Klockaren Gräsberg. Fanns han?
Nu bubblar jag formligen över av stolthet. Jag måste få skryta litet:
Min morfars far hade en halvbror som var skollärare i Arboga. Han gjorde en sammanställning av sina äldre släktingar för ungefär hundra år sedan. Ingen forskning i arkiv, utan mest sådant som hans far och farmor hade berättat. Den är en härlig källa.
Om sin farmors far skriver han: "Bonden och Gästgifvaren Erik Larsson i Wanala var en god make och fader samt mycket förmögen. Han var son till klockaren Lars Gräsberg från Österåkers socken." (Det gäller Österåker i Sörmland.)
Erik Larsson var inte svår att finna och även om förmögenheten inte var så märkvärdig, så var det i alla fall korrekta uppgifter om och kring honom. Det borde väl inte heller vara svårt att hitta klockaren Gräsberg. Nu har jag letat efter honom i nästan tio år. Inte ett spår!
Erik Larsson uppges i Västra Vingåkers husförhörslängder vara född 1745-05-10 i Västra Vingåker. Där och då föds ingen Erik. Detta år föds fyra Erik med fader Lars i socknen. Ingen av dem verkar särskilt trolig. Två kan helt avskrivas.
Hur var det nu med Österåker? Jo, på rätt datum 1745-05-10 föds Erik, son av "förafskedade Soldaten Lars Månsson Svart". Soldaten kunde ju ha blivit klockare och namnet Svart bytte han väl ut. Soldatregister och Generalmönsterrullor: Tablå! Det finns ingen Lars Svart. Däremot två Per Svart i Gröpsbol, Österåker. Den siste av dem får avsked 1744. "Fehl på hörselen." Aj då! Prästen har skrivit fel namn. Eriks far hette inte Lars, utan Per. Back to Square One! Men vad nu? Nästa soldat på roten antas 1747 och heter Lars Gröpsberg. Det är gott och väl 150 år mellan denne soldat och nedtecknandet av den muntliga traditionen.Gröpsberg eller Gräsberg kan väl gå på ett ut.
Till mantalslängderna och soldaterna i Gröpsbol. Svart finns fram till 1744. Åren 1745 och 1747 finns Lars Svart med hustru som brukare, ej soldat på torpet. 1748 kommer Lars Gröpsberg med hustru.
Åter till ministerialböckerna. 1744 vigs Soldaten Lars Svart (som ju aldrig har funnits) med Enkan Chiersin ifrån Wingåker..1747-10-16 föds Soldaten Lars Gröpsbergs son Magnus. I marginalen står "Död 1834-11-29. Detta datum dör Orgelnisten Magnus Åkerblad i Jerusalem (av alla platser). Nu börjar händerna darra. Är Lars Svart och Lars Gröpsberg samma person? Hade rotebönderna tagit ut honom som soldat redan 1744 och givit honom namnet Svart, som sedan ändrades till Gröpsberg när han äntligen mönstrades in 1747?
Magnus Åkerblad hade sju barn i två äktenskap. Faddrarna!! När första barnet föds är det bara socknens högdjur i en lång rad som är faddrar. Andra barnet likaså, tills: "Gästgifvaren i Wanala Wingåkers Sochn Eric Larsson och hans Hustru Ingrid" Bingo. Det var inte gästgivarens far som var klockare, utan hans bror. Och fadern hette inte Gräsberg, utan Gröpsberg.
Ursäkta det långa inlägget. Nu efteråt ser alltsammans så enkelt ut, men det var det inte under många långa år.
Gratulerar!
Ju knepigare fall desto mer hjärtklappning och större tillströmning av endorfiner när man äntligen hamnar rätt.
Grattis till ett väl utfört arbete och till "fångsten"
#0 Fantastisk berättelse! Vilket arbete!
Och visst är det kul med gamla "skrönor". Det finns ju nästan alltid en sanning bakom dem.
#3. Just det. Jag har flera exempel på sådana historier som visserligen är förvanskade och felaktiga, men man kan ändå hitta äkta korn. Här ger källan tre upplysningar om Erik Larsson ursprung:
1. Fadern var klockare.
2. Han hette Gräsberg.
3. Han var från Österåker.
Utan nr 3 hade jag aldrig sökt i Österåker.
Utan nr 2 hade jag inte reagerat på namnet Gröpsberg.
Utan nr 1 hade jag knappast snokat bland klockaren Åkerblads snåriga faddrar.
Egentligen har jag tröttnat på släktforskningen och tog upp det här problemet igen i samband med att jag skall slutredigera min persondatabas som nu omfattar 21 000 nummer. Något av mina eller mina kusiners barnbarn kanske kan bli intresserad.
På tal om den gamle skollärarens anteckningar vill jag nämna ett par exempel.
Om sin farfars far skriver han bl. a: "Han var mycket stor till växten, mot slutet af sitt lif hade han mycket klen hörsel, hvarför han kallades 'döfve bonden'. Han var mycket rädd för åskan. Hördes denna, då han var ute på arbete, sprang han strax hem. Begagnade i sitt tal mycket uttrycket 'Jemmerligen, Jemmerligen'."
Om en pojke som dog vid åtta års ålder står det: "Död i ungdomen. Lycklig metare." Det tycker jag är så fint. Man känner glädje över den lille grabben som böir ihågkommen för att han använde sitt korta liv till det han bäst tyckte om.
#4 Den typen av anteckningar är värda mer än allt annat. Jag är så glad för de gamla anteckningar jag hittat och för en gammal intervju som en släkting tecknade ned för nästan 40 år sedan. En människa som berättar om det självupplevda är oöverträffbart.
Visst är det härligt när alla pusselbitar faller på plats.
Har själv haft ett par besvärliga fall som gäckade mej i åratal innan jag slutligen fann den slutgiltiga lösningen.
Gratulerar till ett väl utfört detektivarbete.
Din berättelse är fantastisk!
Min "stammfar" är Magnus Åkerblad född 1748-10-16 Österåker av Lars Gröpsberg Månsson Svart och Chierstin från Vingåker bror med Erik Larsson. Chierstin och Lars gifte sig 1744. Magnus gifte sig med Catharine BONNEVIER 1774-10-13 i Österåker. Nu undrar jag om du vet när Lars G dog, och Chierstins eftenamn och ålder. Jag är inte 100% säker på var Catharina B kom ifrån , Österåker eller Leufsta Uppland. Tror Uppland. Och till sist varför Åkerblad och inte Larsson?
mvh
Lasse Hägglund