Annons:
Etikettsläktforskning-artiklar
Läst 14924 ggr
AndersE
12/23/07, 12:46 AM

Julkola med associationer

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Dan före dan före dan hade vi kokt julkola hemma. Receptet har jag fått från mamma som fått det från sin styvmamma. Så redan där fanns en anknytning bakåt. Men efter att kolan kokt sina timmar, hällts upp på plåt, svalnat och vi började klippa och vira in i papper slog det mig!

Jag stod där och klippte den sega kolan och mina söner virade in i smörpapper. Plötsligt såg jag en scen för mitt inre. Nästan identisk, fast i en annan del av landet och i en annan tid…

Min mormors farmor Anna Maria föddes 1825 i Grevbäck lite norr om Hjo i Västergötland. Hon var det andra oäkta barnet till Cajsa Jansdotter. Jag vet inte mycket om Anna Marias uppväxt, men hon gifte sig 19 år gammal med en soldat. (Hennes morfar var också soldat.) Med soldaten Magnus Frost fick hon fem barn, varav ett dog sju år gammalt. När den yngste sonen var ett år dog Magnus och Anna Maria blev ensam. Den yngste sonen dog sedan och Anna Maria bodde som änka med sina tre barn i Fröbäcken, Kyrkefalla i nuvarande Tibro i Västergötland.

Kyrkefalla kyrka

Kyrkefalla kyrka

I närheten av Kyrkefalla kyrka, i ett litet torp som kallades Sandstugan, bodde Johannes Larsson. Han hade blivit änkling en månad efter att Anna Maria blivit änka, och han levde nu tillsammans med sin svärmor och sina fyra barn. Johannes gifte sig 1861 med Anna Maria och hon flyttade in i den lilla stugan.

Många år senare beskrev August Carlsson sina minnen av Johannes så här i sin dagbok:

  • "Den gubben hon sist var gift med minns jag, var gumman ingen skönhet så kunde gubben inte häller skryta av något vida utseende. Han hade säkert i ungdomen varit rätt stor o kraftig. Nu var han kutryggig och stel i kroppen och var som en bult men sådana var gubbarna över lag på den tiden. Han var tämligen långlagd i ansiktet å käken som darra hängde slappt ner."

Johannes och Anna Maria bodde alltså med sina barn och Johannes svärmor i ett litet torp med ett rum. Där fick de så småningom också fyra nya barn tillsammans.

Sandstugan

Sandstugan

August Carlsson har vid flera tillfällen berättat om stugan och om Anna Maria;

  • "Sandstugan som förr låg där i skogskanten var ett torp till prästgården. Det var väl inget vidare jordbruk, kanske dom kunde ha en ko eller ett par och stugan var liten och oansenlig, bara ett rum i ena änden, mot landsvägen. Stugan låg med gaveln mot landsvägen. I det rummet bodde hela familjen. Till vänster när man kom in i den lilla förstugan var en liten avbalkad skrubb och den saknade fönster, ljus släpptes in genom dörren, när man öppnande den. Där hade Sandstugegumman lite handelsvaror såsom kaffe, socker, snus och sill samt konfekt å karameller. Folk hade inte så stora anspråk på snygga affärer på den tiden. Damm å spindelväv gick ju an men råttorna voro ändå värre att husera."
  • "Jag kommer ej ihåg vad gumman hette, men minnes henne förövrigt så mycket mer. Hon hade lite handel, mest karameller och sådant där, men även socker och kaffe och snus, tobak m.m. Hon hade det där i en liten skrubb till bod, till vänster i förstugan, samma stuga som är nu:"
  • "Å alla marknader och auktioner, samt andra tillställningar var "Sandstuvekärringen" närvarande och satt tjock och påbultad vid sitt bord. Att hon hade tagit på sig mycke kläder var inget att klandra, det kunde nog behövas, kallt som det var många gånger, men vad vi barn inte tyckte om, var hennes vresiga sätt. Hon var alltid sur och så ut att vara på misshumör. Hon hade nog sådant utseende också, brett ansikte, håret hängde i kladdar ner över den låga pannan, buskiga ögonbryn. Gumman satt alltid och titta under lugg, som om hon lurat på att få se någon stjäla från henne. Näsan var kort och nedtryckt på mitten, som om hon hade fatt ett hårt slag över näsan. Munvikorna voro neddragna på den för övrigt breda munnen. Jag minns en gång, det var då auktion efter morfar nere i gamla gården. "Sånnstuvekärringen" hade sitt karamellbord inne i stugan, det var längst fram till höger. O, Gud! Jag minnes all den härlighet jag såg på det lilla bordet. Där låg utbrett papperskarameller med fransar och granna märken på och så låg där högar med sockerpinnar och enstuversbitar och pastiljer och det ändå härligare, det var olika figurer av socker så hade hon t.ex. ett par små ljusröda strumpor eller vad det skulle föreställa av socker. O, vad jag önskade jag hade ägt dom. Slutligen kom jag mig för att be far om 4 öre, som de skulle kosta, för att få köpa dom. Han blev arg och tyckte att jag inte gjorde med att drussla bort pengar, några bad för mig, att jag skulle få dom, men då ställde han till ett jädrans väsen, så jag smet ut ur stugan och grät. En stund senare blev det ett farligt väsen inne i stugan. Några hade stulit en karamell från käringen, det blev raj därinne. Bramma-Staves Anna blev fast och fick erkänna att hon tagit karamellen, hur det slutligen gick vet jag inte, för jag gick inte in sedan."
  • "Jag minns så väl "Sånnstûvekärringa" som hennes butik, fast jag var inte inne där mer än ett par gånger, för vi handla på den tiden hos Lindgrens vid kyrkan. Sånnstûvekärringa var rätt kraftig, stort å brett ansikte, ögonen satt långt isär, näsan var tillplattad på mitten, ansiktet väldigt skrynkligt och det svarta håret hängde i ovårdade testar ner över den låga pannan. Hon hade alltid en trumpen uppsyn och drog hon på mun nån gång såg det ut som ett elakt grin. Hon sågs alltid mycke påbultad med kjolar och tröjor å schalar å huvudduk. I synnerhet när hon satt vid sitt karamellbord där det var någon auktion eller någon tillställning. Där saknades aldrig käringen. Hon hade varit gift två gånger."

Nu förstår ni kanske min tanke där vid köksbänken, då jag klipper kolan och mina söner virar in i smörpapper. För 120 år sedan hade kanske Anna Maria kokt sin kola i det lilla torpet intill kyrkan. Och medan hon klippte den i lagom stora bitar fick barnen snurra in den i papper, och ett av de barnen var min mormors far Thure.

Thure Johansson

Thure Johansson

Så lyckas alltså julen än en gång knyta band mellan dåtid och nutid. Och även om tiderna är annorlunda och skillnaden mellan Anna Marias lilla torp och min villa är stor, så kanske hon språkade lite med sina barn under arbetet på samma sätt som jag gjorde med mina barn då jag klippte den julkola som ledde tankarna tillbaka till mormors farmor.

Relaterade länkar

Av: AndersE

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('AndersE'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('AndersE', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-12-22
Annons:
chrissan
12/23/07, 10:00 AM
#1

Vilken trevlig julartikel!

Monkey
12/23/07, 10:25 AM
#2

Tack för dina associationer.

AndersE
12/15/08, 10:36 PM
#3

Idag har jag kokt kola med töserna. Det återstår ännu en del klippande och virande, men det får jag och mina tankar klara själv.

Töserna sover…

Cheyenne
12/15/08, 10:56 PM
#4

Och jag slog mig själv med häpnad igår. Tror aldrig jag varit så pysslig.

Gjorde egen Basilikavinäger och Rosmarinolja efter recept från en veckotidning. Skall bli julklappar.

http://www.hemmetsjournal.se/jul/Julpyssel/Ga-bort-present-Basilikavinager/

http://www.hemmetsjournal.se/jul/Julpyssel/Ga-bort-present-Rosmarinolja/

Hittade nästan exakt likadana etiketter men ska kalla in syrran som får texta (jag skriver som en kråka).

AndersE
12/15/08, 11:29 PM
#5

#4 Kul med "himmalavat". Varför inte göra etiketter på datorn?

Cheyenne
12/15/08, 11:57 PM
#6

#5 För innan jag har fått texten att sitta där den ska, dvs i mitten (jag har också hjärtan på mina etiketter) så har jag nog hunnit få ett nervöst sammanbott.

Skrikandes

Annons:
Upp till toppen
Annons: