Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
22 - Livsöden

Gotthard - målarens påg

2008-08-18 01:23 #0 av: AndersE

Andra kapitlet i min kommande bok handlar om min farfars fars uppväxt

För mig är min farfars far Gotthard Ellerstrand en mycket fascinerande person. Han kom från tämligen enkla förhållanden men nådde ändå sitt samhälles topp. Det kan därför vara lätt att tänka sig honom som en mycket målmedveten och karriärlysten person. Han var yngst med fyra äldre syskon och jag har sett beteendevetare säga att yngsta barnet blir kreativt och ofta en slags rebell, den som bryter mönstret.

Gotthard Ellerstrand

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror dock att en viktigare del i hans personlighet var en förmåga att skapa goda relationer med andra människor. Som vi snart ska se växte han upp i en jordbruksbygd, och i ett hem där farfar var snickare och far var målare. Jag tror att hans erfarenheter från barndomen, i kombination med en förmåga att möta varje person på sin nivå, gjorde att han blev en populär företagsledare. Han tog sig ofta tid att prata med "gubbarna" och han talade med dem på deras eget språk.

Mer förvånande är då att han med samma lätthet talade med samhällets toppar. Trots avsaknad av egen högre skolutbildning umgicks han otvunget med det vi kallar bildade människor och i umgängeskretsen fanns flera adelsmän.

Samtidigt finns det beskrivningar av honom som en tystlåten och lite eftertänksam person. Såväl hans hustru som hans barn har beskrivit honom som en snäll och omtänksam människa. Man kan ha dessa olika bilder med sig när jag nu berättar vad jag vet om hans uppväxt.

Starby

Starby är en liten socken, med två byar - Starby och Ugglarp - som ligger 10 km sydost om Ängelholm på Ängelholmsslätten i nordvästra Skåne. Starby är en utpräglad jordbrukssocken och var nog rätt välmående i mitten av 1800-talet då spannmålspriserna var höga. På 1870-talet fanns i Starby ca 750 invånare. Ännu i mitten av 1800-talet bodde 90 % av skåningarna på landsbygden, men städerna växte snabbt. Helsingborg hade 1850 4 000 invånare och i Ängelholm fanns samma år ca 1 300 invånare. År 1890 hade detta ökat så att Helsingborg hade 20 000 invånare och Ängelholm knappt 2 000.

Starby skiftades 1828-1829, vilket innebar att bykärnan "sprängdes". Genom att omfördela odlingsjorden och flytta ut en del av gårdarna från byn ville man effektivisera jordbruket.

En av de gårdar som flyttades ut ur Starby var Nils Jönssons gård Starby No 9 (5/16 mantal). I samband med detta delades gården på två och Nils söner Per och Ola fick varsin gård. De två nya gårdarna låg alldeles intill varandra ca en kilometer öster om byn, med gräns mot grannbyn Tranarp. Ola Nilsson gifte sig med Hanna Olsdotter från Kvidinge och de brukade sin gård till 1842, då Ola sålde gården och istället köpte ett hus på Starby No 7, i västra kanten av byn.

I och med flytten bytte också Ola yrke och blev snickare. Olas äldste son hette Johannes och han levde sina första tio år på gården innan man flyttade in till byn. När han var 27 år gammal 1859 reste han till Helsingborg för att utbilda sig till målare. Då han återvände till Starby 1860 var det som målaremästaren Johannes Olsson Ellerstrand. Det betyder att han var den förste att ta sig släktnamnet Ellerstrand. Johannes bodde kvar i föräldrahemmet, och man kan ju förstå att Ola och Johannes båda yrkesverksamheter gick bra att kombinera.

Botilla Pålsdotter Bohman och Johannes Olsson Elle

Gotthards föräldrar Botilla och Johannes

Två år efter hemkomsten från Helsingborg gifte sig Johannes med Botilla Pålsdotter, som var född i grannbyn Tranarp 1838. Johannes och Botillas första barn var en son, som dog efter bara fyra dagar. Därefter fick de ytterligare fem barn. Det sist födda av dessa var min farfars far Gotthard.

Gotthards uppväxt i Starby

När Gotthard föddes den 11 mars 1875 kom han till världen i ett livligt hushåll. Familjen bodde fortfarande tillsammans med farfar Ola och farmor Hanna och Ola var ännu aktiv snickare. Gotthard hade fyra äldre syskon. Det var Edvard som var elva år, Oscar som var sju år, Emma som var nästan fem och Leonard som var två år gammal. Kanske reste familjen någon gång till grannsocknen för att hälsa på mormor. I hemmet i Tranarp bodde Botillas fattiga och sjukliga mor Sissela kvar tillsammans med sin yngsta dotter.

Syskonen Ellerstrand - Osvar, Leonard, Emma, Gotth

Syskonen Ellerstrand ca 1877 - Oscar (10), Leonard (4), Emma (7), Gotthard (2) och Edvard (14)

När Gotthard var sex år gammal slutade hans farfar att yrkesarbeta och flyttade till ett hus på Starby 1. Där dog Gotthards farmor Hanna 1883. Hon var då 73 år gammal. Två år senare dog även Gotthards farfar, 79 år gammal. Ytterligare tre år senare dog Gotthards mormor i Tranarp, 82 år gammal.

Långt senare i livet skrev Gotthard ett antal verser där han berättade om sitt liv. Förmodligen är det texten till en sång han sjungit, kanske på sin 65- eller 70-årsdag. Dessa verser kommer jag att återge efterhand i boken. De första verserna handlar om uppväxten i Starby.

"I Starby jag föddes till verlden,
och lekte på ängarna der.
På byliden styrde jag färden,
på kälken för flickorna der.

I skolan jag småningom hamna,
jag stava och läste så smått.
Men redan då ville jag handla,
jag drev lotterier i smått.

Bortlottade pennskaft och pennor,
med vinst på var tjugonde lott.
Det blev ju rätt goda affärer,
och jag håva in varje pott.

Min börs utav kopparmynt svällde,
och mor min fick se den en kväll.
Jag minns hur det sved och det smällde,
vad stryk som jag fick denna kväll."

När jag läser dessa rader får jag en bild av en i huvudsak glad barndom, kanske med stränga föräldrar. Tydligen var Gotthard duktig i skolan, men familjens ekonomi tillät inte någon fortsatt skolgång. Raderna om lotteriet är roliga och visar att lusten till affärer fanns med tidigt.

Tonåren

Gotthard var ju yngsta barnet och hans äldsta bror Edvard var hela tolv år äldre. Edvard bodde kvar hemma, gick i lära hos sin far och utbildade sig till målare. Oscar, som var sju år äldre än Gotthard lärde även han till målare. Emma var fem år äldre än Gotthard och lärde till sömmerska. Leonard var två år äldre än Gotthard och utbildade sig till skomakare, men lärde sig säkert också målaryrket av sin far, eftersom han senare i livet ägnade sig även åt detta.

Jag har inga vittnesmål om Gotthards uppväxt mer än hans egna verser. Hur relationen mellan Edvard och Gotthard var då vet jag inte, men jag tror inte de kom så väl överens senare i livet. Två av Oscars syskonbarn (Edvards Siri och Gotthards Inge) har beskrivit Oscar som en mycket snäll och sympatisk människa. Som vuxen umgicks Gotthard med Oscar, Emma och Leonard och hjälpte dem senare ekonomiskt. Han behöll en tät kontakt med Leonard hela livet.

Jag tror nog att Gotthard hade många kamrater i byn. En av dem var grannen Per Månssons son Emil. Han var fyra år yngre än Gotthard men de blev så goda vänner att Gotthards fru Gunilda senare såg honom som Gotthards "bror". Emil blev fadder då Gotthard fick sin första son och de fortsatte att vara vänner hela livet. Emil tog sig som vuxen namnet Starfelt.

"Konfirmerad jag blev efter skolan,
min lärare hjälpa mig vill.
Till plats i affär eller skolan,
men vinsten ej räckte dertill."

Gotthard hade nyss fyllt femton då han konfirmerades i Höja kyrka den 20 april 1890. Samma år, den 23 september dog hans far Johannes, som då var 58 år gammal. En förklaring till Johannes tidiga bortgång kan vara hans yrke. Att arbeta som målare, med kemikalier och lösningsmedel, i en tid då ingen diskuterade arbetsmiljö var säkert inte särskilt hälsosamt.

Det första arbetet

Gotthard bodde kvar i föräldrahemmet ytterligare några år och började sedan arbeta i Nils Petter Nilssons butik i Starby.

"Jag sedan fick plats i butiken,
hos Nils Petter hemma i byn.
På den blev jag icke besviken,
fick sälja båd kaffe och gryn."

Nils Petter Nilsson var född i Starby 1862 och tillhörde en stor Starbysläkt. Han lär en gång ha ramlat av ett hölass och blivit krympling efter det. Han var 32 år gammal då han 1894 övertog en lanthandel på Starby 13 som han sedan drev fram till sin död 1910. Det verkar som om Gotthards lärare tog kontakt med Nils Petter med en rekommendation, och jag tänker mig att en ung och initiativrik Gotthard genast knackade på och hörde sig för om en plats. Gotthards arbete i Nils Petters butik gav honom en utbildning som gjorde att han kunde titulera sig bokhållare. Liksom sina syskon bodde han kvar i föräldrahemmet.

År 1894 växte Gotthards familj ytterligare. Gotthards mor Botilla hade flera syskon. Det yngsta av dem var Nils Petter Bohman som blev skräddare. Han gifte sig 1873 och fick sju barn. År 1884 flyttade han till Helsingör i Danmark. Av skäl som jag inte lyckats utröna flyttade hans två yngsta barn till Botilla i Starby vid årsskiftet 1894/1895. Det var alltså Gotthards kusiner Hulda Therese som då var nio år och Edvin Valfrid som var fem år. De kom att bo kvar som fosterbarn hos Botilla åtminstone fram till sekelskiftet.

Värnplikt och karriär

Värnplikten gjorde Gotthard på T4 - Wendes trängbataljon - i Landskrona som sjukvårdare 1896.

Gotthard Ellerstrand som sjukvårdssoldat 1896

Gotthard som soldat

Sjukvårdare ur T4 Wendes trängbataljon 1896

Gotthard som nr 5 från vänster

I hans senare familjeliv blev det därför alltid far som förband barnens blessyrer och stukningar.

Jag tror att det var på T4 som Gotthard träffade Axel Olsson och blev god vän med honom.

Soldater från T4 Wendes trängbataljon

Jag tror att Axel står bak till vänster. Gotthard nere till höger

Axel var jämngammal och hade inskrivningsnumret omedelbart före Gotthards. Axel var uppvuxen i Bjuv som yngste son till hemmansägaren Peter Olsson och liksom Gotthard hade han utbildat sig till bokhållare.

Gotthard återvände till Nils Petters affär efter värnplikten. Där fick Nils Petters vackra kusin Gunilda tjänst som hushållerska och som vi redan läst i kapitlet om Gunilda umgicks de snart flitigt. Jag tror nog att Gotthard och Gunilda var ett par då Gotthard lämnade Nils Petters affär för att arbeta i Malmö.

"När jag exerat beväring,
en större affär jag vill se.
I Malmö jag då fick min näring,
hos cheferna skräddare-sune.

I Pan i den kooperativa,
Paulin lät mig stanna här.
Jag ej fann så lyckelig skiva,
som Per Albin boddrängen der."

Tidningen Arbetets grundare och chefredaktör Axel Danielsson hade varit pådrivande då den kooperativa föreningen Pan bildats 1898 med Olof Persson som föreståndare. De kooperativa butikerna utmärkte sig bl.a. genom att de krävde kontant betalning, en symbol för den skötsamhet och redlighet man eftersträvade. För andra handlare var ett kreditsystem bl.a. ett sätt att binda kunderna till sig.

I Pans filialbutik på Ringvägen i Malmö arbetade den blivande statsministern Per Albin Hansson som bodbiträde en tid. Per Albin började troligen inte arbeta där förrän 1902, då han skulle fylla 17 år, så det verkar inte som om Gotthard och Per Albin varit där samtidigt. En intressant uppgift är i alla fall att Per Albin hade en månadslön på 55:- på Pan, och man kan nog anta att Gotthards lön varit ungefär densamma. Summan 55:- år 1900 motsvarar ca 2 600:- år 2006.

Paulin som Gotthard nämnde var förmodligen Rolf Paulin, en handlande i Helsingborg som var född 1858 i Nättraby, Blekinge. Vilken roll Paulin hade då Gotthard fick arbete på Pan vet jag inte.

"Hemlängtan var stadig och trägen,
i Åstorp blev lediger plats.
Och dit for jag genaste vägen,
jag blev der till samhället sprack.

Sen hemtade Paulin mig åter,
till resande ställde han mig.
I Synnergrens firma - det låter,
jag sålde på flackande stig."

Året var 1900 då Rolf Paulin och Emil Synnergren startade "Helsingborgs karamellfabrik". Kanske var Gotthard en period resande karamellhandlare?

Hemma i Starby fanns år 1900 Gotthards mor, tre av hans syskon och de två kusinerna.

Botilla Pålsdotter Bohman

Gotthards mor Botilla

Oscar Ellerstrand Emma Ellerstrand Leonard Ellerstrand

Oscar, Emma och Leonard Ellerstrand

Edvard och Betty Ellerstrand

Edvard Ellerstrand och hans hustru Betty

Gotthards äldste bror Edvard hade gift sig 1898 i Örkelljunga med Betty Olsson som var från Oderljunga. Betty hade redan en dotter - Ester - som var knappt tre år gammal och troligtvis adopterades av Edvard eftersom hon fick namnet Ellerstrand. Den lilla familjen flyttade snart till Strövelstorp där Edvard arbetade som målarmästare. De bosatte sig i Norra Varalöv, och där föddes Klara 1899 och Elsa 1901.

För Gotthard skulle sekelskiftet innebära stora förändringar. Han lämnade definitivt hemmet, blev far, gifte sig och tog nya steg i karriären.

Källor:

  • Kyrkböcker
  • "Gångna tiders Starby" av Åke Frödin
  • Verser, eventuellt en sångtext, skriven av Gotthard Ellerstrand
  • Muntliga uppgifter om Nils Petter Nilsson, av Kristina Andersson
  • "Per Albin, I - Vägen mot Folkhemmet" av Anders Isaksson
  • "Den skånska livsmedelsindustrin" av Henrik Borg 2005

 

 


Anmäl
2008-08-19 00:01 #1 av: AndersE

En sak jag funderar på hur jag skriver är hur mycket "kringinformation" man ska ge. Sådant som andra saker som hände i Sverige vid den här tiden, kanske något om hur det var i slutet på 1800-talet.

Ska man ha med kartor som visar var byn låg, kartor på själva byn?

Några idéer eller synpunkter?

 


Anmäl
2008-08-19 12:37 #2 av: chrissan

Han är väldigt lik dig!

 

När du skriver en bok tycker jag det är givande med kringinformation - det kan vara som faktarutor. Kartor etc är alltid bra för den som inte är hemma i bygden.

Anmäl
2008-08-19 13:34 #3 av: AndersE

#2 :-)

Tack, faktarutor kan funka. Ett problem när man skriver är annars sidbrytningar. Bilder och faktarutor ställer till det lite...

 


Anmäl
2008-08-21 02:31 #4 av: ANNIA

Går det inte att ha tex nån hänvisning allra längst ner, och sen ha kartor och annat längst bak så kan man välja hur man vill läsa boken.

A Minute to learn, never a master.
That´s life.

 

Anmäl
2008-08-21 09:40 #5 av: AndersE

#4 Jo, det kan vara en god idé. Jag har tänkt mig att ha några sådana "bilagor" med släktträd och tabeller. Kanske är det inte så dumt med en kartavdelning också.

 


Anmäl
2008-08-23 00:55 #6 av: blombuketten

Härligt Anders. Det är spännande att läsa om "förr". Jag bara älskar det. Bra skrivet också och du verkar veta en hel del vilket ju gör det ännu intressantare Glad.

Gillar bilden på Botilla, hon ser något spänd ut, nästan arg. Verkar ha varit en liten dam med skinn på näsan.

Anmäl
2008-08-23 00:59 #7 av: AndersE

#6 Tack!

Jo, den bilden väcker nyfikenhet. Tyvärr vet jag så lite om henne. Det är så länge sedan hon dog - 1902 - att jag inte träffat någon som träffat henne.

Hennes yngste son (min farfars far Gotthard) skrev en del visor och/eller dikter. En sådan heter "Vem är din vän" och han skrev den sent i livet. Sista versen lyder:

"Vem är din vän, fly till din moders hjerta

Fast oftast glömd, hon känner dig igen

Ifrån den dag, hon födde dig med smerta

Hon är, och blir din ende sanne vän"

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.