Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
22 - Livsöden

Husföreståndarinna på 1940-talet

2009-04-01 12:40 #0 av: AndersE

I augusti 2006 fick jag en pratstund med Greta som då var 92 år. Under andra världskriget arbetade hon som husföreståndarinna hos min farfars far.

 

Greta började arbeta hos Gotthard Ellerstrand i september 1940 och den första stora uppgiften blev att ordna traditionsenlig gåsmiddag för släkten. Mat var en bristvara under krigsåren men Gotthard var disponent på Willans tegelbruk och på bruket födde man upp gäss för det skulle det finnas på Mårtensafton.

Berättelsen om Greta 

Innehållet i denna berättelse bygger på det samtal med Greta som jag spelade in då jag träffade henne på Viktoriagården i Vejbystrand. De citat jag gör nedan är avskrifter från denna inspelning. Till uppgifterna från mötet har jag lagt sådant jag vet från min egen släktforskning kring min farfars far. Bilderna på Greta och på hennes bror har jag fått från Barbro Metall - dotter till Oskar och brorsdotter till Greta.

Artikeln är hämtad från systersajten - Engelholmiana

Vem var Greta?

Greta föddes 6 maj 1914 i Munka Ljungby där hon också växte upp. Hennes far hette Joel Elgstrand och hade varit soldat. Han var född i Höja 23 februari 1880. Gretas mor hette Frida Maria Kornelia och var född 23 januari 1884 i Gråmanstorp, Klippan.

Första anställningen på Skeldinge

Greta var duktig i skolan och hade fått löfte av sin far att gå på folkhögskola. Hon var knappt 20 och skulle börja på folkhögskolan när det kom en förfrågan från godset Skeldinge strax utanför Munka Ljungby.

Skeldinge utanför Munka Ljungby

Godset Skeldinge utanför Munka Ljungby

Kunde Greta ta en plats där? Hennes far klargjorde att valet var Gretas - skulle hon gå i skola eller ta platsen? Greta berättade:

"Ja, jag kan ju försöka, för det var på våren. Folkskolan började inte förrän på hösten. Så jag kan ju försöka till över sommaren. Och sen tyckte jag där var så bra så jag blev där. Vi var två till att passa en gubbe. Så det gick ju jättebra. Men det var ju stort. Ja, det var bra. Han var också trevlig och bra, den - godsägaren där." Godsägare på Skeldinge då kan ha varit Carl L. Hansson.

Greta Persson, född Elgstrand

Greta Persson, född Elgstrand

Greta kom alltså att stanna på Skeldinge, men efter en fem, sex år kände hon att det började bli dags att röra på sig. Hon funderade på att återvända till föräldrahemmet då hennes äldre bror Oskar kom till henne och berättade att om hon ville ha en ny plats så kunde han ordna det.

Gretas bror Oskar

 

Oskar Elgstrand

Oskar Elgstrand var fem år äldre än Greta. Han var mekaniskt ansvarig på Willans tegelbruk. Han reparerade alla bilar och tjänstgjorde som chaufför. På verkstaden som fanns på tegelbruket tog man också hand om fordon från Spannmål & Trä som drevs av Gotthard Ellerstrands äldste son Gunnar.

Oskar Elgstrand med dottern Barbro

Oskar Elgstrand med dottern Barbro. Bilden från verkstaden på tegelbruket, men lastbilen tillhörde "Spannmål & Trä" som fanns på Nybrogatan.

Greta berättade att en gång skulle Gotthard till Båstad för att se kungen spela tennis och Oskar skulle köra honom. Gotthard insisterade på att Oskar skulle följa med och titta fast han var "vardagsklädd". Att Oskar hade tittat på kungen vardagsklädd tyckte de andra var roligt.

Järnvägsgatan - andra huset är nr 27

Andra huset från vänster är Järnvägsgatan 27

Oskar bodde med sin fru och lilla dotter på Järnvägsgatan 27 i Ängelholm, våningen ovanför Gotthard Ellerstrand. Nu hade Oskar hört att hos Gotthard fanns en ledig tjänst.

Greta resonerade så här:

"Så tänkte jag, ja, jag kan ju försöka. För hemma kunde man ju inte vara, sen man flyttat ut en gång. Då passar det inte. Då vill man bestämma själv lite grand."

Familjen Ellerstrand

Gotthard Ellerstrand på balkongen till Järnvägsgatan 27

Gotthard Ellerstrand på balkongen till Järnvägsgatan 27 i Ängelholm

Greta började alltså en ny tjänst hos Ellerstrands. Gotthard Ellerstrand var disponent på Willans tegelbruk sedan drygt 20 år tillbaka. År 1940 då Greta började sin tjänst var Gotthard 65 år gammal och änkling sedan knappt två år. Gotthard ägde huset som han bodde i. I den stora lägenheten bodde också hans svägerska Hulda som arbetade på tegelbrukets kontor. Även Gotthards två yngsta söner - Stig och Inge - bodde hemma även om Inge var i Lund under veckorna för sina studier på universitetet. Stig bodde kvar hemma tills han gifte sig 1943.

Järnvägsgatan 27 sett från Rönneå

Järnvägsgatan 27 sett från Rönneå

Huset på Järnvägsgatan 27 är nu sedan länge rivet och ersatt med ett nytt hus. Om det gamla huset berättade Greta att Ellerstrands hade en stor lägenhet, nästan hela andra våningen och med många rum. Mellan köket och matsalen fanns en lång serveringsgång. Där fanns ett skåp där all sprit förvarades. Det fanns en salong med bokhylla och skrivbord. På samma våning bodde också en polis med familj. De hade en lägenhet om två rum och kök i delen närmast torget. Ovanför bodde alltså Gretas bror Oskar med sin familj. I lägenheten under bodde en familj Dahlström som hade två barn, Gunilla och Åke. "Det var trevliga barn de också."

Några hus längre ner på gatan, precis innan Järnvägsbron, fanns Järnvägsgatan 33.

Järnvägsgatan 33

Järnvägsgatan 33. På gatan står doktor Lundéns fina Hupmobile med 6-cylindrig motor.

Huset ägdes av Gotthards äldste son Gunnar (min farfar). Han hade en egen lägenhet i huset där han bodde med sin familj på bottenvåningen. På andra våningen bodde von Arbin i en lägenhet och på samma våning i en större lägenhet bodde läkaren Gylfe Lundén. I huset bodde också Gretas och Oskars syster Astrid som var född 1911. Hon hade en lägenhet med stor balkong och brukade hjälpa till med hushållsgöromål hos Gunnar. I huset bodde eventuellt också en flygare.

Arbetet som husföreståndarinna

Greta berättade för mig att hon förväntades sköta om städning och tvätt, inhandling, matlagning och servering, dvs. allt i hushållet. Hon fick göra det mesta efter eget huvud. Gotthard hade inga särskilda krav, utan åt och var nöjd med allt som serverades.

Tid för privatliv och eget umgänge fanns det inte mycket. Greta hade nog inga egentliga fridagar. "Ja, på kvällar och så någon gång. Men, det var inte så rysligt mycket. Det var biograf nån gång. Man var ute och tittade i stan lite."

När det var storstädning kom Anna och hjälpte till. Anna var hustru till Karl Petersson som arbetade på tegelbruket och hon hjälpte till i många hem med olika sysslor.

En vanlig dag för Greta

Det kunde se ut så här:

Gotthard sov gärna länge på morgonen. Ofta kom sonen Gunnar in på morgonen och pratade affärer en halvtimme medan Gotthard låg kvar i sängen. "Jag fick ju titt en peng, av Gunnar med. Så sa han; - Gå nu på biografen. Nu är här en bra film ikväll, så jag ger Astrid pengar också. Så fick vi gå på bio. Och det var ju bra, mycket trevligt."

Sedan gick Gotthard upp kl. 9. Då skulle han ha gröt - rågmjölsgröt, inte havregröt, för det var han inte så förtjust i. Efter det åt han kaffe och smörgås. Därefter gick han till tegelbruket. Vid middagstid kom han tillbaka med Hulda för att äta middag. (Middagstid i Skåne är just middagstid, det som kallas lunch i andra delar av landet.) Var det vintertid bad Gotthard ofta om att få med sig några smörgåsar som han gav till luffarna, som använde tegelbrukets ugnar för att värma sig. "- Har Greta inte litta smörgåsar, som jag skulle ge till den där luffaren där nere, sa han. Jo, det fick han ju." På eftermiddan efter jobb kom Gotthard hem för att äta kvällsmat och efter det lade han sig en stund.

En gång i månaden gick Gotthard på Odd Fellow och åt då kvällsmat där.

På helgmorgnarna kom ofta Gunnars yngste son "Lalle" (min far, född 1933) och ringde på. "-Jag skulle hälsa på farfar." Gotthard låg fortfarande men Lalle gick in och satt sedan en stund och pratade med sin farfar. Ibland fick han en liten peng.

Att det var krigsår och svåra tider märktes inte så mycket. På tegelbruket fanns djur - en häst, en ko och så gässen. Såväl Gotthard som sonen Gunnar hade ett stort kontaktnät så det kom både hönor, fläsk och kött. Det fanns alltid gott om mat.

Riktigt kaffe var inte lätt att få under krigsåren, men Gunnars bäste vän var Agne Reinholtz som drev affären "Th. Jonssons eftr." på Stortorget och därifrån fick man kaffe. Fast Greta fick rosta det själv. "Då luktade det så att grannarna sa att nu rostar Greta."

Umgänge och fester

En gång i veckan spelade man Vira, ett kortspel, hemma hos Gotthard. Då kom stadens borgmästare Gösta Berg von Linde, förre rådmannen Ehrenswärd och en bankman från Skandinaviska banken.

Gotthard Ellerstrand omgiven av sina barn och deras familjer

Gotthard omgiven av sina barn och deras familjer. "Lalle" längst ner till höger.

Greta berättade att det hölls många släktmiddagar. Gotthard tyckte om att ha folk omkring sig. Till julafton kunde det vara 20 personer. "Jag har nästan aldrig lagat så mycket mat, som jag gjorde där." Det kunde bli mycket sent, man kunde sitta och prata ända till tre på morgonen. "Det var mycket jobb. De kunde vara en 18-20 stycken. Så skulle man bara ligga ett tag och så upp igen och börja på maten igen."

Hur var Gretas förhållande till sin arbetsgivare

Greta pratade inte så mycket med Gotthard. Han var vänlig, men tystlåten. Han pratade så tyst att det ibland var svårt att höra vad han sade. En specialitet hade Gotthard och det var den hemmagjorda punschen. Den kom han ut i köket för att blanda till i en stor gryta.

När jag pratade med Greta förmedlade hon, trots det hårda arbetet, en positiv bild av sina år på Järnvägsgatan 27:

"Där var en trevlig plats att vara på. De hade rätt många kalas där, mest släktkalas. Men det var ju trevligt folk ju - hyggliga och fina." "Ja, det var en rolig tid det. Ja, det var bra."

Och det var ömsesidigt. Alla tyckte bra om Greta. Barnbarnen fantiserade om att Greta skulle gifta sig med Gotthards son Stig så att hon skulle stanna för alltid.

Hur gick det sedan?

De sista åren tog sonen Stig över ledningen på tegelbruket. Gotthard blev också sämre och en tid flyttade Gotthards äldre bror Leonard in i lägenheten.

Gotthards äldre bror Leonard Ellerstrand

Gotthards äldre bror Leonard var målare och skomakare

Sedan träffade Greta sin blivande man och våren 1945 slutade Greta sin tjänst hos Ellerstrand. Man sökte efter en ny hushållsföreståndarinna att ersätta Greta, men Gotthard underkände alla. Han ville behålla Greta.

Greta som brud

Greta som brud

I maj samma år gifte hon sig med byggmästaren Gotthard Persson. Han var liksom Greta bosatt i Munka Ljungby och där bosatte de sig också i en vacker villa där Greta skötte en mycket fin trädgård.

Gotthard Ellerstrand

I september 1945 dog Gotthard Ellerstrand. Den sista tiden tillbringade han på Thulins vilohem alldeles intill tegelbruket.

Greta fick inga egna barn men engagerade sig mycket i sina syskonbarn. Gretas man dog 1986. Då jag pratade med Greta hade hon bott på Viktoriagården i Vejbystrand, på gruppboende i två år. Hon dog 18 mars 2008.

Järnvägsgatan idag

Järnvägsgatan idag. Närmst till höger nr 33. Sedan 31, 29, 27 och 25 innankorsningen med Västra kyrkogatan kommer. Nr 27 är ett nybyggt hus.

 

 


Anmäl
2009-04-01 12:57 #1 av: ambi

Vad trevlig berättelse, som dessutom är illustrerad med bilder!

Anmäl
2009-04-01 13:24 #2 av: AndersE

#1 Tack, jag är väldigt glad att jag tog mig den där stunden för att åka ut och hälsa på Greta. Och att jag spelade in!

(Och visst betyder bilder mycket för en berättelse!)

 


Anmäl
2009-04-01 13:44 #3 av: Gnidde

Vilken fin berättelse om Greta och vad söt hon var.

Anmäl
2009-04-01 13:46 #4 av: Cheyenne

Jag håller med Gnidde. En mycket personlig berättelse även om det är Gretas ord som Anders fått ner på print. Jättefint Anders! Och jag håller även med Gnidde att hon var jättesöt.

Anmäl
2009-04-01 16:33 #5 av: chrissan

Tänk om man hade en sådan! Husföreståndarinna alltså, av god kaliber.

Anmäl
2009-04-01 17:39 #6 av: Alexej

Väldigt spännande att läsa!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.