Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
30 - Din egen bok

En inspirerande bok

2007-09-03 16:05 #0 av: AndersE

I mässans stora myller av sökande forskare och skrikande utbud, viskade en liten bok på mig. Med lite bleka färger, men ett format som nästan smög sig in i min hand, och med ett pris som inte krävde överväganden.

Hinder för författarskapet

Jag tror många släktforskare har en dröm om att skriva en släktbok, men det finns många hinder på vägen mot den drömmen. Här berättar jag om en bok som kan hjälpa dig att komma över några av hindren. Boken heter "Att skriva om sitt liv" och är skriven av Inga-Lill Valfridson. Inga-Lill presenteras som andningspedagog, journalist och författare av flera böcker.

Att skriva om sitt liv

Boken består av två delar. Den första längre handlar om "Livskartan" och den andra delen är "Skrivarskolan". Inga-Lill menar att det finns väldigt goda skäl för alla människor att skriva en bok om sitt liv. Hon delar upp dessa skäl i tre grupper:

  1. Personlig utveckling - genom att skriva en bok om sitt liv kan du lära känna dig själv bättre. En sådan bok skriver man så klart för sig själv, men den kan sedan redigeras för att också kunna läsas av andra.
  2. Dokumentation - kanske skriver du boken för att lämna den till barn och barnbarn? Eller tänker du dig att lämna den till ett arkiv eller en förening? En bok med dokumentärt syfte skrivs från början för andra läsare.
  3. Ny livsplanering - du kanske känner att ditt liv behöver en vändpunkt, att något nytt behöver hända. För att kunna veta vilken riktning du vill ge ditt liv behöver du känna din historia - ta tillvara på det som varit bra, och försonas med det andra.

Det första och andra skälet har många likheter, och kanske kan det kännas "flummigt"? Det "flummiga" är ett inslag i boken, som jag både kan acceptera och tycka om. Även om man inte gillar det kan man ändå läsa boken, men kanske koncentrera sig på den andra delen?

Struktur och ordning

Inga-Lill lyfter fram hur viktigt det är att du har en tydlig avsikt med din bok innan du börjar skriva. Överhuvudtaget tycker jag om hennes tydliga struktur. Hon visar så bra hur saker ger sig själva om man gör dem i rätt ordning. Hon har ett härligt exempel från sitt eget författarskap - när hon väl kom fram till hur den första meningen skulle låta så skrev de första sidorna sig själv. Orsaken är ju naturligtvis att en bra början är lockande och anger tonen - inte bara för läsaren, utan även för författaren.

Livskartan

Den första längre delen av boken är en strukturerad handledning för att skriva en bok om sitt eget liv. I elva kapitel lotsar hon den blivande författaren genom den egna livshistorien. Hon har en mängd konkreta tips och råd på vägen.

Jag tror att man kan ha stor nytta av dessa råd även när man skriver om en annan människas liv - i en släktbok.

Skrivarskolan

Den andra delen av boken var den jag snabbt fastnade för då jag började bläddra i boken. De fem kapitlen heter:

  • Modet att skriva
  • Planering
  • En bra början
  • Människor och miljö
  • Scener och perspektiv

Mycket av det jag läser här har jag hört tidigare, men Inga-Lill skriver på ett sätt som verkligen lockar mig att också försöka. Nästan direkt efter att ha läst några sidor återvände jag till boken jag nu skriver på. Plötsligt vågade jag lämna det lite torra "rapporterandet" och istället skriva lite mer personligt.

Avskräckande - inspirerande

Inga-Lill har många exempel i sin bok. Fantastiska personskildringar av Strindberg, som skulle kunna få effekten att den blivande författaren blir avskräckt - "så kommer jag aldrig att kunna skriva". Men hon lyckas undvika den fällan och istället få mig att våga - åtminstone lite mer.

Att börja en berättelse

Så skriver hon till exempel om "början" på ett sätt så att jag precis förstår vad hon menar. I ett kapitel i min nya bok skall jag introducera min farfars far, genom att berätta om hans uppväxt. Först började jag så här:

"Gotthard föddes den 11 mars 1875 i Starby. Hans far, Johannes Olsson Ellerstrand, var målaremästare och född i Starby 1832."

Efter att ha läst i Inga-Lill Valfridssons bok ser början av samma kapitel ut så här:

"För mig är min farfars far en mycket fascinerande person.

Han kom från tämligen enkla förhållanden men nådde ändå samhällets höga toppar. Det kan därför vara lätt att tänka sig honom som en mycket målmedveten och karriärlysten person. Jag tror dock att en viktigare del i hans personlighet var en förmåga att skapa goda relationer med andra människor. Som vi snart ska se..."

En bok att rekommendera

Jag har inte ens läst Valfridssons bok i sin helhet, utan bara bläddrat i sidorna, med läsning här och där. Denna behändiga bok följer dock gärna med mig runt i huset, och slår nästan upp sig själv, för att försynt locka mig vidare i mitt eget skrivande.

-

Relaterade länkar

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2007-09-03

 

 


Anmäl
2007-09-03 16:44 #1 av: leja

Verkligen intressant. Jag tycker själv att inledningen är svårast. Hur får man tag på historien om människor man själv aldrig träffat och fångar intresset hos andra. Din nya inledning var verkligen lockande. Ser fram emot nya texter.

Cool 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-09-03 16:48 #2 av: AndersE

#1 Tack!

Precis så har jag ju tänkt. "Jag har ju aldrig träffat dem". Ändå är det så när man intresserat sig mycket för en ana så växer det fram en bild. Den är ju min egen, men jag kan ändå berätta om den.

(Jag hoppas ni såg att jag "lekte" lite med inledningen och avslutningen på denna artikel...)    ;-)

 


Anmäl
2007-09-03 18:45 #3 av: Cheyenne

Mycket matnyttigt och tack för att du lät oss tjuvkika i din nya bok ;)

Jag tror att det svåraste är att koma igång och att släppa alla tankar på att "jag kan inte skriva".

Själv läser jag 1-2 böcker i veckan och vet hur viktig inledningen är, dvs man ska fastna direkt i boken. Dock ger jag alla böcker en chans och har, vad jag minns, inte slutat läsa en bok mitt i. Mycket kan hända på vägen. Jag har läst böcker som varit bra rakt igenom, böcker som börjat bra men haft ett uruselt slut och böcker som man suckats sig igenon till sidan 203 och sen HÄNDER det något med berättelsen. Jag tror inte man kan vara helt ärlig om vad man anser om en bok utan att läsa HELA boken.

Jag tycker att förmågan att skriva och kunna berätta något är en sagolik kunskap.

I Stockholm finns det flertalet körer på temat "Alla kan sjunga". Undrar om det finns något motsvarande för de som önskar skriva men inte tror de kan....!? 

Anmäl
2007-09-03 18:54 #4 av: AndersE

Jag tror det finns rätt många skrivarkurser, men jag har aldrig gått någon.

Ett enkelt sätt att utvecklas som skribent tycker jag är det jag - och några andra här - provat. Gör ett inlägg med ett stycke som du skrivit. Låt andra komma med tips och kritik - gör om.

När man sedan tycker man fått ihop en lite mer färdig berättelse kan man lägga in en artikel här. Att se sin text "riktigt publicerad" gör dels att man själv upptäcker sådant man inte sett tidigare, men också att fler kan läsa och komma med tips.

 


Anmäl
2007-09-03 18:59 #5 av: AndersE

(#3 Min sambo är utbildad ledare i sådan "alla kan sjunga"...)

 


Anmäl
2007-09-03 19:02 #6 av: Cheyenne

#4 Det där var väldigt bra exempel på hur andras åsikter, kommentarer och förslag kan hjälpa en att se mer nyanserat på det man skrivit.

Tror att mycket av min skrivkramp har med att göra att jag vill återge Axel Elliot som den person han var. Han var verklig och har funnits. Vann flera uppsatstävlingar på gymnasiet men de uppsatserna var ju fictions.  

Anmäl
2007-09-03 19:41 #7 av: AndersE

#6 Jo, men så är det ju. Man vill ge en såväl levande, som sann och rättvis skildring som möjligt.

Två källor är ju då outstanding:

  • andras vittnesmål, antingen i skriven eller inspelad form
  • "eget vittnesmål" dvs om den man skriver om själv har skrivit texter. Just nu skriver jag ju om farfars far, och han har lämnat små verser efter sig.

Annars får man ju göra som jag skriver i #2 - utnyttja den bild man ändå själv skapat sig. Typ: "Jag tänker mig honom som en person som...", "I den här situationen tror jag att han...".

Det går ju att utveckla ännu mer. Jag kan tänka mig att man blandar faktaredovisning, med små "dramatiseringar" - så länge man klargör att det är "fiction" baserad på fakta och "känsla".

 


Anmäl
2007-09-04 01:07 #8 av: AndersE

Ett annat ställe jag ändrade efter att ha läst lite i boken är introduktionen till "Dagen H". Från början var det några torra rader om att det var 40-års-jubileum, men efter att ha läst lite i boken ändrade jag, och försökte skriva för att dra in er läsare i berättelsen. Även om jag inte lyckas hålla tråden hela vägen genom artikeln så tycker jag början blev rätt bra...

"I den lilla blå bilen fanns inga säkerhetsbälten, så jag kunde sätta mig mitt i soffan och krypa fram mellan framsätena, och lyssna... Vid ratten satt pappa och till höger satt farbror Ville med sin basker på huvudet och transistorradion i knät. Jag var sex år, och med om något historiskt."

Håller ni med?    ;-)

 


Anmäl
2007-09-04 08:06 #9 av: chrissan

Ja, det var mycket bättre. Ingressen gjorde att man blev nyfiken på artikeln och gav genast en tidbild som man kunde se framför sig. "inga säkerhetsbälten" placerar snabbt in den mentala bilden i en annan tidsepok.

Anmäl
2007-09-04 22:27 #10 av: AndersE

#9 Tack!

 


Anmäl
2009-08-24 09:48 #13 av: AndersE

Är det någon som är i "skrivartagen" och behöver inspiration?

 


Anmäl
2010-07-23 11:13 #14 av: mbss

Någon som vet vart den där boken går att köpa? Har sökt runt lite men inte kunnat hitta den..

Anmäl
2010-07-23 11:44 #15 av: AndersE

Den verkar vara slutsåld och jag hittade den inte på Tradera eller nätantikvariaten heller.

 


Anmäl
2016-02-27 05:27 #16 av: Mandra

Tack för alla fina tips. Har precis själv börjat skriva på min släkts historia, dvs delar av den. Just nu samlar jag mest material, finns en del skrivet både om och av mina släktingar. Jag har lite problem med var jag ska börja. Men det löser sig kanske av sig själv. :)

Anmäl
2016-02-27 06:05 #17 av: AndersE

Mandra, det finns ganska mycket tankar och idéer på sajten just om att skriva.

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.