Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
30 - Din egen bok

Olika sätt att skriva

2010-02-01 13:36 #0 av: AndersE

Att skriva en släktbok kan göras på många olika sätt. Här har jag försökt lista några olika "format".

Referat

Att skriva ett referat är att redogöra för ett händelseförlopp. För en släktforskare innebär det helt enkelt att man skriver ner sitt forskningsresultat. Ett referat ska inte innehålla åsikter eller analyser av författaren. Citat ska vara ordagranna, källhänvisningar ska finnas med. Normalt görs referatet kronologiskt.

Texter_1.jpg

Min farfars far beställde en "släktutredning" 1917. Den består av förenklade släktträd och tabeller och förtecknade källor. Det kan kanske ses som en slags "referat"? Idag gör man enkelt något liknande genom att göra utskrifter från datorns släktforskningsprogram.

Historia

Som släktforskare kan det tyckas självklart att det man ska skriva är historia, om än begränsat till den egna släkten. En skillnad mellan att vara släktforskare och att skriva historia kan dock vara att som släktforskare kan man nöja sig med att samla in fakta, medan en historia också bör innehålla bearbetning, dvs. att tränga djupare in i och analysera materialet, göra värderingar och avvägningar, samt att presentera resultatet. En vanlig metod i historieskrivning är att man formulerar en fråga som man sedan med hjälp av forskningsresultat, värdering och analys kan besvara.

Utmärkande för akademisk forskning är att den ska uppfylla vissa krav. Det handlar bl.a. om att källor, metoder och teoretiska utgångspunkter ska redovisas noggrant. Skälet är naturligtvis att andra forskare ska få möjlighet att genomföra en kritisk granskning, men också att det ska vara möjligt att fortsätta forskningen på området.

Mikrohistoria

Begreppet mikrohistoria kan passa bra för släktforskaren. Traditionell historia ägnar sig kanske åt kronprins Karl Johans deltagande på alliansens sida i kampen mot Napoleon, inklusive folkslakten vid Leipzig 1813, samt den påföljande kampanjen mot Danmark för att vinna Norge. Skulle jag skriva mikrohistoria skulle jag istället följa soldaten Pehr Öhrn från Stångby utanför Lund som deltog såväl vid Leipzig som i fälttåget mot Norge. I min mikrohistoria skulle jag då kanske intressera mig mindre för det politiska spelet bakom dessa slag, för att istället fråga mig t.ex. hur den enskilde soldaten transporterades mellan dessa slag, hur hans klädsel och utrustning såg ut, och hur familjen klarade sig hemma under mannens långa bortovaro.

I övrigt bör mikrohistorian möta upp till samma krav som traditionell historia. Det gäller såväl hur man hanterar och redovisar källor som hur man arbetar metodiskt med analys och värdering.

Texter_3.jpg

Min mammas kusin har sammanställt en tjock bok om min morfars föräldrar. Den är sammanställd av bilder och kartor, kopior av originaldokument samt olika fakta och berättelser. Sammantaget är den svår att placera i ett fack, men kanske är "krönika" det som passar bäst?

Krönika

En krönika kan sägas vara ett referat som kommenteras. En krönika framställs normalt kronologiskt. En historisk krönika ska redovisa korrekta fakta. Den ska kunna granskas och kritiseras utifrån faktainnehållet. Därmed bör någon form av källhänvisning finnas ned.

Redovisningen kompletteras dock av att författaren även ger personliga åsikter om det som händer. Typiska krönikor är årsböcker som redovisar ett års händelser inom något område med kommentarer om dessa.

Texter_2.jpg

Jag har själv valt att kalla mina böcker "krönikor". Jag tycker det ger mig rätten att kommentera det jag berättar samtidigt som jag kan minska ner på detaljeringen av källredovisning jämfört med en mer strikt mikrohistoria.

Roman

En roman är en skönlitterär längre berättelse på prosa. De publiceras vanligen som tryckta böcker som är indelade i kapitel och/eller delar. En roman är oftast fiktiv men kan naturligtvis bygga på verklighetsbakgrund. En roman om släkten skulle kunna handla om en människas liv eller om flera generationer.

Texter_4.jpg

Lars-Göran Hultmar har skrivit en "bygderoman" som skildrar nybyggarlivet i Lycksele lappmark från 1780-talet fram till början av 1890-talet. Det är en personlig beskrivning, delvis på bygdemål, av hur det kan ha gått till. Personer och fakta är historiskt korrekta.

Epos

Kännetecknande för epos är bland annat att realistiska inslag blandas med mytiska på ett sätt som ligger sagan nära. Handlingen utspelas i en förfluten tid, och dess hjälte är en övermänniska. Under 1900-talet har termen även brukats i sammansättningar som "bygdeepos" och avser då prosatexter. Detta språkbruk har tillkommit för att särskilja vissa betydande romaner från andra i samma genre, men skiljer sig från genren epos genom att de är realistiska.

Novell

I dag används ordet novell oftast om en kortare skönlitterär berättelse. En novell kan alltså sägas vara en kort roman, där formatet även gör att berättelsen får en annan karaktär. En novell om släkten omfattar knappast ett helt liv utan snarare en eller en serie av händelser. Det är vanligt att samla flera noveller i en bok, en novellsamling. Det skulle kunna vara en metod för den som vill dramatisera ett antal olika händelser eller berättelser ur en släkts historia.

Det finns ingen standardlängd för noveller, men de flesta är mellan 5 och 50 boksidor långa. Med andra ord, från en berättelse som skulle kunna publiceras i en tidning eller på en hemsida upp till ett häfte eller mindre bok.

Om olika sätt att berätta

Mina definitioner ovan är ingen vetenskap. Gränserna mellan de olika formerna är flytande och diffusa och de går i varandra.

Mitt resonemang ovan går naturligtvis att tillämpa även om man bedriver personforskning på andra än släktingar och i viss mån även om man ägnar sig åt t.ex. hembygdsforskning och vill skriva om sitt resultat.

Min tanke med artikeln är att tydliggöra de olika möjligheter och format som är tillgängliga och de möjligheter de ger då man försöker hitta en form som passar de egna möjligheterna och den egna ambitionen.


Källor:
• Artiklar från Wikipedia
• "Handbok i konsten att skriva mikrohistoria" av Anna Götlind och Helena Kåks

 


Anmäl
2010-02-02 10:18 #1 av: AndersE

Det jag vill visa här är att det finns så många olika sätt att föra fram en släktberättelse, alltifrån en saga med viss verklighetsbakgrund och upp till en vetenskaplig avhandling.

Mitt budskap har alltid varit att det är bättre att publicera sig med vissa brister än att aldrig komma ut med det perfekta. En förhoppning med ovanstående artikel är att visa att man inte behöver skriva en vetenskaplig avhandling.

Det duger gott med ett "referat" eller en liten novell. Du behöver inte heller berätta om all din släktforskning (eller person, eller hembygdsforskning). Det duger alldeles utmärkt med en liten novell om en händelse eller ett skeende.

Min egen första bok (liksom nästa som är "på gång"...) är rätt traditionell. Den behandlar ett par. Två människor från födsel, via uppväxt, familj och karriär och fram till livets slut. Jag har valt att kalla mina böcker "krönika". Det betyder för mig att jag i grunden försöker lägga fram fakta så som jag uppfattar det och att jag självfallet kommer att ha fel här och där, men att jag gör så gott jag kan.

Till resultatet av forskningen (fakta) lägger jag mina egna funderingar och gissningar. Jag försöker skriva så att det framgår vilket som är vilket. Jag tar med källhänvisningar i en omfattning som jag själv tycker är lagom. Jag har inte gjort någon vetenskaplig avhandling och kan alltså själv välja vad jag vill presentera.

 

 


Anmäl
2010-02-04 00:46 #2 av: Andersdotter

Jag älskar när du peppar och försöker uppmuntra till skrivande, och du har delat med dig av mycket med dina artiklar. Varenda gång jag läser dina alster här på forumet blir jag full av "lust" att sätta igång med mitt skrivande. Men jag stupar allt för ofta på just formen, och skrivandet faller. Även om det numera ligger lite olika små tafatta försök i datorn. 

Men en del har du ju tydliggjort här, jag tror att det för min del handlar om någon slags perfektionism, att allt måste vara helt rätt. Och om allt ska vara helt hundra % rätt och riktigt, blir där liksom inget utrymme kvar till allt det jag just har föreställt mig om hur det en gång varit.

Nu har jag i vart fall tack vare dig tagit mig i kragen och reserverat "Att skriva om sitt liv" och är skriven av Inga-Lill Valfridson, så får jag hoppas jag kan få en knuff till över tröskeln.

Anmäl
2010-02-04 10:40 #3 av: AndersE

#2 Jag känner helt igen mig. Det största hindret är oftast just kraven.

Därför började jag själv med små "noveller" som jag publicerade som artiklar här. Dels upptäckte jag själv sätt att förbättra då jag "såg det i pränt", dels fick jag tips av andra medlemmar.

 

 


Anmäl
2010-03-19 17:31 #4 av: AndersE

Tittar man i forumet så syns det ju att vi är rätt många som släkt- och personforskar. Dvs, det samlas uppgifter och dessa förs förmodligen in tillsammans med andra på ett systematiskt sätt - i i ett arkiv av något slag.

Helt säkert har många av Proveniens medlemmar mer eller mindre färdiga berättelser som skulle kunna bereda andra glädje. Med min artikel ovan har jag försökt att visa att det finns former som passar alla ambitionsnivåer.

Jag har ju själv alldeles nyss tryckt en bok. Det är ingen tjock bok men den bygger ändå på fyra olika berättelser som berättats här i små artiklar.

Och man kan berätta i ännu mindre format. En enda händelse kan bli en berättelse - som t.ex. denna. Att dela med sig av sina fynd glädjer andra och ger dig själv möjligheter att utvecklas.

 

 


Anmäl
2012-07-02 05:26 #5 av: Anna-hfg

Mitt projekt är en blandning mellan hembygdshistoria och släktforskning, fast då inte om min egen släkt utan om torparna, mönsterskrivarna och kronojägarna i det området jag forskar om. Det har redan blivit 56 sidor förrutom bilderna. Men jag håller på att komplettera och rätta en del, så det tar lite tid.

Anmäl
2012-07-02 23:19 #6 av: AndersE

Vad blir resultatet? Avhandling, bok, artikel...?

 

 


Anmäl