Serendipity
Släkt- och hembygdsforskning kan ibland vara nästan kusligt…
"Serendipity is the effect by which one accidentally stumbles upon something fortunate, especially while looking for something entirely unrelated."
För drygt tre veckor sedan. En gammal klasskamrat hör av sig. Hon har hittat några gamla vykort på vinden. Är jag intresserad? Javisst, fast jag hinner inte just nu…
För en och en halv vecka sedan. På Tradera dyker en silversked med Ängelholms-proveniens upp. Först är jag inte intresserad…
För en vecka sedan. Jag får ett mail från en släktforskare som vill ha hjälp kring ett foto av ett gammalt hus i Ängelholm.
Jag söker uppgifter kring huset och dess ägare och inneboende. Hittar långt bak en änka med namn som känns bekant.
Så kommer jag på vem änkan är! Hennes man var silversmed och det är hon som har gjort silverskedarna som troligen var dopgåva till min farfars morfar! Länk 1, Länk 2
Hos änkan fanns en gesäll som sedan övertog inventarierna och startade egen smedja på annan adress i Ängelholm. Han hette Sandberg och det är en sked av honom som finns på Tradera. Nu lägger jag ett bud på skeden.
Igår kom jag hem från jobbet och fann skeden i posten. Mycket välbevarad och vacker! Ett par timmar senare hör jag någon ropa. Det är klasskamraten som tröttnat på att vänta utan nu kört hem vykorten till mig. Det är inte bara vykort. Ett par gamla biblar och många brev och kort samt några foton - exempel 1, exempel 2.
Många av breven är adresserade till en "Hildur Sandberg". Gissa vem hon är dotter till? Just det guldsmeden som en gång gick gesäll i huset som jag hjälpte till att söka information om, och vars sked jag fick på posten samma dag! Serendipity…
Inte nog med det. Om ni följer länken ovan ser ni att en kommentar till ena bilden visar att Hildur är en mycket fascinerande person. Det finns en bok om hennes tragiskt korta liv - "Lejoninnan från Lund". När hon dog endast 23 år gammal följdes hon till graven av tusentals radikaler i Lund. Hildur var en stark och orädd ung kvinna med tankar som var långt före sin tid.
Undrar vad jag kommer att hitta i brev och kortsamlingen…
Ordet finns på svenska också:
Serendipitet är ett ord myntat av den brittiske författaren Horace Walpole, i ett brev till Horace Mann skrivet den 28 januari 1754. "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett väldigt uttrycksfullt ord." Ordet hade han fått från vad han kallade "enfaldig saga med namnet 'Tre prinsar från Serendip' (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter".
Den ursprungliga betydelsen av ordet var förmågan att ta tillvara upptäckter som man kommit över av en tillfällighet när man varit ute efter något annat, men idag avses ofta själva föremålet för upptäckten.
Det är också lite "kusligt" med korten. Då min klasskamrat köpte huset var det tömt på saker, undantaget just denna lilla samling på vinden. Den lämnades alltså kvar av någon anledning. Min klasskamrat hade också en stark känsla av att det inte skulle slängas… Därför blev det liggande tills - just nu!
Jag var lite snabb. Den Hildur som haft breven och korten jag fick är troligen brorsdotter till "lejoninnan".
Men det verkar som om det nya spåret också kan dra iväg åt något håll…
Det är nästan kusligt med sådana här tillfälligheter. Spännande historia du berättar.
Vilken härlig kedja av lyckliga tillfälligheter.
Lite åt samma håll;
Jag har haft märkligt svårt att slutföra mina senaste bokprojekt.
De senaste veckorna har jag äntligen fått lite fart, slutfört del I och kommit en bit på väg med del II. Samtidigt så dyker det upp nya källor och informationer i stort sett samtidigt som jag skriver. Jag söker uppgift om inflyttning på en gård och upptäcker att SVAR precis lagt ut den församlingsboken. Jag skriver om 1:a världskriget och får samtidigt en historia om just den tiden.
Som om jag undermedvetet visste om att jag haft mycket att vinna på att vänta lite med skrivandet..
Hela den här historien är så fantastisk så man ryser för varje ny händelse som utspelar sig längst vägen och det kan inte hjälpas att mina tankarna drar till boken "Den nionde insikten" En omtalad bok som kom på nittiotalen.Ditt sista inlägg #10 minner om en av insikterna att inte alltid tvinga igenom ett projekt när energierna inte är med, och just att det finns en orsak därtill. Även om boken är klassad som skönlitteratur så är många av "De nio insikterna" helt i den anda som inträffar just i detta fallet.
Jag stötte på lite serendipity igår när jag satt och läste Gatehus och gateflok i skånska godsmiljöer. Håller fortfarande på med min hembygdsforskning och de torp saom fanns i området. I alla fall en av författarna hade undersökt Torpkommissionens papper från början av 1900-talet och han tar då upp att han hittat ett långt brev från en skollärare i Ignaberga, Per Linderberg. Jag blir väldigt överraskad för Per Linderberg är min mormors farfar. Här sitter jag 100 år senare och håller på med nåt liknande som han gjorde. Per intervjuade nämligen en del torpare och gjorde undersökningar i socknen. Ingen, dvs mormor, har nämnt att hennes farfar var intresserad av detta.
#12 Vilket härligt sammanträffande!
För ett tag sedan forskade jag på en kvinna som hade några "oäkta" söner, som så småningom stod med ett specifikt efternamn, och som var födda runt 1908-10.
Kollade då i Sveriges dödbok och hittade bägge två. Den ene hade dött ogift, men den andre dog som "gift man". Jag slog upp honom i "Sveriges befolkning 1980" och konstaterade att hans hustru var född 1915, så hon kunde ju fortfarande vara i livet.
Familjen bodde i det område, där vi har sommarställe, så jag läser lokaltidningen på nätet. Nu var det lördag och tidningen hade kommit ut samma dag. Och vad hittar jag där, om inte dödsannonsen för den gifte mannens änka!
För mig ett klockrent fall av serendipity!
#14 Ja, man ryser lite…