Svensk järnväg 1856-2006

Visst är det kul att åka efter ånglok! För några år sedan gick ett gammalt tåg regelbundet mellan Klippan - Ljungbyhed. Trevlig söndagsutflykt!

#1 Dina bilder från 130-årsfirandet är jättefina!

Jag får hålla med Anders om att det är mycket trevliga bilder du har tagit. Och menyn verkade god!

Kul artikel med fina bilder! Tåget som gick från Stockholm till Djursholm heter Roslagsbanan och finns kvar. Dock inte den sträckningen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Tänk om dagens restaurangvagnar såg ut som den på bilden från 1946... Långt från plastmackor.

Oskar

Jag har just skannat in en massa tidningsurklipp som morfar och mormor samlat på sig. Vad kan väl passa bättre än ett urklipp som föreställer lokstationen i Hallsberg 1880. Det är ett urklipp från Nerkies Allehanda 1990-02-17 

 

 

Eller varför inte ett urklipp gällande Frövi stn, 1924. Tyvärr vet jag inte när det var infört i N. Allehanda (De var lite dåliga att skriva på datum)

Ja, det finns många järnvägsstationer i vårt land. Jag fylls ofta av vemod när jag ser dem. En gång i centrum för kommunikation och framtidstro. Idag ersatta av en biljettautomat - och i själva byggnaden friskvård, mäklare, frsörer eller annat.

Sistlidna veckoslut besökte hustrun och jag Nora marknad, en av Sveriges äldsta (?). Det brukade tidigare vara en för oss årlig tradition, men på senare år har släktforskardagarna kolliderat med detta evenemang, d v s båda sakerna brukar infalla sista veckoslutet i augusti. I år var ju dock släktforskardagarna tidigarelagda, så båda sakerna hanns med. Naturligtvis hör det till begivenheterna i Nora att ta en tur med Nora Bergslags Veteranjernväg (NBVJ), som Sveriges äldsta normalspåriga järnväg kallas sedan den blev museijärnväg, tidigare Nora Bergslags Järnväg (NBJ). Man kör museitrafik med ångloksdragna tåg på sträckan Nora - Järle och vidare från Järle till Löth med rälsbuss. Löth är den sista anhalten innan Ervalla där NBVJ (fortfarande) ansluter till stambanan. Järle är Sveriges allra äldsta järnvägsstation, byggd 1854 d v s två år innan järnvägen var klar. Man var verkligen ute i god tid! Stationshuset är pietetsfullt renoverat och torde idag se likadant ut som det gjorde då det var nytt. Museibanan ägs av en stiftelse där bl a Nora kommun är involverad, men fordonen ägs av den ideella föreningen Nora Bergslags Veteranjernväg. Föreningen sköter också driften av järnvägen, naturligtvis helt på frivillig basis. Jag är sedan många år medlem i denna förening men har aldrig på något sätt varit aktiv inom densamma. Ett besök i Nora sommartid, med ångtågsresa, rekommenderas verkligen. Nu är sommaren och tågtrafiken i det närmaste slut, men det går väl fler tåg!

#10 Det låter som en härlig utflykt!

En utflykt till den lilla idylliska trästaden Nora, under en kortare period på 1600-talet residensstad i Nora bergslän, är alltid härlig. I trakten finns hur mycket kultur och historia som helst. Det är bara att ta för sig, men det gäller i huvudsak sommartid.

Håller med dig Tord. Nora är en pärla i Bergslagen. Nora-glass. Dagmar Lange - Maria Lang. Järnvägen och mycket annat trevligt.

Du vet väl att Järle fick sina stadsprivilegier redan 1642! Och lär vara stad än. Måste vara Sveriges minsta stad.

Som barn var jag ofta med min morbror på jobbet. Han var vid järnvägen och kollade tågen på Bollnäs station innan de fick gå vidare norrut. Jag fick också köra lok, både elektriska och ånglok. Speciellt roligt var det att köra över vändskivan. Dessutom var morfar stins, det finns en viss maktkänsla i att vinka iväg Nordpilen på sin resa. .Så man har lite nostalgi runt järnvägen i sig.

 

Men...det är också mycket trevligt att åka tåg, tyvärr har tågen ersatts av buss till stor del. Även där det finns järnväg kvar. I veckan skulle jag resa från Motala till en konferens i Köpenhamn. Sambon skulle samma dag till Uppsala på möte. Motala station är just en sådan som idag är ett minnesmärke, värdig ett kapitel i "Övergivna platser",  med biljettautomat. Det går tåg, javisst, nägra gånger om dagen. Med ca tre-fyra passagerare. Efter ett oändligt pusslande med SJs biljettbeställning på hemsidan så fick vi ihop resor där han äkte via Hallsberg och jag via Mjölby. Vi fick vänta på varandra en timme i Motala. Men.....det tar 12 minuter från Motala till Mjölby, då är man ute på södra stambanan med tillgång till X2000 varje timme, minst. Tåget från Motala kommer in 1 minut innan, alternativt 2 minuter efter, att X2000 avgår mot Stockholm! De alternativ som anges på SJs hemsida omfattar istället resor med 4 byten, bussar, tåg, pendeltåg och lokaltåg. De tar 2-4 timmar längre tid än vad  en resa skulle kunna ta, en tidtabelljustering  skulle göra den lilla staden och den utdöda järnsvägsstationen till centralt belägen igen.

 

Samma ska gäller den hårt belastade riksväg 50, långtradarna dundrar fram på en väg som aldrig varit avsedd för tung trafik. De prejar den laglydige 70-föraren av vägen, släpper ut många gånger mer CO2 än en armada med stadsjeepar och sliter ned vägbanan på nolltid. Paralliellt går den sällan utnyttjade järnvägen, som ligger inbäddad i grönska och rostar bort. Med allt miljösnack som är idag, skulle man inte kunna återuppliva järnvägen och en del av de gamla stationerna, inte bara Motala men alla andra som lider av absurda tidtabeller och krångliga system???? Och kanske låta landsbygden leva?

#14 För mig är det uppenbart att tåget har misskötts. Varför har man inte kunnat konkurrera? Med sina låga energikostnader, med infrastrukturinvesteringar gjorda och betalda för länge sedan.

Jag tror inte företagen väljer lastbil för att ställa till det. Det är naturligtvis billigare och mer effektivt. Varför?

Jo, jag håller med om det. Man ser det så tydligt när man är van vid goda kommunikationer och kommer till en mindre ort med i det närmaste död station. Det skulle gå alldeles utmärkt för folk med delvis distansjobb att bo i denna utflyttningsbygd. Pendla till Stockholm (eller söderut!) någon gång i veckan och sköta jobbet hemifrån andra dagar. Billiga hus, fantastisk natur. Men tidtabellen motverkar alla satsningar i den vägen. Det är vemodigt att vänta vid stationen i Motala, en stor anläggning som en gång sjöd av liv.

 

Precis som du säger, infrastrukturen är till stor del betald, man kanske måste rusta upp lite. Miljömässigt det absolut bästa alternativet. Mindre trafikolyckor.  Bättre reskomfort, med möjlighet till arbete på tåget, samt fika mm. Men det kräver få byten och snabba resor. Likadant med frakt - ett exempel: alla postpaket till Uppsala går via Örebro. Om man inte är hemma när det kommer ett företagspaket utan vill ha det till sitt postcenter så går paketet tillbaka till Örebro från Uppsala (med lastbil) och sedan åter till Uppsala med Postens lastbil! 36 mil ToR för en reas som är i mitt fall 250 meter. 2 dagar extra. Men å andra sidan så kräver järnvägsbefordran många och konstiga omlastningar också.

Försökte att ta tåget till Malmö nästa helg. Ett försöka vara miljömedveten. Enkel resa lite över 400 kronor. Två personer tur och retur lite över 1700:- kr! Väntetider och byten i Göteborg eller Uddevalla. = lång restid. Vi tar bilen.

Usch vad jag gnäller. DET ÄR ROLIGT ATT ÅKA TÅG!

Jag har nu som först upptäckt den här tråden och vill lämna ett litet bidrag.

Det var inte bara 1435 och 891 mm. Det fanns också 1067 mm som var såvitt jag vet unik för Blekinge och angränsande delar i Skåne och Småland. Alla 1067-banorna är borta frånsett BKB (Blekinge kustbanor), som breddades till normalspår på 50-talet och nu har elektrifierats. Så allt lägger man inte ner. Den banan går mycket bra, och är perfekt om man skall åka till Köpenhamn eller flyga från Kastrup. Måttet 1435 är lätt att komma ihåg om man vet när Arboga riksdag var ;-)

Sedan vill  jag slå ett slag för det verkliga smalspåret. 600 mm.  AOJ, HRRJ, JGJ, KLJ, MJ, NAEJ, Stafsjö Järnväg. Det finns mer att läsa på ÖSlJ:s hemsida ÖSlJ är en museiförening som samlar och bevarar 600-material. En resa på smalspåret kan rekommenderas. Gärna kombinerat med sjötur från Stockholm med s/s Mariefred. Och ett besök på Gripsholms slott.

Jäg hjälpte grabbarna från ÖSlJ häromåret när de var nere och hämtade en vagnskorg från NAEJ "Krösnabanan". Den hade tjästgjort som hönshus, tvättstuga och förråd under sextio års tid. Det tog en god stund bara att städa ur den. Och det lär dröja innan den kommer att rulla mellan Mariefred och Läggesta. Jag tycker vi ska vara tacksamma för att det finns de som lägger ned hur mycket ideellt arbete som helst för att hålla vårt kulturarv vid liv.

Slutligen, min farfar ska ha varit rallare i unga år. På Gotland av alla ställen. Tyvärr vet jag inte någonting om det.

Och på Gotland finns inga järnvagar kvar. Utom en liten snutt i Hesselby

 

 

#18 Trevligt!

Jag har en lumparkompis som äger ett ånglok!

Jag har bott vid en järnväg i hela mitt liv, eller i varje fall så länge den varade.

Lösen: Huset intill viadukten på mellanbilden var affären som låg mitt i byn. Vi bodde tvärs över järnvägen. Handlarens grabb var min bästa kompis, så det gällde att hålla reda på tidtabellen. Att ta omvägen över viadukten fanns det sällan tid till.

Vägen till vänster är landsvägen mellan Karlskrona och Kalmar som den såg ut 1905. På 50-talet hade den fått stenbeläggning. På nästföljande bild kan man se hur den ser ut i dag (E22).

Det var med mycket vemod jag åkte med tåget in till Karlskrona den 29 maj 1965. Den allra sista resan.

Garaget som syns på den medskickade fotot hjälpte jag min far att bygga, jag tror det var hösten 1966. Det var innan man visste hur farligt det var med kreosot. Jag har för mig att sliprarna kostade 50 öre styck. På rot.

Jag flyttade hemifrån innan man började bygga den nya vägen.

Jag får också rätta mig själv. Det fanns en 1067-bana som gick mellan Bolmen och Halmstad (HBJ). Och så två mindre banor i Norrland som tidigt breddades till normalspår. Matfors-Vattjoms Järnväg (MVaJ) och Sundsvall-Torpshammars Järnväg (STJ) Karta.

Det finns mycket att hitta på nätet för den som är intresserad av gamla järnvägar.

 

Vilken trevlig diskussion, som jag upptäcker först nu.

Ja, nog är det många järnvägssträckor som borde ha fått vara kvar men som har lagts ned. Ännu i mitten av 60-talet kunde man åka rälsbuss Malung-Sälen. Det hade varit bra att ha den kvar, nu när turistströmmen vintertid är så stor.

När jag började arbeta i Stockholm 1963 och hade mina föräldrar och min bror kvar på vischan mellan Nyköping och Oxelösund åkte jag persontåg vid besöken hemma. Det var många hållplatser mellan Stockholm C och Nyköping C; Stockholm C, Södertälje Södra, Järna, Hölö, Norrvrå, Vagnhärad, Västerljung, Lästringe, Tystberga, Svärta Gård, Sjösa, Nyköpings Östra och Nyköpings Central. Det tog två timmar att åka Stockholm C - Nyköping C, vill jag minnas. Nu går det på strax över en timme med stopp bara i Flemingsberg, Södertälje Syd och Vagnhärad. 

Just i dagarna, noga räknat den 20/8, är det ett år sen regionaltågen började stanna i Gnesta igen. När de slutade stanna här vet jag inte, men troligen var det väl när pendeltrafiken kom igång 1968. Eftersom SL:s (Storstockholms Lokaltrafik) biljetter inte gäller på regionaltåget, blir det inte så ofta jag åker det. Men det är verkligen en tillgång när man t.ex. ska hem från Stockholm vid 22-tiden en vardagskväll och kan åka det snabbare regionaltåget i stället för att vänta en timme innan det sista pendeltåget för kvällen avgår. Det tycker jag kan vara värt de 80 kr en enkelbiljett kostar.

 

Jag har "återupptäckt" denna återuppväckta tråd där jag deltog för ett par år sedan. I #13 ovan nämnes Järles stadsrättigheter som utfärdades för att de som styrde landet tyckte att befolkningen i Nora och Linde (Lindesberg) skulle flytta till Järle och grunda en ny stad. Folket vägrade, både Nora och Lindesberg fick stadsrättigheter och på så vis fick landet två nya städer i stället för en. Året var 1643 och man glömde att återta de redan utfärdade stadsrättigheterna för Järle. För ett antal år sedan fanns i Järle en man som hävdade att Järle var landets enda stad, eftersom övriga städer "förvandlats" till kommuner. Han ansåg sig även vara "borgmästare" i denna stad (en för åtskilliga år sedan försvunnen befattning i Sverige). Sedan han avled för några år sedan har det inte talats så mycket mer om den saken.

Beträffande Roslagsbanan, även den nämnd ovan, är det nog rena turen att den finns kvar, dock i ganska stympat skick. Då vi övergick till högertrafik 1967 tyckte de styrande i Stockholmsregionen att spårbunden trafik var något ålderdomligt som man inte borde ha kvar. Nä, dieselbussar skulle det vara, då slapp man allt banunderhåll och annat "trams". Detta innebar att all innerstadsspårvägstrafik i Stockholm las ned. De kombinerade spår och- järnvägarna Lidingöbanan och Saltsjöbanan samt spårvägen Nockebybanan klarade sig med ett nödrop från att bli nedlagda. Men även de har varit (och är, se nedan) hotade till och från.

Roslagsbanan, som är smalspårig, skulle naturligtvis också läggas ned, bl a för att den var smalspårig. Men då kom man på att en del av vägarna inte skulle kunna klara den ökade busstrafik som skulle bli följden. Därför fick bandelarna närmast Stockholm, d v s Stockholm Ö-Österskär och Stockholm Ö-Lindholmen bli kvar tills vidare, i nåder. Men trafiken vidare norrut till Norrtälje och Hallstavik lades ned och spåren revs upp. Senare kom man lyckligtvis på bättre tankar, den stympade Roslagsbanan blev kvar och man fick nya fina vagnar.

De senaste tokigheterna gäller Saltsjöbanan. StorStockholms Lokaltrafik (SL) sa för ett par dagar sedan att om man i stället för att bygga en planerad ny bro, lägger ned den del av banan som löper genom Stockholm och ersätter trafiken med bussar, sparar man ett antal miljoner. Det skulle innebära ökad busstrafik och ökade köer på redan trafiktäta gator. Samt minskad komfort för resenärerna. Förslaget fick medhåll från vänsterhåll men "den andra sidan" säger blankt nej och så gör även resenärerna. Måtte Saltsjöbanan få vara kvar i sin helhet! Även denna bana har numera modernare vagnar, konverterade tunnelbanedito.

Idag var jag på det mycket fina järnvägsmuseet i Ängelholm. De har lyckats ordna det så att där finns något för alla åldrar och även för allt från den mer allmänt intresserade till den verklige järnvägsfantasten.

I museibutiken finns också mycket kul. Tyvärr har jag inget järnvägsfolk i min egen släkt men för den som har det finns mycket. Böcker om stationer, olika lok, järnvägslinjer m.m. CD-skivor med rallarnas visor, DVD-skivor med film från olika tider och olika linjer. Verkar finnas mycket källmaterial för den som vill sätta sig in i järnvägslivet.

#23 Vad trevligt. Jag har ju som jag tidigare "tjatat om", min farfars far, Stationskarl i Ängelholm från 1907 eller 1908.