Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
11 - Mikrohistoria

Länk till historien - 1. Farfar

2009-08-18 00:14 #0 av: AndersE

Här kommer en liten mikrohistoria och fundering byggd kring ett barndomsminne från ett fiskafänge med farfar.

Minnet av ett fiskafänge

Ett av de minnen jag har från tidig barndom och som jag värdesätter mycket är från när jag fiskade en gång med farfar. När jag var liten bodde min farmor och farfar i ett litet hus kallat "Sågmöllan" i Munka Ljungby utanför Ängelholm.

Sågmöllan i Munka Ljungby

Det låg väldigt vackert med ena tomtgränsen mot Rössjeholmsån. Alldeles intill huset låg en stenbro med vägen som passerade huset och på andra sidan bron ett litet vattenfall.

Bron över Rössjöholmsån

Av någon anledning var jag ofta hos min farmor och farfar.

Farmor och farfar

Jag hade småsyskon men det var ofta så att jag var själv hos farmor och farfar och ibland sov jag också över.

Det speciella minne jag nu tar upp är från ett tillfälle då jag nog inte var mer än fyra år gammal.

Anders 4 år

Farfar frågade om vi skulle gå och fiska. Det hade vi inte gjort innan och jag såg aldrig farfar fiska någon mer gång. Nu gick vi alltså de få meterna över gräsmattan och farfar började fiska.

Anders 4 år

Jag tittade nog mest storögt på och lyssnade då farfar förklarade vad som skedde.

Släktforskningen

Som liten funderade jag naturligtvis aldrig på varför farmor och farfar bodde där de bodde eller hur länge de bott där. Om deras livs historia visste jag nästan inget. Först i vuxen ålder började mitt intresse för släktens historia ge mig den kunskapen.

Farmor

Farmor föddes som dotter till gårdssmeden på Trolleholms slott 1895. I huset hon föddes bodde familjen tills farmor var elva år. Det var en liten skånelänga i korsvirke med tillhörande uthus och smedja.

Gamla smedjan i Trolleholm

Det fanns några andra hus omkring. På andra sidan vägen sluttade marken ner mot en damm eller å och längre bort på vägen fanns en bro och en kvarn.

Farfar

Min farfar föddes i Helsingborg men hans föräldrar flyttade till Ysby i Halland då farfar bara var ett år. Föräldrarna drev där en diversehandel tills farfar var fem år.

Karsefors Walskvarn - Hofsmölla

Då övertog de en kvarn - Hofmölla - alldeles intill Lagan en kort bit nerströms det imponerande vattenfallet vid Karsefors. (Proveniens sajtbild visar bl.a. min farfar vid sin fars sida framför Hofsmölla.)

Karsefors

De bodde kvar på Hofsmölla ett par år innan de flyttade vidare till Ängelholm. Där hittade de en lägenhet i ett hus vid stranden till Rönneå.

Vid Karsefors fångades vid denna tid stora mängder lax. Jag kan tänka mig att min farfar som pojke varit med och sett laxarna dras upp och säkert fick han prova på själv också. Även Rönneå var mycket rik på lax och jag vet att min farfar utnyttjade den mycket som barn, till kanotpaddling och säkert till fiske.

Bostaden i Munka Ljungby

Min farmor och farfar flyttade rätt många gånger. De bodde i lägenhet inne i staden och i flera olika hus, vid havet och i skogen. När de i mitten av 50-talet flyttade till "Sågmöllan" i Munka Ljungby hade farfar sålt sitt företag och gått i tidig pension. De fick ca tio år tillsammans där. Med den kunskap jag idag har om deras uppväxt och liv kan jag se att "Sågmöllan" var den perfekta bostaden för dem. En miljö som jag tror påminde mycket om uppväxten för dem båda. Det lilla huset med sitt uthus, ån som rann förbi alldeles intill med möjlighet till fiske, vattenfallet som ständigt brusade i bakgrunden och den lilla grusvägen över stenbron.

Åter till fiskafänget

När jag idag tänker tillbaka på den där stunden när farfar visade mig, sitt 4-åriga barnbarn hur man fiskar lax i Rössjöholmsån, då tänker jag att han var på ett bra ställe. Något som kunde kännas som hemma för både honom och farmor. Och kanske tänkte han då på hur hans far fiskat lax med honom i Lagan då han själv var i samma ålder som jag var.

Fångst!

Så efter en stund blev det faktiskt napp. Jag har ett svagt minne av att ha hjälpt till med en håv och strax landade en vackert silverglittrande och i mina ögon jättestor fisk framför mina fötter. En lax!

Stolta gick vi upp med fisken till farmor och lite senare kunde vi avnjuta en fin middag på tre man hand. Stolt liten Anders och farfar som åt farmors hemlagade lax.

Farfar

Tyvärr har jag sedan aldrig ägnat mig åt fiske och jag kan inte föra mitt minne vidare till kommande generationer i handling utan bara i ord. Själv är jag i alla fall mycket glad för den stund farfar gav mig vid ån, där för 45 år sedan.

För mig känns det som om han förmedlade något från en tid som idag ligger mer än hundra år bakåt. Att jag den stunden fick bli en liten länk till historien och att min hobby släktforskning som vuxen har hjälpt mig att fylla den enkla minnesbilden med en djupare förståelse för vad den betydde.

---

(Alla färgbilder är hämtade från mina skannade smalfilmer.)

 


Anmäl
2009-08-18 10:38 #1 av: Andersdotter

Fin del utav din historia, man känner kärleken mellan raderna.

Sen visar du ju på ett enkelt sätt att även en från början kanske obetydlg händelse skapar en historia väl värd att berättas.

Anmäl
2009-08-18 11:49 #2 av: AndersE

Tack!

Det finns kanske flera bottnar? Visst är det en enkel berättelse. Min huvudpoäng är nog att visa att släktforskningen leder till så mycket. Som här att skapa en utökad förståelse kring gamla minnesfragment.

 

 


Anmäl
2009-08-18 12:00 #3 av: Lissan56

AndersE du är väldigt duktig på att väva ihop dina minnen till en läsvärd berättelse! Du minns ju dessutom din barndom - jag minns nästan ingenting av min. Lillsyrran däremot minns nästan allt. Som vilken färg mitt första hopprep hade. Jag minns inte ens något hopprep men inser ju att jag haft ett . . .Obestämd

Anmäl
2009-08-18 12:15 #4 av: AndersE

#3 Tack! Ja, jag minns en del och det är kul!

 


Anmäl
2009-08-19 22:02 #5 av: svenne

Mycket fin artikel och så roligt att Du har haft nytta och glädje av Era gamla smalfilmer. 
Bilden på Din farfar vid trädgårdsbordet säger så mycket...

Anmäl
2009-08-19 23:53 #6 av: AndersE

#5 Den bilden är från ett något senare tillfälle. Fisken åt vi i köket!

 

 


Anmäl
2009-08-23 20:41 #7 av: Sofiae

Jättetrevlig berättelse, bilderna lyfter upp den också.

Anmäl
2010-01-13 13:45 #8 av: Ronny-K

Med ovanstående fina fiskehistoria i tankarna vill jag dela med mig av ett fint initiativ av Sportfiskarna, Abu Garcia, Sveaskog & ett stort antal fiskebutiker.
Lite kort går det ut på att ungdomar upp till 13 års ålder får låna en fiskeutrustning helt gratis i sommar. Kanske något för barn / barnbarn.
Läs mer här.

Anmäl
2010-01-13 22:11 #9 av: Lill-Kisse

Som du Anders gör, bör nog fler av oss göra. Både mina föräldrar och farföräldrar har berättat mycket om sina egna och tidigare generationers liv för mig, men det kommer jag tyvärr inte ihåg så mycket av. Tänk om de hade skrivit ned några av sina berättelser.

Själv minns jag förundransvärt bra min barndom och det liv vi levde, men har inte heller skrivit ned någonting. Inte kan väl det vara någonting att berätta, tänker jag. Kanske ändå? Det var ju ett annat liv på en helt annan plats i Sverige.

Anmäl
2010-01-13 22:22 #10 av: AndersE

#9 Jo, det fungerar nu ungefär så att om du skriver ner dina barndomsminnen idag så känns det kanske lite larvigt. Dina barn tycker i bästa fall det är lite rart, dina barnbarn tycker det är en aningens intressant och deras barn tycker det är helt fantastiskt...

Min avsikt med denna berättelse var dels att visa att vi som människor alltid utgör en länk mellan nu och då, dels att visa att det behöver inte vara så märkvärdigt att skriva ner några rader som kan bli en artikel på en sajt.

 

 


Anmäl
2010-03-06 11:00 #11 av: AndersE

Satt idag och läste i Ängelholms Hembygdsbok 2006. Clara Andersson berättade 1993 om sitt liv, ett arbetsamt sådant. Hon föddes år 1900 och fick 13 barn varav några dog små, två av difteri. Hennes man arbetade på min farfars företag, Spannmål & Trä. Han dog i cancer 1943. Då var deras minsta barn bara ett och ett halvt år. Tufft.

Men de fick hjälp från olika håll. En lärare Eneroth samlade in 3 000 kr till begravningen och min farfar fortsatte betala ut makens lön ett år efter dödsfallet.

Trevligt med en empatisk farfar...

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.