Annons:
Etikettamerikasläkt-artiklar
Läst 15667 ggr
AndersE
3/29/08, 11:27 PM

Borg - en svensk emigrant

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Till Amerika utvandrade 1,3 miljoner från Sverige. Av dessa kom 100 000 från Värmland och av dessa var 575 från Borgviks församling. Detta är berättelsen om en av dessa utvandrare.

Familjen i Sverige

Norra Borgvik - Vykort daterat 1915

I Värmland, några mil väster om Karlstad låg i slutet av 1800-talet ett litet soldattorp. Det låg i Sluskerud, ungefär mittemellan vägskälet i Norra Borgvik och avtagsvägen till Värmerud. I det torpet bodde indelte soldaten Ernst Borg och hans hustru Klara, född Johannesdotter. Ernst Borgs tjänstgöringstid som soldat varade mellan 1881 och 1911 men familjen bodde kvar på soldattorpet till 1915 då det totalförstördes vid en eldsvåda.

Ernst och Klara Borg - foto från 1930-talet

Efter sitt avsked 1911 återtog Ernst Borg sitt gamla yrke som sadelmakare, vilket han lärt sig av sin far, Svante Laurentius Larsson i Norra Borgvik. Efter branden flyttade Borgs ner till bruket i Borgvik - först till "Streta", en byggnad i närheten av kvarnen, sedan till Fallet och slutligen till en av bostäderna vid smedbruket.

Karl Algot Borg

Ernst och Klaras son Karl Algot föddes 16 februari 1884 i det lilla soldattorpet, där han också växte upp. I övre tonåren fick han arbete vid snickerifabriken i Borgvik.

Den gamla snickerifabriken i Borgvik - foto från 1940-talet

Algot var mycket duktig på att rita och teckna och han ritade några karikatyrer av kontorspersonalen som sattes upp på plankväggarna inne i fabriken. Detta oerhörda tilltag ledde till att han omedelbart fick sparken och därmed var han bannlyst i arbetsgivarkretsarna. Algot bestämde sig då för att göra som så många andra, nämligen emigrera till Amerika. Hans mor hade två systrar i USA samt en bror, Fredrik Ahlstrand som bodde i New York.

Resan till Amerika

Algot var 19 år gammal då han lämnade sitt föräldrahem för att ta tåget till Göteborg. Den 4 december 1903 stod han på kajen, redo att kliva ombord på nordsjöångaren "Romeo" för vidare färd mot Hull på Englands östkust.

"Emigrantångarens avgång" - vykort daterat 1905

"Romeo" var byggt 1881, ägdes av Wilsonlinjen och trafikerade rutten Göteborg - Hull. Hon var cirka 80 meter lång, och hade plats för 38 passagerare i första klass, 18 i andra samt 780 i tredje. Vittnesuppgifter från denna typ av fartyg säger att standarden i tredje klass var dålig och de hygieniska förhållandena rent vidriga. Resan till Hull tog ca fem dagar. Romeo var inget stort fartyg och därmed känslig för stormar och hårt väder så många blev rejält sjösjuka och for illa i största allmänhet under resan över Nordsjön. Väl framme i Hull valde många att ta in på ett s.k. emigranthem något dygn för att vila sig efter den obekväma båtresan och få lite ordentlig mat innan tågresan till Southhampton, eller som i Algots fall, Liverpool på Englands västra kust anträddes.

I Liverpool använde Algot sin tredjeklassbiljett för att gå ombord på White Star-ångaren "Rms Teutonic" som skulle gå från Liverpool den 10 december 1903. Biljetten hade kostat hela 16 pund, men den var betald av morbror Fredrik i New York.

White Stars ångare "Cedric" lämnar Liverpool - vykort daterat 1905

Rms Teutonic

Teutonic var byggd 1889 och vägde 10 000 ton - fem gånger mer än Romeo. Båtresan från Liverpool till New York tog sju dagar och man gick i hamn den 17 december. I New York blev Algot som alla andra granskad av den nitiska immigrationsmyndigheten på Ellis Island.

Ellis Island var i bruk 1892-1924

Algot hälsoundersöktes och förhördes innan han tilläts beträda amerikanskt fastland. Av handlingarna kan man utläsa att han var en svensk 19-årig ogift arbetare, blond, något över medellängd och med god hälsa. Därmed fick han fortsätta sin resa till White Star-piren på västra sidan av Manhattan. Där fick han så ta sina första stapplande steg i den nya världen.

Man får väl anta att det första Algot gjorde var att söka upp sin morbror Fredrick på 111 East 59th street. Kanske fick han också fira jul där. Däremot har Algot berättat att han vid ett tillfälle sökt upp en av sina mostrar i USA. Hon ska då bestämt ha förnekat sitt släktskap med honom och bedyrat att hon inte alls hade någon syster i Sverige (troligtvis av rädsla för att få honom "på halsen").

Livet i det nya landet

Algots första arbete i det nya landet bestod av att hjälpa till vid ett kyrkbygge som utfördes av svenskar och på så vis halkade han in i den byggnadsbransch han skulle bli trogen resten av sitt liv. Efter några år träffade Algot en flicka. Hon hette Signe Viktoria Häggblom och hade kommit till Amerika 1907 från Åland. Hon var född 3 december 1889 och alltså fyra år yngre än Algot. Algot och Signe gifte sig den 6 november 1909 och fick fyra barn.

Algot lade snart bort sitt svenskklingande Algot och kallade sig först "Karl A" och senare "Charles A. Borg", så härifrån benämner jag honom "Karl". Han fortsatte alltså arbeta inom byggbranschen, först som anställd vid olika byggen som broar och viadukter innan han kom in på husbyggen och då som egen byggnadsentreprenör.

Brobygge i delstaten Connecticut där Karl var arbetsledare

Karl och Signe Borg - foto från 1930-talet

Hus byggda av Karls firma

Karl var något av en pionjär med att bygga vad vi idag kallar "nyckelfärdiga hus". Hans firma deltog också i uppförandet av det berömda Modern Art museum på Manhattan 1929, något Karl var mycket stolt över.

Familjen bodde på olika ställen i delstaterna New York, Connecticut och Washington innan man flyttade till Poughkeepsie strax norr om New York City. Där bodde de båda sedan kvar till sin död.

Åter till det gamla landet

Sommaren 1936 avled Karls far, den gamle före detta soldaten Ernst Borg hemma i Borgvik.

Sommaren därpå, 1937, besökte Karl för första gången på 34 år Sverige för att träffa sin åldriga mor och sina syskon. Resan gick med Svenska Amerikalinjens "M/S Kungsholm" från New York till Göteborg.

M/S Kungsholm - vykort poststämplat 1937

Karl hade bil med sig men av någon anledning lämnade han den kvar i Göteborg, kanske på grund av vänstertrafiken som rådde i Sverige. Karl vistades i Sverige och Borgvik under tre månader sommaren 1937 och bodde då till största delen hos sin syster Frida med familj i Värmerud. Detta blev Karls enda och sista återbesök i Sverige. Hans hustru ville inte åka över Atlanten igen utan stannade kvar i USA. Hon hade heller inga släktingar kvar i Skandinavien.


Oskar Borg, Verner Jonsson samt Karl Borg i Värmerud 1937

I januari 1944 dog mor Klara hemma i Borgvik. Karl hade givetvis ingen möjlighet att komma hem mitt under brinnande krig men han höll god brevkontakt med brodern Svante och de växlade brev över Atlanten.

Karl och Signe Borg på guldbröllopsdagen 6 november 1959

Karls sista brev till brodern Svante i Sverige är daterat januari 1970. En annan person har skrivit brevet där Karl berättar att Signe är mycket sjuk efter ett slaganfall och själv är han för darrhänt för att kunna skriva. Karl Algot Borg avled den 5 mars 1970 i Poughkepsie, N.Y., USA. Året därpå - den 26 februari 1971 avled hans hustru Signe.

Karl och Signes barn

Ernest, ingenjör och utbildad pilot, kom under kriget till flygplansfabriken Hughes Aircraft Co, Tuscon, Arizona som chef för kvalitetskontrollen.

Arthur, ingenjör, arbetade i många år på det av svenskar ägda företaget Standard Gage Co, (mätverktyg) men kom sedan till IBM i Lexington, Kentucky.

Arnold, arbetade först hos De Laval Separator men kom sedan till IBM, Boulder, Colorado där han så småningom blev personalchef. Han hade tidigt börjat ta flyglektioner och kom vid krigsutbrottet 1941 till strategiska bombflyget ("flygande fästningar") där han tjänstgjorde på de olika krigsskådeplatserna i Stilla havet fram till 1946. Han avancerade till överste och kvarstod i U.S. Air Force´s resev ett tjugotal år.

Alice, (gift Crawford) arbetade under kriget och ett antal år framåt på ett ämbetsverk i Washington. Efter giftermål flyttade hon till Hillside i Wappingers Falls, Poughkeepie, N.Y. och arbetade där som skolkamrer.

Alice och hennes son Wayne besökte Sverige sommaren 1972. Tillsammans med brodern Arnold och hans fru Dorothy kom hon åter till Sverige 1974 då de också besökte Åland.

**Artikel av Peter Borg, brorsonson till Karl Algot
**
(Bearbetad för Proveniens av AndersE)

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2008-03-29
Annons:
AndersE
3/30/08, 10:33 PM
#1

Egentligen är det en fantastisk resa han gör Algot. Från det lilla soldattorpet, via avskedet på snickerifabriken, och resan med drömmen - som ju verkar ha blivit sann.

Nog tänker man sig att han upplevdes som en rik amerikan då han återvände till släkten efter 34 år. Undrar hur det kändes för honom - var han stolt? Hur upplevde de andra honom? Var han "fin" och svår att förstå sig på, eller var han gamle Algot när han var tillbaks till byn?

Kanske har svenne några svar?

chrissan
3/30/08, 11:05 PM
#2

Intressant berättelse om kanske en ganska typisk, framåtsträvande emigrant. Han åkte ju också för att "bli sin egen". Fina bilder, det är så sällan man har bra illustrationer att sätta in.

AndersE
3/31/08, 1:16 AM
#3

#2 Ja, för mig känns den också typisk. Undrar om den verkligen är det? Hur många "enkla" utvandrare lyckades så väl?

Och bilder betyder oerhört mycket för en berättelse. I Peters ursprungsartikel fanns ännu fler bilder.

zachs
3/31/08, 1:38 AM
#4

Trevlig läsning. Såg framför mig farmors bror som reste året innan.

leja
3/31/08, 12:59 PM
#5

Mycket intressant, inte minst för att man får en bild av hur även "mina" amerika farare kunde ha det. Kul historia och kul med bilderna.

Vad ska man ha som signatur tro?

svenne
3/31/08, 4:17 PM
#6

#1 Efter vad jag har hört så var han ganska alldaglig när han var hemma på besök sommaren 1937. Min far, som då var 12 år mindes ju Algots sommarvistelse och att de var ute och fiskade och gick omkring i omgivningarna. Jag tror att pappa och hans jämnårige kusin tyckte att det var lite "häftigt" med farbrodern från Amerika, som ju hade med sej en hel del amerikanska prylar och artiklar när han kom "hem" på besök efter 34 år i staterna.

Det berättades att han var något av en renlevnadsmänniska, ville gärna ströva runt i naturen och kunde sitta i flera timmar vid någon liten skogstjärn i hembyden och bara filosofera. Han var också mycket måttlig med starkvaror och vid ett tillfälle när farfar skulle bjuda på en matsup svarade han:
-Ja, det kanske vore gott, den spriten jag har druckit i USA skulle nog rymmas i den här blomkrukan, sa han och lade handen på en liten kruka som stod i fönstret.

Det finns ytterligare några bilder som jag gärna vill dela med mej av men sitter på jobbet nu ett par långa dagar men återkommer om det!

Annons:
AndersB
3/31/08, 4:25 PM
#7

Tack svenne för berättelsen om Karl Algots liv, det var intressant att läsa. Önskar jag visste så mycket om mina "amerikaner".


AndersE
3/31/08, 4:29 PM
#8

#6 När jag läser det får jag känslan att han hade längtat hem många gånger och verkligen njöt av sin "extratid" - av att få vara svensk igen en tid.

gurin
4/1/08, 10:24 AM
#9

Trevlig berättelse som dock ger mig lite dåligt samvete. Jag borde också skriva något …

Har massor med källor obh bilder men inte tiden. 

mvh/gurin

svenne
4/1/08, 9:32 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Jag älskar (som Ni väl har märktRäcka ut tungan), bilder och gamla tidningsklipp, m.m. Det är roligt att det finns en hel del sparat i släkten, inte minst i släktsammanhang, och eftersom vi är en mycket liten släkt, åtminstone på min fars sida har det blivit en hel del med tiden.

Det här klippet är ur en amerikansk "svensk-tidning" från 1959 där det berättas om Karl och Signes bröllop. Det ingick egentligen i ursprungsartikeln, men Anders och jag tyckte att det inte riktigt fick plats här men här kommer det i alla fall. Tycker Ni att kvalitén på bilden är dålig så scannar jag om den, det här är en rätt gammal scanningskopia.

Ganska fantastiskt att det så sent som 1959 fanns tidningar på svenska i USA.

AndersE
4/1/08, 9:51 PM
#11

#10 Ja, man undrar ju lite hur många som läste på svenska? Tillräckligt för en tidning tydligen…

svenne
4/1/08, 11:14 PM
#12

Ja, det är lite konstigt att det så sent som 1959 fanns underlag för en tidning på svenska i USA. Nu vet jag inte alls vad det exakt var för tidning, dagstidning, veckotidning el. dyl. och hur pass spridd den var i USA, men tydligen fanns det i alla fall en svensk läsekrets.

chrissan
4/1/08, 11:27 PM
#13

Det var väldigt många som invandrade runt 1923, innan immigrationslagen ändrades så att det krävdes visum och uppehållstillstånd. de levde forfarande då.

Jag var på "Svenskarnas Dag" dvs midsommar i Minneapolis 1983. Där fanns många som hade invandrat och deras barn som fortfarande talade svenska. Det var facsinerande att höra, som att lyssna på en gammal film eller inspelning, språket var mycket gammaldags för våra öron, det var som om tiden stannat upp.

Annons:
svenne
4/2/08, 10:09 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

Som jag sa i #10 så har jag mängder med gamla bilder och dokument.

När Karls far dog 1936 skickade han en fullmakt till sin bror Svante (min farfar) att bestyra göromålen i dödsboet efter deras fader, Ernst Borg. Gubben lämnade efter sej en hel del pengar, han hade vunnit en rätt delikat stor summa pengar på obligationer i början av 1930-talet så det fanns lite att dela på.

Här är fullmakten i original.

svenne
4/2/08, 10:14 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Det här är sista kortet vi har av Karl och Signe. Taget sommaren 1969 i Poughkeepsie, N.Y.  Damen i mitten är den äldste sonens hustru.

blombuketten
4/3/08, 3:07 AM
#16

Intressant berättelse. Tänk så det kan bli egentligen. Har själv nyligen hittat en hel dröse som for till Amerika från min pappas släkt. Ska bli spännande att kolla upp. Tyvärr har vi dåligt med fotografier i min familj och sur är jag för det. Jodå, det har rensats och slängts och jag blir så grinig för det. Fick i alla fall några album från mamma som innehåller gamla foton och det är ju bra. Det är bara det att ingen vet någonting om vilka det är som finns på korten. Ja, de som föreställer mamma och pappa som barn och deras föräldrar vet man ju, men alla andra Fundersam.

Men nu skriver jag ju bara om mitt när det var din släkt som artikeln handlade om. Ja, riktigt kul att läsa var det i alla fall Glad.

chrissan
4/3/08, 9:05 AM
#17

Vad roligt att ha kvar alla gamla dokument! Det är så sällan det finns några spår från den tiden.

leja
4/3/08, 12:18 PM
#18

En släkting(min farfars farmors halvbrors sonsons och några genarationer till), fick ärva sin fars samling av släktbilder(han dog oväntat för några år sedan). Men hon kom på att hon hade kontakt med min sida av släkten, där det finns flera äldre som bott på orten och kunde därmed härom dagen få hjälp med en massa namn på sina bilder(min far, faster och en kusin till dem).

Så kan man kanske söka lite och hitta inte så nära släktingar, men som känner till folk ändå.

Min mor brukar berätta att när hon och pappa flyttat(tvärs över Sverige). Kom min fars faster på besök och en vännina till min mor, på nya orten, hade ett album från sin mors ungdom. Som visade sig vara min farsfasters ungdomskamrat. Så hon kunde namnge nästan alla i albumet.

Ville bara med det säga att man kan ha tur. Lite ifrån ämnet, men jag har några bilder på min farmors amerika släkt, tror vi. Eftersom det inte blev klar lagt innan farmor dog.

Vad ska man ha som signatur tro?

AndersE
4/3/08, 12:48 PM
#19

#18 Bra kommentar! Det är aldrig för sent att få bilder, och att få dem identifierade.

blombuketten
4/4/08, 1:49 AM
#20

Om inte bilderna är slängda som i mitt fall, då är det lite sent. Jag vet t ex att vi hade jättemycket diabilder och de fanns kvar för några år sedan. När jag sen frågade efter dem så hade de slängts. Ja, vad att göra?

Annons:
AndersE
4/4/08, 11:14 AM
#21

#20 Sådant är ju tråkigt. Vad jag menade är att man kan bli förvånad över vilka skatter okända släktingar har i sina byrålådor…

blombuketten
4/4/08, 8:43 PM
#22

#21. Ja, det är sant. Det är också roligt hur annorlunda man ser på dessa gamla kort idag när man forskar på sin släkt. Förut tyckte man mest att dessa gamla kort var rätt trista och att det var roligare att titta på de nyare korten.

ChristinaSylejmani
4/4/08, 9:04 PM
#23

En kul grej detta med fotografier är att sedan jag fick svar på min efterlysning i Hemmets Journal så har jag även fått kontakt med en annan släkting (en gemensam släkting till han som svarade på min efterlysning) och jag har av honom fått några scannade fotografier och hans dotter (och han?) skall scanna in gamla släktfoton och jag har paxat mitt intresse av "slutresultatet". Det skall verkligen bli roligt att få se (mer) foton på den sidan av släkten.

ChristinaSylejmani
4/4/08, 9:32 PM
#24

En intressant berättelse om Karl Algot Borg.

ssahlander
6/3/19, 4:25 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#25

Hej! Jag sitter och går igenom en massa papper och foton från min farfar Alrik Sahlander. Han bodde och jobbade hos Charles i Poughkeepsie. Jag skulle jättegärna få kontakt med Charles släktingar! Stefan Sahlander

svenne
7/22/19, 8:29 PM
#26

Nu har vi ju fått det!

Upp till toppen
Annons: