,sambo + 1 barn.Hon jobbar på skattemyndigheten.Om du varit där har du säkert träffat på henne...:-)

Anmäl
2007-11-09 09:30 #23 av: AndersE

Jag bor i Ängelholm, men brukar inte besöka skattemyndigheten...

;-)

 


Anmäl
2008-05-12 22:24 #24 av: signemo

Hej.

Vi i Halland har /hade också en pyttebana.

Den gick mellan Falkenberg- Limmared.Skrattande

sv.wikipedia.org/wiki/Falkenbergs_järnväg

 

Var rädda om varandra

Anmäl
2008-05-12 22:33 #25 av: AndersE

Var kom det namnet ifrån?

 


Anmäl
2008-05-12 22:49 #26 av: signemo

Jag tror det var för att den var smalspårig. Här kommer en till länk. EN man som heter Leif Elgh har skrivet en bok. Har den inte själv. Fastän järnvägen gick över åkrarna här. Få väl se till att läsa den :-)

http://www.historiskt.nu/smalsp/fj/fj_fakta_2.html

 

Var rädda om varandra

Anmäl
2008-05-12 23:08 #27 av: AndersE
#27 signemo, här är ett tips då man ska göra länkar...

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.