Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
22 - Livsöden

Gåtan Hedström - och svaret!

2008-02-25 18:51 #0 av: AndersE

På Proveniens ställdes för knappt ett år sedan en fråga om en okänd person - N Hedström. Här kommer berättelsen om hur den till synes olösliga gåtan blev en komplett historia!

GÅTAN HEDSTRÖM

 

N HEDSTRÖM

Gravstenen

På norra sidan av Borgviks kyrka står den här gamla gravstenen, helt ensam på en plats av kyrkogården där det inte finns eller har funnits några andra gravar. Markens beskaffenhet på stället är mig veterligt sådan att berget går upp ganska långt och det sannolikt är alldeles för grunt för kistgravar. På stenen står:

* 4/4 1832 + 19/10 1870

Sockeln har sjunkit ganska djupt efter alla år men lyfter man upp grästuvorna framför, kan man läsa längst ner under årtalsraden: PSALMEN 476:3. För att kunna se den rätta versen får vi då gå tillbaka till 1819 års stadfästa psalmbok, den som var gällande vid tiden för Hedströms död och då lyder versen:

Min själ går fri ur dödsens dal,
Där bojan man begrafver;
I himlen, bland de trognas tal,
Umgängelse hon hafver.
Säll den, som är i herrans hand!
Säll den, som hem till fridens land
Från lifvets stormar hunnit!

De flesta Borgviksbor, både förr och nu, samt alla vi med anknytning till Borgvik på ett eller annat sätt, har väl någon gång undrat över vem N HEDSTRÖM var och varför hans gravsten står på denna märkliga plats, så också jag.

När jag i min barn- och ungdom vistades i Borgvik om somrarna, frågade jag de äldre släktingarna om vem denne Hedström var och varför hans gravsten står på denna undanskymda plats. En teori jag hörde, var att det skulle ha varit en person som tagit sitt liv, alltså en självspilling, men ingen visste riktigt säkert.

Det hela föll mer eller mindre i glömska men sedan jag blev lite äldre väcktes min nyfikenhet på nytt, bakom namnet måste ju ha funnits en individ och för en tid sedan beslutade jag mig för att försöka få fram lite fakta om det här, som Ni kommer att få ta del av här.

Ett argument som stöder själmordsteorin kan ju vara att "graven" ligger avsides och inte tillsammans med övriga begravda sockenbor, men ganska snart insåg jag att argumenten mot att han skulle vara en självspilling är fler än de för.

Vid tiden för Hedströms död, 1870, var det belagt med stor skam och vanära inför både andra människor och inte minst Gud, att ta sitt eget liv, självspillingarna begravdes visserligen avsides, i tysthet men utan gravstenar för att så snart som möjligt bli bortglömda.

Vem var Hedström?

Det var inte lätt att få hål på bubblan. Ingenstans i Borgviks kyrkoarkiv vid tiden för sin död finns någon Hedström angiven. Inte i död- och begravningsböckerna, inte i husförhörs-längderna eller någon annanstans vilket innebär att han vid sin död inte var kyrkoskriven i Borgviks socken utan i någon annan församling.

I vilket fall måste han ju haft någon anknytning till Borgvik och dessutom varit relativt välsituerad med tanke på hans för tiden storslagna gravmonument, då de flesta döda jordades utan någon gravsten eller minnesmärke alls efter sig, i enstaka fall ett hemsnickrat enkelt litet träkors, bortruttnat efter några år, som gravvård.

Eftersom han inte fanns i Borgvik och jag inte hade en aning om i vilken socken eller rent av landsända han avled den 19/10 1870, blev det genast mer komplicerat än vad jag hade räknat med från början. Jag beslutade mig för att försöka börja söka systematiskt och i första hand i Värmland och gå igenom död och begravningsböckerna för Värmlands socknar från A till Ö, år 1870 för att försöka finna honom.

Turligt nog kom jag inte längre än till "B" och Bro socken där jag hittade "Arrendatorn Nils Nilsson Hedström på Hammars säteri", avliden den 19/10 år 1870. I Bro församlingsbok för år 1870 kan man då läsa:

Arrendator Nils Nilsson Hedström, född 1832 i Borgvik,
Hustru Selma Juliana Åsberg, född 1842 i Strömstad
dotter Maria Carolina, född 1866 i Bro
dotter Anna Emilia, född 1870 i Bro

Nils Hedström med hustru inflyttar till Hammars säteri i Bro socken 1866 från hemmanet Närbyn i Gillberga.

Ursprunget

Tack vare de uppgifterna kunde jag spåra honom som född i Torserud, Borgviks socken år 1832 som yngst av sex syskon, son till avlidne brukaren Nils Larsson och hans hustru Maria Larsdotter.

Fadern avled i september 1831 av oangiven sjuka ( sju månader före Nils födelse), och modern Britta Larsdotter gifte om sig 1836 med Nils Persson från Närbyn i Gillberga, som varit i tjänst på gården som dräng i några år, jag återkommer till dem senare.

Nils Hedströms levnadsbana
Torserud i Borgvik var vid den här tiden ett stort hemman och jordägarna var av ålder tämligen välbärgade, så även Nils mor och styvfar.

År 1854 flyttar Nils från föräldrahemmet i Torserud till Vreta klosters socken i Östergötland, där han på Sjögestads egendom står antecknad som "lantbrukselev". Under sin vistelse där tar han sig namnet "Hedström".

Därifrån flyttar han 1856 till gården Torp i Vånga församling i samma landskap, där han arbetar som rättare. År 1859 flyttar han tillbaka till Borgvik och föräldragården i Torserud och sedan 1864 till Närbyn i Gillberga där han står antecknad som brukare.

I husförhörslängden finns en anteckning om attest att i Strömstad ingå äktenskap med fröken Selma Juliana Åsberg, född 1842, dotter till en sjökapten där.

Hon flyttar till Närbyn i Gillberga i mars år 1866 och makarna flyttar i juli 1866 till Hammar i Bro socken där Hedström står som arrendator av säteriets jord- och skog. På Hammar föds två döttrar, Maria Carolina f. 1866 samt Anna Emilia f. 1870. Nils Nilsson Hedström avlider på Hammar den 19/10 1870 på grund av sjukdom och jordfästningen äger rum i Bro kyrka den 29/10 samma år. Tyvärr finns ingen dödsorsak angiven i dödboken, eftersom prosten Wikland i By, som skrivit in dödsfallet, uppenbarligen var mycket sparsam med dylika uppgifter i kyrkböckerna, både i moderförsamlingen By och annexförsamlingarna, bl. a Bro.

Efter dödsfallet

Nils Hedströms jordfästning äger alltså rum den 29/10 1870 i Bro kyrka. Redan den 15/11 förrättar man bouppteckning på Hammar efter honom.

Ingressen till bouppteckningen 15/11 1870

Bouppteckningen visar ett överskott i dödsboet på drygt 6000 riksdaler, en ansenlig summa på den tiden. I bouppteckningen finns också poster som läkarvård och mediciner från Säffle apotek, vilket ytterligare stöder påståendet att han inte tog sitt eget liv.

Gravplatsen

Var liket förvarades efter jordfästningen i Bro kyrka den 29/10 1870 finns det inga dokument eller anteckningar om men generellt i en del församlingar jordades inga lik under den kalla årstiden när jorden var tjälad. Man använde istället en så kallad vintergrav, där man förvarade liken tills tjälen var borta och det gick att gräva separata gravar. En vintergrav kunde vara en källare under kyrkan, ett större murat utrymme under jorden utomhus eller helt enkelt någon större bod i anslutning till kyrkogården.

Hur denna vintergrav såg ut just i Bro är okänt men i ett protokoll angående kyrkogårdens utvidgning i Bro från år 1871 nämns faktiskt "vintergrafven", så det är uppenbart att där fanns en sådan. Att det däremot skulle ha varit tjäle redan i månadsskiftet oktober-november verkar osannolikt men tyvärr får vi inte reda på hur eller var Hedströms lik förvarades tills vidare. På 1890-talet kom en generell förordning att vintergravarnas tid var förbi, liken skulle jordas direkt efter jordfästningen.

Däremot i ett kyrkostämmoprotokoll från Borgviks församling, daterat den 11 juni 1871, beviljar kyrkostämman en ansökan från änkefru Selma Hedström från Hammar i Bro socken att upplåta en gravplats sydväst om sakristian om en yta på trettiosex kvadratalnar, (12.71 kvm) , till en kostnad av trettio riksdaler riksmynt.

Detalj av bild från ca år 1900

Detalj av bild från ca år 1920

Här ser vi klart och tydligt den ursprungliga platsen för Hedströms gravplats, stenen med den karaktäristiska snedbrutna kolonnen, en bra bit sydväst om sakristian och enligt mina mätningar och beräkningar ungefär på samma plats som Karl Johan Mobergs och Emil Johanssons gravar idag finns.

Först trodde jag att kolonnen någon gång gått sönder eftersom den verkar "snedhuggen" men tydligen skulle det vara så från början, i annonsen nedan från 1800- talets senare hälft ser vi att det skulle vara "bruten" kolonn.

Annons för gravmonument 1890-talet

Jämförelse, ca år 1900 och år 2007

Då vet vi alltså att det var just här som N HEDSTRÖM blev jordad 1871, men varför står gravstenen nu ensam på andra sidan kyrkan?

Några dokument som berättar om "flytten" finns tyvärr inte, gamla gravböcker och gravkartor från den här tiden finns inte bevarade men man kan ju anta att gravrätten från 1871 på kanske femtio år, var förverkad en bit in på 1920-talet och ingen släkting hade intresse av att förnya den. Alla platser på den lilla trånga kyrkogården behövdes för nya gravar och de gamla gravarna behövde användas på nytt.

Kyrkovaktmästaren tyckte kanske att det var synd att bara ta bort och förstöra ett trots allt så storslaget, ovanligt och spektakulärt gravmonument för Borgviks lilla kyrkogård som Hedströms, utan flyttade helt enkelt över det till den norra sidan för att bevara det för framtiden där det ännu står kvar än idag, år 2007. Andra teorier mottages tacksamt av undertecknad.

Änkan

Selma Hedström, som endast var tjugoåtta år när hon blev änka, bor kvar på Hammar i Bro till år 1872 då hon tar döttrarna med sig och flyttar tillbaka till sin födelseort, Strömstad där hon år 1873 ingår sitt andra äktenskap med handlanden Anders Pejlitz, f. 1838 och får flera barn med honom.

Döttrarna

Dottern Maria Carolina, f. 1866 ingår år 1889 äktenskap med komminister Anders Magnus Nilman i Grinstad på Dal, född i Östra Fågelvik 1855, sedermera komminister i Göteborgs domkyrkoförsamling och slutligen utnämnd till kyrkoherde i Örgryte församling, Göteborg. Äktenskapet var barnlöst och Anders Magnus Nilman avlider 1927 i Göteborg och hustrun Maria Charlotta, f. Hedström avlider år 1946.

Dottern Anna Emilia, f. 1870 ingår år 1903 äktenskap i Strömstad med Anders Wilhelm Lundgren, f. 1867. I äktenskapet fanns flera barn. Anders Wilhelm Lundgren avlider år 1954, och Anna Emilia år 1957, båda i Strömstad.

Kyrkoherde Anders Magnus Nilman

Modern och styvfadern

Hedströms mor, Maria Larsdotter och hennes man Nils Persson bor kvar på hemmanet i Torserud, och blir med tiden tämligen välbärgade.

Nils Persson var en mycket respekterad person i Borgviks socken, han blir med tiden både nämndeman och kyrkvärd samt ledamot i kyrkorådet och sockenstämman och man ser hans namnteckning på många kyrkoråds- och sockenstämmoprotokoll. Nils Persson avlider 1884 av leukemi och hustrun Maria Larsdotter avlider 1889 av ålderdom.

Bägge vilar i "Kyrkovärden Nils Perssons, Torserud, familjegraf".

Graven, som finns kvar på Borgviks kyrkogård, är belägen i raden vid den östra kyrkogårds-balken och är en så kallad "fondgrav", vilket innebär att bemedlade personer förr kunde sätta in en större summa pengar på en fond i kyrkans regi vars avkastning gick till gravens underhåll " för all framtid". Nils Perssons familjegrav är en av de få fondgravar som fortfarande finns kvar i Borgvik.

Kyrkovärden Nils Perssons familjegraf

Nu vet vi vem N HEDSTRÖM var och jag avslutar med hela psalmen 476 av Johan Olof Wallin i 1819 års stadfästa psalmbok:

  1. I världen är jag blott en gäst,
    Mitt liv som skuggan farit;
    Det haver, då det var som bäst,
    Blott sorg och möda varit.
    Men målet syns, och innan kort
    Jag vandrar nöjd den vägen bort,
    Där ingen vänder åter.
  2. Ej mer lik en förlorad son
    Jag drivs kring fjärran länder:
    Min själ som längtar härifrån
    Till Fadern glad hemvänder.
    Han möter mig så kärleksfull,
    Benådar mig för Jesu skull,
    Och fröjd det blir i himlen.
  3. Min själ går fri ur dödens dal,
    Där bojan man begraver;
    I himlen bland de trognas tal
    Umgängelse hon haver.
    Säll den som är i Herrens hand!
    Säll den som hem till fridens land
    Från livets stormar hunnit!

November 2007
Peter Borg

Källor:

• Borgviks kyrkoarkiv (Värmlandsarkiv)
• Bro kyrkoarkiv (Värmlandsarkiv)
• Näs häradsrätt, bouppteckningar 1870 (Värmlandsarkiv)
• SVAR på webbenGenline på webben
• Anders Edestam: Karlstads stifts herdaminne (om A.M Nilman)
• Värmlands läns adresskalender 1894 (annonser)
• S. Överström: Bilder ur Kroppa sockens historia (om vintergravar)
• Fredrik Carlsson: Borgvik förr och nu utg. 1904 ( gammal bild på kyrkogården)
• 1819 års stadfästa psalmbok
• Egna bilder, tagna år 2007
• Bild från vykort ur egen samling

Av: svenne

Datum för publicering

  • 2008-02-25

 


Anmäl
2008-02-25 19:36 #1 av: AndersE

För undvikande av missförstånd - det är alltså svenne som gjort allt arbete bakom och med denna fascinerande historia.

Själv tänker jag på hur många historier det finns "därute" som väntar på att få berättas. Nog har vi väl alla gått förbi en gravsten som väcker nyfikenhet...

 


Anmäl
2008-02-25 20:04 #2 av: Cavinka

Tack så mycket för en mycket fin och intressant berättelse. Precis som du säger Anders, så väckte en gravsten på vår kyrkogård, Naverstad i norra Bohuslän, min nyfikenhet.

Det har nu resulterat i en mikrohistoria som inom ett par veckor går till tryckning.

Anmäl
2008-02-25 20:43 #3 av: AndersE

#2 Det låter ju spännande. Vill du berätta mer?

 


Anmäl
2008-02-25 20:45 #4 av: gurin

En fin och spännande berättelse. Personligt berättad, med ett tydligt berättarjag och tillika en enkel genomgång av hur forskningen gått till.

Sådana läser jag gärna fler av.

mvh/gurin 

Anmäl
2008-02-25 21:45 #5 av: AndersE

#4 Håller fullständigt med!

Det var kul att fälja hur detektivarbetet gick till.

 


Anmäl
2008-02-25 23:06 #6 av: chrissan

Jättefint Svenne! Det är roligt med kyrkogårdar och sedan du satte in första frågan har jag börjat ta bilder på gravmonument med mobilkameran för vidare forskning. Man kan finna de mest otroliga öden på småorter.

Anmäl
2008-02-26 00:10 #7 av: leja

Mycket kul och intressant. Kul att följa dektektiv arbetet. Ser fram emot fler berättelser.

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2008-02-26 00:11 #8 av: Cavinka

Jag tror att jag har berättat om Frithiof Andersson som var anställd av Bröderna Nobel i Baku. Han tillbringade tolv år med att resa jorden runt och leta efter naftaförekomster.

Jag har också berättat om hans bröder Filip och Emil. Filip officer i Vaxholm, det var han som fick en orden av tsaren och Emil, läkaren som skrev så fantastiska brev och berättade om sina olika tjänstgöringar han hade som läkare.

 

Det har nu blivit en berättelse om dessa tre bröder och det som var allra viktigast för dem. Det var den gård de växte upp på här i Bohuslän. Gården finns fortfarande kvar och ägs och drivs idag av ett holländskt par som sysslar med mjölkproduktion. 

Anmäl
2008-02-26 01:53 #9 av: Tord

Mycket intressant och läsvärt. Finns det några levande ättlingar idag?

Anmäl
2008-02-26 08:59 #10 av: zachs

Visst är det en härlig känsla när alla bitar faller på plats? Intressant läsning!

Anmäl
2008-02-26 14:36 #11 av: svenne

#9 Ja, det finns ättlingar. Äldsta dottern och hennes make, kyrkoherde Nilman i Örgryte var barnlösa, däremot den yngre dottern i Strömstad hade barn i sitt äktenskap som jag har identifierat i bl.a dödboken 1947-2006. Jag har dock inte gått längre med den biten, någonstans måste man dra gränsen så att informationen inte blir för tung för läsaren, men det går ju att spinna vidare på om man vill.

Tack för Era vänliga ord. Det har varit kul att ta reda på detta, och det är ju som med släktforskningen rent generellt:

Det är inte själva målet som är det roligaste, utan vägen dit!

Anmäl
2008-02-27 20:04 #12 av: Wikli

Trevlig berättelse! Det är kul att följa detektivarbetet.  F ö var prosten Wikland i By min farfars farfars far!

Anmäl
2008-02-27 21:20 #13 av: svenne

Där ser man!
Utan att titta i facit så tror jag mej minnas att prosten Mattias Leonard Wikland, kyrkoherde i By, var född i Bjurtjärn. 1801?
Om jag inte minns fel så avled han på By prästgård år 1881.
Rätta mej om jag har fel.

Anmäl
2008-02-28 00:06 #14 av: Solveig

Mycket intressant läsning och jag tror din teori om varför stenen flyttades är helt riktig, man kan ju inte bara slänga bort en fin sten! Jag önskar att fler skulle tänka så.

Anmäl
2008-02-28 21:01 #15 av: Smulan

En jättefin berättelse Svenne! Roligt att följa ditt arbete, och så trevligt du måste ha haft "under vägen"!

 Allt gott! Anita

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.